SR klandras för inslag i P4 Dalarna angående rasism inom fotbollen
februari 10 2022
Sveriges Radio, exp.nr. 4/2022 dnr. 21092
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Sveriges Radio för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 5 oktober 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sveriges Radio.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Sveriges Radio publicerade den 8 december 2020 ett inslag i P4 Dalarna som kallades A [namn angivet] inte välkommen – fotbollsklubbar särbehandlar barn.
Vad mediet publicerade
Reportaget inleddes med att en flicka, A, berättade att någon sagt till henne att hon inte kunde spela i laget om hon inte kunde ta av sig sin sjal.
En reporter fortsatte. Han berättade att alla skulle vara välkomna enligt Svenska Fotbollsförbundets vision. Men fotbollsklubbar i Dalarna sa nej till barn med utländsk bakgrund. A:s historia var bara en av de som P4 Dalarna tagit del av. Historierna visade att barn blev särbehandlade inom fotbollen i länet.
En annan reporter berättade att man ringt upp 44 fotbollsklubbar i länet för att ta reda på om de verkligen levde som de lärde vad gällde Svenska Fotbollsförbundets vision om att alla skulle få spela. P4 Dalarna hade ringt upp och presenterat sig som Abdulkahar, vars bror skulle flytta till området med fotbollsintresserade barn som ville spela.
Många klubbar hade välkomnat dem direkt, men ungefär en tredjedel gav inget besked om att barnen var välkomna att börja spela.
Några intervjusvar klipptes in:
“Men vi är ju största delen från Sverige i vårat lag“, “Jag kan inte svara på det med en gång nu då“.
Därefter kom en sekvens:
Kvinnlig tränare:
“Men det känns viktigt för oss att hon kan spela fotboll och vill spela fotboll, men det här handlar om att hon vill prata svenska och komma in i ett lag? Har hon spelat fotboll förut?“
Man:
“Ja ja mycket bra, mycket bra, samma Ronaldo.”
En av reportrarna berättade att kvinnan som svarat var tränare i samma fotbollsförening som nekat A att spela för tre år sen. Trots att föreningen de senaste åren tagit emot stora bidrag från Svenska Fotbollsförbundet och Riksidrottsförbundet för att främja integration och mångfald, så gav tränaren dem inget välkomnande att börja spela.
Den andre reportern sa att de två veckor senare ringt upp samma tränare, men denna gång lät de som en person med svensk bakgrund: Fredrik från Y [ort angiven] med en x-årig [ålder angiven] dotter.
Kvinnlig tränare:
“Det är klart att hon är välkommen. Det löser vi.“
Man:
“Men det är gött att höra. Det blir en fin julklapp.“
Kvinnlig tränare:
“Det är väl klart att vi ha en som älskar att spela fotboll och det är väl klart att hon ska fortsätta spela fotboll.“
Andreas Jansson, kommunikationschef på Svenska Fotbollsförbundet, kommenterade uppgifterna. Han sa att det P4 Dalarna berättade inte lät bra, föreningarna behövde leva upp till att alla skulle vara välkomna och de fick inte tacka nej till någon, egentligen oavsett om de fått bidrag från förbundet eller inte.
Anmälan
Reportaget anmäldes av NN [namn angivet], den kvinnliga tränare vars svar förekom i de längre sekvenserna i reportaget.
Anmälaren hade blivit kränkt och personligen blivit utpekad. Mediet hade använt hennes röst. Lyssnarna tyckte att de hade hört ett “rasistiskt as som inte borde arbeta med barn” i inslaget.
P4 Dalarna hade spelat in ett samtal med dold mikrofon. De hade utgett sig för att vara föräldrar till olika barn. Sen hade de klippt ut och vinklat saker hon sagt så att det lät rasistiskt. De påstod att hon inte hade välkomnat en flicka på grund att flickan hade utländsk bakgrund.
Detta hade hänt:
– Den 18 november: Hon hade blivit uppringd av en man vars brorsdotter skulle flytta till X [kommun angiven]. Han undrade om de hade plats i laget och om flickan fick spela med dem. Anmälaren mindes inte ordagrant, men hon svarade att det var svårt att säga hur det såg ut i laget eftersom det inte var säsong och de inte visste om alla skulle fortsätta. Hon sa att det fanns flera lag i X och att Z [ort angiven], som hon tränade, var ett av dem.
Hon frågade var de skulle bo och mannen svarade Å [ort angiven]. Hon berättade då att S BK [BK angiven] hade sin verksamhet på sportfältet som låg närmare bostaden. Men då hade han sagt att flickan inte ville spela med somalier. Hon hade frågat om det var för att flickan vill lära sig svenska som hon vill spela med dem, samt om flickan var intresserad av fotboll och hade spelat förut. Hon gjorde det eftersom hon ville veta om flickan tyckte om att spela fotboll. Mannen svarade att flickan var jätteduktig och jätteintresserad. “Vad bra” hade hon svarat.
Hon hade sagt att de var välkomna att höra av sig i februari när de flyttat hit, så kunde de kolla hur det såg ut i laget då. Mannen sa att flickan bar slöja och han frågade om det var ett problem. Hon svarade att det inte var något problem och att alla fick se ut som de ville. Hon hade bett mannen att skicka kontaktuppgifter. Men hon fick aldrig några.
– Den 26 november hade de en kick-off med laget och pratat om kommande säsong. Det visade sig att två av fyra som inte var med under kvällen funderade på att sluta.
– Den 27 november blev hon uppringd av en man som pratade göteborgska. Mannen berättade att han skulle flytta till X med sin dotter. Han undrade hur det såg ut i laget. Hans dotter älskade fotboll och han vill locka med en plats i Z. Hon berättade att det fanns andra lag i X, att de hade fullt i laget och att hon behövde prata med sina tränarkollegor. Mannen fortsatte att skoja och tjata, han ville så gärna vill ha en plats för dottern i Z. Till slut sa hon att de nyligen fått veta att två tjejer skulle sluta, så det kanske kunde gå. Hon sa att de skulle föröka lösa att dottern skulle få spela. Hon hade bett om kontaktuppgifter men hade inte fått några.
– Cirka en timme efter att hon pratat med göteborgaren ringde en man från Sveriges Radio. Han sa att de höll på med en undersökning bland fotbollsklubbarna i Dalarna. Han sa att en kollega till honom nyss hade ringt och frågat om en plats för sin dotter och att hon då hade varit jättepositiv. Men han sa också att när han själv hade ringt för två veckor sedan och frågat om hans brorsdotter kunde få en plats, så hade hon inte varit alls lika positiv. Mannen var skarp i tonen och hon kände sig påhoppad.
De hade ett ganska långt samtal och hon ville veta hur de gjorde sin bedömning eftersom hon uppfattade på honom att han tyckte att hon gjort skillnad mellan flickorna på grund av utländsk härkomst. Hon framförde att det inte gick att jämföra dessa samtal eftersom förutsättningarna hade förändrats inför det andra samtalet. Hon hade fått ny information om laget på den kick-off de haft. Hon hade inte sagt nej till någon av tjejerna. Hon hade behandlat dem så lika hon kunde utifrån förutsättningarna.
Hon sa att hon ville höra samtalen om de skulle spelas upp i radio. Hon hade många frågor om hur de skulle gå vidare och hon påpekade att hon inte höll med om hur de bedömde samtalen. Hon var upprörd och ledsen.
– Den 30 november ringde hon upp Sveriges Radio. Hon sa att hon gärna ställde upp på intervju om det var så att de skulle använda samtalen.
Vad hon förstod så hade reportrarna ringt upp ett antal fotbollsledare i Dalarna och frågat om deras son eller dotter fick spela i laget och kollat om de var välkomna och om det gjordes någon skillnad för barnen med utländsk bakgrund. De hade spelat in alla samtal med dold mikrofon och låtsats vara någon annan. Sedan hade samtalen använts i reportaget.
Hon ansåg att de hade klippt ut snuttar som inte hörde ihop med frågan de ställt. De ville vinkla samtalen och påstå att ledarna sa nej till barn med utländsk härkomst. Man fick dock inte höra någon säga nej. Hennes röst förekom flera gånger under reportaget. Det hade klippts på ett mycket kränkande sätt. Hon blev uthängd som ledare och som person. Hon hördes ganska mycket och det var lätt att känna igen hennes röst. Därför hade hon blivit personligen utpekad.
Reportagen hade sänts under hela morgonen och hade diskuterats mycket på radion. Nyhetschefen hade blivit intervjuad i morgonprogrammet angående varför de valt metoden med dold mikrofon vid denna granskning. Han hade svarat att det var en metod som de nästan aldrig använde och att de funderade väldigt noga på varför och hur de skulle gå till väg i de fall metoden valdes. Alla andra alternativ för att få fram en rättvisande bild av sanningen behövde vara uttömda. Det var motiverat i det här fallet, sa han.
Flera personer hade känt igen hennes röst och visste att det var hon som pratade. Till och med en vän i Göteborg hade hört att det varit hon som pratade. Så hon hade inte varit anonym. Hon intervjuades i både lokalradio och lokal-tv i jobbet och därför kunde det vara lätt att känna igen hennes röst.
Hon hade ringt upp nyhetschefen och frågat hur de kunde tycka att det var rätt att spela upp och vinkla samtalet på ett rasistiskt sätt. Han tyckte att de hade gjort rätt eftersom de upplevt att vissa ledare slingrat sig. Och de hade valt att klippa in henne för “att det illustrerar helhetsbilden av de här samtalen”. Men hon hade ju aldrig sagt nej till flickan. Hon hade bara frågat om flickan ville spela fotboll, och om hon var intresserad av att spela fotboll eller om det handlade om att hon ville lära sig svenska.
Hon hade under två samtal med Sveriges Radio sagt att hon gärna ställde upp på intervju, men hon hade inte blivit kontaktad.
Efter att mediet hade spelat in samtalen hade hon inte fått någon upplysning om hur, när eller på vilket sätt de skulle publicera samtalen. Sveriges Radio hade klippt in en mening som hon sagt i ett annat sammanhang, så det kunde ifrågasättas om de inte hade förfalskat “intervjun” med henne.
P4 Dalarna lade upp flera av sina reportage på Facebook. Detta Facebookinlägg hade fått 295 kommentarer. Flera lyssnare var upprörda över hur hemskt det var att föreningar höll på så här. De skrev att ledarna var fruktansvärda och borde inte arbeta med barn. Andra ifrågasatte reportaget och undrade hur samtalen egentligen var ihopklippta.
Anmälaren ställde att antal frågor om, bland annat, hanteringen av inspelningarna. Anmälaren bifogade bild på en “puff” om reportaget som mediet lagt ut på sociala medier, samt ett inlägg i kommentatorsfältet.
Mediets svar
Sveriges Radio svarade genom verkställande direktören Cilla Benkö.
P4 Dalarna hade i december förra året sänt en granskning av fotbollsklubbar i Dalarna. Granskningen hade handlat om klubbar där alla inte kände sig välkomna på grund av etnicitet och där bidrag för integration och mångfald gick till annat, trots Svenska Fotbollsförbundets paroll att alla skulle få vara med och spela fotboll.
För att ta reda på om alla verkligen fick vara med och spela fotboll hade en person med svenskklingande namn och uttal respektive en person med utländskt namn och brytning ringt runt och pratat med en och samma person i respektive klubb. Medan personen med “svenskklingande” namns barn hade varit välkomna att spela i klubben hade den “utländska” personen bemötts på annat sätt.
Att använda falsk identitet var en metod som togs i bruk endast då det fanns anledning att anta att svaren skulle ha blivit andra om det varit tydligt att det var en reporter från Sveriges Radio som ställde frågorna.
P4 Dalarna hade ringt till 44 klubbar runtom i länet. Ingen klubb hade i publiceringen presenterats med namn, ort eller var i länet klubbarna fanns, för att klubbarnas representanter skulle hållas så anonyma som möjligt.
Personerna i klubbarna var med i korta sekvenser, som sändes för att illustrera hur det lät efter väldigt många samtal till många klubbar runtom i Dalarna. Det var således mycket svårt att identifiera de röster som hördes i inslaget. De korta sekvenserna var korrekta återgivningar av de samtal som Sveriges Radios reportrar haft med de som intervjuats.
Personerna hade, trots att de var ideella, en viss ansvarsposition i lagen, och rösterna påvisade ett fenomen. Eftersom någon person, klubb eller kommun i Dalarna inte pekades ut fick Svenska Fotbollsförbundet bemöta kritiken.
Klubbarnas bemötande hade inte kallats för rasism, utan för särbehandling och diskriminering. Inte heller hade ledarna kallats rasistiska. Kommentarerna till de digitala publiceringarna hade modererats löpande, och Sveriges Radio kunde inte finna den kommentar som anmälaren hänvisade till.
Anmälaren hade erbjudits intervju men hon hade avböjt. Någon publicitetsskada hade mot ovanstående bakgrund inte uppstått.
Anmälarens kommentar
Flera personer hade känt igen hennes röst och hört av sig till henne.
Hur kunde Sveriges Radio tycka att det var en korrekt återgivning av samtalet när de klippt in något hon sagt och fått det till att hon sagt nej till flickan? Om man lyssnade på hela samtalet hade man fått höra att hon velat att mannen och flickan skulle återkomma i februari när de hade flyttat till X.
Reportageserien där inslaget med hennes röst låg hette “Rasismen inom fotbollen”.
Det stämmer att P4 Dalarna modererat kommentarer löpande. Men moderatorn hade i kommentarerna skrivit om rasism angående det reportage som anmälaren var med i. Till exempel: “Ja vi har tidigare rapporterat om rasism i andra sammanhang också.”
Hon kunde tyvärr inte finna den kommentar hon tidigare hänvisat till. Hon borde ha klippt ut och sparat dem.
Vad menade Sveriges Radio med att hon hade erbjudits intervju men avböjt? När journalisten ringt henne den 27 november och avslöjat att de hade spelat in henne så hade hon sagt att hon gärna ställde upp på en intervju. Den 30 november ringde hon upp igen och sa återigen att hon gärna skulle vara med på en intervju. Men hon fick ingen respons.
Hon hade ringt upp nyhetschefen den 16 december. De hade diskuterat beläggen för radiokanalens påstående att rasismen inom fotbollen ökade och att den var utbredd, samt om det verkligen varit rättvisande att klippa in hennes röst och hävda att hon sagt nej till flickan. Hon hade frågat nyhetschefen hur de kunde påstå att föreningar sagt nej, något han själv medgivit att ingen av klubbarna gjort. Han hade svarat:
“Nej men det är en samlad bild […] som tjänar som illustration och exempel och där tror jag inte att vi kommer komma överens du och jag. Men jag skulle gärna hitta på något smart sätt. Skulle du till exempel kunna säga att din bild är att rasismen inom fotbollen i Dalarna har minskat?”
På det hade hon svarat nej eftersom hon inte hade några belägg för det, även om hon önskade att den skulle minska. Hon sagt till honom att de väl inte kunde bygga ett reportage på det sättet, att hon skulle få berätta att hon tyckte att rasismen minskade? Nyhetschefen hade då svarat att om det var så att hon var en eldsjäl och verkligen jobbade mot rasism så var han beredd att försöka hitta en lösning där en annan bild kom fram, men han visste inte hur.
Om det var den intervjun som Sveriges Radio menade att hon blivit erbjuden så kändes detta inte seriöst. Hon hade bett nyhetschefen att höra av sig men det hade han inte gjort. Han hade sagt att han förstod att hon kände sig kränkt.
Känslan var att radiokanalen var “ute” efter henne redan från början då den hänvisat till henne som ledaren från den klubb där A blivit nekad. Fick man bygga ett reportage och lura lyssnarna på detta sätt? Nyhetschefen hade medgivit att ingen sagt nej till något av barnen, utan att de byggt reportaget på en känsla.
Ytterligare skriftväxling
Sveriges Radio
Utöver anmälarens röst fanns inga utpekande uppgifter. Anmälaren var därför inte identifierad.
De korta sekvenserna var korrekta återgivningar av de samtal som Sveriges Radios reportrar haft med de intervjuade. Det var så här det hade låtit när de – till skillnad från när “svenske Fredrik” ringt – inte sagt ja. I reportaget där anmälaren var med hade Sveriges Radio inte använt ordet rasism.
Samlingsrubriken på sajten gällde en serie med flera reportage, där vissa av de medverkande pratade om rasism.
Vad gäller moderatorns kommentar så handlade kommentarsfältet om mer än det anmälda reportaget. Sveriges Radios kommentarsfält modererades också löpande, varför antalet kommentarer skiftade.
Sveriges Radio vidhöll att anmälaren erbjudits en intervju men avböjt.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannen har ingen möjlighet att besvara de frågor som anmälaren har ställt i sin anmälan. MO:s uppgift är endast att ta ställning till om reportaget har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs allmänintresset mot intrånget i hennes privatliv.
MO förstår det som att anmälaren har invändningar mot att reportaget presenterats under en viss samlingsrubrik på nätet, samt att hon vill påpeka att läsarnas reaktioner i kommentarsfälten visar att de har uppfattat henne som rasist.
Ämnet för själva reportaget – särbehandling inom barnfotbollen – har ett stort allmänintresse.
Anmälaren är tränare och ledare i en fotbollsförening. En av hennes uppgifter är att svara på frågor och ge information till människor som vill veta om deras barn kan få en plats i föreningens lag. Av den anledningen får hon acceptera att mediet i någon form rapporterar om hennes svar. Med tanke på att anmälaren inte har en offentlig ställning måste dock mediet, i ett sammanhang där anmälaren kan identifieras, noga överväga hur det publicerar negativa uppgifter.
Det har framgått av reportaget att anmälaren är tränare, kvinna och att den aktuella fotbollsföreningen har verksamhet i Dalarna. Hennes röst har gått att identifiera eftersom mediet varken har förvrängt den eller låtit en annan person läsa in hennes svar. Även om det inte varit fråga om några längre klipp, har anmälaren trots allt blivit utpekad inför en krets av familj, bekanta, kollegor och personer med kopplingar till fotbollsföreningen.
Uppgifterna om anmälaren har bestått av hennes svar i samtalen med reportrarna. Det har framstått som att hon varit tveksam till att flickan med utländsk bakgrund skulle börja i laget. Hon hade undrat om det kanske snarare varit så att den flickan velat lära sig svenska. Det framgår dock inte av inslaget att detta föregåtts av att “farbrodern” påpekat att flickan inte velat spela med barn av viss nationalitet, och inte heller att anmälaren sagt att “farbrodern” kunde återkomma inför att säsongen skulle starta. Flickan från Göteborg hade däremot blivit välkomnad utan någon tveksamhet, såsom det framställdes.
I det sammanhang som reportaget utgör, en rapportering om särbehandling inom barnfotbollen, och där det på mediets webbplats legat under vinjetten “Rasismen inom fotbollen”, är uppgifterna om vad anmälaren svarat i samtalen klart negativa för henne.
Mediet har i skriftväxlingen hos MO varken invänt mot anmälarens detaljerade beskrivning av vad som ska ha sagts under samtalet, eller av de kontakter hon ska ha tagit med redaktionen. Programföretaget har inför att inslaget skulle publiceras alltså haft förklaringar till att anmälaren uttryckt sig som hon gjort, men mediet har inte vidtagit några åtgärder för att nyansera bilden av hennes uttalanden.
Om ett medium ska publicera negativa uppgifter om en person, ska det som utgångspunkt ge personen möjlighet att bemöta uppgifterna direkt i publiceringen. Det är inte minst viktigt när det, som i detta fall, gäller någon som inte är en offentlig person. Programbolaget har inte pekat på någon särskild anledning till att det inte låtit anmälaren få kommentera uppgifterna redan i den aktuella sändningen. Att mediet kan ha erbjudit anmälaren en intervju i efterhand kompenserar inte för denna brist.
Mediet har rapporterat om ett samhällsviktigt ämne och ett problem som måste kunna belysas. Det har dock funnits medieetiska brister i publiceringen. Anmälaren har inte haft en sådan ställning att hon utan vidare kunnat pekas ut för att eventuellt ha särbehandlat någon. Därtill kan mediets presentation av uppgifter ur samtalet ifrågasättas – anmälaren har oemotsagd gjort gällande att hon även sagt sådant som talat emot att de publicerade uttalandena varit ett tecken på negativ särbehandling. Mediet har heller inte gett anmälaren möjlighet att bemöta uppgifterna på ett lämpligt sätt.
Mot denna bakgrund har publiceringen orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör mediet klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl mediet som anmälaren har yttrat sig i nämnden. Yttrandena kan sammanfattas på följande sätt.
Mediet: Anmälarens röst fanns med i inslaget men i övrigt fanns inga utpekande uppgifter. Anmälaren kunde därmed inte identifieras och någon publicitetsskada har således inte uppstått. Hon erbjöds en intervju men avböjde.
Anmälaren: Det var mot bakgrund av sammanhanget i reportaget lätt att räkna ut att det var hon som talade. Det var också lätt att känna igen hennes röst och hon blev därför utpekad. Samtalen med henne är inte fullständigt återgivna utan består av ihopklippta delar som ger en felaktig bild. Eftersom reportaget ingår i en serie med namnet “Rasismen inom fotbollen” har hon av lyssnare uppfattats som rasist. Hon fick ingen möjlighet till bemötande.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Sveriges Radio för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________________________________________________________________
I beslutet har deltagit Kristina Svahn Starrsjö, ordförande, Martin Schori utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anders Nilsson, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Rolf Stengård, utsedd av Sveriges Radio, Jan Axelsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Magnus Ramberg, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Göran Collste representerande allmänheten.