Expressen/GT, exp. nr. 17/2018, dnr. 73/2017
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar GT/Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 10 november 2017 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot GT/Expressen till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 13 december 2016 publicerade expressen.se/gt en artikel med rubriken Toppolitikern tar timeout – misstänks för misshandel.
Av ingressen framgick att kommunstyrelseledamoten Solveig Hallin (S), i Mölndals kommun, tagit timeout på obestämd tid eftersom hon anklagades för misshandel.
Även i brödtextens inledning upprepades orsaken till beslutet:
“När Hallin nu blivit föremål för en polisutredning gällande misshandel tar politikern timeout.”
Händelsen som polisärendet gällde hade inträffat tre månader tidigare. Enligt Mölndals-Posten hade hon polisanmälts för att ha misshandlat en kvinna efter en konflikt i trafiken.
Det hade börjat med att en släkting till Solveig Hallin kommit körande i bil och kommit i konflikt med kvinnan, vars barn cyklade på gatan. Konflikten hade fortsatt vid Solveig Hallins bostad.
Kvinnan, vars barn cyklat på gatan, påstod i sin polisanmälan att hon blivit knuffad och slagen med knytnävar i ansiktet av toppolitikern, samtidigt som Solveig Hallins anhöriga hållit fast henne. Politikern påstod att det varit tvärtom, att kvinnan trängt sig in i hennes hem och misshandlat henne. Det hade framförts i en motanmälan hos polisen.
Enligt Mölndals-Posten hade Solveig Hallin valt att gå ut med sitt namn av hänsyn till andra kvinnliga politiker i Mölndal som kunde ha blivit misstänkliggjorda i samband med tidningen tidigare artiklar om polisanmälningen.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Solveig Hallin som pekade på en rad uppgifter som hon ansåg var felaktiga:
- Rubrikens formulering “misstänkt för misshandel” var inte sann.
- Samma sak med ingressens “anklagas för misshandel”. Gav ett falskt intryck av att polis och åklagare hade anklagat henne.
- Osann var även meningen “Nu när Hallin blivit föremål för en polisutredning gällande misshandel”. Hon hade aldrig varit föremål för en polisutredning.
- Det stämde inte att hon gjort en motanmälan. Det var hon som anmält först, på plats när en polispatrull kommit till platsen. Den andra kvinnan hade senare gjort en motanmälan. Tidningens formulering förvrängde skuldfrågan för läsarna.
Tidningens svar
Tidningen svarade via sin administrativa redaktionschef att Solveig Hallin dagen före den anmälda publiceringen själv gått ut med uppgifterna och att hennes parti hade publicerat ett pressmeddelande om att hon tillfälligt skulle lämna sina uppdrag, eftersom hon “blivit polisanmälda och [var] föremål för en polisutredning”.
Tidningen hade redogjort för anmälarens syn på det inträffade: att det var hon som blivit överfallen och misshandlad i sitt hem.
Ingenstans i artikeln angavs att anmälaren gjort sig skyldig till misshandel. Det framgick klart och tydligt att det rörde sig om en anmälan och att det var anmälaren som anklagade Solveig Hallin för att ha slagit och knuffat henne.
Att det funnits en misstanke mot anmälaren var korrekt. Det betydde dock inte att polisen delgivit Solveig Hallin att hon var skäligen misstänkt för brott. Artikeln innehöll inte någon uppgift om att styrkan i misstankarna nått en sådan grad att polisen varit skyldig att underrätta henne om denna misstanke.
Juridiskt sett fanns det flera olika grader av misstanke med olika innebörd och konsekvenser. Beteckningen “anledning att anta” var, enligt rättegångsbalken grund för att inleda en förundersökning. Vid nivån “skäligen misstänkt” måste polisen informera om misstanken. “På sannolika skäl misstänkt” var en förutsättning för häktning.
När det gällt Solveig Hallin hade polisen tillräcklig grad av misstanke för att inleda en förundersökning. Händelsen hade rubricerats som misshandel, vilket framgick av polisanmälan. Detta hade legat till grund för beslutet att inleda en förundersökning.
Artikeln hade tydligt angivit att Solveig Hallin själv gjort en anmälan om misshandel. Även hennes syn på det inträffade redovisades. Med uppgiften om “motanmälan” följde endast att det gällde två motstående anmälningar. Tidningen hade inte påstått att den andra kvinnans anmälan skulle ha upprättats först.
Anmälarens uppgifter om förundersökningen var felaktiga. Tidningen hade varit i kontakt med förundersökningsledaren, som uppgivit för tidningen att Solveig Hallin inte kontaktat honom och att han tog avstånd från det som Solveig Hallin påstod i sin anmälan att han uppgivit.
Anmälarens kommentar
Anmälaren menade att expressen/gt:s svar innehöll en rad felaktigheter, bland andra:
- Hon hade inte varit föremål för en polisutredning. Det hade inte heller stått i någon pressrelease. Det var en felaktig uppgift hämtad från Mölndals-Posten.
- Hon hade inte gjort någon motanmälan, utan varit den som anmält först. Att göra en motanmälan är inte möjligt om det inte först finns en anmälan.
- Tidningen hade skrivit att hon var “misstänkt för misshandel”. Det hade hon aldrig varit.
- Tidningen hade citerat fel ur förundersökningen i sitt yttrande. Tidningen påstod att det stått “på det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de misstänkta [varav Solveig Hallin var en] gjort sig skyldiga till brott”. I själva verket innehöll beslutet inte ordet “misstänkta” utan “inblandade” eller “parterna”.
- Påståendet att hon inte haft kontakt med förundersökningsledaren stämde inte. Såväl hon själv som hennes bror, som ombud, hade talat med honom. Han hade uppgivit vad hon citerat i sin anmälan till PO. Det var lätt att kontrollera med honom.
Ytterligare brevväxling
Tidningen vidhöll att det funnits fog för uppgifterna som tidningen lämnat. Det hade pågått en förundersökning om misshandel, förhör hade hållits med den anmälande kvinnan, vittnesmål hade inhämtats och anmälarens parti hade skickat ut ett pressmeddelande med uppgiften att en polisutredning pågick. Webbadress till pressmeddelandet angavs i yttrandet.
Expressen hade inte förfalskat citat i yttrandet till PO. Vad anmälaren kallat ett “falskt citat” var ett ordagrant utdrag i polismyndighetens skriftliga beslut den 12 januari 2017. Där stod:
“På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott.”
Anmälaren vidhöll att expressen.se/gt kopierat falska uppgifter som kom från Mölndals-Posten utan att själv kontrollera deras innehåll. Och förundersökningsledaren hade sagt till henne att hon aldrig varit misstänkt eller föremål för utredning av händelsen.
När det gällde citatet bestod det falska, enligt anmälaren, i att tidningen i sitt yttrande till PO fällt in hennes namn. Tidningen hade skrivit: “på det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de misstänkta [varav Solveig Hallin var en] gjort sig skyldiga till brott”. Det var fel eftersom hon inte varit misstänkt, enligt förundersökningsledaren.
Övriga åtgärder av PO
PO har ringt förundersökningsledaren i Göteborg. Han mindes ärendet mycket väl och tog fram akten och läste ur den under vårt samtal.
Tidningarnas beskrivning av att det uppstått en konflikt i samband med en trafiksituation var korrekt, enligt honom. Den hade lett till en första polisanmälan från Solveig Hallin, till den polispatrull som kallades till platsen för bråket, och senare en motanmälan från den andra kvinnan. Utöver detta har ett förhör genomförts med den andra kvinnan i samband med hennes anmälan.
Anmälningarna ledde till att en förundersökning inleddes, men inga ytterligare utredningsåtgärder vidtogs, eftersom han bedömde att det inte skulle gå att klarlägga händelseförloppet på ett sådant sätt att det skulle kunna leda till åtal. Han beslutade därför att lägga ned förundersökningen.
I motanmälan från den andra kvinnan pekas inte Solveig Hallin ut som misstänkt för brott. Hon hade heller aldrig betraktats som misstänkt av polisen eller delgivits misstanke. Förundersökningsledaren sammanfattade:
“Hon var aldrig misstänkt över huvud taget.”
PO:s bedömning
Att en ledande politiker väljer att ta en timeout har ett betydande allmänintresse. Det beror på att allmänheten har rätt att ha insyn i hur folkvalda hanterar sitt uppdrag. Det finns således inget att invända mot att tidningen rapporterar om saken och uppgivit anmälarens namn.
Att rapporteringen är byggd på vad Mölndals-Posten publicerat framgår av artikeln. Anmälaren framför att tidningen borde ha kontrollerat uppgifterna själv. Det är en rimlig hållning – varje utgivare är ansvarig för sina egna publiceringar och kan inte skylla på andra medier.
Den pressetiskt centrala frågan i detta ärende är användningen av ordet “misstanke”. Ordet är både ett allmänt uttryck för att man tror att något förhåller sig på ett visst sätt, samtidigt som det är ett juridiskt begrepp som används i samband med polisutredningar.
Vilken betydelse skribenten syftar på framgår för det mesta av sammanhanget. Om det till exempel står att “Anna misstänkte att hennes granne…” är det uppenbart att ordet används i sin allmänna betydelse. Om det däremot är formulerat som att “Polisen delgav den gripne misstanke om brott…” handlar det om den formella, juridiska betydelsen.
Skillnaden mellan de två tolkningarna är betydande. Den allmänna betydelsen innebär att någon tror något. Det behöver inte finnas någon form av underlag för denna form av misstanke.
Den juridiska innebär att polisen inte bara fått en anmälan, utan inlett en förundersökning och funnit visst stöd misstanken. Bevisningen kan vara olika stark. Vid till exempel häktningar uttrycks nivån som “skäligen” misstänkt, eller den starkare graden “på sannolika skäl” misstänkt.
I yttrandet till PO som inkom den 27 mars 2017 anför tidningen att det funnits en misstanke riktad mot Solveig Hallin, trots att hon inte delgivits misstanke om brott. Orsaken var att det inletts en förundersökning. För att det ska kunna ske måste det, enligt rättegångsbalken, finnas “anledning att anta” att ett brott har begåtts.
Tidningen har rätt i att det förhåller sig så. Det betyder emellertid inte att det behöver finnas en misstanke som riktar sig mot en speciell person, utan en allmän misstanke om att det kan ha begåtts ett brott i samband med den anmälda händelsen.
Bara för att man figurerar i en inledd förundersökning behöver inte det betyda att man är misstänkt. I det här fallet har förundersökningsledaren givit ett tydligt besked:
“Hon var aldrig misstänkt över huvud taget.”
Det är inte ovanligt att tidningar använder ordet misstanke, som om personen faktiskt delgivits misstanke om brott, när det i själva verket handlar om den allmänna betydelsen. I vissa fall kan skadan för den berörde av en felaktig användning av ordet mildras av att det i direkt anslutning förtydligas att det inte handlar om en formell misstanke.
I det här fallet förekommer inget sådant förtydligande. Rubriken Toppolitikern tar timeout – misstänkt för misshandel understryks av artikeltextens formulering:
“När Hallin nu blivit föremål för en polisutredning gällande misshandel tar politikern timeout.”
Detta är reservationslösa formuleringar som knyter ordet “misstänkt” till polisåtgärder, att det skulle pågå en polisutredning och att hon delgivits misstanke om brott. Av vad som framkommit i ärendet har Solveig Hallin har aldrig varit misstänkt för brott.
Tidningen påstår inte i artikeln att anmälaren är skyldig till brott, men att pekas ut som misstänkt för misshandel är nedsättande och medför skada. Det gäller inte minst för en politiker vars verksamhet är beroende av allmänhetens förtroende. Av det skälet borde hon ha beretts möjlighet till samtidigt bemötande.
Av viss, underordnad, betydelse för bedömningen är tidningens användning av “motanmälan”. Enligt tidningen innebär uttrycket endast på att det fanns två polisanmälningar. En rimlig tolkning av ordet är emellertid att det syftar på en ordningsföljd, där motanmälan kommer efter en första polisanmälan.
En motanmälan kan uppfattas som ett sätt att skydda sig själv genom att ifrågasätta den ursprungliga anmälan. Därmed har formuleringen förvärrat publicitetsskadan för anmälaren.
Sammanfattningsvis ökar kraven på korrekt rapportering när tidningen väljer att publicera namnet på en person. I det här fallet har Solveig Hallin tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada genom tidningens reservationslösa påståenden i rubrik och text att hon var misstänkt för misshandel. Till det kommer avsaknaden av samtidigt bemötande. För dessa brister i rapporteringen bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.