Skaraborgs Läns Tidning, exp. nr. 128/2018, dnr. 17424
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Skaraborgs Läns Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 10 april 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Skaraborgs Läns Tidning till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 14 augusti 2017 publicerade Skaraborgs Läns Tidning, SkLT, Facket om problemen på Katedralskolan, Lärarna berättar om den svåra situationen och Gymnasiechefens svar på kritiken. På webben, skaraborsgslanstidning.se, var huvudrubriken Facket berättar öppet om problemen på Katedralskolan.
Publiceringens inledande del var en intervju med två namngivna fackliga företrädare för Lärarnas Riksförbund på Katedralskolan. I ingressen stod att personal på skolan under flera år upplevt stora ledningsproblem. Förbundet valde nu att berätta vad det och deras medlemmar gått igenom – i hopp om en snar förändring.
” – Det är många som flyr arbetsplatsen”, berättade en av LR:s representanter.
SkLT hade under de senaste åren fått indikationer på att personal på Katedralskolan upplevt stora ledningsproblem. Hittills hade ingen vågat träda fram i tidningen och öppet berätta, men nu bekräftade facket den bild som framkommit.
Fackets representanter hade tidigare ställt hoppet till en utredning från 2016, som lett till att dåvarande skolchefen fått lämna sin tjänst.
LR ansåg dock att gymnasiechefen Anette Almqvist var det stora bekymret, hon ingick bland mellancheferna och stod mellan skolchefen i kommunen och rektorerna på Katedralskolan.
Fackrepresentanterna hade framfört kritik mot henne i utredningen (som gjorts av en konsult tillsammans med Ove Johansson, senare tf skolchef), men för mellanchefsskiktet blev det inga förändringar.
” – Det var snarare så att de gick stärkta ur det här eftersom kritiken inte ledde någonvart”, sade facket.
Anette Almqvist hade tillrätt tjänsten inför läsåret 2011/2012, något som LR menade kom att innebära en stor förändring för Katedralskolan.
Före hennes tillträde hade personalen varit involverad och upplevelsen var att ledningen knappt behövdes, berättade facket. Sedan förändrades saker snabbt. Känslan var nu att det rådde ett underskott av delaktighet och inflytande, samt en brist på tillit till följd av att det saknades en dialog i vardagen och då arbetsgivaren inte tog till sig förslag.
Medlemmar hade berättat för de fackliga företrädarna att kritik som medlemmarna framförts slagits ned och att de blivit illa bemötta av gymnasiechefen. Personalen hade tystnat.
Knappt två år efter att Anette Almqvist börjat, hade det upprättats en skrivelse som majoriteten av lärarna stod bakom. Situationen hade då blivit så allvarlig att man ville uppmärksamma skolchefen och personalchefen på problemen. Skrivelsen kom dock aldrig att skickas iväg, bland annat eftersom lärare inte vågade skriva på.
Saken hade nu närmast förvärrats. Ett problem för fackrepresentanterna hade varit just att medlemmar inte ville skylta med sina namn av rädsla för repressalier. När facket skulle ta saken vidare till ledningen fick de därför använda svepande formuleringar, som till exempel att “medlemmar mår dåligt”. Bristen på konkretion hade i sig gjort det svårt att åstadkomma förändringar.
LR hade ändå försökt att få gehör för problemen, de fackliga representanterna hade fört många samtal med högre tjänstemän, bland dem kommundirektören. Det hade dock antagligen inte diarieförts, enligt facket.
Fackföreträdarnas känsla var att den information som de lämnat inte kommit politikerna till del, och de undrade vilket underlag den politiska nämnden fattade sina beslut på.
Samtalen med Ove Johansson, inom utredningen, hade lett till ett möte. Det ägde rum före julavslutningen 2016 och handlade om de problem med gymnasiechefen som facket och många av dess medlemmar upplevde. Även Annette Almqvist hade deltagit.
Saken utmynnade bara i att Katedralskolans personal, i samband med vårterminens start 2017, kallades till ett möte med just gymnasiechefen. SkLT hade pratat med flera av lärarna som deltagit.
” – Hon riktade märklig kritik mot oss som personal. Sa att det är många som behöver tänka över frågan `varför jag är här´. Frågan var formulerad på ett sådant sätt att det tolkades som att det fanns ett antal i personalen som inte gjorde sitt jobb”, berättade en lärare och fortsatte:
” – En del av er förtjänar inte er lön sa hon. Ni gör inte rätt för er. Det riktades allmänt till alla som satt där. Jag har varit med om så mycket, men det här är det värsta som jag upplevt riktat till en hel personalgrupp.”
Efter händelsen beskrev flera lärare att de tappade förtroendet för gymnasiechefen och under den följande våren valde också många att säga upp sig.
Statistiken för personalomsättningen på skolan visade en tydlig ökning av lärare som valt att lämna skolan. Mellan åren 2007 och 2010 var det endast två lärare som slutade på egen begäran. Efter Anette Almqvists tillträde hände något, sedan 2011 hade 32 lärare slutat. Bara under 2017, fram till publiceringen, hade sex lärare lämnat sina tjänster.
Under rubriken Lärarna berättar om den svåra situationen stod att en rad lärare nu valt att för första gången öppet berätta om ledningsproblemen som de upplevt under flera år.
” – Vi vill ha en förändring. Men inget har gått fram hittills. Därför går vi nu till tidningen.”
Samtliga bekräftade den bild som LR beskrev. De var besvikna och frustrerade över att problemen fått fortgå så länge och även oroade över det vikande elevantalet.
En av dem berättade att bekymren som Katedralskolan drogs med även fanns på många andra skolor, men i det här fallet fick man inte ens låtsas om problemen utan saken skulle tystas ned.
De anställda som tidningen pratat med upplevde en respektlöshet från skolans ledning. Det största problemet fanns hos gymnasiechefen som lärarna beskrev som dysfunktionell och oberäknelig. Personal som öppet uttalade sig kritiskt hade ofta mötts av omedelbara utskällningar och bestraffningar, sade de.
” – Vår chef har många ansikten beroende på vilken situation hon är i. Det blir obehagligt när hon pressas.”
Anställda berättade också om hur en form av informellt angiverisystem startats.
” – De som anger någon favoriseras. Kritik som kommer fram ses som personliga påhopp och bestraffas med låga lönepåslag.”
Beskrivningen bekräftades av flera andra lärare:
” – Lärare som säger saker som tolkas negativt kallas in och förhörs om vilka som varit med och sagt samma sak och så vidare. Deras maktmedel är att inte höja lärarnas löner.”
Lärarna tog upp att skolan blivit av med många duktiga lärare. Förklaringen som skolan gav, enligt lärarna, var att de som slutat fått nya jobb och att alla var utbytbara.
Flera lärare beskrev även hur gymnasiechefen försökt hindra att kritik kom ut.
” – Personalen får inte berätta. Hon höll ett tal efter jullovet i år som många anställda uppfattade som ett hot. Bland annat så sa hon att vi måste tänka på vad vi säger inför att Skolinspektionen skulle göra sin inspektion. Det var en otrevlig stämning och hon menade att allt som sägs kan komma i tryck, som i tidningen.”
Anette Almqvist skulle enligt läraren också sagt att “man får tänka efter om man har här att göra, om man verkligen ska jobba här. Tänk på vad du gör.”
Mod och initiativ premierades inte, om man visade det “blev man inkallad för en avhyvling, att så kan du inte skriva eller säga”, sade en av lärarna.
På tidningens fråga om förvaltningen och nämnden var medvetna om förhållandena, svarade en lärare att, nej, det hade “varit en dödssynd att gå förbi cheferna och direkt till politiker”. En annan lärare trodde dock att förvaltningen kände till problemen, men att man höll “varandra bakom ryggen”.
Samtidigt som det fanns många i lärargruppen som mådde dåligt hade elevtappet ökat. En av skolans lärare menade att det inte borde vara så, eftersom barnkullarna ökat. Denne höll främst Anette Almqvist ansvarig och menade att gymnasiechefen inte lyckats “ta in det här”.
De lärare som SkLT pratat med ansåg alla att gymnasiechefen borde bytas ut.
” – Vi måste ha en ledning som är intresserad av utveckling och att driva Katedralskolan framåt. Inte bara denna förbaskade tystnad.”
Lärarna var medvetna om att deras kritik inte ställde skolan i en bra dager, men framhöll samtidigt att det inte hjälpte att “sopa problemen under mattan”.
Under rubriken Gymnasiechefens svar på kritiken stod i ingressen att Skaras gymnasiechef Anette Almqvist fått ta del av innehållet i kritiken under den föregående fredagen. (Publiceringen skedde på måndagen, PO:s anm.) Hon ville avvakta med att kommentera kritiken närmare.
Därefter återgav tidningen innehållet i ett mejl från Anette Almqvist:
“Jag har tagit till mig informationen om den framförda kritiken och tar naturligtvis det hela på allra största allvar. Samtidigt är det omöjligt för mig att bemöta dessa påståenden i media innan jag har fått möjlighet att påbörja ett internt arbete kring det som framförts. Jag bedömer att kritiken både är riktad till mig som ledare, men också mot organisationen som helhet.
Självklart kommer jag och min chef tillsammans med ledningen på enhet Katedral att redan nu i veckan få till en dialog om det som framkommit. Jag väljer därför att inte gå in på detaljer i det som lyfts fram i nuläget.”
Det faktum att 32 lärare sagt upp sig under hennes tid som gymnasiechef, kopplade hon i mejlsvaret till att antalet elever i gymnasieskolan totalt sett hade minskat, något som gällde hela landet.
“Det är ju då självklart att antalet lärare har varit tvunget att minska även i Skara när vi har minskat med 307 elever”, skrev hon.
Tidningen hade också ställt en fråga angående hennes ansvar för att skolan tappat så många elever, men det hade hon än så länge inte svarat på.
Den 15 augusti publicerades Tidigare lärare på Katedralskolan: “Jag grät varje dag”.
” – Jag grät varje dag, både på jobbet och när jag kom hem”, berättade den tidigare läraren NN [namn angivet].
LR beskrev att det som NN gått igenom med gymnasiechefen Anette Almqvist var ett av de svåraste fallen. NN hade jobbat på Katedralskolan som lärare och arbetsledare i många år. Den förföljelse som hon ansåg sig utsatt för gjorde dock att hon valt att sluta.
NN sade att hon var en av dem som tidigt märkt att något var fel. Hon berättade att hon hamnat i en beroendeställning till Anette Almqvist, och det var där problemen börjat. Arbetsgivaren hade föreslagit sjukskrivning men det ville inte NN.
NN berättade att hon haft problem med lederna och därför behövt vissa enkla arbetsanpassningar. Trots att hon fått stöd av både företagshälsovården och facket hände ingenting. Till slut mejlade hon nämnden och förvaltningschefen men det skulle hon aldrig ha gjort. Att hon påtalat brister i gymnasiechefens agerande fick svåra konsekvenser, fortsatte NN.
” – När jag kritiserade henne använde hon mer och mer av sin makt. Hon tog bort kurser som jag ville ha och la på andra kurser så jag fick större arbetsbelastning. Trots att det var ganska givet vilka kurser jag skulle undervisa i så sa hon rakt ut att jag inte kunde vara säker på vilka kurser jag skulle få till hösten. Allt för att göra mig osäker.”
Situationen gjorde att NN kände sig alltmer psykiskt nedbruten.
” – Jag grät varje dag, både på jobbet och när jag kom hem. Jag bad om hjälp för att underlätta jobbet […]. Jag behövde en parkeringsplats närmare skolan och en högre stol i klassrummet, men hon drog ut på det.”
NN kände sig misstänkliggjord och upplevde att hennes sjukdom ifrågasattes. Processen drog ut över ett helt läsår trots påtryckningar från facket.
” – Det var ett sätt att få makt över personalen, att hon förstod vad man behövde eller vad som var viktigt för en, och att hon sedan på olika sätt såg till att man inte fick det man ville. Eller i alla fall att man blev osäker på om man skulle få det som man ville ha.”
NN hade också upplevt det som mycket ångestladdat när hon kallats till olika möten med gymnasiechefen.
” – Hon kunde till exempel skicka ett mail en fredag om att hon ville träffa mig följande torsdag. Hon vägrade säga vad mötet skulle handla om, mer än att det framkommit `synpunkter´ från elever. Och så fick man gå där en hel vecka och må dåligt och fundera på vad det gällde. Som lärare finns det ju alltid elever som inte tycker om en av olika skäl, och sådana elevers synpunkter var hon väldigt duktig på att fånga upp, så att man inte skulle känna sig säker.”
NN beskrev att hon vid ett tillfälle avböjt ett möte i enrum som gymnasiechefen ville ha efter ett arbetslagsmöte. Hon hade inte orkat och låste in sig i sitt arbetsrum.
” – Men då respekterar hon inte vad jag säger, utan följer efter mig och låser upp till mitt arbetsrum och går in. Jag vädjar till henne att gå därifrån eftersom jag mår så dåligt […] och till slut lämnar hon rummet i affekt.”
NN hade pratat med facket om händelsen och facket kontaktade i sin tur gymnasiechefen.
” – Då sa hon att hon bara hade tänkt att ge mig beröm för en sak. Hon lovade fackombudet att hon i stället ska maila mig det positiva hon ville säga till mig. Något sådant mail får jag såklart aldrig. Fast facket påminde henne om det.”
Händelsen togs upp på ett rehabiliteringsmöte och bekräftades på mötet av gymnasiechefen. Vid den tidpunkten hade NN börjat spela in mötena eftersom hon upplevde dem som jobbiga. SkLT hade tagit del av inspelningen.
NN beskrev också att hon upplevt en utfrysning på skolan där även rektorer varit inblandade.
” – Det fanns personal som blev tillsagd att inte prata med mig, jag skulle isoleras. Vid ett tillfälle var det ändå en som gjorde det när jag var i kopieringsrummet, då blev de inkallade till skolledningen.”
Trots att hon motarbetats, som hon beskrivit det för tidningen, hade det gått bra för NN som lärare. Hon hade fått ta emot ett väldigt fint pris inom skolans värld.
Ingen i skolledningen hade gratulerat henne utan det hade bara nämnts på ett skolmöte där man gått laget runt för att lyfta positiva nyheter. Sedan hade hon fått en av de lägsta löneökningar man kunde få den våren, berättade hon.
Efter den låga löneökningen hade hon gått till sin rektor och frågat vad hon skulle göra för att kunna få en gynnsammare löneutveckling nästa år. Rektorn hade svarat att det gällde hennes pedagogik, men rektorn hade inte ens varit på hennes lektioner och hon visste att hon var en omtyckt lärare. Det var droppen som fick henne att börja se sig om efter ett nytt jobb, fortsatte NN.
Artikeln avslutades med uppgift om att gymnasiechefen Anette Almqvist och Skaras skolchef Jonny Palmkvist avböjt att bemöta det som framkommit i NN:s berättelse.
Den 16 augusti publicerades “På Katedralskolan fick man inte vara rektor”. I ingressen stod att även omsättningen av rektorer hade varit hög under den tid som Anette Almqvist suttit i ledningen.
” – På Katedralskolan fick man inte vara rektor, utan man skulle verkställa hennes order”, berättade en av de rektorer som de senaste åren valt att sluta.
I artikeln intervjuades den före detta rektorn anonymt. Han berättade att han valt att sluta redan efter två månader på skolan, på grund av brister i ledningen av verksamheten.
Han menade att rektorerna inte hade den autonomi som de skulle ha enligt skollagen utan att gymnasiechefen i stället lade sig i arbetet på ett sätt hon inte borde. Redan det förhållandet att hon hade sin arbetsplats på skolan var ett problem.
Hans bild bekräftades av facket och en rad lärare. De beskrev att de beslut som rektorerna egentligen skulle ha rätt att fatta, fastnade i en “flaskhals”, eftersom som allt skulle sorteras genom gymnasiechefen.
Skolinspektionen hade uppmärksammat ledningsproblemen redan 2013 och påpekat vikten av att rektor skulle besluta om sin enhets inre organisation och ha full bestämmanderätt inom sin enhet. Problemen kvarstod dock fortfarande, enligt lärare.
Såväl facket som lärare vittnade också om det ibland var svårt att få information från ledningen och om hur beslut ofta ändrades. Något som även den intervjuade rektorn fått känna av.
” – Det var en situation där saker som tidigare sagts plötsligt ändrades. Man visste inte om saker gällde eller hur länge något som sagts skulle gälla. Det var ett sätt för gymnasiechefen att söndra och härska.”
Rektorernas ansvar för programmen hade bytts kort inför läsårsstarten. Likaså hade lärare fått sena besked om vad de förväntades att göra kommande läsår, sade facket.
Situationen med sena besked, men också oviljan att lyssna på personalen, hade lett till att lärare blivit sjukskrivna. En av dem hade berättat om hur försöken att få gehör för en för tung arbetsbörda varit förgäves.
” – Jag fick ofta ta över klasser som inte fungerat med andra lärare. Jag bad Anette i början av sommarlovet att få prata med henne och titta över tjänsten och rätta till det. Men det hände inget och hon återkom inte. Vid höstterminen hade jag fått en ny rektor igen. Efter det blev jag sjukskriven.”
Sedan 2013 hade fem rektorer valt att lämna Katedralskolan. Mellan 2007 och 2012 hade ingen rektor slutat.
Situationen på skolan hade fått den intervjuade rektorn att lämna sin tjänst.
” – Min sista dag sa Anette att hon skulle höra av sig några veckor senare. Trots att mitt beslut ställde henne i en rätt taskig position så tyckte jag det var stort av henne. Men jag måste säga att jag inte blev helt förvånad när hon aldrig hörde av sig. Det är ingen stor grej, egentligen, men det gör att jag inte kan tala väl om Skara som arbetsgivare. Lovar man en uppföljning på det sättet så bör man nog hålla det”, avslutade rektorn.
Gymnasiechefen Anette Almqvist och skolchefen Jonny Palmkvist hade beretts möjlighet till kommentar, men de hade avböjt.
Den 28 augusti publicerades en insändare under rubriken Chefernas kritik: “vinklad journalistik”. Insändaren var undertecknad av tf kommundirektören tillika personalchefen Kjell-Ove Karlsson samt barn- och utbildningsförvaltningens chef Jonny Palmkvist (även kallad skolchef i publiceringarna, PO:s anm.).
I inlägget stod att även om kommunen skulle tåla en granskning, hade rapporteringen om Katedralskolan passerat en etisk gräns när en medarbetare blev “uthängd” med påståenden som tog heder och ära av henne som person. Till exempel hade hon sammankopplats med ord som “dysfunktionell” och begrepp som “angiverisystem”.
En ansvarsfull journalistik och relationen mellan kommunen och pressen byggde på att tidningen beskrev sakförhållanden, och inte lät rapporteringen övergå till personangrepp som var omöjliga att bemöta men som ändå klistrade sig fast som sanningar.
Medarbetaren hade bara fått fyra timmar på sig av tidningen för att bemöta anklagelserna, vilket inte var rimligt.
Sedan hade tidningen handplockat två personer som fick tala ut om sina upplevelser. Många av de medarbetare som slutat på Katedralskolan hade gått vidare efter goda år på skolan.
Det stämde att 32 lärare hade slutat från 2011 och framåt, men 28 lärare hade också kommit till Katedralskolan. Det hade tidningen blivit upplyst om, men tyckte inte det var intressant att nämna. Rörligheten hade varit extremt stor inom lärarkåren i hela närområdet.
Att det fanns organisatoriska problem och en hög arbetsbelastning inom skolan hade varit känt för kommunen som arbetat med frågorna över tid. Kommunen tog kritiken på allvar och skulle givetvis fortsätta att utreda situationen.
Gymnasieskolan i Skara och i övriga Skaraborg var inne i en period av omstrukturering där det fanns färre elever än gymnasieplatser. Skara skulle göra allt för att klara den matchen.
Då var kommunen inte hjälpt av vinklad journalistik och påhopp på medarbetare som passerade anständighetens gräns.
I direkt anslutning till insändaren svarade tidningen under rubriken SkLT svarar och förtydligar.
SkLT menade att tidningen hela tiden varit öppen för att publicera kommentarer. SkLT bemötte också uppgifterna om att gymnasiechefen skulle ha haft alltför kort tid på sig att svara.
SkLT hade sökt henne klockan 10 fredagen innan måndagens publicering. Hon hade återkommit per telefon till tidningen vid 11-tiden. Då hade tidningen upplyst henne om den kritik som riktats mot henne och om att hon hade möjlighet att bemöta uppgifterna samtidigt.
Gymnasiechefen hade velat ha kritiken mejlad till sig i punktform och ville gå igenom saken med sin chef. Mycket riktigt hade hon getts tid till klockan 16 på fredagen att återkomma med besked om och hur hon ville bemöta kritiken.
Inte av något samtal eller mejl framgick det dock att hon endast hade till klockan 16 på sig att svara. Fredagen hade följts av en helg då det funnits möjligheter till såväl intervjuer som mejlväxling.
Gymnasiechefen ville emellertid stoppa måndagens publicering och flytta fram den till tisdagen, vilket SkLT inte gått med på.
På fredagseftermiddagen kom gymnasiechefens mejlsvar som tidningen också publicerade. Hon avböjde vidare kommentarer.
Efter det hade hon och skolchefen fått ta del av alla artiklar före publicering, men de hade även fortsättningsvis avböjt att kommentera.
Att 28 lärare börjat på Katedralskolan, förklarade inte på något sätt orsaken till att 32 slutat.
Det handlade inte om någon lösryckt kritik mot gymnasiechefen, utan kritiken var bred och samstämmig, avslutade tidningen sitt svar.
Vidare tillkom den 23 oktober Kommunens utredning visar på brister på Katedralskolan. I ingressen stod att även kommunens egen utredning visade på brister. Därför hade man tagit in konsulter som skulle utreda skolans organisation och struktur. Gymnasiechefen var tjänstebefriad under utredningen.
Kommuncheferna Jonny Palmkvist och Kjell-Ove Karlsson hade under drygt två månader gjort en utredning av Katedralskolans organisation som helhet. Bakgrunden var SkLT:s rapportering och två externa konsulter skulle nu anlitas för fortsatt utredning.
Tidningen återgav delar av innehållet i ett pressmeddelande från kommunen/Jonny Palmkvist:
” – Vi har kommit fram till att det finns brister vad gäller både styrning och ledning samt att organisationen på skolan behöver ses över. Förtroendet mellan ledning och delar av personalorganisationen sviktar och det finns omfattande brister i ledningsstrukturen och samverkan.”
I pressmeddelandet nämndes tidningens granskning men skolchefen ansåg inte att man i kommunens utredning funnit grund för påståenden som gjorts om gymnasiechefens personliga egenskaper.
Hon var tjänstebefriad och Jonny Palmkvist sade:
” – Processen vi går in i kräver stor delaktighet och tillförlit och det är inte möjligt att hon ingår i den processen.”
Kritiken föll i vissa delar hård mot verksamhetschefen, då det tydliggjordes att verksamhetschefen hade det yttersta ansvaret för styrning och ledning på skolan. Det klargjordes att rektorerna måste ha förutsättningar för att kunna ta ansvar och möta sin personal. Därmed menade kommunen att det fanns anledning att se över och balansera verksamhetschefens roll och anpassa arbetslag och organisation så att detta blev möjligt.
Utredningen konstaterade också att det inte bara var mellan ledning och personal som det fanns spänningar och splittring, det fanns också en ökad oro och slitningar mellan och inom olika personalgrupper.
(SkLT:s granskning innehöll ytterligare publiceringar, bl a artiklar där SkLT hade sökt företrädare för kommunen för kommentar.)
Anmälan
Publiceringarna den 14, 15 och 16 augusti anmäldes av Anette Almqvist genom ombud.
Att SkLT granskade ledarskapet för Katedralskolan var en sak, men att tidningen på detta sätt fokuserade på anmälaren, var en annan.
Anette Almqvist hade exponerats med namn och bild i ett sammanhang där anonyma personer tilläts beskriva henne som “en person med många ansikten” och som “oberäknelig och dysfunktionell”. Det hade även stått att hon gav “omedelbara utskällningar och bestraffningar”, att “det blir obehagligt när hon pressas” och vidare att hon låg bakom “ett informellt angiverisystem” och bestraffade lärare med låga lönepåslag.
Detta innebar personliga angrepp som inte var acceptabla.
Den utredning som kommunen gjort efter artikelserien kunde inte heller finna något som styrkte uttalandena om Anette Almqvist som person.
Dessutom innehöll publiceringarna rena sakfel, till exempel var det inte gymnasiechefen som satte lärarnas löner.
Granskningen hade inte heller satt olika skeenden i ett sammanhang. Hur såg till exempel de politiska besluten ut och hur hade Anette Almqvists ledning agerat?
Publiceringarna kränkte Anette Almqvist på ett oförsvarligt sätt. Hon bodde på orten och hade barn som gick i skolan där.
Tidningens yttrande
Skaraborgs Läns Tidning anförde genom sin ansvariga utgivare, Marie Johansson Flyckt, att gymnasiechefen har en sådan ställning att hon kunde få räkna med att personligen stå till svars för hur hon bedrev sitt uppdrag.
Förhållandena på gymnasieskolan var av intresse för många av kommunens invånare, både tidigare och framtida skolelever och även anhöriga till ungdomar som skulle gå på skolan.
Om SkLT hade kallat anmälaren till exempel “en i skolledningen” på Katedralskolan, hade tidningen samtidigt misstänkliggjort en rad andra personer som inte berördes av kritiken.
Tidningen hade gett anmälaren tillfälle till samtidigt bemötande (i enlighet med vad som framgick av SkLT:s svar och förtydligande som publicerades i tidningen den 28 augusti, PO:s anm.) och SkLT hade hela tiden kommunicerat artiklar med anmälaren inför publicering med erbjudande om kommentar. Hon hade dock valt att avstå från att bemöta uppgifterna. Det mejl som hon skickat till tidningen inför publiceringen den 14 augusti hade publicerats. Tidningen hade också på insändarplats publicerat kommunens svar på kritiken.
SkLT hade pratat med sju lärare inför granskningen och bedömde att detta tillsammans med fackets uppgifter var ett tillräckligt underlag. Kritiken mot anmälaren hade varit bred och samstämmig.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att den personligt färgade kritiken mot henne inte hade varit relevant att publicera. Det skulle också framhållas att det inte framkommit klagomål om att gymnasiechefens utövande av sin yrkesroll skulle ha påverkat eleverna negativt.
Det hade varit bättre om tidningen skrivit om anmälaren som verksamhetschef Gymnasie/Vux, vilket var hennes titel.
Anmälaren vidhöll även att hon hade getts för kort tid att svara tidningen.
Sju lärare utgjorde endast fem procent av skolans pedagogiska personal.
Anette Almqvist hade inte haft personalansvar för lärarna, det ansvaret hade legat hos rektorerna.
PO:s bedömning
Det har funnits ett allmänintresse av att spegla arbetsmiljön på den aktuella skolan. Skolinspektionen påtalade, efter vad som framgår, brister i ledningsfunktionen redan 2013. Saken följdes av en utredning 2016 som ledde till att dåvarande skolchefen fick lämna sin tjänst. Lärarnas riksförbund riktade kritik mot gymnasiechefen även i den utredningen, vilket dock inte medförde några åtgärder.
Kritiken mot ledningsfunktionen är allvarlig och innefattar uppgifter om en osund tystnadskultur, maktmissbruk mot lärare, samt en styrning av rektorernas arbete på ett sätt som förhindrar den autonomi de har enligt skollagen. De påtalade bristerna har förelegat kontinuerligt under en längre tid, utan att man har lyckats komma till rätta med situationen.
I sin egenskap av verksamhetschef för skolan får anmälaren också acceptera att namnges i samband med att kritik riktas mot arbetsmiljön och ledningsfunktionen.
I fråga om tillfälle till bemötande anser jag att tidningen har gjort vad som kan begäras av den. Anmälaren har beretts tillfälle till samtidigt bemötande och därefter löpande erbjudits kommentar. Tidningen publicerade det mejl från henne som hon skickade till tidningen inför den första publiceringen i artikelserien, och har därefter löpande erbjudit henne bemötande. Tidningen publicerade också kommunens svar på kritiken och har följt upp den utredning som kommunen initierade efter granskningen.
Så långt har publiceringarna ett allmänintresse och anmälaren får tåla den publicitetsskada som uppkommit för henne.
Det är emellertid en sak att beskriva hur anmälaren faktiskt har agerat i vissa situationer, det rör sig om vad som har hänt eller påstås ha hänt i sak, och är något som anmälaren kan förväntas ta ställning till och bemöta eller kommentera. Även om kritiken är allvarlig riktar den sig mot hennes tillkortakommanden i hur hon utövat sin ledning av skolan.
En annan sak är påståenden om hennes karaktär och personlighet.
Vissa uppgifter i publiceringen har en så personlig prägel att de blir i det närmaste omöjliga att bemöta på ett adekvat sätt. Det gäller till exempel beskrivningen av henne som dysfunktionell och oberäknelig, att hon drivs av att härska och söndra, eller att hon agerar som hon gör i syfte att skapa osäkerhet hos medarbetarna.
Tolkningen av hennes karaktär och spekulationer kring vilka motiv som driver henne, går utöver vad anmälaren ska behöva tåla från pressetisk utgångspunkt. Uppgifterna är mycket misskrediterande för henne och motiveras inte av allmänintresset. De har tillfogat henne en oförsvarlig publicitetsskada och Skaraborgs Läns Tidning bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Ledamöterna Anders Nilsson och Sven Hagströmer var av skiljaktig mening och ansåg att tidningen inte skulle klandras.