Borås Tidning Exp nr 68/2003
Tidningen fälldes för den inte på ett tydligt sätt hade berett en person tillfälle att samtidigt bemöta påståenden om att denne begått brott.
Den 7 november 2002 rapporterade Borås Tidning att en kommun fått kritik av JO i tre fall som gällde begäran att få ut allmänna handlingar. Kommunens kanslichef medgav att kommunen hade gjort fel och även bett den person om ursäkt, som begärt att få ut handlingarna. Enligt kanslichefen hade kommunen bombarderats med frågor från mannen. Han hade gått till domstol i flera fall. Den 19 december 2002 skrev Borås Tidning att kanslipersonalen i kommunen tyckte sig hotad av den person som så ofta begärde att få ut kommunala handlingar. De kände sig rädda, trakasserade och kränkta. Personen hade också trängt in i kontorsrum och avbrutit sammanträden. Det var obehagligt och störande. En gång hade han filmat personal och besökare i kommunhuset. Personalen ville kunna stänga kontoret för honom. Därefter anfördes under mellanrubriken “Buggat lokaler” bl a: “Men personalen anser inte att hans agerande har något med demokratiska principer att göra. De tycker att det inte är enbart kränkande, utan även brottsligt det han gör. Det handlar bland annat om ofredande och buggning av sammanträdeslokaler.” I artikeln stod att tidningen hade varit i kontakt med personen som inte ville ställa upp och svara på några frågor.
Publiceringarna i Borås Tidning anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den omskrivne personen, A. Han var kritisk mot artikeln den 7 november. Det påstått brottsliga beteende som beskrivs i artikeln den 19 december hade aldrig polisanmälts av kommunen. Han hade inte fått möjlighet att bemöta anklagelserna i tidningen. Då Borås Tidning kontaktade honom inför publiceringen hade av telefonsamtalet inte framgått att tidningen önskade hans kommentarer till kritiken från kommunens personal. Publiceringen hade vållat honom skada.
I sitt svar framhöll Borås Tidning bl a att underlaget för artikeln den 19 december var en skrivelse från samtliga förvaltningschefer i kommunen, ställd till kommunstyrelsen. Det var en anmärkningsvärd åtgärd, i synnerhet mot bakgrund av den uppmärksamhet som JO-kritiken väckt. Ingen av de två publiceringarna hade innehållit anmälarens namn eller gett andra ledtrådar som gjorde det möjligt att identifiera honom. Tidningen hade sökt honom för en kommentar till den senare artikeln. I den mån det var oklart i vilket ärende reportern ringde torde det ha stått klart efter publiceringen. Inget krav på rättelse eller genmäle hade framförts.
Anmälaren svarade.
I beslut den 19 mars 2003 avskrev PO anmälan och anförde bl a följande:
Borås Tidning förtjänar inte pressetisk kritik för publiceringen den 7 november.
Publiceringen den 19 december inger däremot vissa pressetiska betänkligheter. I artikeln refererades långtgående kritik från kommunen mot anmälarens person. Den innehöll påståenden om möjliga brott såsom buggning och ofredande. De läsare som visste vem det gällde har sannolikt fått ta del av uppgifter som de var obekanta med. Därför hade anklagelserna motiverat ett samtidigt bemötande.
Anmälaren har tillställt PO en ljudupptagning av BT:s telefonsamtal med honom inför denna publicering. Av den måste man dra slutsatsen att tidningen misslyckades med att förklara att det var synpunkter på kritiken från de kommunala förvaltningscheferna i kommunen, som man önskade. Anmälaren har faktiskt svävat i okunnighet om vad det var han egentligen erbjöds kommentera.
BT har hävdat att anmälaren själv kunde ha hört av sig om han önskade gå i svaromål sedan han väl läst publiceringen den 19 december. Jag vill med skärpa understryka att ansvaret ligger hos tidningen och inte hos anmälaren.
Samtidigt anser jag att uppgifterna i förvaltningschefernas skrivelse har allmänintresse. Tidningen har, om än på ett otympligt sätt, kontaktat anmälaren. Denne å sin sida har inte under behandlingen av detta ärende framfört att han fann det synnerligen angeläget att få besvara de kommunala påståendena. Jag beaktar också att anmälaren äger utvecklade färdigheter i att argumentera i både tal och skrift. Min samlade bedömning är därför att skälen för pressetiskt klander mot Borås Tidning för publiceringen den 19 december inte är tillräckligt starka.
Anmälaren överklagade PO:s beslut till Pressens Opinionsnämnd.
Tidningen vidhöll i sitt yttrande till nämnden att anmälaren var anonymiserad och att erforderlig hänsyn hade tagits till skyddet av den personliga integriteten.
Anmälaren svarade på detta yttrande.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning i fråga om publiceringen den 7 november. Publiceringen den 19 december innehåller påståenden om att anmälaren begått brott. Opinionsnämnden finner, som PO, att denna publicering hade motiverat ett samtidigt bemötande. Anmälaren skulle på ett klart sätt av tidningen ha beretts tillfälle att bemöta påståendena om brott. Så skedde inte även om tidningen hade en kontakt med honom. Genom sin publicering har tidningen mot den bakgrunden enligt nämndens bedömning åsidosatt god publicistisk sed.