Exp nr 66/2009 Göteborgs-Tidningen (GT)
Nyheten om att en socialsekreterare hade utsatts för ett allvarligt angrepp i tjänsten ägde allmänintresse. Det saknade dock allmänintresse att publicera en bild och ingående uppgifter om anmälarens skada. Anmälaren tillfogades härigenom en publicitetsskada hon som brottsoffer inte ska behöva tåla.
Publiceringen
Göteborgs-Tidningen (GT) publicerade den 20 juni 2008 en artikel med rubriken Han siktade på ögat med pennan. I artikeln stod att en kvinnlig socialsekreterare hade attackerats i tjänsten av en 43-årig man. Invid artikeln fanns ett foto som i närbild visade den skadade kvinnans öga. I ingressen angavs i vilken stad det hade skett.
I artikeln beskrevs händelsen och vilka skador kvinnan hade fått. Uppgifter från kvinnan om hur hon upplevde angreppet återgavs med pratminus. Hennes tjänsteställning framgick.
Anmälan
Kvinnan som blivit utsatt för attacken anmälde GT till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon anförde att brottsoffer enligt de pressetiska reglerna skulle behandlas med största möjliga hänsyn. Det hade GT inte beaktat. Anmälaren hade inte tillfrågats om hon ville medverka i tidningen. Det hade varit en traumatisk upplevelse för henne att, skör efter den grova misshandeln, se sig själv på en stor bild i tidningen.
Tidningens yttrande
GT svarade att rapporteringen hade allmänintresse. Att en socialsekreterare i tjänsten hade utsatts för grov misshandel var en uppseendeväckande händelse.
Vidare skulle den pressetiska regeln om att brottsoffer ska behandlas med största möjliga hänsyn vägas mot det intresse läsare hade av att få kunskap om olika förhållanden. GT hade avvägt saken och valt att anonymisera anmälaren i artikeln. Varken namn, ålder eller vilket kontor hon arbetade på uppgavs. Inte heller den beskurna närbilden på kvinnans skador eller andra uppgifter i artikeln möjliggjorde identifiering av anmälaren.
Syftet med publiceringen hade självfallet inte varit att skada anmälaren. GT beklagade att hon upplevt artikeln som obehaglig, men ansåg att anmälaren hade visats tillräcklig hänsyn.
De personer som möjligen kunde förstå att artikeln handlade om anmälaren måste ha tillhört den krets som redan tidigare haft kännedom om händelsen.
PO:s bedömning
I beslut den 29 april 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Pressetiken innebär att offer för brott och olyckor ska visas särskild hänsyn.
Av betydelse för den pressetiska bedömningen är graden av utpekande i publiceringen. I artikeln stod att saken gällde Göteborg samt beskrevs att anmälaren var socialsekreterare och vilken tjänsteställning hon hade. Uppgifterna var tillräckliga för att peka ut anmälaren inför en krets personer som redan hade viss kännedom om händelsen.
GT skrev att anmälaren utsatts för ett våldsamt angrepp på sin arbetsplats och att hon därav tillfogats närmare beskrivna skador. Det stod att kvinnan hade blivit skräckslagen och fruktat för sitt liv. En närbild på anmälarens skadade öga visades.
Genom publiceringen förmedlades detaljer om anmälarens skador och hon exponerades på bild. Anmälaren hade inte tillfrågats om hon ville medverka i tidningen. Det saknade allmänintresse att på detta sätt i detalj beskriva hennes skador och publicera fotot. Enligt min mening tillfogade publiceringen anmälaren en publicitetsskada som hon inte ska behöva acceptera.
GT har inte iakttagit en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och bör därför klandras.
Yttrande till Pressens Opinionsnämnd
GT har bl.a. anfört att det om PO:s bedömning skulle stå sig finns risk för att den vanliga nyhetsrapporteringen inte längre kan förmedla denna typ av angelägna nyheter.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nyheten om ett allvarligt angrepp på en socialsekreterare i tjänsten hade ett allmänintresse.
Nämnden delar PO:s bedömning att uppgifterna i artikeln var tillräckliga för att anmälaren skulle kunna identifieras bland personer som hade viss kännedom om händelsen. I likhet med PO anser nämnden vidare att det saknade allmänintresse att publicera bilden och de ingående uppgifterna om anmälarens skador och om hennes upplevelse av händelsen. Genom publiceringen tillfogades anmälaren en publicitetsskada som hon som brottsoffer inte ska behöva tåla. Nämnden finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.