Rapportering om åklagare var missvisande

mars 1 2005


Exp nr 18/2005 Dagens Nyheter



Tidningen klandrades för att den publicerade en felaktig och oklar uppgift om att Riksåklagaren inlett en utredning om tjänstefel. Saken förvärrades av att tidningen underlät att rapportera om utgången.



Publiceringen

Den 29 mars 2004 publicerade Dagens Nyheter, DN, i sin nätupplaga en artikel med rubriken ”Åklagare utreds för incestdom”. Samma artikel publicerades dagen därpå i papperstidningen under rubriken ”RÅ utreder åklagares agerande i incestmål”. Enligt artikeln hade polis och åklagare undanhållit uppgifter som skulle kunna fria incestdömde X. Detta skulle avslöjas i SVT:s program Uppdrag granskning. Uppgifterna hade fått Riksåklagaren, RÅ, att agera redan innan inslaget sänts. En internutredning om eventuellt tjänstefel pågick mot åklagaren i fallet, A (namngiven). Bedömningen gällde om fel hade begåtts och skullekomma att ta några veckor till enligt den överåklagare som hade fått RÅ:s uppdrag att leda utredningen. Tidningen hade förgäves sökt A för en kommentar.

Anmälan

A anmälde publiceringen till allmänhetens Pressombudsman (PO). Det var en felaktig uppgift att Riksåklagaren hade inlett en utredning om tjänstefel mot henne. DN hade inte kontrollerat uppgiften med Riksåklagaren eller med åklagarmyndigheten. Överåklagaren hade senare beslutat att inte inleda någon förundersökning mot henne. Tidningen hade inte rapporterat om det beslutet.

Tidningens yttrande

Det var ostridigt att överåklagaren vid tidpunkten för publiceringen handlade en anmälan om misstänkt tjänstefel mot bl a A. Anmälan hade lämnats in av en privatperson. Några veckor efter DN:s publicering beslutade överåklagaren att inte inleda en formell förundersökning mot A. Det rådde enligt tidningen oklarhet om vad fasen mellan en anmälan och ett beslut i förundersökningsfrågan skulle kallas. Tidningen hade valt att använda begreppet ”internutredning”. Termen förklarade på ett tydligt sätt vad det var fråga om, dvs att myndigheten internt utreder om fel kan ha begåtts av en anställd. DN hade aldrig påstått att någon brottsutredning bedrivits mot A. DN hade målmedvetet sökt anmälaren och via telefonmeddelande informerat henne om att tidningen ville höra hennes uppfattning inför publiceringen. Anmälaren hade inte ringt tillbaka och hade inte heller efter publiceringen hört av sig med krav på genmäle. Eftersom tidningen aldrig hade publicerat några oriktiga uppgifter krävdes ingen rättelse efter överåklagarens beslut. Rättsväsendets inre liv hade ett klart allmänintresse. Anmälaren hade en sådan position att hon fick stå ut med en journalistisk granskning av sin yrkesverksamhet så länge rapporteringen var saklig och korrekt.

Ytterligare korrespondens

A invände att det sakliga innehållet i artikeln var att riksåklagaren självmant, dvs utan anmälan påbörjat en utredning om huruvida hon gjort sig skyldig till tjänstefel. Begreppet ”internutredning” var ett icke-juridiskt begrepp som skulle kunna betyda såväl en förundersökning som en utredning för att klarlägga om det fanns skäl till disciplinära åtgärder. Det hon klandrade tidningen för var den oriktiga uppgiften att riksåklagaren i anledning av en journalists uppgifter i ett TV-program inlett en utredning om tjänstefel mot henne redan innan programmet sänts. Det korrekta förhållandet, dvs att en anmälan hade gjorts av en privatperson framgick inte av publiceringen. Sådana anmälningar är vanligt förekommande och något helt annat än att myndigheten självmant startar en utredning om tjänstefel. Det var möjligt att tidningen hade sökt henne på arbetsplatsen. Hon var vid tillfället sjukskriven vilket hade framgått av hennes röstbrevlåda. Hon hade inte nåtts av något försök till kontakt.

DN vidhöll vad som tidigare hade anförts och framhöll att anmälaren hade sökts i sin bostad och att telefonmeddelande hade lämnats där.

PO:s beslut

PO hänsköt i beslut den 8 oktober 2004 ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:

Granskning av det arbete som utförs av rättsväsendets aktörer, däribland åklagare, är en självklar uppgift för pressen. Såsom såväl tidningen som anmälaren har framhållit är det emellertid viktigt att rapporteringen är saklig och korrekt.

Det råder oklarhet om vad de åtgärder som vidtas inför ett beslut i en förundersökningsfråga skall kallas. Tidningens formulering ger emellertid läsaren en klar uppfattning om att det förelåg någon form av brottsmisstanke. Bilden förstärks av den oriktiga uppgiften att initiativet till utredningen hade tagits av RÅ. Att mer eller mindre ogrundade anmälningar från privatpersoner av olika anledningar riktas mot en åklagare är inte ovanligt. Svaret på frågan om det finns någon substans i dessa anklagelser får man först i och med att ett beslut fattas i förundersökningsfrågan. En misstanke om tjänstefel är en allvarlig sak för en åklagare och skadar trovärdigheten för dennes yrkesutövning.

Anmälaren och tidningen har lämnat oförenliga uppgifter om vilka försök som gjorts för att bereda anmälaren tillfälle att kommentera artikelinnehållet. Jag kan på grundval av de uppgifter som lämnats hit inte finna skäl till pressetiskt klander av tidningen i den delen. Den skada tidningen orsakat anmälaren genom att ge sken av att det riktades substantiella brottsmisstankar mot henne hade emellertid till viss del kunnat avhjälpas genom en uppföljande publicering efter överåklagarens beslut att inte inleda förundersökning.

Genom de otydliga och i vissa delar oriktiga uppgifterna om den utredning som bedrevs mot anmälaren samt underlåtenheten att rapportera om utgången har DN orsakat anmälaren en oacceptabel publicitetsskada. För det bör tidningen klandras.

Skriftväxlingen hos nämnden

Enligt tidningen framgick det av artikeln att någon brottsmisstanke inte förelåg vid tillfället. Man hade valt formuleringen ”internutredning” och ”eventuellt tjänstefel” vilket tydligt signalerade att det ännu inte riktats någon misstanke om brott utan att utredningen vid tillfället befann sig på ett förstadium.

A har vidhållit att det var den oriktiga uppgiften om att åklagaren på eget initiativ inlett en utredning som var det kränkande för henne.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Nämnden ansluter sig till PO:s bedömning att de oriktiga uppgifterna om utredningen och tidningens underlåtenhet att rapportera om utgången inneburit att anmälaren orsakats en publicitetsskada. Tidningen skall därför klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed.