Exp nr 35/2005 Expressen
En misshandlad kvinna pekades omotiverat ut genom uppgifter om gärningsmannen.
Publiceringen
Expressen ägnade den 6 juni 2004 fyra helsidor samt en mindre del av förstasidan åt ämnet mäns misshandel av kvinnor. Framställningen koncentrerades till att beskriva en misshandlare, de nio misshandelsdomar han ådragit sig samt det tionde fallet som han nu var åtalad för. Gärningsmannen identifierades med fotografier, uppgift om hans ålder och hans rätta förnamn.
Den senast misshandlade kvinnan hade liksom andra offer getts ett fingerat namn. Hon beskrevs som mannens senaste sambo, hennes ålder angavs och det framgick i vilken stad paret bott. Kvinnans upplevelser återgavs med stöd av förundersökningen. Från den rättsmedicinska undersökningen refererades 41 skador som kvinnan fått under en tre dagar lång misshandel som hon slutligen flytt från. Två större och tre mindre fotografier visade några av kvinnans skador i närbild. Det rörde sig om skador vid vänster öga, under hakan samt på armarna.
Publiceringen innehöll också uppgifter från andra kvinnor som mannen levt tillsammans med samt information om omfattningen av kvinnomisshandel i Sverige.
Anmälan
A anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon var offret för det brott som misshandlaren nu hade åtalats för. Hon kände sig kränkt genom att ha blivit utpekad. Utpekandet hade skett genom att förövaren gick att identifiera. Hon upplevde också en kränkning av att se de rättsmedicinska bilderna på sig själv i tidningen. Vidare var hon upprörd över att tidningen inte låtit sig nöja med att hon undvikit att svara på dess kontaktförsök. Hon hadefått såväl telefonpåringningar som brev. Reportern hade ringt på dörren till hennes bostad och ropat genom brevinkastet. Till sist svarade hon när reportern ringde till mobiltelefonen och hon gjorde då klart att hon inte ville medverka i en tidningsartikel. Expressen hade fått det att se ut som om hon uttalat sig för tidningen. Nu var hon orolig för repressalier från mannen.
Yttranden till PO
Tidningen anförde bl.a. följande.
Ingen av de misshandlade kvinnorna hade velat berätta öppet om sina upplevelser. Alla hade anonymiserats och det fanns inga foton, ej heller uppgifter om deras yrken och hemorter. Det framgick tydligt att anmälarens uttalanden var tagna från polisförhören. Det var inte möjligt att identifiera henne på de rättsmedicinska fotografierna. Även om en liten krets av läsare, som hade kännedom om A:s relation med gärningsmannen, utifrån bilden på honom insåg vem A var borde det sakna betydelse för bedömningen. En sådan person får nämligen antas ha haft kännedom om den inträffade händelsen före publiceringen.
Tidningen ansåg sig ha tagit vederbörliga pressetiska hänsyn samtidigt som den medvetet gjort våldshändelserna kända i hopp om att det skulle skapa förändringar till det bättre. Någon avsikt att skada anmälaren fanns givetvis inte och tidningen beklagade om hon fruktade att publiceringen skulle kunna utsätta henne för nya risker. Dock menade tidningen att den, inte minst genom den långtgående anonymiseringen, iakttagit en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
A återkom till att hon bestämt sagt ifrån till reportern att hon inte ville medverka i artikeln. Hon hade blivit kränkt av en man som stod henne nära men hon kände sig ännu mer kränkt av tidningen. Hon menade att det fanns kvinnor som ville berätta om misshandel som de utsatts för. Det borde räcka med dem.
PO:s beslut
I beslut den 24 november 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Ämnet våld mot kvinnor har ett obestridligt allmänintresse.
Det ingår inte primärt i PO:s uppdrag att bedöma hur en tidning uppträtt vid samlandet av material för en publicering. PO:s uppgift är att bedöma vad som stått i tidningen. Låt mig bara konstatera att varje tidningsredaktion har nytta, och endast nytta, av att väl utveckla sin känsla för när en enskild person, i synnerhet en medieovan sådan, undanber sig kontakt. När kontaktförsöken sträcker sig till högljudda rop genom brevinkastet till den ovilligas bostad, tar sig möjligen den redaktionella envisheten något överdrivna proportioner.
De uppgifter som publicerats om anmälaren har ett allmänintresse, eftersom det enskilda misshandelsfallet satts in i ett brett samhälleligt sammanhang. Men anonymiseringen har inte fungerat. Anmälaren har blivit utpekad genom att misshandlaren presenterats med foto, ålder och sitt riktiga förnamn. Det räcker för att ett antal läsare också skall kunna inse vem det utförligt presenterade offret för den senaste misshandeln är. De uppgifter som lämnats om henne är djupt integritetskänsliga. Det gäller både text och bild.
Därmed har anmälaren utsatts för en oacceptabel publicitetsskada, för vilket Expressen förtjänar pressetiskt klander. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har yttrat bl.a. följande.
PO har i ett annat beslut funnit att tidningens offentliggörande av namnet på den man som begått de nu aktuella misshandelsbrotten var försvarligt med hänsyn till allmänintresset. Att rapportera om mannens våldshandlingar utan att samtidigt lämna vissa uppgifter om vem våldet riktats mot har inte varit möjligt. A går inte att identifiera genom fotografierna i tidningen och hon är inte utförligt presenterad. Namnet är fingerat, det finns inte uppgift om hennes yrke och inte heller närmare information omhennes bostadsort. Värdet av publiceringen skulle allvarligt äventyras om tidningen godtog PO:s krav.
A har anfört bl.a. följande.
Flera personer har hörts av efter publiceringen eftersom de förstått att den handlade om henne. Hon har även fått veta att hon blivit föremål för allmänt skvaller. Från början hade hon endast informerat sin mor och sina närmaste chefer om vad som inträffat. Hon vill absolut inte ha någon insyn i sina privata olyckliga omständigheter. Hennes farhågor om repressalier från mannen har också besannats.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden konstaterar inledningsvis att det inte ankommer på nämnden att bedöma journalistiska arbetsmetoder.
När det gäller publiceringen gör nämnden följande bedömning.
Pressetiken kräver att brottsoffer visas största möjliga hänsyn.
Genom att gärningsmannen identifierades i Expressens artikel och A:s anknytning till gärningsmannen beskrevs kunde även A identifieras. Även personer som inte tidigare haft kännedom om vad hon utsatts för fick härigenom vetskap om det. Tidningen hade särskilt mot denna bakgrund att göra en noggrann prövning av vilka uppgifter som kunde publiceras och vilka uppgifter som av hänsyn till A fick utelämnas.
Eftersom A således kunde identifieras genom uppgifterna i artikeln har enligt nämndens bedömning publiceringen av bilderna och den detaljerade texten inneburit en integritetskränkning av A. Publicitetsskadan för A uppvägs inte av allmänintresset. Tidningen skall klandras för att genom publiceringen ha brutit mot god publicistisk sed.