Osann antydan om skilsmässa

maj 20 2003


Se & Hör Exp nr 55/2003



Se & Hör kritiserades för rubriker som förmedlade det felaktiga intrycket att en namngiven artist och hennes man skulle skiljas. Publiceringen kränkte hela familjen, inte minst barnen vars namn och bild också visades.


A och hennes man anmälde en artikel i Se & Hör nummer 50/2002 till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Huvudrubriken på framsidan löd (A:s smeknamn) lämnar sin man -X & Y hennes stora stöd. Intill rubriken fanns en bild på A. Artikeln hade rubriken Tvingas lämna man och barn. Det stod att A hade tillbringat hösten i Göteborg för att jobba med en krogshow tillsammans med sina väninnor X och Y. A:s man och barn bodde kvar i Oslo. Maken hade fått dra ett tungt lass och kanske var det anledningen till de separationsrykten som cirkulerat den senaste tiden. En anonym källa hade berättat att A och hennes make hade haft en längre kris och att de separerat. Källan trodde att det var så dåligt mellan dem att de övervägde skilsmässa.

När A:s pressansvariga hade fått höra om ryktena blev hon mycket förvånad och dementerade dem. Det stämde inte att A och hennes man hade separerat. Tvärtom var de mycket lyckliga. Maken och barnen var ofta och hälsade på i Göteborg. A hade sagt att maken stöttade henne till hundra procent och artikeln avslutades med citatet: “Vi hör så ihop”.

Artikeln illustrerades med en bröllopsbild på makarna samt ett foto på deras döttrar.

I nummer 51/2002 publicerade Se & Hör ett förtydligande med rubriken Förlåt oss, (namn). Tidningen bad A om ursäkt för att rubrikformuleringarna i nummer 50/2002 varit lätta att missuppfatta. A hade inga planer på att lämna, dvs överge, sin familj. Tvärtom var hon och maken lyckligt gifta. Ibland var hon dock tvungen att lämna sin man när hon turnerade men det var en helt annan sak. Formuleringarna på omslaget var olyckliga och hade oavsiktligt fått en innebörd som kunde misstolkas.

I sin anmälan anförde A och hennes man att de hade reagerat mycket starkt mot rubriken på framsidan. Uppgifterna om att paret hade separerat och övervägde skilsmässa var osanna och hopdiktade.

Av ett bifogat brev, ställt till chefredaktören på Se & Hör, framgick det att tidningen redan före publiceringen fått uppgifterna om separationen dementerade av kollegor på tidningens motsvarighet i Norge. Även producenten för A:s krogshow i Göteborg hade dementerat. Trots detta hade tidningen valt att skriva om ryktet utan att kontakta anmälarna.

Vidare anförde anmälarna att familj, vänner och norska medier hade hört av sig till dem och undrat om det låg någon sanning i påståendena. Även parets barn hade fått förfrågningar av skolkamrater och lärare.

Tidningen anförde att anmälarens påstående om att rubriken och artikeln skulle vara hopdiktade var grundlöst och infamt. Artikeln gjorde inte i något avseende gällande att A och hennes man avsåg att upplösa sitt äktenskap. I artikeln citerades en källa som framförde sin uppfattning om parets relation. – A:s presstalesman hade givits tillfälle att dementera uppgifterna. Därtill hade tidningen skyndsamt publicerat en ursäkt i efterföljande nummer, eftersom vissa formuleringar hade kunnat misstolkas av den som önskat misstolka dem. A hade godkänt innehållet i ursäkten och hade därvid förklarat sig nöjd med tidningen agerande.

Anmälarna anförde att framsidans rubriker tveklöst syftade på skilsmässa. Det hjälpte inte att man sedan i artikeltexten lät anmälarens presstalesman “dementera” vad tidningen förbehållslöst konstaterat i sina rubriker. – A hade inte sagt att hon var nöjd med ursäkten. Hon kunde inte förstå hur tidningen kunde ha fått det intrycket. Hon hade fått ursäkten uppläst i telefonen några minuter innan tidningen skulle tryckas. Hon hade då sagt att hon ville ha den publicerad lika stort uppslagen som rubrikerna och artikeln i nummer 50/2002.

Genom beslut den 11 mars 2003 överlämnade PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde:

Rubriken på Se & Hörs förstasida skapar det felaktiga intrycket att A och hennes man skall skiljas. Det intrycket förstärks ytterligare genom texten: X och Y är hennes stora stöd. I artikeltexten lämnades liknande osanna uppgifter från en anonym källa. Detta trots att anmälarens presstalesman hade dementerat dem.

Publiceringen har kränkt hela familjen. Det gäller inte minst de två döttrarna, vilkas namn och bild återgetts och som fått frågor i skolan med anledning av vad tidningen skrivit.

Se & Hör har genom rubrikformuleringarna samt utpekandet av döttrarna tillfogat anmälarna och deras barn en oacceptabel publicitetsskada. Den ursäkt som tidningen införde i efterföljande nummer uppväger inte skadan. Tidningen bör således klandras.

Hos nämnden har ytterligare skriftväxling förekommit.

Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:

På de skäl som PO anfört finner nämnden att Se & Hör genom den anmälda publiceringen brutit mot god publicistisk sed.