Psykologtidningen klandras: Allvarliga anklagelser och beskyllningar som inte varit möjliga att bemöta

Psykologtidningen, dnr. 23172, exp. nr. 49/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 7 september 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Psykologtidningen.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har, genom sitt ombud, till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält nedanstående artiklar publicerade av Psykologtidningen:

• Elva före detta doktorander ”Professorn bröt ner oss” publicerad i Psykologtidningen # 1, 2023 och som nätpublicering den 25 januari 2023. Artikeln publicerades även på engelska med rubriken Eleven former PhD students: ”NN [namn angivet] bullied us” som publicerades på tidningens sajt den 25 januari 2023 (Artikel 1)
• Dags att bryta tystnaden publicerad på mediets sajt den 25 januari 2023 (Artikel 2)
• Z-kommittén [namn angivet] utreder uppgifter om NN publicerad på mediets sajt den 30 januari 2023, uppdaterad version (Artikel 3)
• Uppgifter: X universitet [namn angivet] startar utredning om NN publicerad på tidningens sajt den 31 januari 2023 (Artikel 4)
• ”Ledningen har misslyckats” publicerad på mediets sajt den 2 februari 2023 (Artikel 5)
• Nobbar vittnesmål om mobbning publicerad i Psykologtidningen # 2, 2023 (Artikel 6)
• Fallet NN: X universitet nobbar vittnesmål publicerad på tidningens sajt den 15 februari 2023 (Artikel 7)
• Stefan Blomberg: ”X:s påstående är trams” publicerad på tidningens sajt den 17 februari 2023 (Artikel 8)
• Dekan Joakim Palme tar över utredning om mobbning publicerad på mediets sajt den 6 mars 2023 (Artikel 9).

Vad mediet publicerade

Artikel 1

Mediet puffade för artikeln på förstasidan med rubriken 11 före detta doktorander om hur de blev mobbade.

Artikeltexten och ingressen i tryck och nät är i allt väsentligt överensstämmande, men med den skillnaden att anmälaren är namngiven och förekommer på bild i nätversionerna. Anmälarens namn framgick även i den engelska rubriksättningen.

Psykologtidningen puffade för den svenska nätversionen på sin Facebooksida med följande text: ”Elva tidigare doktorander i Sverige och England anklagar en professor i psykologi för att systematiskt ha brutit ned dem. Först nu vågar de berätta”.

Ingress

”Elva tidigare doktorander i Sverige och England anklagar en professor i psykologi för att systematiskt ha brutit ned dem. Forskarna har drabbats av stressreaktioner som lett till synbortfall, sömnstörningar och självmordstankar. Först nu vågar de berätta.”

Artikeln, i sammandrag

Hösten 2018 rekryterades en framstående professor i psykologi till den psykologiska institutionen på X universitet. Tidningen hade, mot löfte om anonymitet, intervjuat före detta doktorander och några personer i ledningen på intuitionen. En av de före detta forskarna berättade om sin tid som forskare, den press hen utsattes för som ledde till att hen hamnade på akuten. Att fler skulle drabbas och att ingen kom åt tystnadskulturen, något som några personer i ledningen höll med om. De hade förgäves ifrågasatt om professorn skulle få rekrytera nya doktorander.

Det hela hade börjat lång tid tidigare, kring millennieskiftet, när professorn gjorde raketkarriär på Oxford och Cambridge. Ett annat vittne som då hade ingått i professorns forskargrupp sade att hen hade väntat på samtalet, att få berätta, i över tio år. Hen berättade om hen hur inledningsvis varit stolt över att ingå i forskargruppen, men att hen senare blev professorns måltavla. Allt hen gjorde var fel. Hen låg vaken på nätterna och stressen ökade under dagarna. När hen tog upp arbetsmiljöproblemet med ledningen hade hen fått höra att hen behövde säga upp sig eftersom hen var en ”junior”. Hen beslutade sig för att härda ut, precis som alla andra i gruppen.

Ett annat vittne berättade att hen hade blivit varnad av två personer innan hen gick med i forskargruppen. Hen hade fått höra att professorn var extremt krävande, hen råddes att tacka nej. Hen märkte direkt att det fanns en hackkyckling i gruppen och en dag blev det hens tur. Professorn skällde ut hen och därefter kunde kritik och beröm växla oförutsägbart. Hen bröts ner. Doktoranderna i forskargruppen vände ut och in på problemet, det var uteslutet att informera ledningen. De skulle aldrig våga ta doktorandernas parti. Emellanåt var professorn väldigt varm och förstående, vilket bidrog till att hen inte förmådde att ge sig av. Hen disputerade och professorn hjälpte hen att ta sig vidare i karriären.

I samma veva som den toxiska arbetsmiljön spred sig på Oxford fick professorn en ny tjänst i Cambridge. En av de nya doktoranderna berättade för ledningen om den pressade situationen och det beslutades att doktoranden aldrig men skulle behöva vara ensam med professorn. Därefter erbjöds professorn en gästprofessur till Karolinska institutet. Den dåvarande divisionschefen Bo Melin som höll i rekryteringen sa till tidningen:

– Vi hörde några rykten om samarbetssvårigheter men gick ändå vidare. Jag borde ha varit noggrannare.

Även på Karolinska institutet viskades om den pressade arbetsmiljön i professorns forskargrupp. En av doktoranderna berättade om en vändpunkt. Hen blev överrumplad av en utskällning från professorn när hen hade lämnat in en text som inte höll måttet. Professorn tilldelade hen därefter en ny karaktär: att hen var svag och sjuk, oförmögen att ta kritik. Doktoranden hade, efter att hen lämnat Karolinska institutet, sett en dokumentär om den kristna sekten i Knutby och kände igen sig.

– Utåt är allting jättehärligt. Vi var de utvalda, de bästa, men när dörren stängdes väntade ett mörker med bestraffningar och rädsla.

Inom den högsta ledningen funderade man på hur situationen skulle hanteras och ett beslut fattades om att doktoranderna inte skulle behöva träffa sin handledare utan övervakning. Därefter fick problemet en egen lösning då professorn hade tackat ja till en heltidsanställning på X universitet. Ledningen hade inte tagit några referenser och tillämpade ett undantag som innebar att tjänsten inte behövde lysas. Därefter vittnade flera doktorander om hur det gick. En doktorand berättade:

– Jag fick vet att hen [professorn] inte hade något som helst förtroende för mig. Sedan blev det ett helvete. Jag fick utskällningar tills jag grät.

En annan doktorand berättade om bestraffningar.

– En period hade hen och jag 14 möten i veckan. Allt jag gjorde skulle stämmas av eftersom jag var så oduglig.

En av forskarna tog kontakt med ledningen och möttes av stor förvåning. Då forskaren var på väg att gå under togs snabbt ett beslut om byte av handledare. Ledningen fick höra att flera personer i gruppen mådde dåligt, men ingen ville göra en formell anmälan. Institutionen skickade ut en anonym arbetsmiljöenkät, men ingen av forskargrupperna stack ut. En av de före detta doktoranderna sa:

– Jag litade inte på att den var anonym. Allt jag fokuserade på var att bli klar och lämna X för gott.

En person i ledningen undersökte professorns förflutna på Karolinska institutet och fick sina misstankar bekräftade. Men i X hände inget, Timo Hursti, prefekt för psykologiska institutionen tyckte att ledningen gjort vad man kunnat.

– Om ingen träder fram, då kan vi inget göra, sa han.

Han tyckte att Karolinska institutet borde ha hört av sig inför rekryteringen av professorn, om det nu fanns kända problem. Detta höll inte Mats J Olsson, prefekt vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet med om. Han ansåg att X universitet hade kunnat kontakta dem. Han berättade att han själv alltid ringde tidigare arbetsgivare vid en rekrytering.

I november 2022 utlystes en ny doktorandtjänst till institutionen i X. ”Rak och tydlig kommunikation är ett krav för denna tjänst” hette det i annonsen.

Artikeln avslutades med följande: ”Fotnot: Professorn avböjer intervju men beklagar djupt att personer hen arbetat med har mått dåligt. ’Jag stöttar de jag arbetar med fullt ut och försöker göra mitt bästa för dem. Jag respekterar och lyckönskar alla jag arbetat med’ skriver hen. Samtliga forskare som intervjuats har gett en samstämmig bild.”

Övrigt

I den tryckta artikeln fanns citat från de elva vittnena uppdelade i två sammanställningar. Den första sammanställningen hade rubriken Vittnesmålen: ”Jag fick självmordstankar och går fortfarande i terapi.” den andra Vittnesmålen: ”Målet var bara att komma därifrån och rädda mig själv.” I nätpubliceringarna hade vittnesmålen numrerats i en lista, utan rubriksättning.

Av vittnesmålen framgick att bland annat att en person försökte säga upp sig eftersom hen var så sönderstressad, men fick då höra att hen enbart tänkte på sig själv och saknade empati. Då forskarvärlden var liten uppfattade hen det som ett hot. En doktorand vittnade om att hen skämdes över att inte räcka till, men att hen inte berättade hur dåligt hen mådde. Av doktorandombudet fick hen bara rådet att säga upp sig. Hen var fortfarande rädd för att göra fel och bad om ursäkt för allt, även på sin nya arbetsplats. Ett annat vittne berättade att arbetsuppgifter kunde tas ifrån hen utan att hen förstod varför, likaså att hens namn skulle bort från en artikel. När hen ifrågasatte detta ombads hen lämna rummet.

En annan person resonerade kring anledningen till att hen stod ut med att bli så förnedrad. Att forskarlaget fick veta att de var bättre än alla andra och världsledande, vilket gjorde att gruppen isolerade sig och började se ner på andra forskare. Ett annat vittne sa att när hen hade brutit ihop framför en kollega och berättat om den höga stressnivån och att hen inte orkade med fler utskällningar hade kollegan svarat hen förstod. Vittnet insåg då att det kanske inte var fel på hen. Vittnet hade jobbat sju dagar i veckan i månader och bar alltid datorn med sig för att snabbt kunna svara på frågor. En person berättade att hen hade lämnat in en text som på grund av problem med familjen inte hade varit perfekt, vilket hen visste. Därefter var allt hen gjorde fel. Hens namn ströks från en artikel utan att hen kunde göra något åt det. Hen fick självmordstankar och går fortfarande i terapi.

En person hade under sin tid i gruppen blivit alltmer osäker på sig själv då professorns bedöm och kritik växlade, från massor med beröm till att hen var värdelös. Till slut hamnade hen på akuten med synbortfall. Ett annat vittne berättade att hen hade lämnat forskargruppen då hen inte klarade av att bli mobbad. Hen vågade inte berätta anledning till uppsägningen, utan skyllde på något annat. Målet var bara att komma därifrån och rädda sig själv.

En annan person berättade att gruppen hade blivit utskälld av professorn då det kommit fram att gruppmedlemmarna hade pratat med varandra om att en av dem blev mobbad och att det inte var okej. Utskällningen bestod i att de skulle prata med professorn om det fanns något problem, inte med varandra. Personen hade själv blivit utsatt ett tag. Ett annat vittne hade fått arbetsuppgifter från professorn innan hen hade börjat sin anställning, förmodligen för att testa hens lojalitet. Hen berättade att professorn skällde ut forskare, att det varje vecka var någon i forskargruppen som blev extra utsatt. Hen fick hjärtklappning av all stress. En annan person uppgav att professorn kunde kräva tio versioner av en text innan hen blev nöjd, vilket inte var för att personen skulle bli en bättre forskare utan för att trycka ner hen.

Artikel 2

Artikeln refererade bland annat till innehållet i Artikel 1 och doktorandernas berättelser. I sammandrag framgick att konkurrensen mellan forskare kunde vara brutal och doktoranderna var särskilt utsatta eftersom handledaren satt på all makt utan insyn. Att hoppa av skulle riskera karriären. Alla kände alla. Ett tidigare doktorandombud på Karolinska institutet berättade att hen fått höra om både det ena och andra om härskartekniker. På den psykologiska institutionen hände det att studenter höjde rösterna, men det var desto tystare bland doktoranderna. En historia som nu kunde berättas.

Artikel 3

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Z-kommittén startar utredningen mot professor NN efter vittnesmålen i Psykologitidningen om mobbning”.

Ingress

”Vittnesmålen om mobbning får Z-kommittén att reagera. Ordförande NA tänker utreda uppgifterna om sin vice ordförande, professor NN. ’Vi kommer att göra ett officiellt uttalande när vi är klara’, säger han.”

Artikeln, i sammandrag

Texten inleddes med att referera och hänvisa till Artikel 1. NA, professor i psykologi vid Linköpings universitet och ordförande för Z-kommittén sa att uppgifterna i Psykologtidningen måste tas på allvar även om de var nya för honom.

– Vårt nästa möte är första april men vi kommer att utreda innan dess. När vi är klara kommer vi att göra ett officiellt uttalande, sa han

Även NB, ordförande för Psykologförbundet och en av ledamöterna i Z-kommittén uttalade sig:

– Det verkar vettigt med en utredning.

En av de anställda på den avdelning som NN var anställd vid sa att det fanns flera personer som uppmanat ledningen att starta en utredning men att inget hände. Prefekten Timo Hursti ville inte kommentera om en utredning skulle inledas. Dagen efter intervjun med mediet meddelade han sin ledningsgrupp att en extern utredare skulle anlitas. Upplägget för utredningen var ännu oklar.

Det framgick att tidningen sökt NN för en kommentar.

Det förtydligades i slutet av artikeln att professor NA återkommit och meddelat tidningen följande: ”Vi behöver tid att UTREDA frågan innan vi kan svara (där svaret mycket väl kan vara att vi inte har någon kommentar). Det är väldigt annorlunda än en utredning.” Tidningen hade därefter ändrat ordet ”utredning” i rubriken till ”utreder”. 

Artikel 4

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Uppgifter: X universitet startar utredning om mobbning i NN forskargrupper. Personalen kallas till extramöte imorgon.”

Ingress

”Psykologiska institutionen vid X universitet kallar till ett extra personalmöte i morgon förmiddag. Då väntas ledningen informera om att en extern utredare tillsätts för att undersöka uppgifterna om professor NN.”

Artikeln, i sammandrag

Texten inleddes med att skribenten hänvisade till innehållet i Artikel 1. Dagen för publiceringen fick personalen på psykologiska institutionen i X ett meddelande om att det, efterföljande dag, skulle hållas ett extra personalmöte. I meddelande till personalen hänvisades till Psykologtidningens artikel som även berörde institutionens arbetsmiljö. Prefekten Timo Hursti hade redan under ett ledningsmöte meddelat att det skulle bli en utredning om uppgifterna i Psykologtidningen. Personal hade då framfört att även tidigare medlemmar i NN:s forskargrupper borde kontaktas. Timo Hursti ville varken bekräfta eller dementera.

Artikeln avslutades med hänvisning och referat till Artikel 3 och de uttalanden som ordförande för Nationalkommittén för psykologi gjort. Av artikeln framgick att han var kritisk till att Psykologtidningen hade kallat det för en utredning.

Artikel 5

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Personalmötet om mobbning på den psykologiska institutionen i X blev kaotisk. Nazar Akrami, professor i psykologi, höjde rösten och ställde krav på förändringar.”

Ingress

”Ledningen pressades hårt under det extrainkallade personalmötet på den psykologiska institutionen vid X universitet. Nazar Akrami, professor i psykologi, höjde rösten flera gånger.
– Ni har visat att ni inte är kompetenta att leda den här intuitionen, dundrade han.”

Artikeln, i sammandrag

Det hade nu passerat en vecka sedan tidningen publicerade Artikel 1, vars innehåll redogjordes för. Under gårdagen hade ett extrainsatt personalmöte hållits på institutionen och tidningen hade lyssnat på inspelningar från mötet. Huvudskälet till att mötet gick från en ordnad tillställning till kaos var professor Nazar Akrami. Han berättade i en intervju med tidningen att han blev riktigt arg, att det inte var första gången som tystnadskulturen skadat deras anställda. Ledningen reagerade först nu, när det kom ut i Psykologtidningen. Han hade ställt frågan till prefekten Timo Hursti om när han fick höra dessa rykten första gången och fick till svar att han inte mindes. Men redan hösten 2021 tog en av de utsatta medlemmarna i forskargruppen kontakt med ledningen. Delar av ledningen hade sedan dess stöttat anställda som farit illa i forskargruppen, samtidigt som de väntat på att den högst ansvarige på institutionen skulle agera.

Under mötet sa Nazar Akrami att han skämdes över hur institutionen hade agerat. Han ville även veta hur rekryteringen av NN hade gått till, varför inte referenser inhämtats. Lektorn Cecilia Wåhlstedt, som höll i rekryteringen, svarade: ”Det var för att NN hade en anställning där och inte ville skylta med att hen eventuellt skulle gå till ett annat universitet. Många var inblandade, både rektorn och dekanen, ledningsgruppen och professorskollegiet. Jag välkomnar utredningen så får vi se vad den ger.”

Under mötet riktades även kritik mot medarbetarenkäterna. Prefekten informerade att företaget Falck hade fått i uppdrag att utreda situationen och att fackliga företrädare skulle delta. Två av de vittnen som tidningen intervjuat angående sin tid i X skulle bli intervjuade i utredningen.

Artikel 6

Mediet puffade för artikeln på förstasidan med rubriken X universitet nobbar vittnesmål om mobbning

Ingress

”Först lovade ledningen att utreda vad som hänt i professor NN:s forskargrupp. Men när tidigare anställda hörde av sig till institutionen blev det kalla handen.

– Jag är så besviken. De vill verkligen inte veta, säger en av dem.”

Artikeln, i sammandrag

Skribenten inledde med att hänvisa och referera till Artikel 1 och att avslöjandet fått ett stort genomslag. Fler doktorander och forskningsassistenter hade hört av sig, både från svenska och utländska universitet. En person berättade att hen grät varje dag, hen lämnade gruppen efter att självförtroendet gått i bitar. En annan berättade att hen lämnat forskningen helt efter sina upplevelser på Karolinska institutet. ”Jag drabbades av en identitetskris och gick i terapi under sju månader” skrev hen till tidningen. Även nya vittnesmål hade inkommit från Oxford och Cambridge. Situationen i X hade samtidigt blivit mer turbulent. Skribenten redogjorde för att ett extra personalmöte hållits och att professorns Nazar Akrami varit kritisk samt lektor Cecilia Wåhlstedts svar avseende referensinhämtning, (se Artikel 4 och 5). Prefekten Timo Hursti hade lovat att även tidigare medlemmar i forskargrupperna skulle höras, men arbetsgivaren och de fackliga representanterna bytte kurs. Parterna kom överens om att enbart nuvarande anställda skulle höras i utredningen vilket tidningen kunnat avslöja (se Artikel 7). De tidigare forskarna uttryckte stor besvikelse, även delar av ledningen protesterade. Prefekten bad personalen om ursäkt i ett mejl.

Psykologen Stefan Blomberg, en av landets främsta experter på arbetsmiljöutredningar, avfärdade förklaringen om att en arbetsmiljöutredning inte inleddes på grund av att det inte fanns någon anmälan om kränkningar eller liknande missförhållanden. Det fanns inget formkrav för en arbetsmiljöutredning. Han ansåg att det var självklart att tidigare anställda skulle ingå i utredningen. Det var snarare en fråga om i vilken utsträckning arbetsgivaren ville tala med tidigare anställda, inte om de kunde eller fick.

Då NN inte hade kvar några doktorander på Karolinska institutet skulle inte någon utredning ske där. Vare sig ledningen för Oxford eller Cambridge hade svarat på tidningens frågor. I en fotnot framgick att Falck inte kunde uttala sig i media kring specifika uppdrag och att NN avböjt intervju.

Artikel 7

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Fallet NN: X universitet nobbar tidigare doktorander från att delta i utredningen. Flera har hört av sig och fått kalla handen. Facken instämmer med arbetsgivaren – bara nuvarande anställda ska intervjuas”.

Ingress

”X universitet ger kalla handen till tidigare doktorander och forskningsassistenter som vill berätta om hur de blev mobbade. Facken håller med arbetsgivaren, bara nuvarande anställda ska ingå i utredningen.

– Vi vill fokusera på den nuvarande arbetsmiljön, säger Robert Malmgren, ordförande för Saco-S på X universitet.”

Artikeln, i sammandrag

Artikeln redogjorde för direktiven för den kommande arbetsmiljöutredningen som skulle utföras efter att vittnesmålen i Psykologtidningen om mobbing i professor NN:s forskargrupp. Drygt tio personer skulle intervjuas inom ramen för utredningen. Facket höll med om arbetsgivarens inställning att bara nuvarande anställda skulle intervjuas. De som hade lämnat vittnesmål till Psykologtidningen skulle inte kontaktas.

–  Vi vet inte vilka de är eftersom de är anonyma i Psykologtidningen, sa han.

Han kunde inte säga om det var svårt att ta reda på vilka personer som varit med i NN:s forskargrupper i X. Robert Malmgren kände sig kluven, men det viktigaste var att den nuvarande arbetsmiljön undersöktes.

Artikel 8

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Psykologen och experten Stefan Blomberg: ’X påstående är trams’. Menar att det finns en rättslig möjlighet och moralisk skyldighet att höra tidigare anställda i NN forskargrupper.”

Ingress

”X universitet skyller på regelverket som hindrar tidigare anställda från att ingå i utredningen om mobbing i NN:s forskargrupp. Det köper inte psykologen Stefan Blomberg, en av landets främsta experter på arbetsmiljöutredningar.

– Det finns inte formkrav för en arbetsmiljöutredning, säger han.”

Artikeln, i sammanfattning

Skribenten skrev om Stefan Blombergs kommentarer och syn på den utredning som skulle genomföras på psykologiska institutionen då arbetsgivaren och facket kommit överens om att enbart nuvarande anställda skulle bli hörda i utredningen. Något som Stefan Blomberg ställde sig kritisk till (se Artikel 6). Han ansåg även att det var märkligt att Falck åtagit sig uppdraget och hänvisade till ett liknande fall. Falck ville inte kommentera uppgiften.

Artikel 9

Psykologtidningen puffade för artikeln på sin Facebooksida med följande text: ”Professor Joakim Palme, dekan vid X universitet, tar över ansvaret för utredningen om mobbning i NN:s forskargrupper. Vill att hela fakulteten ska dra lärdomar”. 

Ingress

”Professor Joakim Palme, dekan för samhällsvetenskapliga fakulteten vid X universitet, tar över arbetsmiljöansvaret för NN:s forskargrupp. Samtidigt startar utredningen om eventuell mobbning i forskargruppen.”

Artikeln, i sammanfattning

Skribenten redogjorde för turerna kring och situationen på psykologiska institutionen vid X universitet. Hänvisning gjordes till innehåll i bland annat Artikel 1, 6 och 7. Nu tog dekan Joakim Palme över arbetsmiljöansvaret för NN:s forskargrupp C-Lab [namn angivet] från prefekten Timo Hursti. Joakim Palme skrev följande till personalen: ”Med hjälp av externa konsulter ska vi nu föra en fördjupad arbetsmiljökartläggning”.

Tidningen begärde ut universitetets avtal med Falck där det framgick att bara arbetsmiljön inom den nuvarande forskargruppen skulle kartläggas, utifrån ”indikationer på brister i arbetsmiljön”. Joakim Palme bekräftade att tidigare medlemmar i forskningsgruppen inte skulle intervjuas. Han skrev ”/…/Det innebär dock inte att vi från fakultetens sida kommer att utesluta tidigare anställda från vår kartläggning/…/”. 

Anmälan

Anmälaren har genom sitt ombud anfört i huvudsak följande.

NN, professor i psykologi, hade pekats ut och namngivits i flertalet artiklar tillsammans med för hen skadliga uppgifter. Uppgifter som även nått en stor del av hens yrkeskrets. Den första artikeln publicerades även på engelska och fick därmed en stor internationell spridning. Att mediet puffat för artiklar i sociala medier bidrog till spridningen. Efter publiceringarna blev anmälaren kontaktad av bland annat internationella kollegor, anslagsgivare och tidigare studenter. Den publicitetsskada som anmälaren orsakats var oförsvarlig. Publiceringarna innebar, med tanke på att hen är yrkesverksam inom området psykisk ohälsa och trauma, en säkerhetsrisk för hen och förstärkte hens oro för att hen eller hens familj skulle utsättas för potentiell skada eller våld.  

Bland annat påstods att anmälaren var en ”mobbare som bryter ner doktorander i sina forskargrupper”. Innehållet i artiklarna var starkt vinklat och orsakade hen allvarlig personlig och yrkesmässig skada. Det hade inte funnits någon formell anmälan eller anklagelse om mobbing eller kränkande behandling gentemot hen vid något av de universitet som hen är eller har varit verksam vid. Uppgifterna grundades på anonyma källor som dels uppgavs ha varit doktorander vid universitet i England och i Sverige dels personer som tillhörde ledningen för institutionen för psykologi vid X universitet. Det hade varit väl känt att det fanns konflikter inom institutionen. Likaså att det kunde förekomma akademisk konkurrens mellan olika discipliner. Det var oklart om personerna från institutionsledningen hade en egen dold agenda med att uttala sig i tidningen. Den första artikeln publicerades efter att anmälaren fått ett stort internationellt forskningsanslag och tilldelats ett akademiskt pris.

Mediets rubriksättning om att anmälaren varit föremål för en utredning eller att det funnits en avsikt att utreda anmälaren var felaktig. Likaså påståendet om att anmälaren skulle ha orsakat mobbning på arbetsplatsen. Även det engelska ordet ”investigation” var felaktigt och missvisande. Z-kommittén i psykologi hade aldrig vidtagit någon utredning gentemot anmälaren viket tydligt framgick av mejlet som kommitténs ordförande, NE, skickat till tidningen samt till kommitténs medlemmar.

Mediet hade i efterhand justerat rubriken och bytt ut ordet ”utredning” till ”utreder” i nätpubliceringen, men den ursprungliga och felaktiga rubriken låg alltjämt kvar på mediets Facebooksida. Det hade inte heller funnits någon ”utredning om mobbning”, det rörde sig om en fördjupad arbetsmiljökartläggning på psykologiska institutionen, vilket framgick av dekanens skrivelse till personalen.

Vad gällde påståendet om att X universitet inte inhämtat referenser avseende anmälaren var även detta påstående felaktigt. Påståendet framställde universitetet i dålig dager och misskrediterade anmälaren. Universitetet hade inhämtat referenser vid hens anställning, information som tidningen enkelt hade kunnat inhämta. Mediet hade brustit i sitt ansvar att förmedla korrekta nyheter och hade inte belägg för uppgifterna som publicerats. Det hade därtill saknats ett allmänintresse att publicera anmälarens namn och bild. Särskilt med beaktande av de lösa grunder som publiceringarna vilade på. Mediet hade beskrivit anmälaren svepande, generaliserande och nedsättande.
Till anmälan hade bifogats en sammanställning av anmälarens akademiska meriter och NA:s mejl till kommittén.

Mediets svar

Psykologtidningen yttrade sig genom Lennart Kriisa, chefredaktör, och anförde i huvudsak följande.

Anmälaren var en av Sveriges mest kända forskare inom psykologi och hade även en hög internationell status på området. Psykologtidningen var en branschtidning och inom mediets målgrupp fanns ett stort allmänintresse för rapporteringen. Vittnesmålen om mobbing kom från forskare som ingått i anmälarens forskargrupp och sträckte sig över flera decennier.

I den första artikeln valde tidningen att avstå från att publicera anmälarens namn. Efter denna publicering kontaktade mediet ordföranden för Z-kommittén i psykologi för att undersöka om det skulle vidtas några åtgärder då anmälaren även var dess vice ordförande. I ingressen till en efterföljande artikel publicerades anmälarens namn då det enbart fanns en vice ordförande i kommittén. Det hade varit rimligt att använda ordet tillika verbet ”utreda”. Ordet ”utredning” är ett substantiv, bildat av verbet. Den som utreder något genomför en utredning. Mediet hade svårt att förstå anmälarens kritik mot det engelska ordvalet då ”investigation” var en vedertagen term för denna typ av utredning.

Mediets rubriksättning beskrev verkligheten, oavsett dekanens tillika arbetsgivarens terminologi. Av artikeln framgick att en extern psykolog intervjuat forskarna med anledning av mediets publicering av vittnesmål om mobbing. Utredaren kom fram till att medlemmar i forskargruppen hade blivit kränkta, vilket även framgick av artikeln om utredningens resultat. I den artikeln [som inte omfattas av anmälan, MO:s notering] var anmälaren inte namngiven då den handlade om hur arbetsgivaren hanterat situationen.

Vad gällde att X universitet inte inhämtat några referenser inför rekryteringen av anmälaren lämnade mediet följande kommentar. Anmälaren framförde inga argument kring att det skulle vara ett faktafel. Att referenser inte inhämtats bekräftades av dels prefekt vid X universitet dels en professor på Karolinska institutet. Vilket ledde till att universitetet inte fick kännedom om arbetsmiljöproblemen på Karolinska institutet. Uppgiften om att X universitet inte tog några referenser bekräftades även av en person som höll i rekryteringen.

Påståendet om att det skulle vara oklart i vilken utsträckning som journalisten varit uppmärksam på eventuella personliga eller kommersiella intressen eller motiv i syfte att skada eller motarbeta anmälaren föranledde följande kommentar: Tidningen kommer inte att redovisa vad som ingått i publiceringsunderlaget.

Anmälarens kommentar

Anmälaren yttrade sig genom sitt ombud och gjorde i huvudsak följande tillägg.

Det var inte försvarligt av mediet att publicera de aktuella uppgifterna om anmälaren. Det saknades allmänintresse för att publicera hens namn och bild. Publiceringarna hade utgjort intrång i hens integritet och hens rätt till privatliv. Namn- och bildpubliceringen var inte nödvändig. Anmälaren hade inte innehaft en sådan ställning att hen skulle behöva utstå de publicerade påståendena, oaktat huruvida de skulle ha varit sanna eller falska. Anmälaren poängterade dock åter att hen bestred och tillbakavisade att de publicerade uppgifterna skulle ha en sanningshalt.

En journalist behövde kunna göra djuplodade reportage utan att för den sakens skull avslöja sina källor eller den som granskades. Detta blev än mer centralt i frågor där ett medium tog skam och heder ur en individ som omöjligt kunde försvara sig eller få publiceringarna ogjorda. Mediet hade kunnat hålla sin rapportering på en mer allmän nivå, utan att peka ut anmälaren som en mobbare och ett problem på den psykologiska institutionen vid X universitet. Publiceringarna hade orsakat anmälaren katastrofala implikationer både för hens privatliv som i hens yrkesroll, både i Sverige och internationellt.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om enskilda orsakats oförsvarliga publicitetsskador genom det som publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. Vid bedömningen vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor i samhället, mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet. MO bedömer primärt det som faktiskt har publicerats, inte vilken ytterligare information läsare kan få fram genom sökningar på internet eller andra efterforskningar.

Inledningsvis konstaterar MO att anmälaren är utpekad antingen direkt eller indirekt i artiklarna, i vissa med både namn och bild. Utpekandet har skett tillsammans med för hen skadliga uppgifter. Publiceringarna har gjorts i en branschtidning som primärt riktar sig mot läsare som återfinns i den miljö som anmälaren verkar inom och har även fått en internationell spridning. Frågan är om den skada detta inneburit för anmälaren kan anses vara försvarlig eller inte.

Det finns ett allmänintresse av att rapportera om påstådda brister i arbetsmiljön på en akademisk institution som bland annat finansieras med allmänna medel. Vad gäller anmälarens ställning inom den akademiska sfären har MO uppfattat parterna på så vis att hen dels är ledande inom sitt forskningsområde med ett gott internationellt renommé, dels arbetar som heltidsanställd professor på ett av landets större universitet och dels att hen sett till sin titel och position på institutionen även svarar för den forskargrupp hen leder samt handleder sina doktorander. MO anser därmed att anmälaren har en sådan ställning att hen behöver tolerera att granskas och att viss kritik riktas mot hen samt att hens namn och bild publiceras i dessa sammanhang.

Vad gäller anmälarens invändning mot tidningens användning av ordet ”utredning” gör MO följande bedömning. Det är av vikt att ett medium publicerar korrekta uppgifter. Mediet har i efterhand justerat rubriken och publicerat delar av NA:s skriftliga kommentar och kritik mot mediets återspegling av deras intervju. Även om det varit en brist av mediet att på ett felaktigt sätt återge den intervju som hållits och därigenom framställa anmälaren i en något mer negativ dager bedömer MO att publiceringarna sammantaget håller sig inom ramen för vad som är medieetiskt godtagbart i detta avseende. Tidningens puff på sociala medier leder inte till någon annan bedömning. Inte heller det engelska ordvalet utgör i detta hänseende ett övertramp. Vad gäller rubriksättningen i den artikel som dekanen yttrat sig i anser MO att det i och för sig är långtgående av mediet att beskriva den fördjupade arbetsmiljökartläggningen, som skulle genomföras på institutionen, som en utredning om mobbning, men att denna offensiva rubriksättning i sig inte utgör tillräckliga skäl att klandra mediet.

Av publiceringarna framgår att tidningen intervjuat olika personer som varit delaktiga i rekryteringen av anmälaren till X universitet. MO bedömer att tidningen haft belägg för de uppgifter som publicerats kopplade till rekryteringsprocessen av anmälaren och påståendet om bristen kring inhämtning av referenser. Inte heller ur denna aspekt finns skäl att klandra mediet, trots anmälarens invändning.

Det rör sig om en tuff granskning och publiceringarna innehåller flera offensiva och starkt negativa formuleringar kopplade till anmälaren, hens agerande och till viss del även hens person. Det framgår inte annat än att anmälaren har getts möjlighet till bemötande, men avstått att medverka. Det är upp till den granskade att själv besluta om man önskar delta i en intervju. Beslutet att avböja utgör däremot inget hinder för mediets rapportering. Tidningen har i artikeln där vittnesmålen framgår publicerat anmälarens skriftliga kommentar.

En aspekt som även bör ges viss hänsyn vad gäller möjligheten att bemöta specifika påståenden är den tidsperiod som uppgifterna är hämtade från. Såvitt framgått har de anonyma vittnena arbetat med anmälaren vid olika tillfällen och vid olika lärosäten sedan åren kring millennieskiftet. MO anser att anmälaren i och för sig behöver tåla att ett medium i sin granskning beaktar omständigheter som ligger en tid tillbaka, men noterar samtidigt att det rör sig om en tidsrymd på uppåt 20 år, kanske längre.

Granskningen riktar delvis fokus på förhållandet mellan handledare och doktorander inom akademin. Mediet har intervjuat elva personer som vittnat om att anmälaren på olika sätt behandlat dem illa och pressat dem under deras anställningstid. Vittnena har rätt till sina respektive berättelser och uppgifterna om ett dåligt arbetsklimat i forskargrupperna belägger varandra i viss utsträckning. De individuella vittnesmålen ger en samstämmig bild av ett problematiskt arbetsmiljöklimat. Kritik som MO anser faller inom ramen för vad anmälaren sett ur ett medieetiskt perspektiv behöver tolerera.

Men, även om en granskning är relevant, har ett allmänintresse och anmälarens ställning innebär att hen behöver tolerera viss kritik, finns det en medieetisk gräns för vad man kan påstå – direkt eller indirekt – om en person. Den centrala frågeställningen är om tidningen gått för långt i och med publiceringen av vissa uppgifter. MO riktar här särskilt fokus på påståendena om att anmälaren, hos personer som ingått i hens forskargrupper, orsakat bland annat självmordstankar, behov av att gå i terapi, att stressnivån varit så hög att det orsakat hjärtklappning hos en person och synbortfall hos en annan, vilket resulterade i ett besök på akuten. Även liknelsen mellan klimatet i forskargruppen och den kristna sekten i Knutby är långtgående och offensiv. Här får det även betydelse att beläggen för vart och ett av dessa påståenden såvitt framgår är det enskilda, anonyma, vittnesmålet. Rubriksättning och användningen av ordet mobbning och beskrivningen av att anmälaren systematiskt brutit ner personer behöver enligt MO även ses i ljuset av dessa påståenden.

Den granskning som tidningen har gjort belyser ett viktigt ämne, men övergår från att vara relevant i detta hänseende till att porträttera anmälaren i mycket negativ dager genom att lägga fram långtgående anklagelser och beskyllningar som sett till sin karaktär inte varit möjliga för hen att bemöta, både vad gäller dess innehåll – såsom påståendet om att en person fått självmordstankar – och i viss utsträckning även sett till den tidsrymd som uppgifterna hämtats från. Mot bakgrund av detta bedömer MO att publiceringen av så pass allvarliga anklagelser har passerat den medieetiska gränsen för vad anmälaren ska tolerera.

Anmälaren har därmed orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Att anmälaren avstått från ett bemötande, annat än en skriftlig kommentar, leder inte till någon annan bedömning.

MO hänskjuter ärendet till Mediernas Etiknämnd för prövning.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Tidningen:

Psykologtidningen borde, enligt MO, ha avstått från att publicera vad kränkningarna på arbetsplatsen ledde till. I så fall hade det inte blivit någon publicering. Det allvarliga med kränkningar och mobbning på arbetsplatser är konsekvenserna för de anställda. Det är därför Arbetsmiljöverket lägger ett stort ansvar på arbetsgivarna. År 2015 kom en föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö. Om den gett effekt är oklart. Ett av 20 självmord hänger ihop med arbetsrelaterad mobbning, konstaterade Arbetsmiljöverket under en pressträff i mars 2023.

MO:s bedömning är därmed en fara för den journalistik som granskar arbetsmiljöfrågor, vilket är en av de viktigaste uppgifterna för fackförbundstidningarna. Om MEN går på MO:s linje blir det i princip omöjligt för medier att framöver granska kränkningar och mobbning på arbetsplatser. Skälet: Om kränkningarna inte leder till några större konsekvenser för arbetstagarna, då är det inte heller relevant att publicera. Om kränkningarna leder till att de utsatta mår mycket dåligt, då kan dessa konsekvenser inte beskrivas, vilket leder till att publiceringen faller.

Nämnden bör därför fria publiceringen

Anmälaren:

Psykologtidningen och dess chefredaktör har en syn på yttrandefrihet och medieetiska frågor som väcker allvarliga frågor. Som det får förstås menar Psykologtidningen att man inte kan göra ett grundat reportage eller granskning av en individ utan att för den sakens skull förtala denne eller göra medieetiska övertramp vilket resulterar i en oförsvarlig publicitetsskada med oöverstigliga konsekvenser för den drabbade.

För anmälaren har den väldigt ingående granskningen av henne som individ varit förödande på ett personligt och arbetsrelaterat plan.

Psykologtidningen borde ha vinnlagt sig om att göra en noggrann avvägning mellan skyddet mot ett kränkande yttrande och rätten till yttrandefrihet. Psykologtidningen skulle inte ha lämnat de mycket allvarliga och graverande uppgifter man gjort utan att vara klart förvissade om uppgiftens tillförlitlighet. Anmälaren ifrågasätter Psykologtidningens källgranskning och närgångna rapportering rörande henne i denna del vilken utmynnat i en överdriven exponering av henne utan att det behövts för att få fram kärnan i de aktuella publiceringarna.

Psykologtidningen skulle, precis som tidigare framförts, kunnat skriva om anmälarens forskning och ledarskap utan att förtala henne och ur en medieetisk synvinkel kränka hennes rätt till integritet.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Psykologtidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Hermine Coyet Ohlén utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Göran Collste, Laura Hartman, Gertrud Åström och Anders Forkman, representerande allmänheten.