Pekade felaktigt ut politiker som misstänkt för brott (Göteborgs-Posten)
april 4 2018
Göteborgs-Posten, exp. nr. 16/2018, dnr. 72/2017
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Göteborgs-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 10 november 2017 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Göteborgs-Posten till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 12 december 2016 publicerade Göteborgs-Posten en artikel på gp.se med rubriken Toppolitiker misstänks för misshandel tar time-out.
Av ingressen framgick att Solveig Hallin, en av Mölndals ledande politiker, tagit timeout eftersom hon var föremål för en polisutredning, misstänkt för misshandel.
Hallin var socialdemokrat och satt i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, Mölndalsbostäders styrelse och var även ordförande för skolnämnden. Bakgrunden till hennes tillfälliga avhopp var en händelse den 10 september 2016 som lett till korsvisa polisanmälningar.
Parter hade varit en släkting till Solveig Hallin, som kommit körande i bil och kommit i konflikt med en kvinna vars barn cyklade på gatan. Konflikten hade fortsatt vid Solveig Hallins bostad.
Kvinnan, vars barn cyklat på gatan, påstod att hon blivit knuffad och slagen med knytnävar i ansiktet av toppolitikern, samtidigt som Solveig Hallins anhöriga hållit fast henne. Politikern påstod att det varit tvärtom, att kvinnan trängt sig in i hennes hem och misshandlat henne.
Den lokala styrelsen för socialdemokraterna hade i ett enigt beslut rekommenderat Solveig Hallin att ta en timeout, något som hon accepterat av respekt för partiet.
Göteborgs-Posten hade sökt henne för kommentar.
Den 13 december 2016 publicerade Göteborgs-Posten samma artikel, nu med rubriken Mölndalspolitiker tvingas ta timeout.
Anmälan
GP:s publicering anmäldes av Solveig Hallin, som framförde att tidningen kopierat Mölndals-Postens felaktigheter utan att kontrollera sanningshalten.
Rubriken på nätet var falsk, hon hade aldrig varit misstänkt för misshandel. Samma sak med ingressen. Följande meningar var helt felaktiga: “Solveig Hallin, en av Mölndals ledande politiker, tar timeout på obestämd tid. Orsak – hon är föremål för polisutredning, misstänkt för misshandel.”. Hon hade varken varit föremål för en polisutredning eller varit misstänkt. Orsaken till timeouten var Mölndals-Postens drev mot henne.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom Christofer Ahlqvist, tf chefredaktör och ansvarig utgivare att det både av rubrik och ingress framgick att detta var ett pågående ärende som inte var avgjort.
Att det fanns en polisanmälan mot Hallin var per definition en beskrivning av ett misstänkt brott. Det betydde emellertid inte att hon var skyldig till brott, vilket GP heller inte skrivit.
Att hon namngivits berodde på att hon var en av Mölndals ledande politiker, vilket gav saken ett allmänintresse.
Göteborgs-Posten tog ansvaret för sin publicering, men utgivaren ville ändå nämna att socialdemokraterna på sin hemsida skrivit att “Solveig blivit polisanmäld och är föremål för en polisutredning.”.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att hon vid tidpunkten för publiceringen inte varit föremål för polisutredning eller misstänkt för brott. Förundersökningen hade i ett senare skede lagts ned av polisen utan några utredningsåtgärder.
Göteborgs-Posten påstod i sitt yttrande att personer “per definition” är misstänkta för brott och är föremål för brottsutredning om det finns anklagelser i en polisanmälan riktad mot dem. Det stämde inte ur juridisk eller publicistisk synvinkel, då vem som helst av vilken anledning som helst kunde göra en polisanmälan.
Ansvaret för felaktigheterna hade Göteborgs-Posten, som inte hade kontrollerat uppgifterna ur Mölndals-Posten.
Övriga åtgärder av PO
PO har ringt förundersökningsledaren i Göteborg. Han mindes ärendet mycket väl och tog fram akten och läste ur den under vårt samtal.
Tidningarnas beskrivning av att det uppstått en konflikt i samband med en trafiksituation var korrekt, enligt honom. Den hade lett till en första polisanmälan från Solveig Hallin, till den polispatrull som kallades till platsen för bråket, och senare en motanmälan från den andra kvinnan. Utöver detta har ett förhör genomförts med den andra kvinnan i samband med hennes anmälan.
Anmälningarna ledde till att en förundersökning inleddes, men inga ytterligare utredningsåtgärder vidtogs, eftersom han bedömde att det inte skulle gå att klarlägga händelseförloppet på ett sådant sätt att det skulle kunna leda till åtal. Han beslutade därför att lägga ned förundersökningen.
I motanmälan från den andra kvinnan pekas inte Solveig Hallin ut som misstänkt för brott. Hon har heller aldrig betraktats som misstänkt av polisen eller delgivits misstanke. Förundersökningsledaren sammanfattade:
“Hon var aldrig misstänkt över huvud taget.”
PO:s bedömning
Att en ledande politiker väljer att ta en timeout har ett betydande allmänintresse. Det beror på att allmänheten har rätt att ha insyn i hur folkvalda hanterar sitt uppdrag. Det finns således inget att invända mot att tidningen rapporterar om saken och uppgivit hennes namn.
Att rapporteringen är byggd på vad Mölndals-Posten publicerat framgår av artikeln. Anmälaren framför att tidningen borde ha kontrollerat uppgifterna själv. Det är en rimlig hållning – varje utgivare är ansvarig för sina egna publiceringar och kan inte skylla på andra medier.
Av artikeln framgår att Göteborgs-Posten sökt anmälaren för en kommentar. Det framgår emellertid varken av tidningen eller parternas yttranden hur intensiva dessa försök varit eller på vilket sätt de gått till.
Den pressetiskt centrala frågan i detta ärende är användningen av ordet “misstanke”. Ordet är både ett allmänt uttryck för att man tror att något förhåller sig på ett visst sätt, samtidigt som det är ett juridiskt begrepp som används i samband med polisutredningar.
Vilken betydelse skribenten syftar på framgår för det mesta av sammanhanget. Om det till exempel står att “Anna misstänkte att hennes granne…” är det uppenbart att ordet används i sin allmänna betydelse. Om det däremot är formulerat som att “Polisen delgav den gripne misstanke om brott…” handlar det om den formella, juridiska betydelsen.
Skillnaden mellan de två tolkningarna är betydande. Den allmänna betydelsen innebär att någon tror något. Det behöver inte finnas någon form av underlag för denna form av misstanke.
Den juridiska innebär att polisen inte bara fått en anmälan, utan inlett en förundersökning och funnit visst stöd misstanken. Bevisningen kan vara olika stark. Vid till exempel häktningar uttrycks nivån som “skäligen” misstänkt, eller den starkare graden “på sannolika skäl” misstänkt.
Det är inte ovanligt att tidningar använder ordet misstanke, som om personen faktiskt delgivits misstanke om brott, när det i själva verket handlar om den allmänna betydelsen. I vissa fall kan skadan för den berörde av en felaktig användning av ordet mildras av att det i direkt anslutning förtydligas att det inte rör sig om en formell misstanke.
I det här fallet förekommer inget sådant förtydligande. Rubriken Toppolitiker misstänkt för misshandel kan möjligen tolkas på båda de ovan beskrivna sätten, men ingressen för tanken i en bestämd riktning:
[Solveig Hallin]“är föremål för en polisutredning, misstänkt för misshandel.”
Detta är en formulering som knyter ordet “misstänkt” till polisåtgärder, att det skulle pågå en polisutredning och att hon delgivits misstanke om brott. Av vad som framkommit i ärendet har Solveig Hallin har aldrig varit misstänkt för misshandel.
Tidningen påstår inte att anmälaren gjort sig skyldig till brott, men att pekas ut som misstänkt för misshandel är nedsättande och medför skada. Det gäller inte minst för en politiker vars verksamhet är beroende av allmänhetens förtroende. Av det skälet borde hon ha beretts en verklig möjlighet till samtidigt bemötande.
Sammanfattningsvis ökar kraven på korrekt rapportering när tidningen väljer att publicera namnet på en person. I det här fallet har Solveig Hallin tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada genom tidningens reservationslösa påståenden i rubrik och ingress att hon var misstänkt för misshandel. Till det kommer avsaknaden av samtidigt bemötande. För dessa brister i rapporteringen bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.