Exp nr 37/2006 Svenska Dagbladet
En rubrik gav intrycket att en professor hade gjort sig skyldig till fusk. Det var ett allvarligt påstående som saknade täckning i texten.
Publiceringen
Svenska Dagbladet skrev den 22 juni 2005 att en f d professor på institutet A (namnet på institutet angavs) misstänktes för plagiat, fusk och förfalskningar. Sedan ett år tillbaka hade Vetenskapsrådet (VR) granskat fallet. Utredningen väntades pågå ännu i flera månader. Det var den största undersökningen av misstänkt forskningsfusk som gjorts i Sverige. Rubriken över huvudartikeln löd “A-professor fast för fusk”.
Upprinnelsen till fuskutredningen var en bitter konflikt mellan den tidigare professorn och professor B (som presenterades med namn och bild). Konflikten präglades av personliga påhopp, beskyllningar och en strid ström av anmälningar.
B var expert på hormonet oxytocin som utsöndrades vid olika former av välbefinnande. I mitten av 90-talet hade hon börjat samarbeta med professorn på A, främst om djurförsök. De hade publicerat ett 20-tal vetenskapliga artiklar tillsammans.
Efter någon tid beslöt de sig för att försöka utnyttja sin forskning kommersiellt. Oxytocin kunde användas i nya läkemedel. De startade en kommersiell stiftelse 1996 och började söka ett tiotal olika patent. Samtidigt sökte den f d professorn ensam och tillsammans med andra ytterligare patent på likartade substanser. Från 1998 och några år framåt hade B och ex-professorn startat minst åtta företag i olika ägarkonstellationer.
Efter några år hopade sig problemen. Ex-professorn blev anmäld till A:s etiska råd av sin chef för plagiat och brott mot djurskyddslagen. Efter utredning fick han kritik för dålig djurhållning. Vid samma tid sökte han en annan professur inom A. Men då upptäcktes misstänkta felaktigheter och anslagsfusk. Han drog tillbaka sin ansökan.
2003 började uppslitande patenttvister när B ansåg att det fanns grava fel i patentansökningarna och anmälde det till A. A:s egen utredning fann två misstänkta plagiat och slog fast att två djurförsök som påstods ha blivit utförda på A inte hade utförts där och inte heller någon annanstans. Exprofessorn blev kallad till rektorn för ett samtal. Dagen därpå sade han upp sig och miste sin professorstitel. B fann därefter fler misstänkta plagiat.
2004 vände sig A till VR med begäran om en utredning. Ex-professorn var då inte längre knuten till institutet. Eftersom han uppgett att de aktuella försöken utförts vid A måste dess goda rykte skyddas, hävdade A:s rektor. VR hade nu i över ett års tid utrett ärendet med hjälp av tre sakkunniga som inte väntades bli klara förrän tidigast hösten 2005.
I anslutning till huvudartikeln fanns en kortfattad kronologisk översikt, en s k tidsaxel, över konflikten mellan B och hennes antagonist. Av den framgick bl a att åklagaren lagt ner utredningen om brott mot djurskyddslagen.
SvD publicerade också intervjuer med B och med ex-professorn. B menade att hon numera insåg att det hela tiden handlat om att hennes forne samarbetspartner ville ta över hennes forskning.
Den tidigare professorn sade att han och hans familj blivit förföljd under flera år. Anmälningar hade haglat in till polis och skattemyndigheter och andra med otroliga beskyllningar. Många av dem hade lagts ner.Han hade slutat på A för att få slut på trakasserierna. Men många hade tolkat uppsägningen som att han var skyldig till något vilket var helt fel. Dessutom hade trakasserierna fortsatt.
I djurförsöken hade han utgått från tekniker som andra använt och rapporterat om. Det var helt accepterat. Eftersom både han och hans kvinnliga kollega stod som patentsökare hade hon lika stort ansvar för innehållet och borde i så fall också utredas för fusk. Patentansökningar hade dessutom andra krav och annan status än sedvanlig vetenskaplig rapportering.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den f d professorn. Tidningen hade varit ensidig och partisk. Den hade utelämnat relevant information som den hade tillgång till och inte varit källkritisk. Anmälarens uppfattning hade i viktiga delar inte återgetts.
Det fanns också ett antal grava sakfel. Anmälaren hade upprättat en lista på elva stycken.
1. Huvudartikelns rubrik “A -professor fast för fusk” var osann. Han var föremål för utredning.
2. Det var sant att anmälaren i en intern utredning fått kritik men tidningen hade undanhållit information som fanns i anmälarens egna utredningar och hans inlagor till VR. Denna dokumentation hade han tillställt tidningens medarbetare medan arbetet med artiklarna pågick.
3. SvD hade inte redogjort för de trakasserier som B utsatt anmälaren för.
4. Anmälaren och B hade inte grundat någon stiftelse tillsammans.
5. Anmälaren hade inte sökt patent på substanser som var likartade med oxytocin. Det rörde sig om olikartade substanser.
6. Det var fel att anmälaren och kollegan startat minst åtta olika företag i olika ägarkonstellationer. De två hade startat två företag tillsammans.
7. Tidningen hade undanhållit informationen att anmälaren inte misstänkts för brott mot djurskyddslagen och att åklagaren inte inlett någon förundersökning mot honom.
8. Tidningen påstod att det funnits flera misstänkta felaktigheter och anslagsfusk i anmälarens meritlista när han sökte en ny professur på A. Däremot hade SvD inte redovisat hans egen syn på detta såsom den framgick i vad han skrivit till VR.
9. Det var inte sant att han snabbt drog tillbaka sin ansökan efter avslöjandena. Det riktiga förhållandet fanns också redovisat i en skrivelse till VR.
10. Påståendena om plagiat och om djurförsök som aldrig utförts var osanna. Anmälaren hade redogjort för förhållandena i en inlaga till VR.
11. Anklagelserna om fler misstänkta plagiat hade också bemötts i en skrift till VR som tidningen inte brytt sig om.
Tidningens svar
Svenska Dagbladet underströk att ämnet hade stort allmänintresse. Framställningen byggde på offentliga handlingar. Anmälaren hade fått rejält utrymme att bemöta anklagelserna.
Tidningen medgav två fel. Det gällde rubriken över huvudartikeln (anmälarens punkt 1) och uppgiften att anmälaren och B gemensamt grundat en stiftelse (p 4). Tidningen hade infört en rättelse den 3 augusti. Där beklagades att rubriken kunde ge intryck av att utredningen var avgjord till ex-professorns nackdel. SvD påpekade också att de två forskarna tillsammans ägde två företag men inte någon stiftelse.
I övrigt avvisade tidningen anmälarens kritik punkt för punkt. Han hade fått svara på den kritik som redovisats. Han hade fått framföra sin övergripande syn att han inte gjort något klandervärt (p 2). Han hade fått bemöta anklagelserna om plagiat (p 10-11). Det hade framgått att han blivit förföljd i flera år och att anmälningar mot honom haglat (p 3). I tidsaxeln stod att djurskyddsmålet lagts ner (p7).
SvD framförde också att enligt de uppgifter som var tillgängliga för tidningen hade de substanser som anmälaren sökt patent för en kemisk uppbyggnad som liknade oxytocinets (p 5). Det framgick av artikeln att de två forskarna tillsammans startat två företag. Anmälaren hade dessutom minst tre egna företag och B minst två. Det blev sammanlagt minst åtta olika företag i olika ägarkonstellationer (p 6). Beträffande professorsärendet framhöll tidningen att anmälaren lämnat två eller tre olika förklaringar och att A slagit fast att ingen av dem var särskilt trovärdiga (p8-9).
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att tidningen varit partisk, utelämnat tillgänglig information och inte granskat källor. SvD hade struntat i det genomgripande utredningsarbete som anmälaren utfört och där han tillbakavisade så gott som alla anklagelser. Han var inte intresserad av att få så mycket utrymme som möjligt utan av att det som publicerades var korrekt.
Tidningen hade fel beträffande namnen på några av de företag som nämnts. Anmälaren innehade inget patent ensam. Han upprepade utförligt i text och grafik sin åsikt att hormonerna CCK och NAC inte var likartade substanser med oxytocin. Beträffande djurhållning var det fel att tala om ett “mål” eftersom någon förundersökning aldrig inletts och någon stämning aldrig utfärdats.
PO:s bedömning
I beslut den 21 november 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Jag delar anmälarens uppfattning att artikeln starkt betonar den kritik mot honom som framförts under årens lopp men avstår från att fördjupa sig i de polisanmälningar och liknande som hans vedersakare riktat mot honom och innehållet i dem. Det hade kunnat framhållas tydligare att anmälaren avvisar alla anklagelser. Det hade kunnat ske utan den fördjupning i anmälarens partsinlagor som han själv önskat. Dock är artikelns huvudämne den utredning som A bett Vetenskapsrådet att utföra. Det är en ytterst ovanlig händelse i svensk forskning. Ingen pressetisk kritik kan riktas mot SvD för valet av perspektiv.
PO saknar möjlighet att bedöma vissa av de sakfel som anmälaren påtalat och vidhållit. Inget av dessa påstådda fel, t ex om vissa företags namn och ursprung samt om oxytocinets släktskap med andra hormoner, är dock av sådant slag att de tillfogat anmälaren någon nämnvärd publicitetsskada.
Det har däremot rubriken över huvudartikeln gjort. “A -professor fast för fusk” måste tolkas som ett påstående om att det är fastslaget att anmälaren gjort sig skyldig till oredlighet i forskningen och i värsta fall till brott. Rubriken är minst sagt förbluffande eftersom den helt saknar stöd i texten. Det är som om tidningen inte förstått sin egen artikel. Det är en fundamental pressetisk regel att rubriker skall spegla vad som står i texten.
Då vissa av tidningens läsare vet vem den omskrivne A-professorn är, har han genom den osanna rubriken lidit en publicitetsskada som inte är godtagbar. Efter 42 dagar publicerade Svenska Dagbladet ett beklagande. Det långa dröjsmålet bidrog till att skadan inte kunde göras ogjord.
Min bedömning är således att Svenska Dagbladet avvikit från god publicistisk sed och bör klandras.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Svenska Dagbladet förklarar sig ha svårt att förstå PO:s upprördhet över den ifrågasatta rubriken. Enligt tidningen är det orimligt att hävda att “den helt saknar stöd i texten”. Om en arbetsgivares internutredning kommer fram till att en anställd har fuskat innebär detta att rubriken “fast för fusk”, som inte har någon juridisk innebörd, har god täckning. Så fort anmälaren vänt sig till tidningen och framfört sitt klagomål rättade tidningen den aktuella rubriken.
Anmälaren vidhåller sin tidigare redovisade inställning. Han anser att tidningen litat endast till B:s uppgifter och därmed varit partisk. Utan den nödvändiga källforskningen skulle tidningen ha avstått från publiceringen.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Artikelns huvudämne är den utredning som A bett Vetenskapsrådet att utföra. Detta är en ytterst ovanlig händelse i svenskforskning och har allmänintresse. Artikeln redovisar framför allt ena partens ståndpunkter. Anmälarens ståndpunkter har inte beaktats tillräckligt. Det borde tydligt ha framhållits att anmälaren avvisar alla anklagelser.
Rubriken över huvudartikeln “A-professor fast för fusk” måste tolkas som ett påstående om att det är fastslaget att anmälaren gjort sig skyldig till oredlighet i forskningen och i värsta fall till brott. Rubriken saknar dessutom stöd i texten.
Då vissa av tidningens läsare vet vem den omskrivne A-professorn är har han lidit en publicitetsskada som inte är godtagbar. Nämnden finner att Svenska Dagbladet genom den anmälda publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.