Publicerad rättelse ej tillräcklig för ungt brottsoffer

november 29 2011


Exp nr 112/2011, Dagens Nyheter, 2011-11-29


I samband med ett knivdåd på en skola publicerade tidningen uppgifter om att brottsoffret tidigare varit i klammeri med rättvisan. Uppgiften var felaktig och den rättelse som gjordes var inte tillräcklig för att upphäva publicitetsskadan som orsakats det unga brottsoffret.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 14 september 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Dagens Nyheter till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 27 april 2011 publicerade Dagens Nyheter, DN, en nyhetsartikel med

rubriken 15-årig pojke svårt knivskuren och nedryckaren Höggs ner i skolan – sex jämnåriga misstänks. Enligt poliskällor var det inträffade en hämnd för en tidigare misshandel.

I artikeln stod om det brutala dådet som skett föregående dag på en namngiven skola i Upplands Väsby, norr om Stockholm. En pojke i årskurs åtta hade enligt vittnen misshandlats med sparkar och slag när han låg på golvet i en korridor. Misshandeln skulle ha utförts av sex pojkar i samma ålder från andra skolor. Plötsligt hade en av pojkarna dragit fram en kniv och huggit offret två gånger i överkroppen.

Den skadade pojken hade förts i ambulans till Karolinska sjukhuset i Solna. Hans tillstånd uppgavs nu vara stabilt.

Polisen hade namn på pojkarna och en del av dem hade varit i klammeri med rättvisan förut, bl a offret och den utpekade knivpojken.

Poliskällor hade berättat för DN att offret och den utpekade gärningsmannen varit i slagsmål senast föregående helg och att det fanns en misshandelsanmälan mot offret, som upprättats av den utpekade.

Anmälan

Publiceringen anmäldes den 2 maj till PO av brottsoffrets föräldrar. I anmälan anfördes att sonen aldrig hade varit i klammeri med rättvisan. Föräldrarna ville få till stånd en väl synlig dementi om detta i tidningen. Det som polisen eventuellt kände till om hans son var en anmälan som sonen och dennes kamrater hade gjort under helgen mot dem som stulit en moped av sonens kamrat. Knivhuggen mot sonen var enligt föräldrarna en hämnd för att sonen hjälpt kamraten att få tillbaka mopeden.

Uppföljande publicering

PO kontaktade tidningen per telefon i frågan om anmälarnas önskemål om en dementi. PO fick då information om att tidningen var i kontakt med föräldrarna angående utformningen av en uppföljning i tidningen.

Den 6 maj publicerades en nyhetsnotis med rubriken DN rättar. I den stod att uppgiften om att det 15-åriga offret tidigare hade varit i klammeri med rättvisan var felaktig. 15-åringen hade aldrig varit aktuell hos polisen innan det bråk (mellan offret och några av de pojkar som deltog i överfallet) som föregick knivdådet. Pojken var nu hemma från sjukhuset och mådde enligt föräldrarna bra efter omständigheterna.

Anmälarnas kommentar

Pojkens pappa anförde i en kommentar att han, trots rättelsen, ville få prövat om det hade varit förenligt med god pressetik att publicera uppgiften, om att pojken varit i klammeri med rättvisan, från början?

Tidningens yttrande

Tidningen anförde genom sin ansvariga utgivare bl a följande. När det hade inträffat ett så allvarligt brott som knivöverfallet på skolan var det viktigt att ge en så korrekt bild som möjligt av vad som skett. Det var också viktigt att försöka klargöra varför brottet hade inträffat. För att kunna förstå brottet hade det betydelse om bråket hade skett mellan pojkar som tidigare varit i klammeri med rättvisan eller om några för polisen okända pojkar hade kastat sig över en annan för polisen okänd pojke.

I detta fall hade tidningen fått uppgiften om att bl a offret tidigare hade varit i klammeri med rättvisan av polisen och det fanns inte anledning att misstro upplysningen. Sedan var det extremt olyckligt att polisen i detta fall hade gjort ett misstag och gett tidningen felaktiga uppgifter.

PO:s bedömning

Pressetiken innebär att tidningen bör visa brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.

Unga personer är också särskilt skyddsvärda och förtjänar extra omtanke vid publiceringar.

Upplysningarna i artikeln var tillräckliga för att peka ut pojken inför skolkamrater, lärare och andra personer med koppling till skolan.

När tidningen publicerade uppgifterna dagen efter händelsen befann sig den svårt knivskurne pojken på sjukhus med anledning av skadorna. Även om det fanns ett intresse av att belysa bakgrunden till händelsen var det, åtminstone vid det här tillfället, inte rimligt att lämna uppgifter om det unga brottsoffrets kriminella historia. Som det senare kom att visa sig var uppgiften om att han tidigare hade varit i klammeri med rättvisan dessutom felaktig.

Den koppling som gjordes mellan pojken och tidigare kriminalitet tillfogade honom en allvarlig publicitetsskada.

Tidningen har härefter gjort vad den kunnat för att reparera publicitetsskadan och har publicerat en rättelse i samråd med föräldrarna. Det var bra. Pojkens pappa har dock förklarat att han inte är nöjd med atttidningen publicerade rättelsen, utan vill ändå få prövat om det var pressetiskt korrekt att publicera uppgiften från början. Enligt pappan har pojken mått dåligt på grund av artikeln.

Sammanfattningsvis: Jag beaktar pojkens ungdom, att han vid publiceringstidpunkten var svårt skadad som brottsoffer, att uppgiften om att han tidigare varit i klammeri med rättvisan var av allvarlig art samt vad pappan anfört om att pojken mått dåligt av artikeln. Mot den bakgrunden anser jag inte att den publicerade rättelsen är tillräcklig för att uppväga publicitetsskadan för pojken. Dagens Nyheter kan därför enligt min mening inte undgå klander.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både anmälaren och tidningen har yttrat sig till nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.