Exp nr 102/2011, Expressen, 2011-11-01
Reservationslös rubrik om att kvinna blev hotad med giftormar. Rubriken saknade grund och ett publicerat tillrättaläggande tog inte tydligt avstånd från det kategoriska påståendet om hot.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden finner att Expressen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
____________
Genom beslut den 17 augusti 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade i huvudsak följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 14 februari 2011publicerade Expressen en artikel med rubriken Mamma hotad med giftormar. Underrubriken var Hölls instängd med sin baby – tills polisen och Skansen-Jonas kom.
Av ingressen framgår att kvinnan försökte fly från lägenheten med sitt barn, men inte vågade eftersom mannen i lägenheten hotade dem med sina nio huggormar. Ett enda bett hade kunnat döda barnet. Sedan hade polisen tagit sig in i huset och lyckats frita mor och barn. Det hela avslutades med att Jonas Wahlström från Skansenakvariet fick ta hand om ormarna. Han sa att han hittat åtta ormar och att en kunde ha rymt.
I artikeln berättades att personer i en namngiven Stockholmsförort kunnat se en stor polisstyrka samlas tidigt på morgonen dagen innan. I en lägenhet hölls en kvinna och hennes några månader gamla baby fångar av en man (vars ålder angavs) som var ytterst aggressiv. Enligt polisuppgifter hotade han kvinnan och babyn med giftormarna.
Till slut hade kvinnan lyckats larma polisen. Polisen visste, enligt tidningen, att ett fritagningsförsök skulle kunna vara riskabelt eftersom mannen hade giftormarna i beredskap. Men ganska snart gav mannen upp och ingen kom till skada.
Enligt polisens stationsbefäl vid Söderortspolisen rubricerades det inträffade som ett olaga frihetsberövande.
Därefter beskrevs i artikeln vad som mötte poliserna i lägenheten. Under mellanrubriken Misär i lägenheten står följande:
De polismän som kom in i lägenheten möttes av en vedervärdig syn.
– Det var som på en soptipp. Det var fullt med bråte – tomflaskor, sopor, cigarettfimpar. Dessutom ormar och två stora ödlor. Och mitt i all misär fanns en liten baby, säger ett vittne, säger stationsbefälet.
På tidningens hemsida publicerades samma artikel, nu med rubriken De räddade instängd baby från giftormarna. Artikeln illustrerades med en bild på Jonas Wahlström och personal från Skansenakvariet.
Den 25 mars publicerades en uppföljande artikel med rubriken Svårt för åklagare att snoka reda på sanningen i ormdramat. I artikeln intervjuades åklagaren som menade att det var svårt att utreda händelsen eftersom ingen velat medverka i utredningen. Kortfattat återgavs de händelser som beskrevs i den ursprungliga artikeln, att mannen gripits och anhållits men sedan släppts. Åklagaren konstaterade:
– Det finns ingen misstanke om att kvinnan och barnet var hotade.
Utan att det preciserades meddelade tidningen att det fanns andra brottsmisstankar i ormdramat. Artikeln avrundades med att åklagaren sa att han sannolikt skulle lägga ned ärendet.
Anmälan
Artikeln anmäldes gemensamt av mannen och kvinnan i lägenheten. De menade att i princip allt i den ursprungliga artikeln var felaktigt. Mannen hade mycket riktigt gripits, men av en helt annan anledning än tidningen angivit. Han hade sedan släppts och åtalet skulle läggas ned. Kvinnan och barnet hade aldrig varit utsatta för det som påstods i artikeln.
Expressen hade varit i kontakt med utredaren vid Söderortspolisen och då lovat att publicera en rättelse och en ursäkt. Det hade inte skett. Tidningen hade inte heller svarat på ett mejl från anmälarna.
Anmälarna framförde i en senare inlaga att de inte var nöjda med den uppföljande artikeln eftersom den inte innehöll vare sig rättelse eller ursäkt.
Artikeln hade av anmälarna och deras vänner tolkats som att tidningen menade att kvinnan inte skulle ha vågat gå vidare med en polisanmälan, vilket var felaktigt.
Tidningens svar
Tidningen återgav innehållet i publiceringen och noterade att anmälarna anonymiserats i artikeln.
Den 25 mars följde tidningen upp artikeln. Här redovisades att åklagaren inte hade någon misstanke om att kvinnan och barnet varit hotade. Utredningen lades ned eftersomingen av de inblandad ville medverka.
Tidningens uppgifter i den första artikeln baserades på ögonvittnen till polisinsatsen och vad stationsbefälet berättat.
Att tidningen inte svarat på mejl från anmälarna berodde på att redaktionen inte hade kännedom om ett sådant meddelande. Och tidningen hade inte, vare sig direkt eller indirekt, skrivit att kvinnan inte vågat anmäla.
Anmälarens kommentar
I två uppföljande kommentarer framförde anmälarna bland annat att Expressen ringt runt till alla grannar för att få information. De grannar som inte känt till något fick genom Expressen kännedom om omständigheterna.
Den första artikelns uppgift att kvinnan larmat polisen stämde inte. Det hade en man gjort, som åkt taxi till polisstationen från lägenheten.
Dessutom hade anmälarna kvitto på att Expressen mottagit deras mejl.
Ytterligare brevväxling
Tidningen svarade att den vidhöll att kvinnan larmat polisen.
Någon rättelse hade inte varit nödvändig. De uppgifter som kommit fram i ett senare skede hade tidningen redovisat.
PO:s bedömning
Det brott Expressen beskrev den 14 februari är av mycket allvarlig art och i det närmaste unikt. Att en man hotar en kvinna och ett mycket litet barn med nio dödliga giftormar är en händelse av allmänintresse. Åtminstone om det är sant, eller tidningen haft skäl att tro att det är sant.
Därför var det rimligt att tidningen rapporterade om saken och även berättade i vilken stadsdel händelsen inträffade och hur det hela löstes upp.
Det är emellertid problematiskt att rubriken utan reservation slår fast att mamman var hotad med giftormar. Senare visade det sig att uppgiften, kärnan i artikeln, helt saknar grund.
Men den passus i artikeln som är särskilt allvarlig ur en pressetisk synvinkel är den där polisen beskriver vad ett vittne sett i lägenheten, den påstådda misären:
De polismän som kom in i lägenheten möttes av en vedervärdig syn.
– Det var som på en soptipp. Det var fullt med bråte – tomflaskor, sopor, cigarettfimpar. Dessutom ormar och två stora ödlor. Och mitt i all misär fanns en liten baby, säger ett vittne, säger stationsbefälet vid Söderortspolisen.
Genom den stora polisinsatsen och Expressens rapportering blev händelserna, så som Expressen beskrivit dem, kända för en betydande grupp av närboende. Även om det kan anses rimligt att tidningen rapporterade om det påstådda ormhotet, var denna beskrivning av förhållandena i lägenheten av integritetskänslig karaktär och inte avgörande för att berätta om omständigheterna runt polisinsatsen.
Att grannarna på detta sätt fick kännedom om hur det såg ut i lägenheten har förorsakat anmälarna en betydande publicitetsskada. Att tidningen nästan sex veckor senare berättade att inget hot förekommit och att utredningen lagts ned väger inte upp denna skada.
Tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har i yttrande anfört bl.a. följande. Det fanns vid tidpunkten för publiceringen inte skäl att betvivla att uppgifterna var riktiga och det framgår tydligt av rapporteringen vad uppgifterna grundas på. Anmälarens redogörelse för den aktuella händelsen skiljer sig från de uppgifter Expressen fick av polis och vittnen. Ord står mot ord. Det är anmärkningsvärt att PO uttalar att “kärnan i artkeln, helt saknar grund”.
Tidningen har en senare artikel följt upp händelseutvecklingen. I den sa åklagaren att det inte finns någon misstanke om att kvinnan och barnet var hotade. Det fanns i stället andrabrottsmisstankar kopplade till händelsen.
Uppgiften att lägenheten var stökig är relevant i sammanhanget. Sedd mot huvuduppgiften om hot är en uppgift om att lägenheten var full av bråte inget som rimligen kan klandras pressetiskt.
Anmälarna har inte yttrat sig hos nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning vad gäller den reservationslösa rubriken och uppgifterna om tillståndet i lägenheten. Nämnden anser också att tidningen i den uppföljande artikeln, som publicerades först efter det att anmälarna efterlyst en ursäkt och ett tillrättaläggande, inte på ett tydligt sätt tagit avstånd från det tidigare kategoriska påståendet att kvinnan var hotad. Även om åklagaren i artikeln uttalar att det inte finns någon misstanke om att kvinnan och barnet var hotade, kan rubriken och ingressen ge intryck av att kvinnan inte vågat medverka i utredningen. Tidningen kan mot denna bakgrund inte undgå att klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.