Exp nr 106/2008 Magasinet Neo
Tidningen publicerade ett rykte om en persons sexuella läggning. Det fanns inte sådana skäl att publicera uppgiften att publicitetsskadan förtogs. Tidningen hade brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringen
Magasinet Neo publicerade i nr 1/08, som utkom den 15 januari, en artikel om mediernas makt med rubriken Skandal! Igen!. Den tredje statsmakten hade blivit den första. Journalisten Janne Josefsson hade uttryckt saken som att journalistkåren var åklagare, domare och bödel på samma gång.
Artikeln syftade till att granska mediernas självbild och arbetsmetoder. I sammanhanget tog artikeln upp flera olika “affärer” som medierna bevakat under hösten 2007. Bl.a. gällde det avslöjandet med bilder i Aftonbladet om att statsministerns statssekreterare varit berusad på krogen där hon suttit tätt ihop med en TV4-journalist, här A., en kväll när hon var i tjänst (de båda personerna namngavs i artikeln). Men man borde enligt tidningen komma ihåg att detta från början varit en affär om A. Nyheten var att TV4-journalisten umgåtts privat och till synes intimt med en person som han hade i uppgift att granska.
TV4-nyheternas chef hade gått till omedelbar attack mot Aftonbladet och sagt att det var obehagligt att journalister bevakade andra journalisters kontakter. Nyhetschefen hade också sagt att journalisten och statssekreteraren inte hade en privat relation. Vad nyhetschefen byggde detta på, förutom A.:s egna uppgifter, visste ingen. De direkta frågorna till A., om hur hans förhållande till statsministerns närmaste medarbetare egentligen såg ut, var märkligt tandlösa.
Förklaringen till det, som inga läsare, lyssnare eller tittare fick reda på, var att det under lång tid cirkulerat rykten i mediebranschen om att A. var homosexuell.
I stället kunde A. vrida om strålkastarljuset till den andra middagsgästen genom att i en intervju, gjord av arbetskamraterna på TV4, berätta om att statssekreteraren varit “glad i hatten”. TV4 lämnade också ut kvittot från krogkvällen till Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Ett knappt dygn senare avgick statssekreteraren. A. tog paus på obestämd tid. En vecka senare var han tillbaka på jobbet.
Affären om statssekreteraren illustrerade inte bara mediemaktens dubbelmoral – gärna granska andra, men nåde den som granskar oss – utan också hur godtyckligt makten utövades.
Anmälan
A. anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Anmälaren anförde att han som politisk reporter skulle granska och ifrågasätta våra makthavare. I anledning av denna affär hade även han själv blivit ifrågasatt och granskad, något han hade förståelse för. Det hade varit omtumlande men i det långa loppet säkert en nyttig upplevelse. Han ansåg dock att sådant som rörde hans privatliv måste få vara privat. Tidningarna måste respektera att det fanns en gräns för vad han skulle behöva stå ut med.
Han hade ställt upp på många intervjuer under den aktuella tiden. Magasinet Neo hade dock inte sökt honom för en intervju eller kommentar. Ändå hade tidningen valt att hänsynslöst publicera uppgifter om att det under lång tid skulle ha cirkulerat rykten i mediebranschen om att han var homosexuell.
Det stod tidningen fritt att ifrågasätta hans person, men att på detta sätt spekulera i hans privatliv hade kränkt honom och gjort honom oerhört ledsen. Han kände sig maktlös. Alla som läste textraderna insåg att det var frågan om en så kallad outing från magasinet Neo, men ingen på Neo hade försökt att kontakta honom för att diskutera publiceringen. Han och hans familj mådde dåligt av det övergrepp tidningen utsatt honom för.
Anmälaren anförde att frågan om enskilda personers sexuella läggning är mycket integritetskänslig. Han menade att Neo genom sin okänsliga publicering av ett rykte (oavsett om det var sant eller inte) åsidosatt publicistisk sed.
Tidningens yttrande
Magasinet Neo anförde att den anmälda artikeln var en kritisk genomgång av hur medierna utövar sin makt över samhälle och politik. Något som särskilt väl illustrerade mediernas maktutövning var händelseförloppet som föregick statssekreterarens avgång.
Den ursprungliga nyheten som publicerades i Aftonbladet var att en framträdande politisk journalist på TV4, A., hade umgåtts privat och till synes intimt med stats-ministerns närmaste medarbetare.
I artikeln ville skribenten peka på att det var märkligt och illustrativt att den från början mediekritiska nyheten, nämligen att A. skulle ha en olämplig relation med tanke på sitt journalistiska uppdrag, så snabbt lämnade strålkastarljuset. Tidningen menade att det till betydande del berodde på att det cirkulerat ett rykte om att A. var homosexuell. Flera journalistkällor hade bekräftat att det fanns ett sådant rykte. Uppgiften hade också publicerats på några bloggar och i en nättidning.
I artikeln hade man inte tagit ställning till om ryktet var sant eller inte. Det saknade också betydelse. Eftersom ryktet hade en direkt koppling till hur rapporteringen i affären om statsekreteraren utvecklade sig, var det motiverat att återge det.
Tidningen beklagade ändå att A. kände sig kränkt. Neo hade erbjudit anmälaren att inkomma med en replik till artikeln.
Ytterligare korrespondens
Anmälaren vidhöll att tidningen kränkt hans personliga integritet genom att framföra spekulationer kring hans sexualitet. Rapporteringen i artikeln om att han umgåtts privat med statssekreteraren hade stått sig, alldeles oavsett frågan om hans sexualitet.
Tidningen vidhöll att ryktet påverkat nyhetsrapporteringen i fallet om statssekreteraren och att det därför varit motiverat att återge det.
PO:s bedömning
I beslut den 12 september 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande.
Det har ett stort allmänintresse att granska mediernas makt över samhälle och politik. Frågan om enskilda personers sexuella läggning är dock mycket integritetskänslig och måste av tidningen hanteras med stor försiktighet.
I artikeln beskrevs hur fallet med (statssekreteraren) börjat som en (affär om A.). Infallsvinkeln för Aftonbladet var inledningsvis mediekritisk. En granskande journalist på TV4 hade haft en nära privat relation till en högt uppsatt person inom regeringskansliet, en person han var satt att granska. Strax därefter, bl.a. sedan TV4:s nyhetschef gått ut hårt mot att journalister bevakade andra journalisters kontakter och förnekat att relationen var privat, vändes dock strålkastarljuset i stället mot statssekreterarens agerande och hon hade fått lämna sin tjänst. Enligt min mening hade förhållandena kunnat diskuteras i artikeln alldeles oavsett frågan om A.:s sexualitet.
Sammanfattningsvis: Att förskjutningen av fokus i mediebevakningen kring (affären om statssekreteraren) hade ett allmänintresse, gjorde det således inte motiverat att publicera ett rykte om A.:s sexualitet. Publiceringen innebar spekulationer kring hans privatliv som tillfogade honom en oförsvarlig publicitetsskada.
Magasinet Neo bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Anmälningen rör att tidningen publicerat ett rykte om anmälarens sexuella läggning. Uppgiften har medfört en publicitetsskada. Skälen för publiceringen är inte sådana att denna är acceptabel. Neo har härigenom brutit mot god publicistisk sed.