Exp nr 72/2008 Norrbottens-Kuriren
Artikelns rubrik gav intryck av att två personer gjort sig skyldiga till oegentligheter, utan att det fanns fog för det. Intrycket förtogs inte av innehållet i artikeln. Tidningen ansågs ha åsidosatt god publicistisk sed.
Publiceringen
Den 6 februari 2008 hade Norrbottens-Kuriren på sin första sida rubriken “Miljonen i egen ficka”. Det skrevs att kommunen hade smygsponsrat företaget X (namngavs). I ingressen talades om att kommunen hade betalat ut sammanlagt 2,4 miljoner kronor till X-företaget, vars båda namngivna ägare hade tagit ut hälften av summan i aktieutdelning. Det återgavs även de två ägarnas försvar: de hade arbetat oerhört mycket och ville ha betalt för det. Nyheten hade också slagits upp på tidningens löpsedel under rubriken “Ersättning för svinn blev aktieutdelning”.
Inne i tidningen refererades det inträffade utförligt över en hel sida i avdelningen för lokala nyheter. I artikeln sades att kommunen hade skrivit avtal med landstinget om att ta hand om landstingets tvätt. Man ville rädda kvar tvätten och arbetstillfällen. Landstinget hade varit på väg att göra upp med ett finskt företag när kommunen trädde in och tog över överenskommelsen.
Kommunen lade ut den avtalade verksamheten på X-företaget. I kommunens avtal med landstinget stod att priserna inkluderade “samtliga för textilservicen ingående kostnader inklusive svinn”. Trots detta hade det enligt tidningen visat sig att kommunen i avtalet med X lovat företaget ersättning för svinn. På så sätt fick företaget betalt för svinn två gånger. År 2005-2006 rörde det sig om 1,6 miljoner kronor och år 2007 fick X-företaget 800 000 kronor. Norrbottens-Kuriren skrev att detta utgjorde en smygsponsring av tvätteriföretaget.
Ett kommunalråd kom till tals i artikeln och försvarade avtalet. Han sade att det fanns en stark vilja från kommunens sida att tvätten skulle bli kvar i kommunen. X-företaget var nybildat och hade ont om pengar. Ägarna var oroliga för hur stort svinnet skulle bli. Kommunen gick in ochhjälpte dem genom utfästelsen om extra pengar för att täcka svinnet. Kommunalrådet framhöll att satsningen hade visat sig riktig. X-företaget hade utvecklats mycket bra och fått många kunder.
Efter detta uttalande påpekade Norrbottens-Kuriren att bokslutet för 2006 visade att bolagsstämman (lika med de båda ägarna) hade beslutat att använda vinsten för att göra en aktieutdelning. Den 21 mars 2007 utbetalades 600 000 kronor vardera till de båda ägarna i aktieutdelning. Detta kunde jämföras med att de inför starten av X-företaget hade gjort en insats om 50 000 kronor vardera.
I en separat artikel under rubriken “Vi jobbade mycket inför starten” yttrade sig de båda namngivna ägarna. Styrelseordföranden och hälftenägaren till företaget, A, påpekade att de båda hade jobbat hårt i nio månader innan företaget startades. De ansåg sig ha rätt att få betalt för detta arbete. Den andre ägaren, B, bekräftade att man hade fått en påbyggnad på avtalet som kommunen tecknat med landstinget. “Det kan man säga”, svarade han på reporterns fråga om det betydde att företaget hade fått betalt för svinn två gånger.
Enligt A var avtalet med kommunen en förutsättning för att X-företaget skulle ta över verksamheten. Eftersom landstingets pris inte tog hänsyn till vilka summor svinnet i verkligheten kunde uppgå till, ville man ha ytterligare garantier från kommunen, vilket man fick.
A kommenterade ytterligare aktieutdelningen på 1,2 miljoner kronor med att hans och kompanjonens privata företag haft avsevärda uppstartskostnader. Han såg inte aktieutdelningen som anmärkningsvärd. Han underströk också att X-företaget nu gick mycket bra och att antalet anställda hade ökat från 50 till 70.
Anmälan
Norrbottens-Kurirens publicering anmäldes av A och B till Allmänhetens Pressombudsman (PO).
De anförde att första sidans rubrik Miljonen i egen ficka var osann och kränkande för bolagets företrädare. De ansåg också att flera stycken i artikeltexten var missvisande och hade till syfte att skada dem. Artikeln hade sammankopplat ett normalt affärsmässigt avtal med en aktieutdelning och sedan beskrivit denna så att det framstod som om två namngivna personer hade tagit en större summa pengar och lagt dem i sin egen ficka. För den oinvigde förmedlade texten budskapet att en aktieutdelning hade skett genom kommunal smygsponsring och att pengar från denna sponsring hade använts för två individers egen vinning.
Den s.k. sponsringen var i själva verket ersättning för kasserade kläder. Anmälarna påpekade att de visserligen hade fått komma till tals samtidigt i en mindre artikel men att inga frågor ställdes i den riktning som artikeln fokuserat på.
Tidningens yttrande
Norrbottens-Kuriren underströk att kommunen hade slutit ett avtal med X-företaget som gav företaget 2,4 miljoner kronor utöver avtalet med landstinget. Pengarna skulle gå till svinn trots att ersättning för svinn redan fanns upptaget i avtalet med landstinget. Att X-företaget fick ersättning för svinn två gånger bekräftades i artikeln både av B och av kommunalrådet.
Pengarna betalades ut för att rädda kvar jobben i kommunen. Det medgav kommunalrådet. Under pågående kommunalt stöd på 2,4 miljoner kronor plockade ägarna ut 1,2 miljoner kronor i utdelning. Norrbottens-Kuriren påpekade att A själv motiverade aktieutdelningen med att ägarna ville ha betalt för att de hade jobbat oerhört mycket i nio månader före starten av företaget. Det kunde inte tolkas på något annat sätt än att pengarna hade gått i ägarnas egna fickor anförde Norrbottens-Kuriren som inte ansåg rubriceringen kränkande eller osann.
Tidningen framhöll ytterligare att A och B hade skickat in ett genmäle till Norr-bottens-Kuriren med ungefär samma innehåll i sak som anmälan till PO upptog. Tidningen hade publicerat genmälet den 11 februari och samtidigt svarat på det.
Slutligen påpekade tidningen att allmänintresset kring X-företaget var stort bl.a. därför att företaget tillhör de största privata arbetsgivarna på orten. Företaget var också föremål för en tvisteförhandling.
Ytterligare skriftväxling
Anmälarna vidhöll att Norrbottens-Kurirens artikel, upplägg, ordval, löpsedel och förstasida upplevdes som smutskastande för dem båda som individer. Miljonen i egna fickor är ett uttryck som förknippas med pengar som inte har förtjänats på ett korrekt sätt. Genom både ordvändningar och utelämnande av uppgifter byggdes artikeln i övrigt upp så att den skulle bekräfta rubriken. Anmälarna ansåg inte att skadan de hade lidit hade vägts upp av genmälet. Detta hade ju bemötts av chefredaktören.
Anmälarna framhöll att Norrbottens-Kuriren hade missat att X-företaget ägdes av juridiska personer. Bolaget utvecklades starkt under sina två första verksamhetsår. Vinsten uppgick till 11,4 miljoner kronor. En utdelning om totalt 1,2 miljoner kronor till ägarbolagen var i det sammanhanget sett snarast att betrakta som en konservativ hantering av bolagets överskott.
Påståendet om smygsponsring var inte korrekt, fortsatte anmälarna. När kommunen förhandlade med X-företaget om att företaget skulle fungera som underleverantör, tog kommunen på sig att till en del ansvara för uppkomna merkostnader för svinn, vilka kan bli stora. Ett tak sattes till 2 miljoner kronor det första verksamhetsåret. Under två år betalades 2,4 miljoner kronor ut medan företagets verkliga kostnad för ersättning av förstörda persedlar uppgick till 3 miljoner kronor.
Norrbottens-Kuriren vidhöll att tidningens publicering var korrekt. I sak spelade det ingen roll om ägarna var juridiska eller fysiska personer. 1,2 miljoner kronor plockades ut ur X-företaget i utdelning till ägarnas egna bolag samtidigt som ett kommunalt stöd utgick för att rädda kvar verksamheten.
PO:s bedömning
I beslut den 26 juni 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Anmälningar som gäller publicitet kring företag brukar i vanliga fall prövas bara med hänsyn till uppföljande publiceringar – om rättelse eller genmäle har varit befogade och om tidningen har hanterat den saken korrekt. I detta fall har PO dock valt att betrakta ärendet som personliga anmälningar om publicitetsskador. Detta på grund av att de båda anmälarna som individer är så intimt sammanlänkade med företaget och anklagelserna som riktas mot företaget framför allt träffar de namngivna ägarna personligen.
Det finns ingenting att invända emot att Norrbottens-Kuriren skrev om X-företaget och dess ägares ekonomiska transaktioner eftersom företaget är en stor arbetsgivare som har kommunen som kund. Allmänintresset är obestridligt.
Inte heller kan jag finna något klandervärt i att Norrbottens-Kuriren i sin inledande publicering tog upp aktieutdelningen till de båda ägarföretagen som i sin tur ägdes av de båda anmälarna. Jag har inte anledning att ta ställning till frågan om denna utdelning var förenlig med god affärsmoral eller inte med tanke på att företaget lyfte kommunala ersättningar under den period då de utdelningsgrundande vinsterna uppstod. Min uppfattning är dock att förfarandet tålde diskuteras i tidningen. Formuleringen på löpsedeln till tidningen den 6 februari “Ersättning för svinn blev aktieutdelning” kan mot den bakgrunden betraktas som något kategorisk men pressetiskt acceptabel.
Starka invändningar har jag däremot mot tidningens val av rubrik på sin första sida ovan nämnda datum. Norrbottens-Kuriren har envist hävdat att den inte har beskyllt de båda anmälarna för något brottsligt när den skriver “miljonen i egen ficka”. Dessvärre är det just det tidningen gör eftersom uttrycket att stoppa något i egen ficka har en idiomatisk innebörd av att fiffla på eller över gränsen för det brottsliga.
Norrbottens-Kuriren har inte haft fog för att tala om “smygsponsring” eller för sin antydning att X-företaget hade fått betalt två gånger för samma sak, då ersättningen för svinn i tvätteriet först togs upp i avtalet med landstinget och sedan i avtalet med kommunen. Avtalsförfarandet när först landstinget handlade upp tvättjänsterna av kommunen och kommunen sedan lade ut den konkreta entreprenaden på X-företaget, innehåller enligt min mening inget underligt. Kommunens överenskommelse med landstinget hindrar den inte från att justera villkoren när den själv gör upphandlingen med en entreprenör så som skedde i detta fall.
Norrbottens-Kuriren missförstod turerna i landstingets och kommunens upphandling av tvättjänster. Detta missförstånd ledde fram till beskyllningar om hemliga transaktioner med dubblerade betalningar som var orättvisa mot både kommunen och anmälarna. Att dessa fick komma till tals både i samband med ursprungspubliceringen och i ett särskilt genmäle var bra men effekten av korrigeringen förtogs av att tidningen i en kommentar vidhöll sitt missförstånd beträffande dubbla ersättningar.
Norrbottens-Kuriren har inte inskränkt sin publicitet kring X-företaget och dess båda ägare till att diskutera om den aktieutdelning de unnade sig var affärsmoraliskt korrekt eller inte. Tidningen har beskyllt företagets ägare för att ha tillskansat sig tvivelaktiga avtal och för att stoppa pengar som rätteligen tillhörde någon annan i egen ficka.
Dessa beskyllningar saknar grund och har vållat anmälarna avsevärd publicitetsskada. Därför bör Norrbottens-Kuriren enligt min mening klandras för brott mot god publicistisk sed.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har anfört bl.a. följande.
Tidningen har rapporterat om turernakring kommunens försök att kringgå lagen om offentlig upphandling för att rädda jobben vid ett stort tvätteri på orten. I detta försök har X-företaget tagit en aktiv del.
Landstinget måste välja det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt. Det anbudet lämnades av ett finskt företag. Kommunen erbjöd sig att sköta verksamheten för samma summa som det finska företaget skulle ha fått. Poängen med kommunens engagemang var att låta skattemedel finansiera ett kontrakt till X-företaget på en sammanlagd nivå som täckte företagets kostnader inklusive vinstutdelning. Det skedde på ett undanskymt sätt genom att ersättningen för svinn som ingick i kommunens pris till landstinget ersattes separat i avtalet med X-företaget. I strid med reglerna på området var avtalet till nackdel för det finska företaget liksom för skattebetalarna. Förloppet kan med fog beskrivas som smygsponsring.
Det finns inte något i uttrycket “stoppa i egen ficka” som är synonymt med brottslighet. Att uttrycket syftar på aktieutdelningen framgår av texten. Uttryckets innebörd förklaras och bestäms av publiceringens övriga delar, på förstasidan och inne i tidningen.
A och B har bl.a. anfört att utdelningen blev möjlig genom att bolaget de aktuella åren gjorde en vinst på 11,4 miljoner kr och inte på grund av kommunens ersättning för svinn, som på två år uppgick till totalt 2,4 miljoner kr medan bolagets kostnader för detta var drygt 3 miljoner kr.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden anser liksom PO att ärendet bör prövas som personliga anmälningar från A och B om publicitetsskador.
Rapporteringen om kommunens agerande i samband med upphandlingen av tvätteritjänsterna har haft stort allmänintresse och rapporteringen när det gäller de ingångna avtalen har såvitt nämnden kunnat bedöma i allt väsentligt varit korrekt. Emellertid har tidningen genom rubriken “Miljonen i egen ficka” utan fog gett läsaren intryck av att A och B gjort sig skyldiga till oegentligheter. Intrycket förtas inte av innehållet i artikeltexten. Härigenom har A och B tillfogats en oacceptabel publicitetsskada. Nämnden finner att tidningen genom rubriken har åsidosatt god publicistisk sed.