Exp nr 10/2008 Ulricehamns Tidning
PON ansåg att tidningen åsidosatt god pubicistisk sed. Publiceringen förmedlade intrycket att den olycksdrabbade operatören vid arbetsplatsen genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada.
Publiceringen
Lördagen den 31 mars 2007 fanns en artikel på första sidan i Ulricehamns Tidning med rubriken Fick handen krossad i manipulerad maskin. I texten berättades om en anställd vid ett företag i Ulricehamn som hade fått sin hand krossad vid reparationsarbete då den fastnade i en maskin. Normalt skulle detta inte kunna inträffa beroende på det säkerhetsskydd som finns på maskinen. På eget bevåg hade dock operatörerna tillverkat egna säkerhetsströmbrytare som när de användes satte det normala säkerhetssystemet ur spel.
Företagets VD uppgav att företaget hade anmält olyckan till Arbetsmiljöverket och även startat en intern utredning.
Inne i tidningen återberättades historien utförligare. En underrubrik löd Säkerhetsskyddet på maskinen hade manipulerats under en längre tid. Det framgick att uppgifterna kom från företagets VD, på vilken det också fanns en bild.
Enligt artikeln fanns det i olycksmaskinens säkerhetsskydd en brytare som rätt använd gjorde det omöjligt att köra maskinen när de nödvändiga skydden inte var på plats. Dock hade ett antal operatörer på företaget på eget bevåg utan arbetsledningens vetskap tillverkat egna säkerhetsbrytare som gjorde det möjligt att köra maskinen utan skydd.
När företagsledningen ett och ett halvt år tidigare uppmärksammades på att säkerhetssystemen i vissa situationer sattes ur spel agerade man genom att gå ut och uppmana alla operatörer att lämna in de hemtillverkade säkerhetsnycklarna. Reglerna var sådana att enbart reparatörerna, inte operatörerna, skulle ha tillgång till säkerhetsbrytarna.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A, som var den person som fått fingrarna krossade. Han framhöll bl.a. följande. Tidningen hade enbart skildrat företagets syn på olyckshändelsen. Någon kontakt med honom, den skadade operatören, hade tidningen inte tagit. Uppgifterna om hemmagjorda säkerhetsnycklar samt om ordern att alla sådana skulle insamlas var felaktiga. Några sådana nycklar hade aldrig funnits eftersom originalnyckeln alltid hade hängt på verktygstavlan för användning vid byten. Alla skydd och säkerhetsbrytare måste plockas bort när man gjorde de verktygsbyten som var aktuella. Skydden kunde sättas tillbaka innan olika måttinställningar justerades men A var lärd att ställa in måtten först.
Inga skriftliga rutiner för verktygsbyte hade tagits fram på företaget. All utbildning hade skett muntligt under de fem år A hade arbetat ständig natt. Han hade inte behövt byta verktyg särskilt ofta och var därför ovan. Anledningen till olyckan var ett missgrepp i distraktion.
Tidningen utpekade honom och den övriga verkstadspersonalen som skyldiga till olyckan medan företaget var helt ovetande. A kände sig djupt kränkt.
Tidningens yttrande
Ulricehamns Tidning anförde följande i sitt yttrande. Vid en situation som den förhandenvarande var det självklara för tidningen att kontakta skyddsombudet på företaget. Tanken var också att kontakta den skadade personen för en intervju. Emellertid ville inte skyddsombudet yttra sig överhuvudtaget och inte heller ge ut namnet på den skadade personen. I stället hänvisade han till företagets VD. Detta var bakgrunden till att den skadades version inte fanns i artikeln.
Så vitt reportern kunde minnas fanns uppgifterna om de hemmagjorda nycklarna i företagets anmälan till Arbetsmiljöverket. Att order utgått om att nycklarna skulle samlas in var en uppgift reportern hade erhållit och saknade anledning att ifrågasätta. Ville A ställa upp för en intervju var han välkommen att göra det.
PO:s bedömning
I beslut den 26 november 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Arbetsplatsolyckor som utgör allvarliga tillbud eller leder till personskador äger uppenbart allmänintresse. Det finns inget att invända mot att Ulricehamns Tidning skrev om händelserna på företaget.
Ulricehamns Tidnings reportagearbete försvårades givetvis av att skyddsombudet på det olycksdrabbade företaget inte ville uttala sig och inte heller uppge olycksoffrets identitet. Den uppkomna svårigheten fritar emellertid inte tidningen från skyldigheten att försöka belysa det inträffade på ett så allsidigt sätt som möjligt.
Innan reportaget gick i tryck borde Ulricehamns Tidningen ha uppmärksammat vilket intryck den anmälda artikeln faktiskt förmedlade: Nämligen att den olycksdrabbade operatören genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada. Under sådana omständigheter borde tidningen ha väntat med publicering tills den fick kontakt med den drabbade mannen, så att han hade fått tillfälle att framföra sin version av händelsen.
I Ulricehamn med omnejd var det knappast någon välbevarad hemlighet vem mannen som förlorat två fingrar på höger hand var. Det torde inte ha varit oöverstigligt svårt för Ulricehamns Tidning att finna honom.
I själva verket blir anmälaren just i kraft av sin särskilda skada utpekad i Ulricehamns Tidning för en vid krets. Då han inte bara pekas ut som offer för en olycka utan på svaga grunder framställs som en person som genom nonchalans och bristande respekt för gällande regler själv blivit skuld till sin egen olycka, utsätts anmälaren för en publicitetsskada han inte ska behöva tåla.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har hos Pressens Opinionsnämnd (PON) anfört att varken skyddsombudet eller företagsledningen ville avslöja namnet på den skadade och han var i anmälan till Arbetsmiljöverket avidentifierad. Reportern fick först när ärendet anmälts till PO klart för sig vem den skadade personen var. Den skadade hörde heller aldrig av sig till tidningen efter publiceringen. Om han gjort det skulle han omedelbart ha fått möjlighet att komma till tals.
Anmälaren har också kommit in meden skrivelse.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen genom publiceringen åsidosatt god publicistisk sed. Härför ska tidningen klandras.