En patient som anmält en tandläkare till HSAN fick utrymme att berätta sin historia i en artikel. Återgivandet framstod som en ensidig partsinlaga med hårda anklagelser om fuskjobb och hade vid publiceringstillfället endast stöd i patientens berättelse. Publiceringen tillfogade den namngivna tandläkaren en allvarlig publicitetsskada som inte var motiverad av allmänintresset.
Exp nr 11/2011, Göteborgs-Posten, 2011-02-08
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Göteborgs-Posten för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
______________
Genom beslut den 25 november 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Göteborgs-Posten (GP) till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse
Vad tidningen publicerade
Den 25 februari 2010 hade GP en artikel med rubriken Lagningar gick sönder tillsammans med underrubriken Y (ett namn angavs) anmäler tandläkaren för fuskjobb.
I ingressen stod X (ett ortsnamn angavs): Plomb efter plomb trillade ur – bara dagar efter att tänderna lagats.
På ett anslutande foto syntes Y när han visade underkäken. I bildtexten stod TANDVÄRK. Y går på starka värktabletter. Ändå har han ont. Efter att plomberna trillade ur finns det inte så mycket kvar av hans tänder.
Y sade i en intervju att det var ett fuskjobb. Han hade anmält tandläkaren. Y grimaserade av smärta. Han var 52 år gammal och hade svårt att äta och kunde inte längre borsta tänderna eftersom det gjorde för ont.
– Det värker hela tiden. Drar jag in kall luft ilar det förskräckligt i tänderna.
Hans tänder var av dålig kvalitet. Mediciner hade gjort att salivproduktionen saktat ned och uttorkningen hade gått hårt åt tänderna. Lagningarna hade varit många under de senaste åren. För drygt ett halvår sedan skulle tänderna fixas ordentligt på folktandvården i Veddige, men resultatet blev inte som han hoppats. – Redan efter några dagar började jag tappa plomber. Det här är ett fuskjobb, sade Y och drog ned underläppen.
Han berättade att tandläkaren först gett honom beskedet att det skulle kosta 17 000 kronor att göra om lagningarna. Y ansåg att han inte borde betala för att tandläkaren gjort ett dåligt jobb. Han hade anmält henne till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
Tandläkaren (namnet angavs) ville inte kommentera fallet. – Det finns speciella omständigheter kring ärendet så jag vill vänta med att uttala mig tills jag samlat ihop alla papper. Inom tre veckor ska jag skicka in ett yttrande till ansvarsnämnden, sade hon.
Y var sjukpensionär, hade haft tre hjärtinfarkter och en stroke. Han hade ledvärk och diabetes och inte många kronor i plånboken. För honom betydde det allt om folktandvården bekostade lagningarna. Han orkade inte med mer. – Det är antingen det eller så hoppar jag ut genom fönstret, sade han med tårar i ögonen.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av tandläkaren som anförde att namnpubliceringen hade skadat hennes anseende svårt. Hon var, för första gången någonsin, anmäld till HSAN. Hon ville betona att tidningens publicering byggde helt på anmälarens uppgifter som således inte var granskade eller bedömda av HSAN. Hon var inte en tandläkare som gjorde “fuskjobb” och kunde inte förstå att namngivningen skulle vara motiverad av något uppenbart allmänintresse.
Hon var, som tidningen borde vara väl medveten om, förhindrad av patientsekretessen att i medierna nyansera bilden, rätta felaktigheter eller ge förklaringar till den situation som uppkommit för patienten.
Tidningens yttrande
GP anförde genom sin ansvarige utgivare att det inte var ovanligt att enskilda näringsidkare liksom offentliganställda med särskilt yrkesansvar namngavs när medierna gav röst åt personer som ansåg sig felaktigt behandlade som kunder eller patienter. Det fanns inte något skäl till att just tandläkare skulle slippa identifiering i sådan journalistik.
Detta hindrade emellertid inte GP från att i varje enskilt fall göra en bedömning av det motiverade i att namnge en kritiserad part. Tidningen utgick från olika omständigheter i fallet, exempelvis om den klagande formellt hade begärt prövning av sitt ärende och om en anonymisering kunde få konsekvenser för andra.
Den sista punkten hade blivit avgörande i detta fall. Det fanns bara tre tandläkare på folktandvården i X och om den aktuella tandläkaren hade anonymiserats hade det kunnat leda till att läsarna spekulerade kring vem av dessa tre som kritiken gällde. Att det gällde just folktandvården i X var relevant, eftersom artikeln publicerades på lokalsidorna och patienten – som ville framträda med namn – var bosatt på orten. Om artikeln hade hänvisat till “en folktandvård i Halland” hade det ändå varit lätt att genomskåda vilken mottagning som avsågs.
Att tandläkaren menade att hon var förhindrad att svara på grund av patientsekretess, kunde rimligen inte hindra tidningen att skriva en artikel om en missnöjd patient. Tandläkarens uppfattning i ärendet skulle heller inte förbli hemligstämplad utan skulle komma att framgå av tillsynsorganets beslut. HSAN:s beslut är offentliga.
GP skulle självklart följa upp saken när beslutet kom och ägna särskild uppmärksamhet åt detta för det fall tandläkaren skulle frias.
Anmälarens kommentar
Anmälaren inkom härefter med HSAN:s beslut i fallet. Beslutet innebar att hon friades. Det fanns enligt beslutet inte stöd för något annat än att hon fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen; anmälan kunde inte leda till disciplinpåföljd.
Beslutet hade kommit som en lättnad för henne även om det inte varit helt oväntat. Hon hoppades att hon nu snart skulle kunna lägga det hela bakom sig. Det hade varit många sömnlösa nätter och oro under arbetstid.
Ytterligare skrivelser i ärendet
GP anförde att man hade kontaktat anmälaren angående en uppföljande publicering om det friande beslutet, men att anmälaren bestämt hade motsatt sig en uppföljning. Tidningen hade valt att tillmötesgå hennes önskemål.
Anmälaren anförde att det var korrekt att hon inte ville ha en uppföljning i tidningen, eftersom hon var rädd att det kunde leda till ytterligare skada för henne om saken togs upp igen. Erbjudandet om en uppföljning kunde inte ursäkta det misstag som tidningen hade begått genom den första artikeln.
PO:s bedömning
Tandläkares yrkesutövning berör en bred allmänhet. Tandläkare har således en sådan ställning i förhållande till enskilda att de i många fall får tåla namngivning i samband med att kritik framförs mot deras yrkesutövning. I detta fall hade den intervjuade patienten också anmält saken till hälso- och sjukvårdens tillsynsorgan. Att tandläkare är bundna av patientsekretess kan inte heller hindra tidningen från att redovisa kritik från en missnöjd patient. Men det kan finnas anledning för tidningen att överväga hur kritiken redovisas.
En tidning bör inta en källkritisk hållning och bereda en kritiserad part tillfälle till bemötande. Tidningen bör även överväga vilken reell möjlighet den kritiserade parten har att bemöta utsagorna.
Den allvarliga och till viss del känslomässigt färgade kritik om fuskjobb som patienten framförde var av den arten att den svårligen kunde bemötas av tandläkaren på ett adekvat sätt, särskilt inte i detta tidiga skede av processen. Det hade också framkommit att patienten även tidigare hade haft stora problem med tänderna på grund av sitt hälsotillstånd. Vidare var det första gången som tandläkaren över huvud taget blev anmäld till HSAN. Dessa omständigheter talar för att tidningen borde ha visat större återhållsamhet vid beskrivningen av fallet.
Pressetiken innebär att tidningen bör följa upp en skildrad rättssak. Det var bra att tidningen erbjöd en uppföljning av vilken skulle framgå att tandläkaren hade friats av HSAN. Enligt min uppfattning hade en sådan uppföljning kunnat minska publicitetsskadan för anmälaren, även om anmälaren naturligtvis är fri att ha en annan åsikt. Den framförda kritiken var emellertid så allvarlig att GP:s erbjudande om en uppföljning inte räcker för att tidningen ska ha anses ha uppfyllt kraven på god publicistisk sed.
Sammanfattningsvis: Återgivandet av den ensidiga partinlagan med de hårda anklagelserna om fuskjobb, som vid publiceringstillfället endast hade stöd i patientens berättelse, tillfogade anmälaren en allvarlig publicitetsskada som inte var motiverad av allmänintresset.
Göteborgs-Posten bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
GP har yttrat bl.a. följande. Ur pressetisk synpunkt är PO:s resonemang besynnerligt. Det var just att patientens tandproblem var så allvarliga och att han kände sig så illa behandlad som GP tog upp saken. PO:s argumentation innebär att namngivning inte kan ske om kritiken mot en sekretessbunden tandläkare är alltför allvarlig eller komplicerad och om den missnöjde patienten är alltför verbal. Det faktum att tandläkaren inte tidigare anmälts till HSAN kan inte heller vara grund för anonymisering. Det måste vara enbart en bedömning i det enskilda patientärendet som avgör om namn ska publiceras eller ej. Om namnet inte publicerats skulle tidningen aktivt ha medverkat till ryktesspridning i X med omgivning om den kritiserade tandläkarens identitet, vilket skulle ha varit negativt för den anmälde tandläkarens få kollegor på orten. Mot bakgrund av PO:s ståndpunkter tycks det enda kvarvarande pressetiska alternativet vara att inte alls skriva om saken vilket vore att svika ett av tidningens uppdrag, nämligen att ge röst åt de utsatta i samhället.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Göteborgs-Posten genom publiceringen har åsidosatt god publicistisk sed.