Exp nr 83/2010, Byggnadsarbetaren, 2010-10-12
En byggnadsarbetare som skadats svårt i en arbetsplatsolycka namngavs då tidningen rapporterade om olyckan. Då uppgifter om allvarliga skador och sjukdomar är integritetskänsliga och en drabbad inte ska behöva tåla att namnges i sammanhang som det aktuella klandrades tidningen.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Byggnadsarbetaren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
______________
Genom beslut den 12 augusti 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Byggnadsarbetaren till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 12 november 2009 hade tidskriften Byggnadsarbetaren på sin hemsida en artikel som handlade om den svåra rasolyckan i Kista i vilken en montör omkom och en bilist och en montör skadades svårt. Anledningen var att en balk som skulle ha varit 25 mm endast var 7 mm tjock. Balken var en del av en stålstomme som skulle belastas med tunga betongplattor.
Rubriken var Kistarättegången: Försökte slå larm om livsfarlig balk. Den montör som omkommit vid olyckan hade tidigare slagit larm till en arbetsledare om att balken var för tunn, berättade hans fru under rättegången. Arbetsledarens advokat hade tidigare förnekat att någon skulle ha påtalat saken.
En av de svårt skadade i olyckan var A (namnet angavs). Han och den andre montören hade arbetat tillsammans uppe på bjälklaget när raset kom. Under rättegången sade A: – Jag hörde en knall och i samma ögonblick föll jag ner. Jag hade inte en chans att reagera. Efteråt mindes han bara en bil som tutade och en massa damm. Han skadades allvarligt och fick ett stort antal benbrott, i dag levde han med ständig värk i rygg och ben. Fötterna var fortfarande svårt skadade. A hade gjort fyra operationer och ytterligare planerades. Han fortsatte: – Jag känner mig som om jag satt i ett fängelse.
Artikeln publicerades i en kortare version i tidningens pappersupplaga nr 15, som utkom i december 2009. I den publiceringen var A inte namngiven och hans skador beskrevs inte heller närmare.
Anmälan
A anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO) genom ombud.
Han ville inte bli stämplad som ett offer inför allmänheten, utan hans personliga integritet borde respekteras av medierna. Det fanns inget allmänintresse att publicera hans namn. Alla andra tidningar hade anonymiserat honom. Journalisten var med under rättegången och kunde ha frågat honom hur han ställde sig till en namnpublicering.
Trots upprepad mejlkontakt med tidningen togs hans namn inte bort från artikeln på hemsidan. Namnet kom således upp om man sökte information om olyckan i Kista på internet.
Byggnads förbundsordförande hade också vädjat till tidningen utan att få gehör.
Tidningens yttrande
Byggnadsarbetaren svarade genom sin ansvarige utgivare att byggbranschen tillhörde de mest olycksdrabbade av alla branscher på arbetsmarknaden. Varje år skadades ett stort antal människor svårt och i genomsnitt omkom ett tiotal människor årligen i olyckor på byggarbetsplatser. Om samma sak skulle hända i andra yrkesgrupper skulle mediedebatten vara högljudd med krav på åtgärder.
Byggnadsarbetaren var en av få tidningar som skrev om branschen ur ett arbetarperspektiv. Tidningen undvek att anonymisera byggnadsarbetarna och ville inte medverka till att framställa skadade och döda som anonyma siffror i myndigheternas olycksstatistik. Därför hade tidningen som policy att namnge byggnadsarbetare.
Den aktuella artikeln publicerades endast på hemsidan och där var antalet besökare cirka 550 per dag. I papperstidningen nummer 15/09 rapporterades om olyckan och det rättsliga efterspelet, men utan att den skadade byggnadsarbetaren namngavs.
Anmälarens kommentar
Anmälaren anförde att journalisten borde ha frågat honom om han ville bli namngiven i rapporteringen. Inte heller var uttalandena från honom korrekt återgivna i artikeln. Han hade inte sagt att det kändes som om han satt i fängelse utan att han upplevde sin kropp som ett fängelse. Det var inte samma sak. Anmälaren hade heller inte fått läsa texten inför publiceringen. Trots att anmälaren bett tidningen att ta bort hans namn från artikeln hade den inte gjort det. Anmälaren ansåg att tidningens agerande var respektlöst.
PO:s bedömning
Olyckan i Kista och dess rättsliga efterspel fick stor uppmärksamhet i medierna. Vad tidningen rapporterade har allmänintresse.
PO:s uppgift är att bedöma om anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada genom publiceringen av hans namn.
Enligt pressetisk praxis ska olycksoffer visas största möjliga hänsyn. Detta gäller oavsett om tidningen har tagit ett principiellt beslut att synliggöra byggnadsarbetarna. Jag förstår tanken bakom policybeslutet, även om jag inte håller med. Uppgifter om allvarliga skador och sjukdomar är integritetskänsliga och en drabbad ska inte behöva tåla att namnges i det aktuella sammanhanget.
Jag noterar även att anmälaren ett flertal gånger har påpekat för tidningen att hans namn borde tas bort från hemsidan men att tidningen inte tillmötesgått hans begäran.
Min bedömning blir således att tidningen Byggnadsarbetaren genom namngivningen av anmälaren har orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att Byggnadsarbetaren ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.