På ettårsdagen av ett mord skrev tidningen om mordet med angivande av offrets namn. Detta ansågs inte vägas upp av allmänintresset.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Västerbottens- Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 12 mars 2010 avskrev Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Västerbottens-Kuriren.
PO:s beslut hade följande lydelse:
Vad tidningen publicerade
Västerbottens-Kuriren (VK) skrev den 18 mars 2008 att en man jagades för mordet på x-åriga A (namngavs) i Phuket. Tidningen publicerade ett flertal artiklar om mordet.
Den 23 mars 2009 uppmärksammade tidningen att det gått ett år sedan den tragiska händelsen.
I en artikel med rubriken Ett år sedan mordet på A (namngavs) beskrevs händelserna kring mordet.
A hade hittats död på Mai Khao Beach i Thailand tidigt på morgonen den 15 mars 2008. Hon hade knivskurits till döds med flera knivhugg mot halsen och bålen. Personal på den camping där kvinnan bott hade tillsammans med offrets namngivna väninna gjort upptäckten. Väninnan hade chockats svårt av händelsen. Den 17 mars hade polisen i princip varit säker på att mördaren hittats och två dagar senare greps 31-årige B (namngavs). Mannen erkände brottet. Under en presskonferens hade polisen visat upp en kniv som hittats under en husrannsakan hos 31-åringen. Kniven misstänktes vara mordvapnet. I augusti 2008 hade domen offentliggjorts. Eftersom mannen erkänt brottet och då han visat sig vara ångerfull dömdes han till livstids fängelse i stället för dödsstraff.
En förkortad version av artikeln publicerades på tidningens hemsida, vk.se, den 22 mars 2009. Rubriken på nätet var Ett år har gått sedan mordet på A (namngavs).
Anmälan
A:s föräldrar anmälde Västerbottens-Kuriren till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Anmälarna vände sig mot publiceringarna i anslutning till det omskrivna mordet i mars 2008 samt mot artiklarna i mars 2009.
Anmälarna ansåg att PO skulle göra ett undantag bestämmelsen om att en anmälan ska inkomma inom tre månader från publicering. Anmälarna önskade att artiklarna som publicerats i mars 2009 skulle bedömas i ljuset av publiceringarna som skett i samband med mordet, i mars 2008.
Efter mordet hade tidningen publicerat dotterns namn och bild utan att fråga anmälarna. Anmälarna hade inte haft tid att informera släkt och vänner om vad som hade hänt före publicering.
Tidningen hade kontaktat anmälarna inför publiceringen i mars 2009. Anmälarna hade tydligt förklarat att de inte ville ha någon publicitet om mordet på deras dotter. Journalisten de talat med hade givit besked om att anmälarnas önskan skulle respekteras. Trots det hade tidningen publicerat i stort sett en helsidesartikel om den tragiska händelsen.
Det saknade allmänintresse att uppmärksamma att det gått ett år sedan mordet inträffat. Även namngivningen av dotterns och hennes resesällskap saknade allmänintresse. Andra tidningar som publicerat dotterns namn och bild hade avvaktat anmälarnas godkännande före publicering. Vidare hade VK felaktigt uppgivit att mordet begåtts tidigt på morgonen, i själva verket hade det skett mitt på dagen. Den oriktiga uppgiften var kränkande eftersom läsare kopplade samman tidiga morgnar med ett utsvävande nattliv.
Anmälarna hade blivit sårade och bestörta av publiceringarna i mars 2009. Artiklarna hade rivit upp de sår som tidningen åsamkat anmälarna i samband med rapporteringen om dotterns död i mars 2008. Tidningen hade återigen exploaterat familjens olycka på samma sätt som vid tiden för mordet. Dotterns namn och ordet mord hade upprepats i texterna och slagits upp stort i rubrikerna. Det kunde inte anses vara korrekt att påminna om något som innebar “det yttersta av kränkning och förnedring”.
Tidningens yttrande
I brev bad PO Västerbottens-Kuriren yttra sig över publiceringen den 23 mars 2009 samt motsvarande nätpublicering. Tidningen svarade genom sin ansvarige utgivare.
Tidningen beklagade anmälarnas sorg och anförde att uppgifter om mord var känsliga. VK ansåg emellertid inte att rapporteringen innebar en kränkning eller förnedring av anmälarna. Den ansvarige utgivaren höll inte med om att tidningen hade exploaterat anmälarnas olycka.
Tidningen hade rapporterat om årsdagen för ett uppmärksammat mord. Saken ägde stort allmänintresse. Den tragiska händelsen hade berört många, inte bara i Umeå med omnejd. A:s namn och bild hade offentliggjorts redan i samband med att media rapporterat om mordet. I några fall hade det skett med anmälarnas uttryckliga medgivande. Mot den bakgrunden vore det underligt om VK inte skulle kunna uppmärksamma mordet på det sätt som skett.
Mordet hade inträffat en sen förmiddag, någon gång mellan klockan 11 och 12. Den felaktiga skrivningen om att mordet hade begåtts tidigt på morgonen innebar inte någon ytterligare kränkning. Det fanns ingen koppling mellan tidiga morgnar och ett utsvävande nattliv.
Ytterligare korrespondens
Anmälarna ansåg att tidningen hade utsatt dem för oförskyllt lidande och agerat hänsynslöst vid rapporteringen om årsdagen för mordet. Tidningen hade begått ett intrång i anmälarnas privata sfär. Det fanns inget skäl för tidningen att granska deras familj. Den skada anmälarna orsakats av skriverierna i mars 2009 förstärktes av rapporteringen ett år tidigare.
Anmälarna framhöll att tidningar enligt de pressetiska reglerna skulle visa offer för brott och olyckor största möjliga hänsyn och noga pröva publicering av namn och bild. Detta hade inte beaktats av tidningen. Medier borde avhålla sig från att publicera namn och bild på omkomna personer utan godkännande från anhöriga. Anmälarna önskade att offer för brott och deras anhöriga i framtiden skulle skonas från pressetiska övertramp.
Det var anmärkningsvärt att tidningen i mars 2009 upprepade den felaktiga uppgiften om att mordet hade skett en tidig morgon. Tidningen hade haft ett år på sig att kontrollera de riktiga förhållandena.
Att anmälarna efter hand hade givit sitt godkännande till namn- och bildpublicering av dottern i andra tidningar var en följd av att Västerbottens-Kuriren valt att publicera namn och bild utan anmälarnas tillåtelse.
Anmälarna ansåg inte att artiklar som följde upp tragiska händelser skulle få publiceras mot anhörigas vilja.
Tidningen vidhöll att rapporteringen varit pressetiskt tillbörlig. VK hade inte “granskat” anmälarnas familj, utan rapporterat sakligt om ett uppmärksammat mord på årsdagen av händelsen.
Anmälarna tillade att artiklar som innehöll felaktiga uppgifter om tidpunkten för mordet inte utgjorde saklig rapportering.
PO:s bedömning
För att PO ska kunna pröva en anmälan mot en tidning krävs som huvudregel att anmälan sker inom tre månader från publiceringen. I detta fall har anmälan mot artiklarna den 18 mars 2008 inkommit för sent och särskilda skäl att ändå pröva dessa föreligger inte. PO:s bedömning avser således enbart artikeln i papperstidningen den 23mars 2009 samt motsvarande artikel på nätet.
Thailand är ett välbesökt resmål bland svenskar och mordet på anmälarnas dotter var uppmärksammat. Den tragiska händelsen ägde allmänintresse.
Enligt de pressetiska reglerna ska tidningar visa offer för brott och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Tidningar ska även noga pröva publicering av namn med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
Enligt vad anmälarna anfört förklarade de för tidningen att de inte ville att årsdagen av mordet på deras dotter skulle uppmärksammas. Jag tycker tidningen kunde ha visat anmälaren respekt och avstått från den ifrågavarande publiciteten. Emellertid ägde mordet fortfarande allmänintresse, artikeltexten var på intet sätt kränkande eller nedsättande för anmälarna eller deras dotter och därmed åsamkade den inte heller anmälarna någon publicitetsskada i gängse pressetisk mening.
Jag har förståelse för den bestörtning och det obehag anmälarna upplevde då de på nytt läste om mordet i tidningen. Likväl saknas, med hänsyn tagen till det pressetikens regelverk och praxis, tillräckliga skäl att klandra tidningen för den anmälda publiceringen.
Överklagandet
Anmälarna har begärt att Pressens Opinionsnämnd prövar deras anmälan. De har anfört i huvudsak detsamma som hos PO.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Anmälan mot publiceringen den 18 mars 2008 har, som PO uttalat, inkommit för sent och det finns inte särskilda skäl för att ändå pröva anmälan.
När det gäller publiceringarna i mars 2009 anser nämnden att det saknade allmänintresse att på ettårsdagen av mordet skriva om detta med angivande av offrets namn. Genom publiceringen har anmälarna förorsakats en oacceptabel publicitetsskada. Nämnden finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.