Exp nr 81/2009 Östgöta Correspondenten
Tidningen rapporterade att en åklagare hade beslutat inleda en förundersökning om kvinnomisshandel mot en namngiven politiker, beslutet baserades på uppgifter i media och en anonym anmälan. Nämnden uttalade att händelser kring anmälarens person, med hänsyn till hans uppsatta ställning, var av visst allmänintresse. Tidningar måste emellertid vara uppmärksamma på att ryktesspridning mot en person i anmälarens ställning kan ha som syfte att skada denne. Att tidningen namngav politikern under dessa omständigheter kunde således inte anses pressetiskt godtagbart. Tidningen klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Östgöta Correspondenten publicerade i april 2008 flera artiklar som handlade om att en namngiven riksdagsman, här kallad X, misstänktes för kvinnomisshandel. Artiklarna publicerades även på tidningens hemsida, corren.se.
Den 16 april var rubriken på tidningens hemsida Riksdagsman misstänkt för brott. Motsvarande artikel publicerades i papperstidningen den 17 april. Tidningens förstasidespuff löd Förundersökning mot riksdagsman. Den toppmoderat som misstänktes för kvinnomisshandel var X. Föregående dag hade en åklagare beslutat att inleda en förundersökning. X borde ta en time-out från sina politiska uppdrag, ansåg moderaternas förbundsordförande i länet.
Inne i tidningen utvecklades historien. Rubrikerna var X (m) misstänks för kvinno-misshandel respektive “Han bör ta en time-out från politiken”. Invid artiklarna fanns en bild på X. I bildtexten stod att X välkomnade åklagarens beslut att inleda en utredning.
Åklagarens beslut baserades på uppgifter som framkommit i medier samt en anonym anmälan. Att förundersökning inleddes innebar dock inte att X var skyldig till anklagelserna. Den kvinna som utpekades som offer för misshandeln hade fortfarande inte polisanmält X. Formellt hade förundersökningen inletts mot en okänd person, förklarade åklagaren. – Om det finns en konkret misstanke kan jag agera, sade åklagaren. Åklagaren påpekade att flera politiker uttalat sig på ett sätt som tydde på att de inte trodde att historien var påhittad.
Chefen för polisens våldsrotel sade att polisen skulle tala med de moderater som uttalat sig om fallet i media. Även X och kvinnan som påstods ha blivit misshandlad skulle höras. Det var dock svårt att säga vart det skulle leda, menade polisen. Om polisen fick in uppgifter som styrkte brott kunde man gå vidare även om kvinnan inte ville medverka i förundersökningen, eftersom saken föll under allmänt åtal.
Östgöta Correspondenten hade upprepade gånger sökt X och den aktuella kvinnan, men inte lyckats nå dem. På kvällen den 16 april hade X dock lämnat ett uttalande via moderaternas presstalesman. Därav framkom att X tyckte att ryktena, som innehöll allvarliga anklagelser mot honom, var obehagliga och att han välkomnade att åklagaren inlett en förundersökning.
I en ytterligare artikel som publicerades samma dag stod att förbundsordföranden för moderaterna i länet saknade förtroende för X och ansåg att han borde ta en time-out från politiken. Moderaternas gruppledare i riksdagen såg dock ingen anledning att upp¬mana X att ta en time-out. Partiet kunde inte avsätta X.
Förbundsordföranden sade att ryktena om kvinnomisshandel var förfärliga och att X gjort ett misstag som inte kommenterat saken offentligt. Följderna hade varit påfrestande för många i partiet. – Vi är många ledande moderater i länet och när den här personen inte ger sig till känna kan allmänheten få en felaktig uppfattning om vem ryktena handlar om, sade ordföranden. Han betonade dock att han inte hade tagit ställning i skuldfrågan.
Den 18 april var en av tidningens förstasidesrubriker Riksdagsmannen vill inte ta time-out. Insidesartikeln bar rubriken Ingen time-out för X. Under ett möte i riksdagen hade X, som misstänktes för kvinnomisshandel, berättat om den förundersökning som inletts mot honom. Vidare hade X gjort klart att han inte tänkte lämna sina politiska uppdrag, såvida åklagaren inte väckte åtal.
Moderaterna i länet ansåg att X hade förbrukat sitt förtroende, han skulle inte nomineras inför valet 2010. I Stockholm var partiet emellertid av en annan uppfattning, enligt praxis krävdes mer än en förundersökning för att någon skulle uppmanas att kliva åt sidan. – Nu finns det bara en anonym polisanmälan och rykten, sade moderaternas gruppledare i riksdagen. X själv lämnade inte några fler kommentarer.
Den 21 april löd rubriken Tyst om X på /länets/ stämma. På förbundsstämman hade olika ämnen diskuterats, men om frågorna kring X hade ingenting sagts. – Vi har tydligt klargjort vad vi står vad gäller X och det bästa just nu är att låta den process som inletts få ha sin gång, sade förbundsordföranden. Frågan var känslig och det var inte lämpligt att diskutera den på stämman, menade han.
Tidningen hade frågat fyra moderata kommunpolitiker vad de ansåg att misstankarna mot X betydde för partiet. Samtliga intervjuade tyckte att saken hade påverkat partiet negativt.
Den 29 april löd rubriken Utredning mot X fortsätter. En ansiktsbild på X publicerades. Ytterligare utredningsåtgärder skulle diskuteras gällande den brottsmisstänkte riksdagsmannen X. Överåklagaren ville dock inte kommentera huruvida riksdagsmannen hade kallats till förhör eller ens lämna besked om att det var X brottsmisstankarna gällde.
Anmälan
X anmälde Östgöta Correspondenten till Allmänhetens Pressombudsman (PO). I artiklarna pekades han ut som misstänkt för misshandel och det påstods att han var föremål för åklagarens förundersökning. Hans namn och bild hade publicerats. Han kände sig kränkt av artiklarna och även hans anhöriga hade tagit skada. Allmänhetens förtroende för X hade rubbats. Utpekandet hade fått stor spridning genom att även andra tidningar skrivit om saken.
Påståendet om att förundersökning inletts mot anmälaren var felaktigt, dessa uppgifter grundades enbart på lösa rykten. I det anonyma brev som tillställts åklagaren angavs inte vem som skulle vara gärningsman. Åklagaren inledde således förundersökning utan att veta vem som påstods vara skyldig till brott.
Skrivningen om “Att förundersökning inleds innebär inte att X är skyldig till anklagelserna” gav felaktigt sken av att anmälaren var föremål för förundersökningen.
Vidare hade utredningen lagts ned efter en månad,utan att X polisanmälts, kallats till förhör, delgivits misstanke om brott och än mindre åtalats. X hade överhuvudtaget inte kontaktats av polis eller åklagare och följaktligen inte varit föremål för någon utredning.
Tidningens yttrande
Östgöta Correspondenten svarade att X var riksdagsman och ordförande i ett riksdagsutskott. Händelser som berörde hans person var av allmänintresse.
Aftonbladet hade tidigare publicerat ryktet om att en politiker misshandlat sin sambo. Aftonbladet skrev att frågan blivit ett ärende för moderaternas partisekreterare efter att tre personer sökt upp honom för att diskutera saken. Den 3 april skrev Östgöta Correspondenten om historien, utan att nämna X:s namn. Tidningen hade då varit noga med att låta de intervjuade personerna betona att det rörde sig om rykten. Sedermera visade det sig att flera moderater under lång tid haft kännedom om ryktena och sade sig ha hört berättelsen direkt från den berörda kvinnan.
Två händelser den 16 april gjorde att tidningen valde att namnge X i den fortsatta rapporteringen; åklagarens beslut att inleda förundersökning samt att ordföranden för moderaterna i länet uttalade svikande förtroende för X. Ordföranden hade sagt att X skulle få svårt att finna stöd i nomineringsprocessen inför valet 2010, därmed kom ryktena att påverka X:s politiska ställning.
Det rådde inga tvivel om att förundersökningen gällde X, dvs. den moderatpolitiker som medier tidigare rapporterat om. Vidare hade X själv berättat för utskottets ledamöter att han var föremål för en förundersökning, vilket Östgöta Correspondenten redogjort för den 18 april.
Tidningen hade inte påstått att X delgivits misstanke om brott, tvärtom stod att varken polis eller åklagare varit i kontakt med X. Ordet misstänkt hade använts för att betona att X inte befunnits skyldig. I flera artiklar hade tidningen understrukit att rykten inte innebar att en person faktiskt var skyldig. Oavsett huruvida ryktena var sanna eller inte hade allmänheten rätt att få veta vilken riksdagsman som var föremål för dem.
Naturligtvis hade tidningen på alla tänkbara sätt försökt nå X inför publiceringarna. Att en person avstod från att lämna kommentarer förhindrade emellertid inte publicering, om övriga omständigheter motiverade det.
Redan på ett tidigt stadium hade det varit rimligt att publicera X:s namn, men tidningen hade först avstått av hänsyn till den kvinna saken gällde. Detta hade emellertid lett till att flera moderatpolitiker känt sig utpekade. När åklagaren inledde förundersökning samt länsordföranden uttalade misstroende för X var det inte längre motiverat att hålla läsekretsen okunnig om vem det handlade om.
Ytterligare korrespondens
Anmälaren underströk att det han vände sig emot var att Östgöta Correspondenten publicerat hans namn och pekat ut honom såsom misstänkt för brott. Han var inte kritisk till att tidningen skrivit om saken i största allmänhet.
Tidningen borde vara medveten om att ingen person namngavs i det anonyma brev som skickats till åklagaren (en kopia av brevet bilades yttrandet).
Det stämde inte att X sagt till sina kollegor i utskottet att han var föremål för en förundersökning. Tidningens reporter hade inte varit med på sammanträdet och kunde omöjligen ha vetat om vad som sagts. X hade på grund av tidningens namn-publicering informerat sina kollegor om situationen, men inte sagt det som påstods i artikeln den 18 april.
Även om det i artikeln den 17 april stod att ryktena inte behövde betyda att X var skyldig, kunde det inte väga upp att tidningen framställde honom som misstänkt för brott. Att X avstått från att kommentera saken kunde inte heller ursäkta tidningens publiceringar. Vidare stämde det inte att uttalandet från moderaternas länsförbundsordförande påverkat X:s politiska ställning.
Tidningen vidhöll att detvar X som var föremål för förundersökningen, dvs. den ledande moderatpolitiker som dittills omskrivits utan att identiteten röjts. Östgöta Correspondenten delade inte X:s uppfattning om vad som sagts under mötet med utskottet.
Anmälaren svarade att han var utsatt för en smutskastningskampanj. Åklagaren hade själv uppgett att han, då det anonyma brevet mottogs, inte visste vilken person miss-tankarna riktades mot. Förundersökningen hade sedermera lagts ned, utan att X överhuvudtaget kontaktats.
PO:s bedömning
I beslut den 9 juni 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
En anonym polisanmälan samt rykten om att en ledande moderat var skyldig till misshandel ledde till att åklagaren inledde en preliminär för¬undersökning i syfte att reda ut vem som var föremål för misstankarna. Tidningen skrev om saken och namngav riksdagsman X med stöd av uppgifter från flera olika källor. Mot bakgrund av X:s ställning som högt uppsatt förtroendevald var händelserna kring hans person av visst allmänintresse.
Enligt de pressetiska reglerna bör tidningarna vara försiktiga med att namnge personer som misstänks för brott endast på basen av en polisanmälan. I detta fall hade dock rykten florerat en längre tid kring en på orten känd moderatpolitiker i framskjuten position, något Östgöta Correspondenten uppmärksammat utan namngivning.
Tidningen ansåg att den med stöd av olika källor hade säker kunskap om vem som var föremål förryktesfloran och polisanmälan. När åklagaren skred till åtgärder erhöll spekulationerna en dimension av allvar, som enligt min upp-fattning, gav tidningen visst fog för att rakt på sak tala om vem som var huvudperson i den uppmärksammade rykteshärva som nu skulle utredas av åklagare. Detta dels för att skingra skuggor som eventuellt föll över icke inblandade, dels för att få slut på skvallret.
När Östgöta Correspondenten bestämde sig för att namnge föremålet för de aktuella ryktena i samband med den preliminära rättsliga prövningen, hade det dock varit angeläget att tidningen vinnlagt sig om en juridiskt korrekt beskrivning av rättsläget kring det inträffade.
I brödtexten i Östgöta Correspondentens artiklar på nätet den 16 april och i papperstidningen den 17 april 2008 anstränger sig tidningen att reda ut begreppen, dvs. göra klart att åklagarens åtgärder var preliminära och att ingenting var fastställt om anmälarens eventuella skuld till det brott han påstods figurera i. Trots det hävdar tidningen oegentligt att en förundersökning hade inletts mot anmälaren, vilket är liktydigt med att vederbörande var misstänkt för brott. Så var inte fallet vid publiceringstillfället och sedermera inleddes heller aldrig någon förundersökning riktad mot anmälaren.
Detta hade ännu kunnat betraktas som ett ursäktligt misstag från Östgöta Correspondentens sida. Men tidningen gjorde sig i sin rubriksättning på nätet den 16 april och i papperstidningen den 17 april konsekvent skyldig till felaktiga påståenden genom att skriva Riksdagsman misstänkt för brott, respektive Förundersökning mot riksdagsman samt X misstänkt för kvinnomisshandel. Anmälaren varken var eller blev någonsin misstänkt för det brott han påstods ha varit inblandad i och tidningen gick för långt i sitt bruk av denna juridiska term. I det sammanhanget var namngivningen av anmälaren ägnad att vålla denne en oförsvarlig publicitetsskada.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har anfört bl.a. följande. Tidningen har använt ordet misstänkt i ordets allmänna betydelse. Ordet innebär att man tror, utan att veta, att det förhåller sig på ett visst vis. Den juridiska termen “delge misstanke” har i grunden samma innebörd men innebär att misstanken åtföljs av en handling; att den misstänkte får reda på att han eller hon är misstänkt av den som sköter utredningen. PO:shållning innebär att medier i framtiden kan använda ordet misstänkt bara i den juridiska betydelsen.
X har anfört att det måste stå i strid med andemeningen i de pressetiska reglerna att hänga ut en person som misstänkt för brott utan att det finns någon anmälan, än mindre någon som är delgiven misstanke för brott.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Som PO uttalat var händelser kring X:s person av visst allmänintresse med hänsyn till hans uppsatta ställning som förtroendevald. Samtidigt fanns det anledning för tidningen att beakta att ryktesspridning kring en person i X:s ställning skulle kunna ha till syfte att smutskasta honom.
Av artiklarna den 16 och 17 april 2008 framgick att åklagarens beslut att inleda en förundersökning baserades på uppgifter i media och en anonym anmälan. Att tidningen under dessa omständigheter namngav X och pekade ut honom som misstänkt för kvinnomisshandel kan inte anses pressetiskt godtagbart. Genom publiceringen tillfogades X en oacceptabel publicitetsskada. Nämnden anser att tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.