Exp nr 75/2008 Tidningen Ångermanland
En person hade polisanmälts för stöld. Trots att knapphändiga detaljer redovisades om den misstänkte ansågs personen utpekad. Publiceringen saknade dessutom praktiskt taget allmänintresse. Tidningen klandrades.
Publiceringen
Den 4 december 2007 publicerade Tidningen Ångermanland på nyhetsplats en väl synlig artikel under rubriken “Butiksanställd misstänkt för att stjäla systematiskt”.
I ingressen talar tidningen om att ägarna till en livsmedelsbutik i en namngiven region för andra gången på några år lurats ekonomiskt av en anställd.
Det är butikskedjans säkerhetskonsult som för ordet i den efterföljande texten. Han berättar om förra gången det begav sig, några år tillbaka i tiden, då det framkom att en anställd förskingrade ur spelkassan i samma butik. Den gången handlade det om X miljoner kronor (beloppet angivet), något den ansvarige senare dömdes till fängelse för. Så stora summor rörde det sig inte om nu men varor för tiotusentals kronor hade försvunnit, hävdade säkerhetskonsulten. Han hade arbetat i drygt tjugo år med liknande frågor och betecknade tillvägagångssättet som både utstuderat och välplanerat.
Säkerhetskontrollanten säger i artikeln att stölderna fanns dokumenterade genom både kassatransaktioner och vittnesuppgifter. Även butikens övervakningskameror hade fått korn på hur den anställde plockade på sig varor. Konfrontationen då säkerhetskonsulten avslöjade sina misstankar för den anställde hade ägt rum strax innan denne skulle gå hem (tidpunkten angiven). Den anställde hade ibland haft en medhjälpare, som genom att köpa och korrekt betala en annan uppsättning av exakt samma varor, fick ett kvitto att visa upp.
Enligt säkerhetskonsulten hade den anställda arbetat ett och ett halvt år i butiken när brottet uppdagades. Personen var omtyckt och hade skött sitt arbete väl. Hon hade även umgåtts med ägarna en del. Den anklagade hade försökt att påstå att det handlat om mobbning och liknande saker, vilket säkerhetskonsulten ondgjorde sig över. I artikeln säger han att han hade förväntat sig att den anställde skulle lägga sig platt.
Polisen hade, enligt artikeln, delgivit den anställde misstanke om stöld.
Anmälan
Publiceringen anmäldes den 18 december 2007 till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den anställde som hade anklagats för stöld. Hon uppgav sig vara uthängd i Tidningen Ångermanland på grundval av osanna påståenden från butikskedjans säkerhetskonsult. Tidningen hade gått uteslutande på säkerhetskonsultens version av det inträffade och inte tagit del av polisrapporten. Detta hade den skrivande journalisten medgett då saken kontrollerades av en vän till anmälaren.
Anmälaren ansåg att det fanns en förklaring och att tidningens artikel, byggd på säkerhetskonsultens berättelse, var missvisande i förhållande till vad som stod i polisanmälan.
Anmälaren menade att en förhållandevis stor krets kunde räkna ut vem hon var på basen av de uppgifter som stod i texten, bl.a. uppgiften om när hon slutade sitt arbete samt att hon umgicks med ägarna.
Tidningens yttrande
Tidningen Ångermanland kunde inte se att tidningen begått något fel då den återgav den ovan nämnde säkerhetskonsultens redogörelse för misstankarna mot den anställde. Alla uppgifterna fanns med i polisanmälan. Den anställde hade delgivits misstanke om stöld.
Tidningen hävdade vidare att det var omöjligt att identifiera den misstänkte. Man hade varken satt ut ålder, kön, ort eller vilken butikskedja det rörde sig om. Den enda precisering som angavs var regionen som i princip omfattar tre kommuner. Därmed hade den klagande inte lidit någon publicitetsskada.
Ytterligare skriftväxling
Anmälaren återkom med en inlaga i vilken hon bestämt hävdade att hon hade blivit utpekad för en vid krets på sin hemort. Uppgiften om att samma butik hade råkat ut för en förskingring ur sin spelkassa på hela X miljoner kronor riktade uppmärksamheten direkt mot den aktuella butiken. Förskingringen hade uppmärksammats stort då den inträffade.
I och med att Tidningen Ångermanland talade om tidpunkten då den anställde skulle gå hem och när varorna stoppats undan var det lätt att räkna ut vilken personalkategori den misstänkte tillhörde. Omskrivningarna till trots hade tidningen alltså avslöjat var den misstänkta stölden ägde rum och vilken personalkategori den som ertappats tillhörde.
Anmälaren underströk på nytt att tidningen byggde sina uppgifter enbart på säkerhetskonsultens version av händelserna och att journalisten som skrev inte hade läst polisrapporten. Därmed blev tidningens artikel inte rättvisande ur anmälarens synpunkt. Tidningen Ångermanland hade förstört livet för anmälaren och hennes familj genom att med stöd av säkerhetskonsulten agera både åklagare och domare i detta ärende. Folk i anmälarens närhet hade redan dömt henne och maken.
PO:s bedömning
I beslut den 11 juli 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande.
Anmälaren hade polisanmälts för en misstanke om stöld som av Ångermanlands Tidnings egna uppgifter att döma inte kan ses som alltför uppseendeväckande. Vad som hade försvunnit var månadstidskrifter, godis och bröd. Hur det ligger till i skuldfrågan är inte PO:s sak att bedöma.
Anmälaren har enligt min mening redovisat hållbara argument för att hon faktiskt blev utpekad i Ångermanlands Tidnings artikel. Trots tidningens knapphet med detaljerna kring den misstänkta personen ledde det som ändå publicerades fram till slutsatsen att det var någon i hennes personalkategori på den aktuella butiken som avsågs. Hur många som tillhör den personalkategorin i affären framgår inte av handlingarna men uppgiften om den misstänktes umgänge med ägarfamiljen var ägnad att närmare precisera vem det var frågan om.
På en liten ort som den aktuella, där umgängesmönster och sociala band är åtminstone ytligt bekanta för invånarna, är det högst sannolikt att anmälaren blev utpekad för en i varje fall så stor krets, att hon och hennes familj led oförsvarlig skada av publiceringen, som saknade praktiskt taget allt allmänintresse.
Därför kan, enligt min mening, Tidningen Ångermanland inte undgå klander för den anmälda publiceringen.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Av de skäl PO anfört anser nämnden att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.