Ola Lindholm namngavs innan det fanns belägg för hans skuld

november 29 2011


Exp nr 108/2011, Expressen, 2011-11-29


Expressens förstasidesrubrik sa att Tv-programledaren Ola Lindholm blivit “tagen för knark”. Det var en vilseledande rubrik eftersom vad som inträffat vid publiceringen var att han lämnat ett urinprov som ännu inte var analyserat. Publiceringen innebar allvarlig skada för Ola Lindholm.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________

Genom beslut den 7 september 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende Expressen till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen skrev

Den 12 april 2011 var huvudrubriken på Expressens förstasida Tv-programledaren Ola Lindholm från Kamratposten tagen för knark.

Inne i tidningen löd rubriken Ola misstänks för knarkbrott med underrubriken Programledaren tvingades lämna prov efter AIK-match.

I ingressen berättades att den folkkäre barnprogramledaren och chefredaktören var misstänkt för narkotikabrott. Polisen hade tvingat honom att lämna ett urinprov i samband med en fotbollsmatch mellan AIK och Mjällby två dagar före publiceringen. En anonym källa uppgav att han var misstänkt för att ha haft droger i kroppen.

Av själva artikeln framgick att Lindholm hade suttit på Råsundas östra läktare. Poliser som bevakade matchen hade fått uppfattningen att Lindholm varit påverkad av droger. Därför hade han tagits med av poliser för en så kallad kroppsbesiktning. Han hade fått lämna ett urinprov som skickats till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Det skulle kunna ta upp till två veckor innan det definitiva analyssvaret blev klart.

“Det (analyssvaret, PO:s anm) kan antingen göra att misstankarna stärks eller visa att han inte var tillräckligt påverkad för att straffas.”

En källa med insyn hade berättat för tidningen att 15 till 16 personer hade medtagits för kroppsbesiktning av polisen i samband med matchen, både inne på arenan och utanför. Alla misstänktes nu för ringa narkotikabrott.

Artikeln berättade därefter om Ola Lindholms karriär och redogjorde för hur denne svarat när Expressen dagen före publicering konfronterat honom med misstankarna om narkotikabrott. Varken Lindholm eller vd:n för Bonnier Tidskrifter, som ger ut Kamratposten, hade velat kommentera.

Artikeln illustrerades med fem bilder på Ola Lindholm från olika delar av hans karriär som chefredaktör och programledare i TV.

Anmälan

Artikeln anmäldes av Ola Lindholm som menade att den förorsakat honom enorm personlig och professionell skada. När denna artikel publicerades hade det bara funnits uppgifter om att ett urinprov tagits, inte utfallet.

På grund av artikeln hade han inget av sina jobb kvar. Han befarade att hans namn för överskådlig framtid skulle förknippas med den flodvåg av skriverier, rykten, insinuationer, kränkningar och misstroende som artikeln lett till.

Han var heller inte dömd för brottet, som i rättslig mening var ett mycket litet brott.

Expressen hade hävdat att allmänintresset kring det inträffade var stort eftersom han arbetade för och med barn. Av det skälet borde Expressen, enligt Lindholm istället ha varit extra försiktig och avstått från publicering.

Artikeln ledde till en hetsjakt som i praktiken satte förundersökningssekretessen ur spel, vilket satte Lindholms rättssäkerhet ur spel. Hade sekretessen hållits hade han haft en rimlig chans att rentvå sig innan ärendet blev offentligt.

Anmälaren sammanfattade:

“Det mediala monster som chefredaktörer har ansvar för att bara släppa lös när det bevisats att en människa begått väldigt allvarliga fel har övermannat, tuggat i sig och spottat ut mig långt innan min skuld i detta marginella uppsåtsbrott har fastställts.”

Tidningens svar

Tidningen konstaterade via sin ställföreträdande utgivare att Ola Lindholm varit en etablerad person i media i många år. Han hade bland annat varit med i en rad TV-produktioner.

När han togs av polisen i april 2011 var han chefredaktör för Kamratposten, programledare för Wild Kids och satt i styrelsen för Bris, Barnens rätt i samhället.

Tidningen gick igenom händelserna vid Råsunda den 10 april och konstaterade att rubriken på förstasidan Tv-programledaren Ola Lindholm från Kamratposten tagen för knark var en korrekt beskrivning av vad som inträffat. Händelseförloppet var också korrekt beskrivet i texten inne i tidningen och Lindholm hade sökts för en kommentar, vilket redovisades.

Efter Expressens publicering hade i princip alla större svenska nyhetskanaler valt att rapportera om saken med namn och bild på Ola Lindholm. Lindholm hade själv kommenterat saken på sin privata blogg och i ett brev till Kamratpostens läsare.

Tidningen skrev inte om alla som misstänktes eller ens dömdes för narkotikabrott. Men när personen i fråga var en person som offentligt begärde barnens förtroende och verkade i en miljö som så tydligt tar avstånd från all form av droganvändning, ja, då var saken en annan.

En jämförelse gjordes med när Expressen 2006 publicerade namn och bild på en av Sveriges största friidrottsstjärnor som tagits av polisen med kokain i fickan. Denne hade vid tidpunkten varit ledare för antidopningsstiftelsen Ren Idrott, vilket motiverade att han namngavs när nyheten publicerades.

Expressen hade vid flera tillfällen sökt kontakt med Ola Lindholm för att ge honom en möjlighet att kommentera saken. Det var ett normalt arbetssätt för tidningen.

Expressens ställföreträdande utgivare uttryckte förståelse för att Ola Lindholm och hans familj mått dåligt, men trodde att det snarare berodde på vad som inträffat vid Råsunda än vad Expressen och andra medier rapporterat.

Anmälarens kommentar

Ola Lindholm menade att Expressens svar innehöll faktafel, till exempel att han kroppsvisiterades efter matchens slut. Han hade lämnat Råsunda en kvart in i andra halvlek och polisingripandet hade skett 500 meter från arenan.

Kroppsvisiteringen gav inget resultat och därför var tidningens jämförelse med friidrottaren som tagits med kokain i fickan inte relevant.

Att han valt att inte påpeka felen i Expressens rapportering kunde inte innebära att publiceringen blev rättmätig. Hans tystnad tolkades av Expressen som skuld, trots att tidningen inte haft några bevis.

Att han skickat ut ett eget pressmeddelande om saken kunde inte användas som argument för Expressen att publicera artikeln den 12 april. Hans meddelande skickades ut efteråt, enbart på grund av den publicering Expressen redan gjort.

Tidningens svar

Tidningen stod fast vid att rapporteringen varit korrekt och hade inte i något avseende givit uttryck för att Ola Lindholms val att inte tala med tidningen skulle tolkas som skuld.

PO:s bedömning

Frågor som rör narkotika har ofta stort allmänintresse eftersom narkotika är ett allvarligt samhällsproblem.

Rapporteringen måste emellertid följa det pressetiska regelverket, som säger att man ska avstå från namnpublicering som kan skada en människa om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Det är inte ovanligt att tidningar publicerar namn på narkotikabrottslingar som haft en ledande roll i denna kriminella verksamhet och dömts till många års fängelse. Där anses ofta ett sådant allmänintresse ha uppstått.

I det här fallet rör det sig om en misstanke om ett ringa brott. Det betyder att sakförhållandet i sig inte skapar ett uppenbart allmänintresse som kräver namnpublicering. Enligt tidningen var det kombinationen av misstanke om ringa narkotikabrott och Ola Lindholms mediala verksamhet med inriktning mot barn som skapade en sådan omständighet.

Det är förvisso sant att Ola Lindholm har arbetat i offentligheten och att hans verksamhet varit inriktad mot en barnpublik. Men inte ens det kan motivera en publicering av hans namn på ett så här tidigt stadium i polisutredningen. När den anmälda artikeln publicerades fanns bara en outredd misstanke. Som tidningen angav skulle det från dagen för publicering dröja två veckor tills provsvaret kom från Statens kriminaltekniska laboratorium.

Att utfallet av provtagningen senare kom att visa spår av narkotikaintag rättfärdigar inte Expressens namngivning av Ola Lindholm den 12 april. Den anmälda artikeln måste pressetiskt bedömas utifrån hur situationen såg ut den dag den publicerades.

Min bedömning är därför att den inträffade händelsen kombinerad med Ola Lindholms ställning i offentligheten inte innebar ett så uppenbart allmänintresse att det krävde att han namngavs.

Det finns naturligtvis ett stort intresse runt en händelse av det här slaget. Men intresset har snarare drag av nyfikenhet än av allmänintresse. Att en tidning tillfredsställer nyfikenheten hos allmänheten är för det mesta okontroversiellt, men om det leder till en allvarlig publicitetsskada för den enskilde – som för Ola Lindholm – är en ansvarig hållning från utgivarens sida att avstå från en publicering som innebär att den berörda personen identifieras.

Expressen har brutit mot god publicistisk sed och bör klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Expressen har anfört bl.a. följande. Expressens publicitet är inte grundad på ett referat av en polisutredning. Uppgiften att “Ola Lindholm är tagen för knark” hade tydligt stöd i bland annat iakttagelser av polisens ingripande på allmän plats och att poliser som bevakade matchen hade uppfattat att Ola Lindholm såg ut att vara påverkad av droger. Expressen skrev sant och relevant att Ola Lindholm uppträdde som om han var påverkad av knark, att han togs av polis och att han fick lämna urinprov. Ovissheten om utfallet av provet spelade ingen avgörande roll för vare sig riktigheten av den publicerade uppgiften eller publiceringsbeslutet. Nyheten och allmänintresset är snarare att Ola Lindholm greps för knark än att provsvaret hade ett visst utfall. Den helt igenom korrekta uppgiften att Ola Lindholm tagits för knark får inte hemlighållas för en bred allmänhet med hänsyn bland annat till Ola Lindholms plats i samhällslivet som förebild för hundratusentals barn, som chefredaktör för Kamratposten och ledamot i styrelsen för BRIS.

Ola Lindholm har anfört bl.a. följande. Grunden för hans anmälan är mycket enkel. Vid publiceringstillfället fanns inga hållbara bevis på hans skuld. Trots detta publicerades nyheten på löp och stort i tidningen med hans namn och bild. Det pressdrev han utsatts för har skadat honom och hans familj enormt mycket. Det pressdrevet startade Expressen baserat på läckt sekretessbelagd information från polisen. Dessutom skadade det den rättsliga processen allvarligt.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.