Okritisk hållning till källan

mars 31 2009


Exp nr 43/2009 Expressen



En person från Jägareförbundet fruktade att en chef på länsstyrelsen skulle sabotera lofällor. Tidningen hade valt att på ett okritiskt sätt förlita sig på representanten från Jägareförbundet. Anklagelserna tillfogade chefen en betydande publicitetsskada, som inte vägdes upp av dennes bemötande.


Publiceringen

Den 5 mars 2008 publicerade Expressen på sin hemsida, expressen.se, en artikel med rubriken Fruktar sabotage av chef på länsstyrelsen.

I ingressen stod att det hade blåst upp till strid mellan Jägareförbundet och en djurrättsengagerad tjänsteman på länsstyrelsen. Tjänstemannen hade polisanmält en fälla och Jägareförbundet trodde att hon skulle använda sin position för sabotage.

Av artikeltexten framgick att jägare som använde fällor måste anmäla fällornas placering till länsstyrelsen. Jägareförbundet fruktade att en djurrättsengagerad tjänsteman skulle ta reda på koordinaterna och sabotera fällorna. En jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet sade att han hade fått samtal från jägare som sagt att de då inte tänkte anmäla var de hade sina fällor och riskera att få dem sönderslagna. A (namnet angavs), miljöenhetschef på en länsstyrelse, sade att hon inte ens visste om hon skulle kunna få tillgång till informationen om var jägarna placerat sina fällor. – Man har ju velat påskina risken för sabotage, men jag är ju naturligtvis medveten om verkningslösheten med sabotage, sade hon.

Det hade även tidigare rått hård stämning mellan A och Jägareförbundet. När hon nyligen polisanmälde en fälla blossade bråket upp på nytt. För att få veta om fällan var tillåten hade hon lagt in foton på den på ett forum på Internet. Jägareförbundet fick kännedom om hennes anmälan och gjorde i sin tur en anmälan till länsstyrelsen i protest mot att hon var djurrättsengagerad och tjänsteman.

A sade att hon inte ens jobbade med jaktfrågor i sitt arbete och trodde inte att saken skulle leda till några negativa reaktioner frånhennes arbetsgivare.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon anförde att hon kände sig oerhört illa berörd av att bli utpekad som en person som ägnade sig åt olaglig verksamhet. Hon hade arbetat som tjänsteman inom miljöområdet i över 30 år och det skulle vara henne helt främmande att agera olagligt genom att förstöra fällor.

På sin fritid hade hon hittat en fälla som hon misstänkte var en olaglig lodjursfälla och som hon därför hade övervägt att polisanmäla. Eftersom hon var osäker på om fällan var olaglig eller inte hade hon först ställt frågor om fällan i ett nätverk på Internet som Svenska rovdjursföreningen använde för information om nyheter i rovdjursfrågor. (Viss mejlkommunikation bifogades.)

Några mejlsvar hade enligt anmälaren felaktigt tagits till intäkt för att hon personligen skulle ha för avsikt att sabotera fällor. I ett av dessa svar tyckte mejlskribenten att det vore bra om man kunde få uppgift från länsstyrelsen om koordinaterna för lofällorna så att man kunde kontrollera dessa. En annan mejlskribent erkände att hon i 11-års¬åldern, tillsammans med en jämnårig väninna, hade patrullerat en sådan här räv- eller lofälla och slängt ut lockbetet, stängt fällan samt vid ett tillfälle släppt ut en förskräckt räv ur den. ”Militanta djurrättsaktivistungar, det var vi det”, fortsatte denna mejlskribent.

I en mejlkommentar till de svar hon fått, skrev anmälaren att hon åter hade motionerat i Svenska rovdjursföreningen (SRF) om att man i föreningen skulle jobba mot fälljakt.

Det var Jägareförbundets jaktvårdskonsulent som helt grundlöst tolkat in en sabotagerisk från hennes sida i denna mejlkommunikation. Han hade i en anmälan till hennes arbetsgivare länsstyrelsen skrivit att hon mer eller mindre uppmanade till att leta reda på fällorna och förstöra dessa. Han ansåg därför att uppgifterna om fällornas placering skulle sekretessbeläggas. Jaktvårdskonsulenten skrev även att man skulle notera att en av mejlskribenterna skröt med att vara militant djurrättsaktivist.

Genom publiceringen hade personer i anmälarens privata och yrkesmässiga omgivning kunnat få uppfattningen att hon var en helt opålitlig person som ägnade sin fritid åt olaglig verksamhet.

Tidningens yttrande

Expressen anförde att frågor om jakt och djurskydd hade stort allmänintresse. I detta fall hade tidningen rapporterat om motsättningar mellan en djurrättsengagerad chefstjänsteman och Jägareförbundet.

Expressens rapportering hade varit en rak och sedvanlig nyhetsrapportering. Tidningen hade inte tagit ställning i saken utan redovisat jaktvårdskonsulentens synpunkter. Hans uppfattning var av sådan valör att tidningen måste kunna förmedla hans utsaga.

A hade som chef för länsstyrelsens miljöenhet en sådan ställning att hon fick tåla namngivning i sammanhanget. Hon hade också samtidigt fått bemöta uppgifterna. Skulle hon vilja tillägga något ytterligare var tidningen beredd att i välvillig anda överväga kompletterande publicitet.

Anmälarens kommentar

Anmälaren kommenterade att det inte gick att värja sig mot en anklagelse i en rubrik. Många människor läste och tog till sig huvudbudskapet i den.

Tidningen skulle kritiskt granska sina nyhetskällor och kontrollera sakuppgifter så långt omständigheterna medgav. Jaktvårdskonsulenten kunde bara ha tagit chansen att angripa henne. Det fanns inget i det underlag som han hänvisade till som talade för att hon skulle utgöra en sabotagerisk. Anmälaren frågade var gränsen gick för vilka osakliga anklagelser någon kunde kasta ur sig och som pressen sedan hade rätt att sprida vidare till allmänheten.

Hon ansåg att rubriken var en form av ställningstagande. Att på detta sätt insinuera hennes medverkan i sabotage var ett fegt sätt att ge sken av något utan att vilja stå för det.

Det förhållandet att hon fick uttala sig kunde inte uppväga formuleringen i rubriken. Om Expressen inte velat ta ställning kunde tidningen ha utformat rubriken på ett neutralt sätt, t.ex. som i en annan tidning: ”Jakt på lo inleds med bråk om fälla”.

I egenskap av chef för länsstyrelsens miljöenhet var hon van att nämnas med namn och titel i medierna. Hon var dock inte van vid att tidningar publicerade påhittade anklagelser om att hon misstänktes för att delta i illegal verksamhet. När detta dessutom skedde i form av utmanande rubriker var måttet rågat.

Ytterligare korrespondens

Expressen anförde att tidningen inte tagit ställning genom rubriken. Den återgav på ett korrekt sätt den oro som konsulenten vid Jägareförbundet hade för att djurfällornas placering skulle bli kända och riskera att utsättas för sabotage. Rubriken var inte missvisande utan stöddes av uppgifter i ingress och text.

Tidningen anförde vidare att anmälaren inte kunde identifieras genom rubriken utan först när läsaren tog del av artikeltexten. Då framträdde också på ett pressetiskt rimligt sätt parternas olika ståndpunkter.

Expressen hade noggrant kontrollerat sin nyhetskälla och sakuppgifterna så långt omständigheterna medgav. Uppgiften om jaktvårdskonsulenten och den oro han kände inför att djurfällorna skulle utsättas för sabotage var korrekt och hans ställning i förbundet sådan att hans mening måste få ges spridning.

Anmälaren anförde att det var korrekt att man inte genom rubriken kunde identifiera henne, men den torde vara tillräckligt lockande för att läsaren skulle titta några rader neråt för att se vilken av cheferna på länsstyrelsen det var som ägnade sig åt sabotage.

Hon framförde också att tidningen hade kunnat begära in underlaget från länsstyrelsen om den velat kontrollera sakomständigheterna noggrant. Detta underlag gav ingen grund för anklagelserna om sabotage.

Det hade inte funnits skäl att återge de grundlösa anklagelserna som var mycket kränkande och endast syftade till att svärta ned henne. Publicitetsskadan kunde inte ha avhjälpts genom ett genmäle.

Expressen inkom med en ytterligare skrivelse där tidningen vidhöll sina ståndpunkter.

PO:s bedömning

I beslut den 16 januari 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.

En tidning bör inta en kritisk hållning till sina nyhetskällor och kontrollera sakuppgifter så noggrant som möjligt.

I detta fall kom anklagelserna från en person från Jägareförbundet och som således företrädde jägarnas intressen. Anmälaren däremot sympatiserar efter vad som framgår med djurrättsintressen och har en kritisk inställning till fälljakt. När uppenbara motstående intressen föreligger, innebär det naturligtvis att tidningen källkritiskt måste värdera uppgifter från en part som riktar allvarliga anklagelser mot en annan.

Tidningen har valt att förlita sig på representanten från Jägareförbundet. Utan närmare kontroll har de uppseendeväckande anklagelserna från honom, om att man fruktade sabotage från anmälaren, lyfts fram i bl.a. rubrik och ingress. Jag konstaterar dock att den mejlkorrespondens som var underlaget för anklagelserna inte gav någon grund för att anmälaren skulle utgöra en sabotagerisk.

De grundlösa anklagelserna från jaktkonsulenten mot anmälaren, som blev klart utpekad i artikeln, var av den arten att de tillfogade henne en betydande publicitetsskada. Uppgifterna hade sådan karaktär att de bl.a. var ägnade att allvarligt skada hennes trovärdighet i sitt yrke.

Sammanfattningsvis: Tidningens okritiska hållning till källan ledde tillpubliceringen av de grundlösa anklagelserna på framskjuten plats, vilket medförde en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. Det i artikeln publicerade bemötandet från anmälaren var inte av den arten att publicitetsskadan för henne upphävdes.

Expressen bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Expressen vidhåller att det saknas skäl att rikta pressetiskt klander mot tidningen. Varken Expressen eller något annat nyhetsmedium kan för egen del veta vem av anmälaren och jaktvårdskonsulenten som har rätt i frågan om risken för sabotage. En för nyheten viktig faktor var att en jaktvårdskonsulent som är knuten till en välkänd och etablerad organisation gjorde ett uppseendeväckande uttalande. Expressen granskade och värderade utsagan på ett sedvanligt och kritiskt sätt. Tidningen redogjorde för anmälarens uppfattning och hennes tillbakavisande av jaktvårdskonsulentens uppgift uttrycks tydligt i publiciteten. Kritiken mot rubrikens utformning är oberättigad. Ingen som läste enbart rubriken, ingressen eller bildtexten insåg att uppgifterna kunde syfta på anmälaren.

Anmälaren anser att Expressen ska klandras för att tidningen orsakat henne en betydande publicitetsskada. Hon framhåller att Expressen måste ha insett att anklagelserna mot henne om att hon skulle ägna sig åt rent kriminell verksamhet i sin position som chefstjänsteman på en statlig myndighet allvarligt kunde skada henne i hennes yrkesroll. Tidningen borde därför ha kontrollerat om jaktkonsulenten hade fog för sina påståenden. En enkel kontroll av jaktkonsulentens inlaga till hennes arbetsgivare hade visat att det inte fanns någon grund för att påstå att hon skulle ägna sig åt sabotage genom att slå sönder fällor och än mindre ”använda sin position för sabotage”. Att Expressen valde att publicera de ogrundade påståendena tyder på att man tagit ställning i frågan och föredragit att göra en artikel av en av jaktkonsulenten helt konstruerad anklagelse.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Expressen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.