Filipstads Tidning, exp. nr: 111/2015, dnr: 32/2015
Filipstads Tidning kritiseras för publiceringen av en insändare där en namngiven politiker utan belägg tillskrivs nazistiska åsikter. PO skriver att en politiker får acceptera både kritik och angrepp på sin politik. Den som skriver insändare har ett omfattande utrymme för att ta ut svängarna. Det innebär emellertid inte att man har en självklar rätt att påstå vad som helst, särskilt inte om det går in på person.
Sammanträdesdatum 2015-09-15
Pressens Opinionsnämnds beslut
Opinionsnämnden klandrar Filipstads Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 23 april 2015 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Filipstads Tidning till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 16 december 2014 publicerade tidningen en insändare med rubriken Skenhelighetens rätta ansikte visar sig.
Skribenten menade att skenheligheten hade fått ett ansikte. Han syftade på Sverigedemokraten X (ett namn angavs). I ett inlägg på insändarsidan hade hon hutat åt en person och menat att han borde krama mor Anna och 80-årige Kalle på deras miserabla rullatorburna jakt efter extrapriser.
Skenheligheten bestod i att det var X och hennes parti som sett till att det inte blivit någon skattesänkning på pension. Hon och partiet struntade i hur Anna och Kalle hade det:
“X och SD har som alla andra aktiva nyfascister en helt annan agenda för gamlingar som Anna och Kalle och andra ickeproduktiva i samhället.”
Hon och hennes parti ville, enligt en motion i riksdagen sortera alla svenskar efter nationell bakgrund, även sådana med minst en utländsk förälder. Texten avslutades:
“Särskilja och särbehandla med nazisternas Nürnberglagar i 30-talets Tyskland som förebild. Sådant gillar X. Det är hennes rätta ansikte.”
Insändaren publicerades även på tidningens webbplats.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av X som ansåg att hon utpekades som rasist och nazist. Enligt insändaren skulle hon ha nazisternas utrotningsläger som ideal.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare att insändaren riktade kritik mot Sverigedemokraternas utspel i pensionsfrågan, i ljuset av tidigare inlägg av X i Filipstads Tidning.
X hade varit Sverigedemokraternas förstanamn i kommunvalet.Hon satt i både kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och landstingsfullmäktige. Hon hade länge varit en aktiv och stridbar debattör i tidningen.
I rollen av politiker var hon en offentlig person och fick tåla mer när det gällde debatt än en person, som inte sökt stridens hetta. Till det kom att det handlade om en debattartikel och då hörde det till sakens natur att det inte var en allmängiltig sanning som presenterades, utan en persons åsikter.
Utgivaren svarade därefter på påståenden i anmälan i punktform:
- Insändaren var ett svar på anmälarens tidigare påståenden att Sverigedemokraterna gjorde mycket för pensionärerna.
- Ordet rasist användes inte i texten.
- Det rörde sig inte om ett personangrepp på anmälaren utan kritik av hennes och partiets politik.
- Om SD kunde kallas nyfascistiskt eller inte var en diskussion där såväl ministrar som ledande debattörer haft synpunkter
- Begreppet utrotningsläger användes inte i insändaren. Det stod inte heller att X ville införa Nürnberglagar eller att de var hennes ideal.
Anmälarens kommentar
Anmälaren var införstådd med att hon som politiker fick tåla mer i den offentliga debatten, men detta var ett mycket rått personangrepp.
Hon lyfte särskilt fram insändarens avslutning:
“Särskilja och särbehandla med nazisternas Nürnberglagar i 30-talets Tyskland som förebild. Sådant gillar X. Det är hennes rätta ansikte.”
Hon var själv invandrare från Finland och hade arbetat i en rad länder, med människor av olika ursprung och var ingen rasist.
Även om ordet rasist inte stod utskrivet i insändaren, hade avslutningen av texten den innebörden.
PO:s bedömning
Det är riktigt att en politiker får acceptera både kritik och angrepp på sin politik i offentligheten. Och det är också korrekt att den som skriver insändare och annat opinionsmaterial har ett omfattande utrymme för att ta ut svängarna när det gäller att kritisera politiska motståndare.
Det innebär emellertid inte att man har en självklar rätt att påstå vad som helst om en politisk motståndare, särskilt inte om det går in på person.
I den aktuella insändaren ligger det inom ramen för det acceptabla att kalla anmälarens och partiets ställningstaganden för skenheliga. Liksom att beteckna Sverigedemokraterna som ett nyfascistiskt parti. Det är uttryck för en politisk debatt som hör demokratin till.
Däremot är det mycket tveksamt att peka ut anmälaren som aktiv nyfascist, med hennes partitillhörighet och inställning i pensionsfrågan som enda grund. Att det är acceptabelt att beteckna ett parti som fascistiskt innebär inte automatiskt att enskilda, utpekade medlemmar kan kallas för fascister.
Än mer allvarlig är insändarens avslutning. Nürnberglagarnavar, enligt Nationalencyklopedin, en antijudisk lagstiftning som antogs av den nazityska regeringen i samband med partidagen i Nürnberg 1935. Endast personer av tyskt eller annat “ariskt” blod kunde vara tyska medborgare. Lagen om “skydd för tyskt blod och den tyska äran” förbjöd alla äktenskapliga och utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och “arier”.
Att påstå att detta är en förebild för en politiker, utan starka belägg för att så är fallet, är nedsättande utöver vad en politiker ska behöva acceptera. I det här fallet går skribenten ett steg längre med uttrycken “Sådant gillar X. Det är hennes rätta ansikte.”. Med dessa formuleringar går insändaren från att beskriva politisk ståndpunkt till att karaktärisera anmälaren som person.
Genom att publicera den anmälda insändaren har Filipstads Tidning tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada och bör klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Opinionsnämnden gör samma bedömning som PO och finner att Filipstads Tidning ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.