Norra Halland klandras för bevakningen av påstådda arbetsmiljöproblem på ett äldreboende

NN har anmält artikeln Personal larmar om mobbing som Norra Halland (HN) publicerade den 23 juli 2021 i den tryckta tidningen.

VAD TIDNINGEN PUBLICERADE

Ingressens huvudsakliga innehåll

Rapporter om mobbning, anställda som grät och personal som sa upp sig. En enhetschef som redan efter några månader valt att sluta. Öppningen av X:s (namn angivet) vård- och omsorgsboende hade gått allt annat än smidigt.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Sedan X vård- och omsorgsboende öppnat i vintras hade tillbudsanmälningarna – de anmälningar som rörde personalrelaterade incidenter – lagt sig på hög.

” – Alla har rätt att göra tillbud, men det ska vara den som råkat ut för aj eller oj. Här är det många som skrivit tillbud om sådant som de sett hända andra eller som de hört talas om.”

Så förklarade AA (namn angivet), verksamhetschef boende, det stora antalet.

” – Det är också en stor arbetsplats med 65 medarbetare. Alla har rätt till ett bra bemötande, men ibland blir det missförstånd”, sa hon vidare.

Hennes uppskattning var att en knapp handfull medarbetare låg bakom tillbudsanmälningar som rörde mobbning, kränkningar och samarbete.

” – Vi trodde det skulle bli lättare att starta det nya boendet än det blev, eftersom hälften av personalen redan jobbat tillsammans på XY.”

Faktiska problem

Men förklaringarna till trots, det förekom ändå faktiska problem, och det märktes inte minst på personalomsättningen. Ett drygt tiotal medarbetare hade valt att säga upp sig under det knappa halvår som boendet varit i drift, bland annat en av de två enhetscheferna på boendet.

” – Det är ett misslyckande för mig, det kan jag inte säga annat”, sa AA.

Även den tidigare enhetschefen hörde till dem som skrivit ett tillbud, rörande sin arbetsmiljö. Företagshälsovården var inkopplad för att försöka lösa de problem som uppstått och AA hade själv funnits på plats på boendet i snitt tre dagar i veckan under fyra veckor. Både tidig morgon och sen kväll för att kunna träffa hela personalen, sa hon.

Ensam kvar

Ett betydande antal av de tillbudsanmälningar som gjorts var kopplade till enhetschef NN. Ursprungligen hade det funnits två enhetschefer på boendet, nu var hon ensam kvar. Synpunkterna gällde både NN:s agerande mot enskilda medarbetare, som underlåtenhet att ta tag i situationer med dåligt bemötande eller upplevd mobbning mellan medarbetare.

NN hade varit i blåsväder inom kommunen tidigare. Hon hade tidigare arbetat på Z (företagsnamn angivet) och varit en av de chefer som slutat, sagts upp eller förflyttats när förvaltningen haft en stor ledningskris från slutet av 2013 och framåt. Även då skulle hon ha varit en bidragande orsak till att ett antal socialsekreterare valt att säga upp sig och lämna kommunen.

”- Det gick så långt att folk inte ville vara ensamma kvar med henne på kontoret. Hon kunde bara rusa in på folks rum och sedan ställa sig några centimeter ifrån. Det var inte det att hon skrek och skällde, med det var obehagligt att ha henne så nära. Sedan försvann hon plötsligt bara. Jag har förträngt mycket av hur det var då, det var helt galet. Men jag skulle aldrig vilja ha henne som chef igen”, sa en tidigare medarbetare på förvaltningen som NH talat med.

NN hade gått vidare till ett jobb som enhetschef inom äldreomsorgen.

” – Det här är inget jag känner till, det inträffade innan jag började här. Jag är inte heller bekväm med att prata om någon av mina enskilda chefer. På sex år måste man också kunna få chansen att börja på nytt”, sa AA.

AB (Vård och omsorgs HR-chef), NN, AC (socialt ansvarig samordnare), ett skyddsombud på X vård- och omsorgsboende och AD (fackförbundet Kommunal) hade i förra veckan ett möte för att diskutera tillbudsanmälningar och Lex Sarah.

I tisdags den här veckan hade AA (skyddsombud) och NN mötts, också då för att diskutera frågan kring tillbud och Lex Sarah.

Uppfattningarna gick isär

Det skulle enligt AA finnas en samsyn om vad som skulle skrivas och situationen på boendet var enligt henne nu på väg att lösas. Men den uppfattningen delades inte av YY som var skyddsombud på X vård- och omsorgsboende. Tidigare under sommaren hade hon med stöd av Kommunal gjort en så kallad 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket, för att begära åtgärder enligt arbetsmiljölagen.

” – Situationen för personalen på boendet är inte alls på väg att lösas”, sa hon.

Anmälan tog upp åtta punkter, till exempel att det skulle göras riskbedömningar kopplade till den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön samt riskbedömningar för samtliga nattpass i förhållande till ensamarbete, våld, hot, stress och återhämtning. Man begärde bland annat också att arbetsgivaren skriftligen skulle redovisa hur man arbetade med att förebygga diskriminering och mobbning på arbetsplatsen samt ta fram handlingsplaner för hur det skulle upphöra, redovisa vad sjukskrivningstalen på arbetsplatsen berodde på och att det togs fram en handlingsplan för att dessa skulle minska samt bedöma arbetsbelastning på individnivå.

Planerade inspektion

Alla punkter föll inte inom Arbetsmiljöverkets ansvarsområde, men myndigheten kom att gå vidare med begäran om att se över de olika riskbedömningarna samt arbetsbelastningen på individnivå kopplad till arbetstidens förläggning, förflyttning av personal samt arbetspassets innehåll. Myndigheten planerade därför en inspektion av boendet i augusti, efter semestrarna.

” – Jag hade hoppats att de kunde gjort något tidigare än så. Det finns medarbetare som gråter både före, efter och under arbetet. Det är så mycket elakheter mellan medarbetare och vi saknar ett ledarskap som tar tag i det. Folk vill inte fortsätta att jobba kvar här. Det är inte längre roligt att gå till jobbet och många av oss känner oss inte längre stolta över det jobb vi gjort, när vi åker hem”, sa YY.

NN hade avböjt att kommentera uppgifterna i artikeln och hänvisade till sin chef AA.

Utdrag ur tillbudsanmälningarna

• 
  
  
  
  • ”Min kollega påbörjar sitt arbetspass. Hon hinner knappt in förrän hon blir utskälld av en annan medarbetare. Hon skällde så mycket utan anledning så min kollega blev jätteledsen.”
  
  
  • ”Jag känner inget stöd från chefen, som vanligt hör hon vad jag/vi säger men gör inget åt det. Jag lever av den här lönen och nu är jag i så psykiskt dålig form att jag inte längre förmår sköta mitt jobb ordentligt.”
  
  
  • ”Söker upp husets koordinator för att be om att bli förflyttad från avd X till någon annan avd på grund av mobbning. Jag har haft ont i magen hela min lediga helg då jag såg i medvind att jag skulle arbeta hela veckan där på avd X.
  
  
  • ”Jag har nyligen fått reda på att jag drabbats av Diabetes 1 och då fick jag en förklaring till att mitt humör och mående har varit skiftande den senaste tiden. Detta har jag bett mina kollegor om ursäkt för ifall någon hade tagit illa vid sig. Och fått förståelse förr. Trots detta väljer chefen NN att under verksamhetsmötet inför alla, säga till mig att jag måste tänka på mitt humör, och att jag inte får gå in och jobba extra. Detta gjorde att jag blev ledsen och nedstämd och fick en känsla av kränkning inom mig.”
  
  
  • ”Hemkommen efter denna stressiga arbetsdag känner jag mig som en dålig människa. Jag har inte varit vänlig mot brukarna, har inte kunnat ge det där lilla extra utan bara haft ork till att göra det mest elementära. Jag har haft kort stubin och det känns inte bra.”
  
  
  • ”Under kvällsarbetets gång gör kollegan ifråga så gott hon kan för att hålla tårarna tillbaka. Det för att inte göra de boende oroliga eller ledsna. Då och då ser jag dock min kollega gå undan för att tårarna kommer trots hennes ansträngning att hålla dem tillbaka.”
  
  
  • ”Sen känner jag mej så ledsen och kränkt när jag säger till NN att jag blir nog hemma i helgen. Då brister NN ut i hård ton Du sätter inte oss i skiten i helgen. Du vill väl inte att du ska bli någon som personal pratar om. Så det blev som en inbeordrad att gå till jobbet fast jag mådde skit. Efter avslutat samtal brast jag ut i gråt och kunde inte sluta. Ska det vara såhär?”
  
  
  • ”Då kommer chefen NN in på avd och går direkt fram till mig och uttrycker att hon inte tycker om att jag sitter på soffan, efter det klagar hon på att jag sitter med telefonen. Jag förklarar att det är arbetstelefon och jag bokar av mina uppdrag jag gjort under dagen i Ip. Då fortsätter hon att klaga på att det ser illa ut när jag scrollar på telefonen, trots att NN är den som kräver att vi använder och arbetar efter IP telefon. Jag blir frustrerad och illa till mods av attityden och tonfallet.”
  
  
  • ”Jag stod i köket och avslutade lunch när Chef och Ssk kom in på avd. Dom ber mig komma med till ett samtalsrum. Där inne går enhetschef på mig med diverse klagomål, jag får kritik för mitt kontaktmannaskap. Chefen anser att det inte är bra att anhöriga tyr sig till mig.”
  
  
  • ”Jag har blivit tvungen att uppsöka läkare 17 mars för att jag mår dåligt, (psykisk ohälsa på arbetet) och har fått antidepressiva medicin för att kunna arbeta. Efter mötet idag med enhetschef NN samt *Maskat* och *Maskat* så mådde jag så dåligt att jag var tvungen att gå hem efter halva arbetsdagen. Jag upplever att enhetschef NN INTE tar de problem som finns på arbetsplatsen på allvar, utav denna anledning måste jag kontakta min läkare igen för att få rådgivning, som det känns nu behöver jag bli sjukskriven, ingen ska bli utsatt av psykisk ohälsa/mobbning/kränkning på sin arbetsplats.”
  
  
  • ”Jag är sjukskriven men valde att närvara på verksamhetsmöte, då vi personal skulle prata ihop oss ang rutiner på avd. Chefen NN kommer in i rummet och uttrycker ”jasså du är här” ”Va trevligt då bryter du din sjukskrivning nu då, så du kan ju jobba ikväll annars kan du gå härifrån” Detta sades inför hela arbetsgruppen med en mycket otrevlig röst.”
  
  
  
  

ANMÄLAN

Artikeln anmäldes av NN, som framförde att syftet med artikeln enbart verkade ha varit att smutskasta henne som person och chef.

I artikeln nämndes bland annat tillbud och att personal hade slutat. Vad gällde tillbud och situationen som beskrevs i dessa, så pågick ett gemensamt arbete för att förbättra arbetsmiljön mellan de inblandade medarbetarna och arbetsgivaren. Hon hade inte varit chef för de medarbetare som slutat. Artikeln var dock skriven på ett sådant sätt att man fick intrycket att hon varit deras chef och att de slutat på grund av henne.

Tidningen hade också letat upp en händelse som gällde en förvaltning där hon arbetat tidigare. I beskrivningen av situationen ägnade sig HN åt hörsägen och spekulation om hennes eventuella inblandning, där det enda syftet verkade vara att smutskasta henne genom att hitta på ett mönster. Händelsen på den förvaltningen hade varit allvarlig men hade ingenting med henne att göra utan skedde på ledningsnivåer över henne. Detta visste tidningen om eftersom den skrivit mycket om personerna i den ledningen som fick sluta i samband med den konflikten. Den visste också att hon inte hade med den att göra, men genom sättet NH beskrev henne i den anmälda artikeln framstod det som att hon och hennes ledarskap varit inblandat i den situationen.

Genom att vinkla artikeln så att den handlade om hennes person fick man en bild av att det var en person, det vill säga hon, som hade skapat den uppkomna situationen. Detta gav en felaktig bild av händelserna och beskrevs som en sanning.

NH hade också valt att skriva ut hennes namn. Hon var första linjens chef, och alltså inte en offentlig person. Hon, hennes man och deras dotter var de enda som bar efternamnet NN. Genom att hon namngavs skulle artikeln visas vid en googling på efternamnet. Det kändes inte rimligt. Hon hade inte begått något brott eller misskött sitt arbete. Hon hade tagit beslut och genomfört förändringar i linje med sitt uppdrag.

Hon kunde ha uttryckt sig olämpligt och lett arbetet på ett sätt som alla medarbetare inte uppskattat, men att hänga ut hennes person och namn kändes inte ansvarsfullt eller etiskt rätt.

TIDNINGENS SVAR

Norra Halland svarade genom Stefan Pettersson, ansvarig utgivare.

Boendet hade öppnats i vintras och antalet personalrelaterade incidenter hade varit många och personalomsättningen hög. En enhetschef hade redan hoppat av, på grund av arbetsmiljörelaterade orsaker. Företagshälsovården och facket var inkopplade, och likaså skyddsombudet. NH hade dessutom fått tips från personal och anhöriga om brister på X vård- och omsorgsboende, som tidigare gått under namnet XY men döpts om i samband med flytten till den nybyggda fastigheten.

NN hade också varit chef på XY och även där hade det förekommit kritik mot ledarskapet. Mot den bakgrunden hade NH valt att skriva om kritiken mot boendet och kritiken mot NN.

Tyvärr hade NN inte velat kommentera kritiken från personal eller andra tillbudsanmälningar. Det hade varit önskvärt att NN uttalat sig, men eftersom hon givits möjligheten att ge sin syn på kritiken så var tidningen av åsikten att namnpubliceringen var okej.

Tidningens reporter hade också varit tydlig med att viss del av artikeln skulle handla om NNs ledarskap, men NN hade hänvisat till sin chef i stället för att uttala sig. NH:s intentioner hade aldrig varit att smutskasta NN. Syftet hade varit att belysa att det fanns arbetsmiljöproblem på X vård- och omsorgsboende och att anhöriga till boende hade kritiserat omvårdnaden.

Ytterligare en anledning till namnpubliceringen hade varit att det tidigare funnits två enhetschefer, och för att inte misstänkliggöra den person som redan sagt upp sig så hade tidningen ansett att namnpubliceringen varit nödvändig.

X vård- och omsorgsboende var ett av Y kommuns (ort angiven) större boenden och det fanns ett stort allmänintresse när det gällde omvårdnaden av de boende. Det var också det boendet i Y kommun som haft flest antal avvikelser per person. NH hade därför ansett det vara av stor vikt att lyfta missförhållanden på boendet.

MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING

Artikeln handlar om påstådda arbetsmiljöproblem på ett kommunalt vård- och omsorgsboende i Y kommun. Arbetsmiljöproblemen påstås ha orsakat stora problem i verksamheten och personalen har vittnat om att de ska ha utsatts för mobbning. Det finns ett allmänintresse av att skriva om arbetsmiljöproblem i en kommunal verksamhet, däremot är intresset för detaljer i enskilda konflikter mindre.

MO prövar om anmälaren genom artikeln utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Vid den bedömningen vägs publiceringens allmänintresse, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i en fråga, mot intrånget i den enskildes privatliv.

Anmälaren har varit en av två enhetschefer på det kommunala vård- och omsorgsboendet, och i egenskap av sin chefsposition har hon haft ansvar för arbetsmiljön. Eftersom hon är chef i en kommunal verksamhet, måste hon tåla att hon namnges och svara på frågor om arbetsmiljön på boendet när den granskas.

MO:s uppgift är inte att ta ställning till om uppgifterna som publicerats är sanna eller inte. Det publicistiska kravet på korrekthet prövas i stället genom att MO bedömer om tidningen haft tillräckliga belägg för att publicera negativa uppgifter om anmälaren.

Anmälaren har pekats ut för att ha behandlat sin personal illa, vilket har varit negativt för henne. Tidningen har talat med personal och anhöriga till de som bor på boendet samt tagit del av tillbudsanmälningar. NH har haft tillräckliga belägg för att påstå att arbetsmiljön på X vård- och omsorgsboende inte har varit bra och att personalen haft synpunkter på anmälarens chefskap. Tidningen har alltså haft tillräckliga belägg för att publicera uppgifter om att arbetsmiljön varit bristfällig, och att personalen ansett att det delvis berott på anmälaren.

Därutöver har tidningen redovisat flertalet konkreta uppgifter – utdrag – ur de aktuella tillbudsanmälningarna. Anmälningarna är anonyma. Enligt verksamhetschefen var anmälningarna inte alltid gjorda av den som varit berörd, och det hade varit en knapp handfull medarbetare som legat bakom dem. Mot den bakgrunden har det varit en brist att tidningen inte på ett tydligare sätt redovisat om utdragen kommit från olika anmälningar och personer eller från samma anmälan och person, när i tiden anmälan gjorts samt om den gjorts från en berörd person eller inte.

Uppgiften om att anmälaren tidigare varit ”i blåsväder” och att hon då skulle ha varit ”en bidragande orsak till att ett antal socialsekreterare valde att säga upp sig”, bidrar till att peka ut henne som orsaken till de nu uppkomna problemen på X vård- och omsorgsboende. Dessa uppgifter stödjer tidningen på ett uttalande från en tidigare medarbetare som haft anmälaren som chef. Källan ger förvisso underlag för att anmälarens chefskap varit ifrågasatt även på hennes tidigare arbetsplats, men inte åt att hon varit en bidragande orsak till att flera socialsekreterare sa upp sig. NH har inte redovisat tillräckliga belägg för uppgiften, som därtill misskrediterat anmälaren.

Uppgifterna i artikeln är mycket negativa för anmälaren och sådana att de orsakat henne en publicitetsskada. För att det ska finnas skäl att klandra tidningen krävs dock även att MO bedömer att publicitetsskadan är oförsvarlig.

Artikeln har haft ett stort fokus på anmälaren som person, och tillbudsanmälningarna har innehållit negativa och detaljerade uppgifter om anmälarens agerande i enskilda situationer. Exempelvis påstås att anmälaren, när en anställd meddelat att denne inte kunde jobba en helg, ska ha brustit ut i hård ton och sagt att en den anställde försatt dem i skiten. Vidare anklagas anmälaren för att ha sagt att hon inte gillar att en anställd sitter i soffan och med telefonen. Anmälaren påstås även under ett möte inför alla ha sagt till en medarbetare att tänka på sitt humör, trots att det funnits en medicinsk förklaring till den anställdes agerande. Anmälaren sägs också inte ta problemen på arbetsplatsen på allvar, vilket ska ha varit orsaken till att en medarbetare känner att denne behöver sjukskriva sig. Det har sammantaget varit oförsvarligt att publicera uppgifterna i tillbudsanmälningarna.

Det är bra att tidningen sökt anmälaren inför publiceringen, och det hade varit bra om anmälaren bemött huvuddragen av kritiken som riktats mot henne. Vissa uppgifter är dock sådana att de är svåra för en kritiserad person i chefsställning att bemöta. Anmälaren hade sannolikt inte på ett adekvat sätt kunnat bemöta de anonyma och detaljerade uppgifterna som framkommit av tillbudsanmälningarna på ett sådant sätt att hennes uppgifter kunnat nyansera bilden av henne. Därtill är allmänintresset av sådana uppgifter begränsat. Omständigheten att anmälaren valt att inte kommentera uppgifterna påverkar alltså inte försvarlighetsbedömningen.

Sammanfattning: Det allmänintresse som motiverat viss granskning av anmälaren, har inte motiverat att publicera de anonymiserade uppgifterna om konflikterna på arbetsplatsen av mycket detaljerad karaktär.

Tidningen har genom att publicera dessa uppgifter inte tagit tillräcklig hänsyn till den enskildes integritet, och för detta bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.