Expressen, exp. nr: 21/2015, dnr: 130/2014

Mikael Persbrandt smygfilmades 2012 när han intog kokain på en nattklubb. Expressen, som publicerade materialet, klandras nu av PON. PO skriver ”Tidningens exponering av uppgifterna runt anmälarens privata sfär kan inte betecknas som återhållsam. Namn och bild publicerades såväl på löpsedel, som förstasida och inne i tidningen. Den allvarligaste publicitetsskadan har emellertid uppstått av publiceringen av den film, som förefaller vara tagen i smyg utan anmälarens vetskap.”

Sammanträdesdatum 2015-02-10

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________

Genom beslut den 29 oktober 2014 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Expressen till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Den 16 juli 2014 hade Expressens förstasida huvudrubriken Här tar Persbrandt kokain med kriminella.

Artiklarna inne i tidningen publicerades under vinjetten Kokain – från festen till döden. Enligt överingressen visade bilderna till reportaget hur Mikael Persbrandt tog kokain tillsammans med ledande personer från ett kriminellt gäng. Det första uppslaget dominerades av en bild som sades visa just intaget av narkotika.

Det hela hade ägt rum i en stängd klubb i Linköping den 26 maj 2012. Bilderna i tidningen var tagna från en film som tagits vid detta tillfälle. Filmen fanns att se på Expressen.se.

På nästa uppslag fanns fler bilder från filmen. En faktaruta redovisade att Persbrandt vid två tillfällen 2011 blivit avslöjad av polisen efter att ha tagit kokain. Knappt två veckor innan den nu aktuella publiceringen hade han dömts av hovrätten till villkorlig dom och samhällstjänst för att ha köpt kokain av en knarkliga för 4 000 kronor.

Huvudrubriken på uppslaget löd Filmen avslöjar: Persbrandt tar knark med gängmedlemmar.

Artikeln innehöll bland annat en bakgrund till filmen och citat ur den. Persbrandt hade deltagit i ett arrangemang på racingbanan Mantorp. På kvällen och natten hade han givit sig ut i Linköpings nattliv och bland annat blivit sedd på nattklubben Sliver.

Expressen hade fått tillgång till filmer som skildrade timmarna därefter. Materialet visade hur Persbrandt, på en stängd klubb klockan fem på morgonen, satt i centrum av ett sällskap runt ett bord. Persbrandt hade en hoprullad sedelbunt i handen. På bordet låg upplagda linor med kokain.

Persbrandt talade om ”kola och rån” och att han ”torskade förra året”. Tidningen uppgav att han hade gripits två gånger 2011 efter att ha tagit kokain.

Någon i sällskapet försäkrade att alla dörrar var låsta till klubben och följande ordväxling mellan Persbrandt och en anonym man citeras:

”Jag kan ringa om polisen kommer. Ta det innan polisen kommer.”

Persbrandt svarar:

”Om polisen kommer nu, då hoppas jag att du skallar dom. Och slår ner dom.”

Mannen:

”Vad får jag då, om jag skallar ner dom?”

Persbrandt:

”Du får respekt.”

Tidningen beskriver hur han därefter böjer sig fram och suger upp kokainet i näsan med den hoprullade sedeln och kommenterar: ”Vilka små linor ni tar alltså”.

Enligt tidningen visade filmmaterialet hur han ytterligare en gång under natten intog kokain.

Artikeln fortsatte på uppslag nummer tre med att berätta att två personer i rummet var med i ett välkänt kriminellt gäng och hade dömts bland annat för våld, knark och hot.

Därefter följde en tillbakablick på Mikael Persbrandts liv. Där framkom att han i november 2013 berättat att han diagnostiserats med bipolär sjukdom och försökte reda upp sin situation. Han hade tidigare opererat in Antabus i kroppen och varit öppen med sitt missbruk. Han citerades från en intervju med en dansk tidning:

”Jag är en beroendemänniska ut i fingerspetsarna. Både när det gäller sex, alkohol, bekräftelse, kärlek och arbete. Jag kan missbruka allt.”

Han citerades även från sitt tal vid den senaste Guldbaggegalan då han vunnit pris för bästa manliga huvudroll:

”Konsekvenser från mitt gamla liv, de reder jag ut. Ett pris som detta är det bara att ta emot. Det vill jag dela med alla beroende som lever ute i kylan i dag.”

Bara tre månader senare kom, enligt tidningen, den första fängelsedomen där Persbrandt fälldes för narkotikabrott.

Tidningen konstaterade att flera experter man talat med menade att det ökar narkotikaanvändningen om offentliga personer tar knark. En expert citerades:

”När kända människor förknippas med kokain och andra droger, det kan ha en glamouriserande effekt av drogen och användandet av den.”

Som avslutning på reportaget publicerades en krönika med rubriken Det är tragiskt – och patetiskt.

Krönikören konstaterade att Persbrandt dömts för sitt missbruk i upprepade rättsprocesser, något som inte verkade hindra hans karriär ett enda dugg. ”Han omges av beundrare, ja-sägare och folk som ger honom nya roller och nya jobb.”

Själv kände sig krönikören iskall inför skådespelaren. Hon tyckte det var patetiskt att han gång efter gång kunde säga att han skulle ta tag i sitt liv. Hon var rasande på den maktposition han hade som kändis och som han utnyttjade.

Samma artiklar publicerades även på Expressen.se där också filmen återfanns. Innehållet i filmsekvensen från den stängda klubben är i huvudsak återgivet i den ovan angivna texten.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av Mikael Persbrandt, företrädd av ett ombud.

Anmälaren framförde, genom sitt ombud, att publiceringarna var ett intrång i privatlivets helgd. Enligt de pressetiska reglerna ska en tidning avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Samma sak gäller en namnpublicering, om den kunde komma att skada den det berör.

Kravet att allmänintresset ska var ”uppenbart”, medan det räcker med att en skada ”kan” uppkomma innebär att man bör avstå från publicering om det finns minsta frågetecken kring det berättigade i den.

I detta fall har det inte funnits något allmänintresse alls.

För att bedöma allmänintresset är det av betydelse om den berörda personen är en offentlig person. För att en sådan ska behöva tåla en närgången granskning måste personen ha en samhällsviktig roll, som politiker, ledande tjänstemän eller till exempel företagsledare har.

Artister, konstnärer, idrottsmän och andra personer med liknande yrken är i och för sig offentliga i den bemärkelsenatt de agerar på den offentliga arenan. De agerar emellertid i underhållande, inte i samhällsledande syfte.

Även om Persbrandt var en av Sveriges mest kända skådespelare hade han inte en sådan funktion i samhället att han behövde acceptera publicering av kränkande uppgifter av privat natur.

Till det kom i det här fallet att filmen var mer än två år gammal och att Persbrandt offentligt medgivit att han haft missbruksproblem. Det underströk, enligt ombudet, att uppgifterna saknade allmänintresse.

Expressens publicering hade inte bara skadat Persbrandt, utan även hans familj. Hans särbo Sanna Lundell hade tagit kontakt med Expressens ansvarige utgivare och bett honom förklara för hennes och Persbrandts två minderåriga barn varför deras pappa hängts ut och framställts djupt ovärdigt och dömande.

Missbruk och beroendeproblematik var ett icke självvalt sjukdomstillstånd som skadade både de drabbade och deras närstående. Det var stötande att Expressen profiterat på sådana människors svåra situation.

Särskild vikt lade ombudet vid publiceringen av filmen:

”Publicering av en film får generellt sett bedömas utgöra en ännu allvarligare kränkning än publicering av en bild eller ett namn.”

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin ställföreträdande utgivare att publiceringen var en del i en artikelserie som handlade om hur kokainets väg kantades av våld, död och grov kriminalitet. Det var en av vår tids största samhällsfrågor. Som ett led i denna rapportering beskrev tidningen hur Persbrandt tog kokain tillsammans med ledande personer i ett känt kriminellt gäng.

”När Expressen visar hur två män med ledande ställning i ett känt kriminellt gäng, starkt förknippat med narkotikabrottslighet, drar en lina med Mikael Persbrandt på en nattklubb placerar det honom på ett sant och relevant men inte vackert sätt i slutet av kokainets kedja.”

Till händelsen hörde också hans aggressiva uttalande om polisen.

Anmälaren var en av landets mest firade och framstående skådespelare och han hade funnit sig till rätta i uppmärksamhet och berömmelse. Han hade lånat ut sitt namn till produkter, deltagit i Pluras Kök i TV3 och till exempel varit UNICEF-ambassadör. Sedan en tid var han delägare i Maximteatern.

Sedan mitten av 2000-talet hade han varit publik med sitt alkohol- och narkotikamissbruk. De rättsprocesser som genomförts på grund av hans missbruksproblem hade uppmärksammats i flera medier. Inte minst den stora process som nyligen avgjorts, där anmälaren och elva andra åtalats. Flera hade dömts till långa fängelsestraff och Persbrandt hade fått villkorlig dom och samhällstjänst. Av utredningen i målet hade framgått att han varit VIP-kund inom kokainnätverket.

Allmänintresset hos ämnet vägde tungt, inte minst för att kändisars och andras användning av kokain var en förutsättning för en hel maffiaindustri.

Att ljuset denna gång föll på Mikael Persbrandt från ett håll som han själv inte valt betydde inte att han lidit en publicitetsskada i pressetisk mening.

Anmälarens kommentar

Anmälaren framförde via sitt ombud att det i och för sig korrekta förhållandet att Persbrandt var en av Sveriges mest firade skådespelare inte berättigade media att göra hans privatliv till var mans egendom.

För bedömningen av saken var det ovidkommande att anmälaren marknadsfört produkter, varit med i Pluras Kök och tidigare varit UNICEF-ambassadör.

Att anmälarens missbruksproblematik varit allmänt känd innebar att Expressen haft än mindre fog för en händelse som vid publiceringen var över två år gammal.

Ytterligare skriftväxling

Expressen framförde att Persbrandt vid talet på Guldbaggegalan anknutit till ”konsekvenserna från mitt gamla liv”. Filmen tidningen publicerat var en del av hans gamla liv, det som han i talet själv valt att adressera offentligt.

Faktum var att tidningen inte berört Persbrandts privatliv i sin publicering, möjligen med undantag för det knarkande han ägnat sig åt med tungt kriminella.

Anmälaren framförde att anmälarens beslut att diskutera drogproblematik i ett sammanhang inte gav Expressen rätt att publicera äldre privata händelser som saknade allmänintresse.

PO:s bedömning

Frågan om hur narkotika påverkar såväl enskilda människors liv som samhället har ett stort allmänintresse. Det finns således inget att invända mot att Expressen valt att spegla detta problem. Det får snarast ses som vällovligt och i linje med pressens demokratiska uppdrag.

Av det följer emellertid inte att det automatiskt är pressetiskt acceptabelt att exponera en enskild person med missbruksproblem. Såväl allmänintresset av de omskrivna händelserna, som anmälarens ställning står i fokus vid den pressetiska bedömningen.

Allmänintresset kring en enskild persons intag av narkotika är som regel litet. Det har flera orsaker:

En enskild missbrukare kan ses som en länk i narkotikakedjan, men den enskildes användning av narkotika har begränsad betydelse i ett samhällsperspektiv.

Med missbruk av narkotika följer en rad svåra konsekvenser för den enskilde. Det kan till exempel handla om ekonomiska problem, svårigheter i familjerelationer eller till exempel yrkesverksamheten. Att narkotika har sådana konsekvenser kan och bör skildras ur generell synpunkt i medierna. Men det finns samtidigt tunga skäl för medierna att vara försiktiga när det gäller enskilda fall, då det handlar om integritetskränkande uppgifter.

Att allmänintresset skulle öka för att personen är känd och därmed kan locka unga att pröva narkotika är ett tveeggat argument. Dels är den påstådda effekten mycket svår att utvärdera.

Och om man förutsätter att antagandet är sant, skulle en ansvarig hållning från en utgivare dessutom snarare vara att undvika att exponera kändisar som knarkar. Åtminstone om publicistiken har som syfte att minska riskerna att unga dras in i missbruk. Allmänintresset torde snarare minska än öka.

En faktor som också kan påverka allmänintresset är hur länge sedan den skildrade händelsen inträffade. Vanligtvis avtar allmänintresset med tiden. Den anmälda filmen togs mer än två år innan den publicerades av Expressen.

En annan faktor är personens ställning i samhället.

Det är oomtvistat att anmälaren är en av landets mest kända skådespelare. Men han är inte en samhällsbärare med ett uppdrag där medborgarna har rätt att utkräva ansvar.

Ansvaret för och konsekvenserna av anmälarens handlingar, som skildras i artikeln och på filmen, faller tillbaka på honom och hans närstående.

Ju mer känd en skådespelare blir, desto mer ökar intresset och nyfikenheten kring hans eller hennes person. Att nyfikenheten ökar innebär dock inte automatiskt att allmänintresset ökar för alla aspekter på den här personen. Det finns fortfarande en sfär som i de allra flesta fall bör vara skyddad från offentlig exponering. Till dessa integritetskänsliga områden hör till exempel hälsa, sexualitet och missbruk.

Tidningens exponering av uppgifterna runt anmälarens privata sfär kan inte betecknas som återhållsam. Namn och bild publicerades såväl på löpsedel, som förstasida och inne i tidningen.

Den allvarligaste publicitetsskadan har emellertid uppstått av publiceringen av den film, som förefaller vara tagen i smyg utan anmälarens vetskap. Såväl genomslagskraften i de rörliga bilderna, som vad som sägs är mycket utlämnande för anmälaren. Detta i en situation där han trott sig vara i ett slutet sällskap.

Sammanfattningsvis:

    • Mikael Persbrandts missbruksproblem har ett begränsat allmänintresse, samtidigt som rapporteringen är mycket integritetskränkande.
    • Anmälaren har inte en sådan samhällsbärande ställning, att det av den anledningen finns skäl för publiceringen.
    • Att hovrätten tidigare meddelat en dom mot anmälaren ger inte grund för den integritetskränkande rapporteringen. Inte heller att han i andra sammanhang kommenterat sitt missbruk.
    • Den anmälda filmen var två år gammal när den publicerades, vilket medför att tidningen inte kan göra anspråk på att redovisa aktuella omständigheter.
    • Publiceringen av själva filmen innebär en publicitetsskada som går utöver tidningspubliceringen. Filmen skadar anmälaren på ett oförsvarligt sätt genom att exponera honom i en mycket utsatt situation.

Mot den bakgrunden finner jag att Expressen brutit mot god publicistisk sed och bör klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

 Såväl anmälaren som Expressen har yttrat sig till nämnden. Expressen har bl.a. pekat på att den anmälda publiceringen motiveras av att den var en del i ett större reportage om kokainets väg från odlare till brukare och av Mikael Persbrandts ställning som kulturperson.

 Pressens Opinionsnämnds bedömning

 Pressens Opinionsnämnd konstaterar att Mikael Persbrandt är en känd skådespelare. Han agerar på den offentliga arenan och är i den bemärkelsen en offentlig person. Det innebär också att han får tåla en mer närgången och ingående granskning än många andra, även om han inte kan beskrivas som en samhällsbärare i den bemärkelsen att medborgarna har rätt att utkräva något ansvar från honom. Pressens Opinionsnämnd delar dock PO:s slutsats att hans ställning inte gör den nu aktuella publiceringen försvarlig.

Nämnden instämmer i övrigt i PO:s bedömning. Expressen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Krönika skadade eftermäle
Gav offentlighet åt pågående PO-ärende