Exp nr 30/2010 Gotlands Tidningar, beslutsdatum 100420
Det beskrevs hur ett sexuellt övergrepp mot barn hade gått till. Även om endast en begränsad krets kunde identifiera barnet ledde beskrivningen av den konkreta gärningen till att dessa personer fick en detaljkunskap om övergreppet, vilket medförde ett oförskyllt lidande för flickan.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Gotlands Tidningar för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 1 februari 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från N till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse
Vad tidningen publicerade
Den 12 september 2009 rapporterade Gotlands Tidningar, i papperstidningen och på hemsidan, helagotland.se, om att en man (vars ålder angavs) åtalades för våldtäktsförsök på en flicka samt för att ha ofredat 14 barn vid skolor i Visbyområdet. I artiklarna redovisades tidpunkten för händelsen med flickan och hennes ålder framgick. Det beskrevs hur övergreppet skulle ha gått till.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av flickans pappa. Han kritiserade skarpt att artikeln innehöll detaljerade upplysningar om hur övergreppet hade gått till. Detta kränkte barnets integritet på ett oförsvarligt sätt. Artiklarna visade på bristande empati hos tidningen. Anmälaren ville att artikeln på webben skulle tas bort.
Tidningens yttrande
Gotlands Tidningar anförde genom sin ansvarige utgivare att uppgifterna var hämtade från åtalet. Brottsrubriceringen försök till våldtäkt var ett vitt begrepp som inte sade särskilt mycket om den konkreta gärningen. För att undvika spekulationer och ryktesspridning om övergreppets karaktär, hade tidningen valt att berätta vad som faktiskt hänt med flickan. Däremot hade tidningen varit noga med att inte närmare ange platsen, för att flickan inte skulle pekas ut. Den ansvarige utgivaren förstod att de anhöriga kunde ha invändningar mot ordvalet i artiklarna, men ansåg inte att tidningen hade brutit mot god publicistisk sed.
Anmälarens kommentar
Pappan anförde bl a att Gotlands Tidningar hade haft uppgifter om åtalet som huvudnyhet på förstasidan. Han bestred att det fanns något allmänintresse som motiverade den detaljerade beskrivningen av händelsen. Man kunde ha rapporterat om åtalet i mer allmänna formuleringar, utan att för den skull förlora relevant information. Det var oansvarigt av tidningen att hänvisa till att uppgifterna var hämtade från åtalet. Gotlands Tidningar hade ett självständigt ansvar för vad tidningen publicerade. Personer i familjens omgivning som kände till att flickan utsatts för ett övergrepp, hade reagerat negativt och ifrågasatt varför tidningen skrev ut alla detaljer och undrat vem som ville veta “allt det där”. Tidningen visade en bristande insikt i eller ett ointresse för barnperspektivet och etiska frågor om personlig integritet.
PO:s bedömning
Frågor om sexualbrott mot barn har ett allmänintresse. För brottsoffret är saken emellertid av ytterst känslig och integritetskränkande natur. Vid en publicering måste tidningen därför iaktta mycket stor försiktighet och undvika alla möjligheter till identifiering av det minderåriga brottsoffret. Därför bör till exempel exakta åldersuppgifter och geografiska bestämningar undvikas.
Oavsett om någon identifiering har skett utanför den krets som redan kände till att flickan blivit utsatt för ett övergrepp, har beskrivningen av den konkreta gärningen lett till en detaljkunskap hos samma personer och därmed ett oförskyllt lidande för den minderåriga flickan.
Genom sina publiceringar har Gotlands Tidningar på ett allvarligt sätt brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl N som tidningen har yttrat sig till nämnden. De har anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Under nämndens handläggning har uppmärksammats att papperstidningen Gotlands Tidningar och hemsidan helagotland.se har olika ansvariga utgivare. Eftersom den senare inte beretts tillfälle att yttra sig i ärendet hos PO prövas bara anmälan mot papperstidningen av nämnden.
Även om den krets som kunde identifiera flickan var begränsad har, som PO anför, beskrivningen av den konkreta gärningen lett till en detaljkunskap angående övergreppet hos dessa personer och därmed ett oförskyllt lidande för den minderåriga flickan. Tidningen kan därför inte undgå att klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.