Rubriken saknade täckning i ensidig artikel

februari 11 2014


Exp nr 7/2014, Norrbottens-Kuriren, 2014-02-11


Norrbottens-Kuriren klandras för en artikel där en pensionerad polis intervjuades om ett uppmärksammat mordfall. Motiveringen är att artikeln innehöll kategoriska oemotsagda uttalanden i skuldfrågan samt att rubriken ”De har rätt man” saknade täckning i texten.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Norrbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.

__________

Genom beslut den 8 november 2013 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Norrbottens-Kuriren till Pressens Opinionsnämnd.

Vad tidningen skrev

Den 10 augusti 2013 var den dominerande nyheten på Norrbottens-Kurirens förstasida Fallet X [namnet utelämnas här] – Sjukdomsbilden gör att polisen kammar noll. ”De är iskalla och kan förtränga allt”.

Inne i tidningen löd rubriken Legendarisk Palmeutredare: ”De har rätt man”.

Artikeln var ett led i bevakningen av mordet på X. Hon försvann den 4 maj 2013 och i slutet av maj återfanns delar av hennes styckade kropp i ett ödehus. Strax därefter greps och häktades en 22-årig man. Vid tidpunkten för publiceringen av denna artikel hade han gått igenom en så kallad ”liten sinnesundersökning” vilken visat att han kunde lida av en psykisk störning. Mannen förnekade att han hade med kvinnans död att göra.

I artikeln från den 10 augusti redovisades denna bakgrund endast fragmentariskt, eftersom tidningen tidigare publicerat en rad artiklar i ärendet. I stället var fokus lagt på en pensionerad polis, som betraktats som en av Sveriges mest erfarna mordutredare när han gick i pension. Under 40 år hade han deltagit i eller lett tunga utredningar, till exempel utredningen efter mordet på statsminister Olof Palme.

Tidningen hade sökt upp honom för att få hans syn på varför polisens utredare inte fått mannen att erkänna. Den pensionerade polisen berättade i tidningen att han genom åren stött på personer misstänkta för grova våldsbrott med exakt samma diagnos som den nu misstänkte:

”Jag har stött på dem. De är iskalla och man kommer ingenstans med dem. De kan förtränga saker. De är väldigt svåra att ha med att göra. De förnekar allting. De kan till och med förneka sig själva.”

Av artikeln framgår att tidningens reporter informerade den pensionerade polisen om de delar av polisens bevisning som dittills blivit kända. Denne betraktade bevisen som ”ganska graverande”. Tidningen skriver:

”Den förre mordutredaren är tämligen säker på att rätt person sitter häktad och tror att åklagarduon redan har tillräcklig bevisning för ett åtal.”

Anmälan

Saken anmäldes av den häktade 22-åringen genom dennes gode man. Den gode mannen ingav en kopia av ett protokoll från tingsrätten som visade att han utsetts till god man. Vid telefonkontakt med Allmänhetens Pressombudsman uppgav han att han inte kunde inge någon fullmakt från den misstänkte då denne satt häktad med restriktioner.

Vad han vände sig mot var att det var oseriöst av tidningen att låta en pensionerad polis spekulera i att den misstänkte var skyldig. Den tidigare polismannen var inte insatt i ärendet och tidningens sätt att presentera hans spekulationer var till skada för den misstänkte.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att intervjun med den pensionerade polisen ska ses mot bakgrund av att styckmordsfallet var ett av de mest uppmärksammade fallen i Norrbotten någonsin. Allmänintresset var extremt stort och det fanns därför ett värde i att granska utredningen med hjälp av utomstående, fristående experter.

I artikeln fanns inga uppgifter som kunde röja den misstänktes identitet.

Att den pensionerade polismannen ansåg att bevisläget var starkt var en värdering som fick stå för honom. Tidningen hade vid flera tillfällen intervjuat försvarsadvokaten, som värderat bevisläget som svagt. Tidningen hade inte tagit ställning i skuldfrågan.

Anmälarens kommentar

Anmälaren svarade att tidningen i tidigare publiceringar exponerat den misstänktes lägenhet, loftgång, ytterdörr och kringliggande fastigheter. Efter gripandet hade man publicerat bilder på föräldrahemmet och familjens sommarstuga. Även bilder på den misstänkte, tagna bakifrån hade förekommit. Dessa bilder hade publicerats vid upprepade tillfällen.

Det var anmärkningsvärt att tidningen kunde skriva att den pensionerade polisen mött andra personer med exakt samma diagnos, eftersom den exakta diagnosen inte var känd. Det enda som blivit offentligt var att han hade en ”allvarlig psykisk störning”. Med tanke på att det rörde sig om en psykisk sjukdom borde tidningen vara extra försiktig och visa särskild hänsyn mot den misstänkte.

Det fanns ingenting i den publicerade artikeln som byggde på fakta.

Ytterligare brevväxling

Utgivaren vidhöll att den misstänktes identitet inte röjts i artikeln och att anmälaren inte hade grund för att påstå att tidningen inte hade kännedom om den misstänktes diagnos.

PO:s bedömning

Det finns ett starkt allmänintresse kring grov brottslighet av den art som detta ärende handlar om. Det finns inte heller något att invända mot att tidningen låtit en utomstående expert yttra sig om fallet. För läsaren framgår det att den före detta polisen som yttrar sig inte är mer insatt i ärendet, än genom de uppgifter som han fått av journalisten vid intervjutillfället.

Det ingår inte i PO:s uppgifter att ha synpunkter på om tidningen valt en relevant expert, utan att bedöma om de lämnade uppgifterna medfört en oförsvarlig publicitetsskada för den berörde.

I det här fallet noterar jag att tidningen låtit sätta citattecken runt rubriken ”De har rätt man”. Det är ett uttalande som inte finns i artikeln. Närmast kommer meningen ”Den förre mordutredaren är tämligen säker på att rätt person sitter häktad och tror att åklagarduon redan har tillräcklig bevisning som räcker för ett åtal”. Detta är emellertid inte ett citat av den före detta polisen, utan en sammanfattning som tidningen väljer att göra av dennes resonemang.

Polisen i artikel lyfts fram som en auktoritet. Han kallas ”Legendarisk Palmeutredare” och ”en av Sveriges mest erfarna mordutredare”. Genom att låta en person med denna bakgrund slå fast den misstänktes skuld – ”De har rätt man” – tillfogas den misstänkte en publicitetsskada. Han var när artikeln skrevs vare sig åtalad eller dömd för brottet.

Den enda ledtråd till den misstänktes identitet som ges i artikeln är åldern. Det räcker inte för att vidga den krets som förstår vem det handlar om. De tidigare artiklar, med identifierande uppgifter, som anmälaren hänvisar till, är inte ingivna i detta ärende och kan därför inte vägas in i beslutet.

Däremot är det uppenbart att det efter tre månader av intensiv bevakning av ärendet finns en grupp människor – större än den närmaste familje- och bekantskapskretsen – som känner till mannens identitet.

Inför denna grupp har tidningens uppgifter om anmälarens skuld, enbart baserad på den tidigare polismannens spekulationer, inneburit en publicitetsskada som det inte funnits skäl att tillfoga honom. För det bör tidningen klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Såsom PO framhållit i sitt beslut har det saknats täckning i artikeln för rubriken ”De har rätt man”. Till detta kommer att artikeln innehåller kategoriska uttalanden av den intervjuade experten om den misstänktes sjukdomsbild och om skuldfrågan, uttalanden som helt fått stå oemotsagda i artikeln. Sammantaget har publiceringen inneburit att anmälaren tillfogats en publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.