Exp nr 46 och 47/2010 Sundsvalls Tidning, beslutsdatum 100518
En tidigare fosterhemsplacerad person fick i en intervju uttala allvarliga anklagelser mot en f d fosterförälder. Tidningens anonymisering av de inblandade ansågs inte tillräcklig vilket ledde till ett utpekande för en viss krets. Det allmänintresse som fanns för ämnet kunde inte uppväga publicitetsskadan.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Sundsvalls Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
____________
Genom beslut den 12 mars 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) två ärenden till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 6 april 2009 hade Sundsvalls Tidning (ST) en förstasidespuff med rubriken Bristande rutiner kring familjehem. I texten stod att det alltid var kontroversiellt att ta barn från föräldrar och placera dem i familjehem. Det var viktigt med tydliga rutiner för att säkerställa att allt blev bra. Sundsvalls kommunrevisorer hade funnit en rad brister vid en granskning, bl a saknades barnens inställning vid utredningar. A (ett förnamn angavs), som själv varit placerad, bar som vuxen fortfarande på ett hat mot familjehemmet som hade format honom att bli kriminell.
Inne i tidningen fanns över uppslaget sidorna 4 och 5 den övergripande rubriken Kritik mot utredningar av familjehem. Under rubriken Dålig dokumentation och för lång handläggningstid redogjordes för de brister som kommunrevisorerna funnit vid sin granskning av elva fall av familjehemsplaceringar.
Vidare fanns på uppslaget rubriken A:s långa väg tillbaka till sig själv kantad av svåra minnen. I ingressen stod att A hade stängt av känslomässigt för att överleva i fosterhemmet. Han hatade fostermamman så starkt att han funderade på att mörda henne. – När hon dog i cancer kändes det som att min lycka var gjord, sade han i dag. A:s berättelse publicerades samma dag även på tidningens hemsida, st.se.
Det hade gått många år sedan A lämnade fosterhemmet efter att ha tillbringat fyra år där, men minnena fanns kvar. – De varonda människor, sade han. Han lade inte hela skulden på fosterhemmet för att han blev narkoman och kriminell, men han präglades där. – Åren i X (en ort angavs) blev mitt inträde till fängelselivet. Jag var van att bli inlåst och tyckte det var bra för då slapp jag prata med dem, fortsatte han. Fosterfamiljens egen son hade gått i samma klass som A och rapporterade om hur A uppfört sig under dagen. A sade att han inte hade varit Guds bästa barn och straffet hade varit att han fick stanna på sitt rum. En gång hade han rumsarrest en hel vecka då han inte ens fick gå till skolan. Han hämmades för att han alltid fick höra att han gjorde fel. Han tystnade och det gjorde det svårt att få vänner. A hade fortfarande svårt med nära relationer.
Med åren hade bestraffningen blivit mer handgriplig. A sade att de inte tyckte om honom. A hade också blivit väckt mitt i natten för att städa när de vuxna haft fest. I fosterhemmet fanns även A:s äldre syster, men hon placerades i ett grannhus och man försvårade deras kontakter. Inte en gång kom socialtjäntsten för att kontrollera hur de hade det.
Han hade rymt till Göteborg när han var elva år och kommit i kontakt med några tonåringar som låtit honom prova droger och lärt honom att stjäla. Efter ett tag hade de gripits men han hade fått flytta från fosterhemmet som han ville. Ett tag pekade allt åt rätt håll, men från 13 års ålder var det droger och brott som gällde. Vid några tillfällen hade han avslutat fängelsestraffen i familjehem och på behandlingshem. Hans erfarenheter från dessa hem var lika miserabla.
Nu var han 40 år, hade lämnat brottets bana och var drogfri sedan 9 år tillbaka samt arbetade. Det var kärleken som blivit vändningen för honom. I dag ställde han upp för unga som hade det trassligt. Det fanns säkert bra familjehem, men fler sämre, sade han. Han menade att det var pengarna som lockade och han tvivlade på utbildningen och kontrollen av familjehemmen.
Anmälningar
Publiceringen anmäldes av systern och sonen till den avlidna mamman i familjehemmet. De anförde sammanfattningsvis att artikeln var felaktig och kränkande samt att upplysningarna i publiceringen var tillräckliga för att peka ut familjen. Genom att låta A uppträda med sitt eget namn, nämna orten X samt även tala om att mamman hade dött i cancer blev det uppenbart för många i X och dess omgivning vilken familj tidningen skrev om. Många hade kontaktat familjen i anledning av publiceringen.
Redan i början av artikeln slog tidningen an tonen. Skulle familjen verkligen behöva läsa saker om mamman som att”när hon dog i cancer kändes det som min lycka var gjord”. Hela familjen utmålades också som ondskefulla människor, vilket kändes fruktansvärt.
Visst hade alla människor rätt till sin uppfattning, men här framfördes dessa som en sanning. Tidningen hade inte på något sätt bemödat sig om att kontrollera påståendena. ST hade inte haft någon kontakt med andra vuxna som levt i närheten av familjen den aktuella tiden och som skulle kunna ge en helt annan beskrivning av verkligheten. Inte heller hade tidningen vänt sig till socialtjänsten som, om A gett sitt tillstånd och hävt sekretessen, kunde ha placerat minnesbilderna i ett helt annat sammanhang, nämligen i tiden före placeringen i familjehemmet. Socialtjänsten hade besökt familjehemmet och haft en tät och regelbunden kontakt med hemmet.
Inte en enda gång reflekterade tidningen över varför A och hans syster hade placerats i familjehem. I stället valde tidningen att låta alla dessa fruktansvärda anklagelser om psykisk och fysisk misshandel föras fram utan faktakontroll eller möjlighet för andra inblandade att uttala sig.
Anmälarna ville också framhålla bl a att A:s syster hela tiden hade bott i familjehemmet där hon stannat tills hon blivit vuxen.
Anmälarna bifogade korrespondens som förevarit mellan dem och tidningen.
Tidningens yttrande
Sundsvalls Tidning svarade genom sin ansvarige utgivare att tidningen under våren 2009 hade publicerat flera artiklar om förhållanden i fosterhem. Tidningens avsikt med artikeln om A hade varit att genom hans ögon skildra upplevelserna av fosterhemstiden och hur detta fortfarande påverkade honom. Ambitionen hade inte varit att efter 30 år reda ut vad som var rätt eller fel i fosterhemmets omhändertagande av A.
Det hade inte heller varit tidningens avsikt att identifiera A eller fosterhemmet. Efter att ST tagit del av anmälningarna kunde tidningen bara konstatera att man misslyckats i den delen. ST hade bedömt att X, som var en av centralorterna i Y kommun, inte skulle vara en för snäv avgränsning. Man hade också bedömt att tidens gång, 30 år, skulle vara en anonymiserande faktor. Tidningens uppfattning var emellertid att identifiering inte hade skett i någon vidare krets än den som redan var väl bekant med familjen.
PO:s bedömning
Förhållandena för barn som är placerade i familjehem är ett angeläget ämne eftersom dessa barn är en mycket utsatt grupp i samhället. Det finns således ett stort allmänintresse av att granska sådana förhållanden. Samtidigt måste tidningen ha i åtanke vilka publicitetsskador som kan tillfogas enskilda som omskrivs i sammanhanget.
I detta fall har tidningens syfte varit att låta A berätta sin historia. Tidningens avsikt har inte varit att peka ut familjehemmet och ST vidtog åtgärder för att anonymisera A. Tidningens ansträngningar var emellertid inte tillräckliga, utan uppgifterna ledde till ett utpekande av den avlidna mamman och barnen inför en viss krets.
Denna krets fick genom publiceringen ta del av de allvarliga anklagelserna om psykisk misshandel och fysisk bestraffning. Uttalandena om att familjen var ond och om A:s hat mot mamman samt glädjen han gav uttryck för över hennes död var också kränkande för den avlidnas barn och för hennes minne.
Någon egentlig möjlighet till bemötande har inte funnits eftersom mamman är död och händelserna ligger trettio år tillbaka i tiden.
Det allmänintresse som finns för ämnet kan inte anses uppväga publicitetsskadan i detta fall. Sundsvalls Tidning bör därför klandras.
Ärendena överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Sundsvalls Tidning vidhåller vad tidningen anfört hos PO.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Sundsvalls Tidning ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.