Även om utpekandet är mycket begränsat kan publiceringen, med hänsyn till uppgifternas ytterst kränkande karaktär, inte passera medieetiskt.
Smålänningen, exp. nr 115/2022, dnr 22247
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Smålänningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 23 september 2022 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Smålänningen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat klagomål mot en artikel med rubriken Småbarnsmamman Emma bor granne med en pedofil, publicerad på smalanningen.se den 13 juni och en i huvudsak motsvarande publicering i Smålänningens tryckta utgåva den 16 juni 2022.
Anmälaren är förälder till den omskrivne man som dömts för sexualbrott mot barn. Klagomålen gällde hur hen beskrevs i den aktuella artikeln. Även om anmälan avsåg hen riktade anmälaren även kritik mot vissa passusar i artikeln som gällde sonen.
Vad mediet publicerade
Både i den tryckta tidningen (på förstasidan) och på nätet fanns en bild från en lekpark. Det framgick att saken gällde X kommun (ort angiven).
Ingressen
Emma hade varnat sina barn. Visat bild på mannen de inte fick lita på, förklarat varför de inte fick springa lättklädda i trädgården på sommaren och bytt skola för att skydda dem. Men familjen kom inte ifrån att de bodde granne med en dömd pedofil.
Artikeltexten (i sammandrag)
Regnet hängde i luften, och villakvarteret vilade tyst. Här trängdes studsmattor och leksaker i skrikiga färger med äppleträd och utemöbler i trädgårdarna. Neråt gatan skymtade en lekplats och i fjärran hördes ljudet av ett tåg på väg söderut.
Gången upp till huset spärrades av en rejäl grind i staketet. Den var ett diskret tecken på att allt inte stod rätt till i kvarteret. Ett uttryck för viljan att skydda det som man höll närmst. Ett sätt att hålla monstret ute. Åtminstone symboliskt.
Han var dömd för flera grova sexuella brott mot barn. Just nu satt han häktad misstänkt för sju nya fall av våldtäkt mot barn. Mannen som var i Y-årsåldern (ålder angiven) bodde i X kommun, och Emma (som i verkligheten hette något annat) bodde med sin man och sina barn ett stenkast bort. Närheten till honom påverkade hela familjens sätt att leva. Hotet var ständigt närvarande när mannen var på fri fot.
– För mig kan han aldrig sona sina brott, sa Emma med lika delar uppgivenhet och ilska.
Det var svårt att skydda sig helt, och det gnagde Emma att andra grannar inte visste vad som doldes bakom grannhusets fasad.
– Hans förälder bjöd in till loppis hemma hos dem och skrev: ”Det finns någonting som passar hela familjen så ta med barnen!” Det är så många bitar i det här som är vidrigt.
Emma och hennes man fick höra talas om pedofilen för något år sedan efter att Y-åringen försökt ta kontakt med barn utanför en skola i X kommun. Han hade även gjort försök via sociala medier och appar. Skolan hade skickat ut brev för att varna, men bara till vissa föräldrar. Emma och hennes man hade fått höra detta på omvägar då deras barn bedömts som för unga för att vara i riskgrupp för mannen. De kände sig svikna av skolans ledning och upplevde att skolan inte tog det ansvar som den borde för elevernas säkerhet.
Pedofilen hade i december dömts till dagsböter för sexuellt ofredande och försök till utnyttjande av barn för sexuell posering. Just nu satt han häktad misstänkt för sju fall av våldtäkt mot barn.
– Uppenbarligen tar inte Sverige ansvar för att de här människorna får ordentliga straff, för då hade det inte hänt en tredje gång. Och det är ju inte ens en tredje gång, för när vi säger en tredje gång då handlar det om sju våldtäkter! Jag menar hur många förstörda liv är det?
Hon tyckte att det var tydligt att mannen borde dömas till vård och inte fängelse eller böter.
– Det är klart att om han märker att han går fri så lätt så kommer han begå fler brott. Det kommer inte att sluta förrän han antingen får vård eller ett skott i huvudet. Jag är faktiskt förvånad att han lever.
Emma återkom gång på gång till hur samhället och rättssystemet brast i skyddet av barnen.
Anmälan
Anmälarens son var dömd för sexuella övergrepp mot barn. Som anhörig hade hen stått utanför rapporteringen medan det skrivits om honom, fram till denna publicering.
I artikeln insinuerades att hen skulle ha varit delaktig i övergreppen. Det stod:
”Hans förälder bjöd in till loppis hemma hos dem och skrev: ’Det finns något som passar hela familjen, så ta med barnen!’. Det är så många bitar i det här som är vidrigt”.
Det framställdes som att det inte bara var sonen som hade utfört övergreppen, utan vinklades även som att de anhöriga varit involverade i det som hänt. Det stod att ”man vet inte vad som sker innanför fasaden” och föräldern nämndes direkt efter det.
Att framställas som en av de vidriga bitarna i detta gjorde att hen just nu inte ens ville visa sig utanför huset. Det som stod om loppisen var ren lögn, skribenten hade inte ens brytt sig om att kolla att det stämde.
Anmälaren var förkrossad av att framställas på det här sättet i en stor lokaltidning. Uppgifterna om att hen skulle ha försökt locka dit barn var allt annat än sanna och hen bifogade en bild på inbjudan till loppis för säkerhets skull. Hen hade inte skrivit något om att man skulle ta med sig barn och sålde inte ett enda barnplagg eller leksaker, utan kläder och egen konst.
I den lilla by som anmälaren bodde i påverkade det hen fruktansvärt mycket att framställas så här på felaktiga grunder; det var kränkande, förödmjukande och fick stora konsekvenser för hen när alla på gatan visste precis vem det syftades på i artikeln. Uppgifterna var varken sanningsenliga eller etiska.
Något som inte hade med anmälan för hen personligen att göra, men som sa mycket om olämpligheten av att publicera vissa saker, var att journalisten valde att ha med ett citat som: ”det kommer inte att sluta förrän han får vård eller ett skott i huvudet, jag är förvånad över att han lever”.
Mediets svar
Smålänningen svarade genom sin ansvarige utgivare, Anders Sjölin.
En pedofils brottsgärningar drabbade många. Otvivelaktigt värst såklart de utsatta barnen. Men även de drabbades anhöriga, gärningsmannens anhöriga, samt en betydligt vidare krets som fick leva med den otrygghetskänsla som uppstod i gärningarnas kölvatten.
Just därför var reportaget ”Småbarnsmamman Emma bor granne med en pedofil” en viktig historia att berätta. För hur påverkades en småbarnsförälders vardag av att en dömd pedofil, som dessutom hade återfallit i samma brottslighet vid flera tillfällen, bodde ett stenkast bort? Vilka avkall på en normal vardag behövde göras för att känslan av trygghet skulle kunna infinna sig i vardagslivet? Och vilken syn hade man mitt i otrygghetskänslan på det svenska rättssystemet och på den komplexa frågan om påföljd?
Det var frågeställningar Smålänningen hade velat belysa.
Ämnet var såklart känsligt. Därför hade tidningen valt att måla med bred pensel i beskrivningen om var man befann sig. Ingen var omnämnd med sitt riktiga namn och det indikerades inte närmare var man befann sig än X kommun. En kommun med drygt Y invånare (invånarantal angivet). Dessutom var både bildval som miljöbeskrivning gjorda så att det inte närmare gick att förstå var man befann sig i kommunen.
Ingenstans i artikeln påstod eller insinuerade tidningen att någon annan än den dömde pedofilen varit inblandad i de brott han dömts eller misstänktes för. Och ingenstans i artikeln påstod eller insinuerades att den dömda pedofilens förälder hade gjort något klandervärt.
Däremot var det försvarbart att den intervjuade småbarnsmamman fick berätta hur hon kände inför en inbjudan till en loppis på en adress där det även bodde en dömd pedofil.
Från loppisevenemangets Facebook-inbjudan kunde man utläsa att det var ett offentligt evenemang för alla, det vill säga gammal som ung. Men även att det erbjöds allt från kläder, blommor, konst, och ”en massa olika föremål”.
Det småbarnsmamman beskrev, och måste kunna ha en åsikt om, var sin bild av den öppna inbjudan och loppisutbudet, och de känslor loppisinbjudan gav henne.
Anmälarens kommentar
Lekplatsen på bilden var den lekplats som fanns i området, så oavsett hur stor kommunen var gick det att förstå vilken plats det gällde.
Det hade ingenstans i inbjudan till loppisen stått att det fanns saker till barn där eller att barnen skulle vara med.
Anmälaren hade efter publiceringen flyttat från X kommun till familjens sommarstuga. Vissa grannar hade slutat hälsa på hen. Hen vågade inte längre gå in i affärer i X. Anmälarens partner hade blivit inkallad till sin chef och saken hade påverkat hens yrkesliv negativt.
Det sonen hade anklagats för var fruktansvärt men de anhöriga var inte skyldiga.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen:
Smålänningen hade valt att måla med den breda penseln, och vidhöll att ingenting i vare sig text eller bild pekade ut var i X kommun man befann sig.
Däremot, som den ansvarige utgivaren även skrivit i sitt förra svar, en pedofils brottsgärningar drabbade många: de utsatta barnen, de drabbades anhöriga, alla de som på grund av gärningen fått leva med otrygghet – och bland dem inkluderades även gärningsmannens anhöriga.
Anmälaren:
Anmälaren hävdade med bestämdhet att bilden på lekparken var tillräcklig för att läsare skulle kunna förstå var i X man befann sig.
Medieombudsmannens bedömning
Det är inte MO:s uppgift att från en generell utgångspunkt bedöma vad som är god publicistik eller inte. Prövningen i ärendet utgår från den eventuella publicitetsskada som anmälaren orsakats. Vid bedömningen vägs allmänintresset mot den hänsyn som bör tas till anmälarens, men inte andra eventuellt berördas, integritet. Har den omskrivna personen råkat ut för en publicitetsskada, och är denna skada försvarlig eller oförsvarlig?
I detta fall kommer anmälan från den dömde mannens förälder, varför bedömningen sker i förhållande till hen och inte till den omskrivne sonen. Det kan dock noteras att det i artikeln finns flera passusar om sonen som ger upphov till medieetiska frågeställningar. Men dessa frågor prövas alltså inte inom ramen för denna anmälan.
En första fråga att ta ställning till vid prövningen är om det i artikeln har skett ett utpekande av anmälaren inför en större krets än den som redan kände till saken. Ett utpekande kan ske med namn och bild, men också genom att personer som redan har viss insyn i förhållandena får ta del av nya skadliga eller kränkande uppgifter om anmälaren.
Ju allvarligare de publicerade kränkande eller skadliga publicerade är, desto mindre utpekande krävs för att en oförsvarlig publicitetsskada ska uppkomma.
I detta fall finns inte mycket till utpekande uppgifter, det står i artikeln om X kommun och det finns en bild på en lekpark. Men boende i området kan ha känt igen lekparken på bilden. Det kan inte heller bortses från att vissa boende i området också kan ha känt till att mannen, med den historia han har, bodde där. Och att det fanns andra personer i familjens närhet som visste vem den dömde mannen och hans förälder var. De personer som tagit del av loppisinbjudan har också kunnat förstå vilken familj det handlar om.
Det fanns således ett, i och för sig ytterst begränsat, antal personer som kunde räkna ut vilken familj publiceringen gällde. Samtidigt var uppgifterna om föräldern mycket kränkande och skadande för hen.
Det kan konstateras att det i den inbjudan till loppisen som MO har tagit del av, inte finns någon formulering som specifikt vänder sig till barn.
De som förstod vilka personer publiceringen handlade om fick ta del av ogrundade uppgifter om att anmälaren skulle vara positiv till att barn kom till loppisen, och det återgavs i direkt samband med att den intervjuade kvinnan sa att det var mycket i det här fallet som var ”vidrigt”. Som MO uppfattar saken insinuerades det därigenom att föräldern till den dömde mannen skulle ha ett dåligt omdöme som kunde underlätta brottsligheten.
Det har inte presenterats några belägg för den kontexten.
Sammanfattningsvis: Jag är medveten om att utpekandet är mycket begränsat, men, med hänsyn till uppgifternas ytterst kränkande karaktär, är detta något som inte bör passera medieetiskt.
Tidningen ska därför klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd (MEN).
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både tidningen och anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Tidningen har sammanfattningsvis fört fram följande. Tidningen ifrågasätter att det skett ett utpekande av anmälaren inför en större krets än den som redan kände till saken. Det står ingenstans var bilden på den lekplats som kan skönjas är tagen. Tidningen ifrågasätter också att det finns några kränkande uppgifter. När det gäller uppgifterna om loppisinbjudan är det endast fråga om ett citat från en småbarnsmamma om hur hon upplevde inbjudan i sociala medier.
Anmälaren har sammanfattningsvis vidhållit att det skett ett utpekande och att uppgifterna i artikeln varit kränkande och skadliga.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning. Smålänningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförandena Christine Lager, Stefan Johansson och Johan Danelius samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Göran Ellung, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Sven Hagströmer, Filippa Bergin, Magnus Ramberg, Laura Hartman, Robert Hårdh, Johan Trouvé, och Göran Collste, representerande allmänheten.