Metro, exp. nr. 113/2018, dnr. 17416
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Metro för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 7 mars 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Metro till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 26 oktober 2017 publicerade tidningen ett TT-telegram på sin webbplats med rubriken Chaufför visade porrfilm på skolbuss.
TT-telegrammet löd i sin helhet:
“På skolbussens skärmar visades plötsligt en porrfilm. Barnen, det yngsta tio år, var ‘förskräckta’ och ‘mådde jättedåligt’ när de kom hem till Y-orten [ortsnamn angivet] i Västerbotten, rapporterar Norran.
En vuxen passagerare bad busschauffören stänga av filmen, vilket han då gjorde. Chauffören, anställd vid Bussbolaget X [namn angivet], har tagits ur tjänst med omedelbar verkan.
Filmen hittades på bussen. Den går i linjetrafik så någon kan ha glömt filmen där, men det ursäktar inte att chauffören visade den. Det ska inte ens visas film över huvud taget i linjetrafik, säger bussbolagets vd AA [namn angivet] till tidningen.
X-skolan [namn angivet], som barnen reste från, kommer att polisanmäla händelsen.”
Artikeln illustrerades med en karta där orterna var markerade.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av busschauffören genom ombud.
Det var enkelt att identifiera vem den utpekade busschauffören var. Det fanns bara en anställd vid det angivna bolaget som hade till uppgift att köra skolbarnen mellan X-orten [ortsnamn angivet] och Y-orten. Kartan visualiserade den aktuella sträckningen.
Tidningen hade inte tagit reda på vilken film det rörde sig om eller hur länge filmen hade visats. Det gick att tolka artikeln som att filmen visades under hela färden.
Polisanmälan var under utredning och ingen var dömd för något brott. Tidningen hade utifrån hur texten formulerats gjort påståendena till sanning.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom ansvariga utgivaren Staffan Erfors.
Vid tidpunkten för Metros publicering av TT:s notis hade nyheten i flera timmar varit spridd av flera stora lokala medier och även på riksplanet genom kvällstidningarna.
Tidningen ansåg att det var långsökt att Metros publicering hade inneburit att busschauffören pekats ut. Bussbolaget hade, enligt egen uppgift, 35 anställda samt extrapersonal och 27 bussar i trafik. Tidningen ansåg att en läsare måste vara extremt insatt i bolagets verksamhet för att en enskild chaufför skulle kunna identifieras.
I den lokala kretsen var nyheten redan publicerad och spridd vid Metros publicering. I den allra närmaste kretsen, på det aktuella bussbolaget och de som hade åkt den aktuella sträckan, var det långsökt att just Metros publicering ökat kunskapen om vem som berörs. Bolagets vd har både uttalat sig och vidtagit åtgärder. Skolans ledning hade uttalat sig, vidtagit åtgärder och pratat med elever och föräldrar.
Att de inledande uppgifterna om den aktuella bussresan publicerades motiverades bland annat av att det fanns uttalanden från bland annat bolagets vd som tydligt tycktes bekräfta uppgifterna.
Vid tiden för publiceringen fanns också ett beslut om att busschauffören skulle stängas av från sitt arbete och besked om en polisanmälan. Tidningen ansåg att dessa uppgifter sammantaget gav tillräcklig grund för publicering.
Tidningen publicerade de uppgifter som förändrade bilden av vad som hade skett. I själva verket rörde det sig om en romantisk komedi som eleverna hade satt på. Busschauffören friades från de misstankar som riktades mot honom.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll vad som anförts i anmälan och framförde därutöver bland annat följande:
Det var tillräckligt att publicera bussbolag och aktuell sträcka för att identifiera anmälaren. Att en busschaufför på en större ort åtnjöt anonymitet innebar inte att omständigheterna var desamma i en liten kommun med en befolkning där igenkänningsfaktorn var extremt hög.
Att andra medier hade publicerat uppgifterna fråntog inte tidningen dess ansvar.
Tidningen hade inte belägg för att skriva att busschauffören hade visat en porrfilm, eftersom det endast fanns en misstanke. Tidningen hade pekat ut honom som brottslig och klandervärd.
Tidningen borde ha avstått från publicering tills fakta kommit fram. Tidningen borde också ha kontrollerat sanningshalten i uppgifterna. Vd:n hade inte bekräftat att det hade rört sig om en pornografisk film.
Den allra närmaste kretsen blev, med tanke på hur de sociala nätverken fungerade i glesbygd, möjligen en annan än i storstäder.
PO:s bedömning
Det aktuella telegrammet är skrivet av TT. Det framgår inte om telegrammet automatpublicerats eller inte. Oavsett är det utgivaren, inte telegrambyrån, som bär det fulla ansvaret för vad som publicerats, såväl juridiskt som etiskt.
Det finns inte någon skyldighet för en tidning att avvakta med en publicering till dess en fällande dom finns eller underlåta att rapportera om exempelvis anmälningar. Enligt de pressetiska reglerna ska dock tidningen bland annat ta hänsyn till att det kan finnas flera skäl till att en händelse anmäls.
Den som har i uppdrag att köra barn till och från deras skola har en förtroendeställning gentemot föräldrar, skola och kommun. Detta innebär att det varit motiverat av allmänintresset för tidningen att skriva om det inträffade.
Allmänintresset av chaufförens identitet är emellertid begränsat. Detta, tillsammans med att det rör sig om allvarliga anklagelser i artikeln, innebär att tidningen måste iaktta ett stort mått av försiktighet för att undvika att de inblandade pekas ut för en större krets.
Tidningen har i det här fallet publicerat följande identifierande uppgifter:
- Busschauffören är en man.
- Det rör sig om en skolbuss som kört mellan X-skolan i X-orten och Y-orten.
- Busschauffören är anställd av Bussbolaget X.
Uppgifterna får anses vara svagt utpekande. En karta som visar var orterna ligger kan inte anses bidra till utpekandet. Anmälaren har dock påpekat att det endast är han som kör den aktuella sträckan. Det skulle kunna innebära att utpekandet förstärks, under förutsättning att den som läser artikeln också har kännedom om den omständigheten.
Allmänheten tar idag i stor utsträckning del av nyheter via internet. Att artiklar publiceras på internet innebär också att de får en annan spridning än vad som tidigare var fallet när de endast publicerades i tryckt form. Personer kan i större utsträckning än tidigare ta del av lokala nyheter från andra orter än bostadsorten.
Det kan exempelvis vara nyheter som rör en tidigare bostadsort. Detta måste särskilt en rikstäckande tidning som Metro beakta. Till skillnad från en lokaltidning, vars webbplats huvudsakligen besöks av personer som bor i tidningens spridningsområde, har Metros webbplats läsare över hela landet.
Det finns ingen anledning att tro att tidningen haft för avsikt att peka ut anmälaren. Det rör sig emellertid om en publicering på tidningens webbplats som potentiellt får stor spridning. Uppgifterna i artikeln och omständigheten att det endast är anmälaren som kör den aktuella sträckan innebär sammantaget att det varit möjligt för en krets som är större än de som annars haft kännedom om det inträffade att förstå vem artikeln handlar om.
För pressetiskt klander krävs att det publicerats kränkande uppgifter om en utpekad person. Det ingår inte i PO:s uppdrag att pröva vad som är sant eller falskt i en publicering. Oavsett vilka belägg tidningen hade vid tiden för publiceringen, är uppgifter om att en busschaufför spelat upp en porrfilm för barn nedsättande för den omskrivne.
De utpekande uppgifterna i förening med påståendet om att busschauffören ska ha visat en porrfilm har förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Det är bra att tidningen publicerat uppgifter om vad som framkommit senare, detta kan emellertid inte i rimlig utsträckning mildra den publicitetsskada busschauffören drabbats av.
Mot denna bakgrund hänskjuts ärendet till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Vare sig tidningen eller anmälaren har yttrat sig i sak i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd, som instämmer i PO:s bedömning, vill särskilt framhålla följande. Vid alla publiceringar – även sådana som automatpubliceras – är det den ansvarige utgivaren för tidningen som bär det fulla ansvaret. I detta ligger även att låta den utpekade komma till tals.