Exp nr 36/2005 Norrbottens-Kuriren
Integritetsaspekten vägde starkare än allmänintresset vid bedömningen av namn och bild på en man som rymt från rättspsykiatrisk vård. Tidningen klandrades.
Publiceringen
Norrbottens-Kuriren hade den 5 augusti 2004 på förstasidan rubriken “Psykpatient rymde”. I texten återgavs namnet på den det gällde (A) och intill texten fanns en bild på honom. A hade två år tidigare med våld försökt föra bort en kvinnlig TV-reporter i Luleå. Han var dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning men hade för drygt två veckor sedan avvikit från en psykiatrisk avdelning i Stockholm. Polisen i Norrbotten hade först föregående dag fått besked om vad som hänt. Detta upprörde reporterns platschef. Enligt denne var reportern nu trygg men andra kunde råka illa ut.
Inne i tidningen följdes saken upp i två artiklar – även här identifierades A med namn och bild. I båda artiklarna beskrevs hur överfallet två år tidigare hade gått till. Det framgick att A försökt föra bort reportern genom att trycka kniven mot hennes strupe och pressa ner henne i bagageutrymmet på sin bil.
Överläkaren på den psykiatriska avdelningen hade inte velat svara på tidningens frågor. Till den lokala TV-stationen hade överläkaren sagt “Inte akut farlig för allmänheten. Det tycker vi inte att han är.” Chefen för länskriminalen var kritisk till att informationen från Stockholm dröjt. Det fanns dock enligt honom ingen anledning tro att A fanns i Norrbotten. A var inte en sådan som haft fast adress. Signalementet fanns ute men man sökte inte efter honom. Man hade däremot informerat dem som borde informeras.
TV-reporterns platschef tyckte att polisen i Norrbotten skött sitt jobb bra. Däremot var han kritisk till rättspsykiatrin och anknöt till ett uttalande av Anna Lindhs man. Den som begick ett sådant här brott borde först få rättspsykiatrisk vård och därefter avtjäna ett straff för det brott som begåtts.
Den särskilda utskrivningsprövningen innebar bl a att läkarbeslut om permission måste godkännas i länsrätten. Det framgick att länsrätten vid ett tillfälle hade sagt ja till permission men att beslutet hade ändrats av kammarrätten.
Anmälan
A anmälde genom sin mor publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Publiceringen innebar en djup kränkning av A. Han hade drabbats av en psykos och blivit dömd till rättspsykiatrisk vård men var frisk sedan ett år tillbaka.
Tidningens yttrande till PO
Tidningen framhöll att valet av påföljd i A:s fall betydde att det fanns risk för återfall i allvarlig brottslighet till följd av den allvarliga psykiska störningen. Domstolen dömde till särskild utskrivningsprövning uteslutande av hänsyn till samhällsskyddet. Alla beslut om permission, frigång eller utskrivning måste då underställas länsrätten.
Publiceringen skulle bedömas i ljuset av att A bedömts vara farlig, att det vid tidpunkten för publiceringen inte var känt var han befann sig och att han eftersöktes av polis. Tidningen hade skyldighet att hävda allmänhetens intresse och rapportera om den uppseendeväckande händelsen. Spridningen av A:s namn och bild ökade sannolikheten för att han skulle kunna återföras till sjukhuset för vård.
PO:s bedömning
I beslut den 21 december 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Den pressetiska frågan som PO har att ta ställning till är om publiceringen av anmälarens namn och bild var acceptabel vid en avvägning mellan allmänintresset av att få veta vem – – – var och den skada som han orsakades av utpekandet.
Det finns ett självklart allmänintresse att rapportera om en rymning från tvångsvård. Det gäller särskilt då rymlingen har dömts för ett lokalt uppmärksammat våldsbrott. Mer svårbedömd är frågan om behovet att varna allmänheten för rymlingen och möjligheten av att denne genom publiceringen snabbare skulle kunna återföras till vården, uppbärs av ett sådant uppenbart allmänintresse som motiverar namn- ochbildpublicering. Det är inte brukligt ur pressetiskt perspektiv att en tidning identifierar och “jagar” brottslingar utan att starka skäl talar för det.
A har visserligen dömts för ett våldsbrott och domstolarna har ansett att det finns en risk för att han skall återfalla i brottslighet av allvarligt slag. Det finns däremot inget som talar för att han före eller efter den aktuella händelsen skulle ha begått något ytterligare våldsbrott eller att han skulle vara direkt farlig för allmänheten. Tvärtom framgick det av Kurirens publicering att polis och läkare inte betraktade honom som akut farlig.
A:s brott beskrivs tre gånger i artiklarna. Upprepningarna nöter in budskapet att det är fråga om en farlig våldsman. Mordet på Anna Lindh nämns i sammanhanget, vilket oundvikligen leder tankarna till ännu grövre brott än det anmälaren fällts till ansvar för. Dessutom bör det beaktas att A är psykiskt sjuk och därför är en utsatt person som på många sätt kan ha svårt att själv bevaka sin rätt, exempelvis i kontakter med medier.
Min bedömning är att allmänintresset för namn- och bildpubliceringen inte uppväger den avsevärda publicitetsskada A har orsakats. Norrbottens-Kuriren har inte intagit en sådan ansvarsfull hållning inför den publicistiska uppgiften som pressetiken kräver. För det bör tidningen klandras.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Enligt A var anledningen till att han avvikit från tvångsvården att han fått avslag på sina ansökningar om permission. Överläkaren hade ansett att han skulle få permission men åklagaren hade motsatt sig.
Tidningen framhöll att man från polisens sida inte uttalat sig om A:s farlighet. Vid samtliga de fyra tillfällen då frågan om upphävande av vården varit uppe till prövning i domstol hade chefsöverläkaren förordat att vården skulle fortsätta. Länsrätten hade också beslutat om fortsatt vård liksom kammarrätten i de fall då domen överklagats. Med hänvisning till risken för återfall i brottslighet av liknande slag hade kammarrätten knappt en månad före A:s rymning beslutat att avslå en begäran om att beslutanderätten rörande korta timpermissioner skulle delegeras till chefsöverläkaren. Länsrätten och kammarrätten hade vidare konstaterat att vården inte tycktes ha haft någon större verkan på A.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Det förhållandet att en person som dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning avvikit från vården är inte tillräckligt för att en publicering av namn och bild på personen skall vara pressetiskt godtagbar. En namn-och bildpublicering bör, med hänsyn till de starka integritets-aspekter som gör sig gällande, komma i fråga endast om intresset av att skydda allmänheten väger särskilt tungt eller det i övrigt föreligger särskilda skäl. Nämnden finner att någon publicering av namn och bild inte bort ske i detta fall och att Norrbottens-Kuriren genom den anmälda publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.