Vestmanlands Läns Tidning Exp nr 92/2003
VLT klandrades för påståenden om att en chef inom landstinget hade alkoholproblem; tidningen hade inte påvisat något samband mellan chefens sätt att sköta sitt arbete och den påstådda ohälsan.
Den 5 april skrev VLT att en chef i landstinget, vars namn och titel angavs, trots landstingets ansträngda ekonomi gett stora lönehöjningar till vissa chefer i landstinget i Västerås. Löneavtalen hade ingåtts utan landstingsdirektörens och landstingsstyrelsens vetskap. Styrelsens AU hade fråntagit chefen rätten att fatta beslut i sådana lönefrågor. Sedermera hade han blivit sjukskriven och lämnat sin tjänst. Vad han skulle göra i framtiden var oklart. Enligt flera uppgifter till VLT hade han under en tid haft alkoholproblem. Han skulle ha varit berusad på arbetet och på ett möte med landstingsstyrelsen. Flera av dem som då var närvarande hade blivit chockade. Landstingsdirektören bekräftade att chefen haft problem och att de tillsammans arbetat för att hjälpa honom med det. Däremot var det inte sant att chefen uppträtt berusad på ett styrelsesammanträde i landstinget. I en separat intervju kommenterade chefen lönehöjningarna samt förnekade att han hade alkoholproblem.
I en ledare samma dag konstaterade VLT att chefen nu hade petats. Lönehöjningarna och alkoholproblem framskymtade som tänkbara skäl. Men ingen skulle tro att en enda sviktande tjänsteman var orsaken till att landstingets underskott hotade att bli 300 milj.
Publiceringarna i VLT den 5 april anmäldes av den omskrivne personen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Genom att offentligt diskutera hans hälsotillstånd hade tidningen kränkt hans personliga integritet.
VLT framhöll i sitt yttrande att det var en viktig uppgift för tidningen att kritiskt granska landstingets högsta tjänstemän. Läsarna måste få veta under vilka omständigheter beslut fattades i landstinget. Sådant som direkt påverkade beslut och åtgärder av höga tjänstemän måste tidningen ge offentlighet åt. VLT redogjorde i yttrandet vidare för vad tidningens källor uppgett för tidningen i saken.
VLT ansåg att det var av största allmänintresse under vilka omständigheter anmälaren agerat. Att alkoholism var en sjukdom fick inte leda till att tidningen lät bli att rapportera om omständigheter som enligt dess uppgiftslämnare kunde ha påverkat anmälarens omdöme och agerande. Denne hade fått möjlighet att kommentera uppgifterna om alkoholproblem och hade gjort det genom att förneka dem.
Anmälaren svarade.
I beslut den 7 juli 2003 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde bl a följande:
Landstingets finanser har, såsom anmälaren själv framhållit, ett allmänintresse. Det gäller även enskilda beslut om landstingets verksamhet som fattas av förtroendevalda och chefstjänstemän.
Uppgifter om identifierade personers ohälsa är definitionsmässigt integritetskänsliga. Det innebär inte att allmänintresset för sådana frågor aldrig skulle kunna väga tyngre än publicitetsskadan. Om ohälsa förklarar omdömeslösa beslut av en hög tjänsteman kan allmänintresset vara tillräckligt starkt för att motivera den skada publiciteten medför.
I de anmälda publiceringarna har VLT inte återgett några som helst uppgifter som skulle tyda på att anmälarens påstådda alkoholproblem skulle utgöra en förklaring eller ens en delförklaring till att de berörda cheferna fått så stora lönehöjningar. Inte heller andra beslut eller åtgärder i tjänsten av anmälaren har kopplats till hans eventuella ohälsa.
Eftersom tidningen inte påvisat ett samband mellan anmälarens sätt att sköta sitt arbete och den påstådda ohälsan, var allmänintresset för uppgifterna om sjukdom inte så starkt att det motiverade publicitetsskadan.
Sammanfattningsvis har Vestmanlands Läns Tidning inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Därför bör tidningen erhålla pressetiskt klander.
Anmälaren och tidningen har yttrat sig till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Pressens Opinionsnämnd ansluter sig till PO :s här återgivna bedömningar och finner att tidningen genom publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.