Sala Allehanda klandras för kränkande uttalanden

juni 14 2023


Mediernas Etiknämnd klandrar Sala Allehanda för att ha publicerat kränkande uttalanden från en rektor på en förskola mot en namngiven anställd.

Sala Allehanda, dnr. 22503, exp. nr. 32/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Sala Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 13 april 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sala Allehanda.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har anmält artikeln Rektorn ångerfull: ”Personkemin kraschade” publicerad på Sala Allehandas sajt den 29 november 2022 och i tidningen den 30 november 2022.

Vad mediet publicerade

Reportaget

På tidningens första sida fanns, under vinjetten Nyheter, texten: NN (förnamn angivet): ”Jag blev äcklad” och rubriken ”Nyanställd erbjöds pedofilens kläder”.

Reportaget publicerades på ett helt uppslag i tidningens nyhetsdel. Huvudartikeln hade rubriken Erbjöds pedofilens gamla arbetskläder. MO har tagit del av huvudartikeln som bakgrund till den artikel som NN anmält, se under rubriken Övrigt nedan.

Den anmälda artikeln

Rektorn ångerfull: ”Personkemin kraschade”

Ingress

”X-ort (ortnamn angivet) Rektorn är djupt ångerfull över incidenten på förskolan med pedofilens kläder. ’Vår personkemi kraschade’ säger hen”

Artikeln (i dess helhet)

”- Vi kraschade direkt i personkemi och jag uppfattade hen som ettrig. Efter 20 minuter var vi osams.

I X kommuns utredning av saken slogs det fast att händelsen med pedofilens kläder var kränkande och rektorn förklarar det med att hen helt enkelt tappade humöret av alla frågor om arbetskläder som inte fanns.

– Hen var på mig om arbetskläder och jag sade att vi inte hade. Jag sprang runt på alla avdelningar och kollade om de hade över. Det var inga som hade det, och de som fanns passade inte. Så sade jag det till hen.

Enligt rektorn ska då NN följt efter hen och sagt att hen i alla fall skulle ha arbetskläder.

– Då svartnade det i ögonen för mig. Jag trodde inte hen kunde använda de kläderna, men det stod en kasse precis innanför den dörren där jag var. Tyvärr så hände det, säger rektorn

– Det var jättedumt gjort av mig, men hen var på mig så mycket att det svartna. Jag har mått jättedåligt efter det, säger rektorn och beskriver situationen som kaosartad på förskolan.

Hen tar upp det faktum att HR kopplades in och gav NN (förnamn angivet) rätt i frågan om pedofilens arbetskläder som räcktes över från rektorn. Men som i övrigt inte kunde påvisa att andra kränkningar ägt rum.

Med facit i hand menar rektorn att NN inte skulle ha rekryterats till tjänsten.

– Jag kände mig inte helt bekväm i att anställa hen, men det är brist på förskolelärare. Jag anställde hen och det var fel från min sida.

Rektorn berättar att det har varit en jobbig tid för alla på förskolan, inte bara för den här konflikten utan framför allt efter den förskolelärare som blev dömd för barnvåldtäkt. Hen säger även att hon fått stödet hen behövt från överordnande och kollegor.”

Övrigt

Av innehållet i huvudartikeln med rubriken Erbjöds pedofilens gamla arbetskläder framgick sammanfattningsvis följande:

NN hade arbetat på förskolan i nio dagar innan det hela gick i kras. Hen hade fått den dömde personens undangömda arbetskläder av rektorn. Den tidigare innehavaren till kläderna hade dömts för våldtäkt mot barn och arbetat på förskolan. NN beskrev att händelsen påverkade hen och hens mående starkt och att hen rätt som det var kunde brista ut i gråt. Hen hade inte fått någon ursäkt.

NN hade redan i anställningsintervjun frågat om arbetskläder och fått till svar att det inte skulle finnas några nya, men att det säkert skulle gå att ordna. Hen hade därmed goda förhoppningar om att det skulle finnas arbetskläder att tillgå. När hen påbörjat sin anställning frågade hen rektorn om arbetskläder, vilket slutade med att rektorn hämtade en svart sopsäck ur ett förråd som räcktes över till NN. På sopsäcken fanns en tejpbit med ett namn. Kläderna hade tillhört den dömde personen och sopsäcken hade lämnats kvar av polisen för att slängas.

Händelsen som resulterat i NN:s sjukskrivning, hanterades först internt. I slutet av juli månad gjorde NN en anmälan till kommunen. Utredningen fann att händelsen med kläderna hade inneburit en kränkning av NN. Vad gällde övriga klagomålspunkter som framgick i anmälan hade det inte förekommit kränkande särbehandling.

NN hade innan hen anställdes på förskolan arbetat i barnomsorgen under lång tid. Under sju år hade hen bland annat arbetat som rektor på förskolor i grannkommuner. Hen hade tagit steget att arbeta som förskolepedagog igen. Men efter händelsen kom hen inte att återvända till förskolan, eller något arbete inom X kommuns verksamhet, något som hen ändå inte verkade få. Hen hade trots flera jobbansökningar inte kallats till intervju. Hen utbildar sig till personalvetare.

Anmälan (i huvudsak)

Rektorns sätt att bemöta reportaget som NN varit delaktig i innebar ytterligare en kränkning av hen och innebar skada för hen. Artikeln var vinklad så att det framstod som att det hade varit hennes fel att rektorn tagit fram den dömde personens arbetskläder. Vilket inte alls stämde, rektorns sätt att lägga skulden på hen var ett sätt för hen att hantera sin ilska. Rektorn hade inga som helst bevis på att NN skulle ha sprungit efter hen eller varit ettrig. Det fanns inte heller någon sanning i påståendena.

Sala Allehanda publicerade rektorns uttalanden med innebörden att NN inte skulle ha anställts. Vilket var ett påhopp som påverkade hens möjligheter att få en ny anställning. Hen hade inte kallats till intervju trots att hen hade sökt flera tjänster. Händelsen och rektorns uttalanden om NN hade gjort att hen kände starkt obehag mot att överhuvudtaget återgå till förskolan. I stället började hen studera, eftersom hen insett att hens arbetssituation annars inte skulle lösa sig. Uppgifterna riskerade att skada hen i en ny, kommande, roll i staden.

Mediets svar (i huvudsak)

Sala Allehanda svarade genom chefredaktör och ansvarig utgivare Mats Wikman.

Nyheten handlade om att NN hade blivit kränkt av förskolan när hen erbjudits den före detta förskolelärarens arbetskläder,  en person som dömts för sexbrott mot barn. Avslöjandet om att den manliga förskoleläraren hade dömts för sexbrott mot barn hade skakat X-kommunen under våren 2022. NN hade tagit kontakt med mediet och i ljuset av vad som hänt bedömdes att även denna händelse hade ett nyhetsvärde.

Utfallet i ärendet rörande kränkning, om att hen erbjudits dessa arbetskläder, grundades på en bedömning som gjorts av kommunen själv. Därmed ansåg mediet att det fanns många frågetecken och ville därför även höra rektorn/förskolans förklaring till att något så pass uppseendeväckande hade kunnat ske. Artikeln ifrågasatte inte, utan bekräftade snarare, den kränkning som NN blivit utsatt för.

NN har inte orsakats en publicitetsskada till följd av att rektorn fick komma till tals. Vad gäller innehållet i huvudartikeln hade NN godkänt den och hen berättade då att hen inte längre kallades till anställningsintervjuer och att det var en följd av hens konflikt med sin arbetsgivare. Hen hade efter händelsen med arbetskläderna bestämt sig för att inte återvända till förskolan eller någon annan kommunal verksamhet i X kommun, något som hen ändå inte verkade få då hen trots flera jobbansökningar, inte ens kallats till intervju. I stället utbildade hen sig till personalvetare. Den skada hen beskrivit hade hen berättat om redan i intervjusituationen. Effekten av att hen inte blivit kallad till arbetsintervjuer hade alltså redan inträffat för publiceringen.

Anmälarens kommentar (i huvudsak)

NN inkom med följande förtydligande. Sedan publiceringen kallades hen inte längre på arbetsintervjuer till arbetsgivare som stod utanför kommunens regi. Vid intervjusituationen hade hen slutat kallas till intervjuer inom X kommun.

Hens anmälan föranleddes av det svar som rektorn lämnat och som publicerades. Rektorns påstående om att hen inte skulle ha anställt NN och så vidare var uppgifter som var skadliga för hen och som hen fått lida men för. Hens anmälan avser inte huvudreportaget som tidningen skrev om hen.

Ytterligare skriftväxling (i huvudsak)

Sala Allehanda har yttrat sig slutligt och tillagt i huvudsak följande. 

NN hade kontaktat Sala Allehanda i samband med nätpubliceringen den 29 november 2022 och tackat för en bra artikel och frågat om tidningen ville skriva mer. Men tidningens reporter avstod, något som anmälaren senare i mejl till mediet valde att beskriva som att Sala Allehanda ville ”tysta ner” det. Vilket inte stämde. Tre dagar senare skickade hen in anmälan till MO.

NN hade inte belägg för sitt påstående om att hen drabbats av en publicitetsskada under de dagar som löpt mellan publiceringen och hennes anmälan till MO, där skadan skulle ha bestått i att hen inte kallades till arbetsintervjuer någonstans i X kommun. Det var en långtgående slutsats att dra med hänsyn till den korta tid som förflutit. Normalt tog rekryteringsprocesser betydligt längre tid, det kunde även finnas en rad andra skäl till att en person inte kallades till en intervju.

NN har därefter yttrat sig slutligt och anfört i huvudsak följande. Hens anmälan tog sin utgångspunkt i att rektorn inte hållit sig till sakfrågan, utan i stället gått in på personangrepp mot hen och hens profession. Vilket inte hade något med saken att göra. I stället uttryckte rektorn sig ytterst olämpligt vilket innebar en fortsatt offentlig kränkning. Därtill saknades det belägg för den ”pajkastning” som Sala Allehanda genom artikeln publicerat.

Medieombudsmannens bedömning

MO:s uppgift är att bedöma om en utpekad person orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Här bör förtydligas att MO i regel prövar det som faktiskt har publicerats, inte vad en läsare kan hitta genom egna efterforskningar eller motsvarande efter en publicering.

En utgångspunkt för prövningen är att allmänintresset ska vägas mot den hänsyn som bör tas till den enskilde. I detta fall rör artikelns kärna en händelse som inneburit att NN erbjudits arbetskläder som använts av en tidigare anställd som dömts för sexualbrott mot barn.

NN har medverkat i huvudartikeln med namn och bild. Då hen riktat kritik mot förskolan och dess rektor har det varit motiverat att Sala Allehanda sökt rektorn för att ge hen utrymme att kommentera händelsen utifrån sitt perspektiv. Dock konstaterar MO att den anmälda publiceringen innehåller uppgifter som är skadliga för NN.

Den medieetiska frågeställningen i ärendet är om NN ska behöva tåla att omnämnas med de uppgifter som framgår av den anmälda artikeln, i vilken rektor uttalat att de två ”direkt kraschat” i personkemi och att de efter 20 minuter blivit osams. Rektorn sa också att NN varit ettrig och ”på hen” i frågan om arbetskläder i sådan grad att det svartnat i hennes ögon, vilket resulterade i att hen erbjöds de aktuella arbetskläderna.

Av publiceringen framgår även att rektorn ansett att NN inte borde ha rekryterats: ”Jag [rektorn] kände mig inte helt bekväm att anställa hen [NN], men det är brist på förskolelärare. Jag anställde hen och det var fel från min sida”.

Här ska beaktas att NN, även om hen medverkat i huvudartikeln, är anställd på en förskola och att det är hens arbetsgivare som uttalat sig. Enligt MO innebär inte hens medverkan i huvudartikeln att hen ska behöva tåla den typen av uttalanden som publiceringen innehåller. Uppgifterna pendlar mellan rektors egen upplevelse och uppgifter som både direkt och indirekt anspelar på NN:s person och profession. Rektorn har rätt att framföra sin version, men uppgifterna går utöver vad NN medieetiskt ska behöva tåla.

Det framgår inte av ärendet att NN fått möjlighet att kommentera uppgifterna som rektorn lämnat – vilket hade varit önskvärt, men därmed inte sagt sett till uppgifternas karaktär att det hade inneburit att skadan skulle varit mindre.

De uppgifter som Sala Allehanda publicerat har mot bakgrund av NN:s ställning och uppgifternas innehåll inneburit en oförsvarlig publicitetsskada för hen.

Sala Allehanda bör därför klandras för publiceringen.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Mediet har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

För oss är det självklart och en journalistisk grundregel att bägge parter får komma till tals med sina bästa argument, förklaringar och reflektioner. Detta har vi levt upp till i detta fall. Vad gäller uttalandet från rektorn står det helt klart att det handlar om personkemi och inte om anmälarens kompetens. Allmänintresset för den pedofilskandal som skakade Sala under våren var enormt, och därför var det viktigt att gå till botten med hur något så uppseendeväckande som vad anmälaren drabbades av över huvud taget kunde hända.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Sala Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförandena Johan Danelius, Stefan Johansson, Kristina Svahn Starrsjö och Christine Lager samt Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Carina Lövkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Göran Ellung, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Annika Levin, Magnus Ramberg, Ruth Mannelqvist, Arash Sanari och Laura Hartman, representerande allmänheten.