Sundsvalls Tidning klandras för integritetskänsliga uppgifter om försvunnen

november 26 2020


Mediernas Etiknämnd klandrar Sundsvalls Tidning för att ha publicerat känsliga uppgifter om en försvunnen ung man. Tidningen publicerade varken namn eller bild på mannen men mot bakgrund av den stora uppmärksamheten kring försvinnandet bedömer nämnden att han orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Sundsvalls Tidning, exp. nr. 72/2020, dnr. 20170

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Sundsvalls Tidning för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

_______________

Genom beslut den 3 september 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sundsvalls Tidning.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Bakgrund

Den 4 maj 2020 försvann den x-årige A [namn angivet] i [ort angiven]. Han har därefter sökts i [naturområde angivet]], där han sist skulle ha setts. A har vid tid­punkten för MO:s beslut inte återfunnits. Försvinnandet rapporterades i media.

Den 8 maj 2020 efterlystes A av Missing People varvid man gick ut med för­namn, bild, ålder och signalement på honom. Liksom att han senast setts vid [naturområdet].

Aftonbladet publicerade förnamn och bild på A den 12 maj 2020 och redo­gjorde för att han försvunnit i [ort och naturområde angivna]. Han bodde egentligen på annan ort. Det fanns enligt polisen misstankar om att x-åringen blivit kidnap­pad, utsatt för människorov. Det framgick att A varit försvunnen sedan den 4 maj. Missing People var inkopplat i ärendet.

Den 14 maj fortsatte rapporteringen i Aftonbladet. En skallgång hade gjorts med många deltagare, men inte lett till resultat. A förekom åter på bild och med för­namn. Misstankarna gällde enligt polisen människorov. Sökningarna med Missing People fortsatte.

A:s försvinnande togs även upp i programmet Efterlyst den 14 maj.

Det stod även om försvinnandet i Sundsvalls Tidning, ST. Anmälan riktar sig i detta fall mot rapporteringen i Sundsvalls Tidning. Det är A:s pappa, NN [namn angivet], som är anmälare för sin sons räkning. Anmälan riktar sig mot att publi­ceringarna har innehållit kränkande och skadande uppgifter för A.

I Sundsvalls Tidning förekom inte namn eller bild på A. Däremot har an­mälaren anfört att det fanns en länk till Missing Peoples hemsida. Vidare redo­visades i ST att A missbrukat droger och tidigare dömts för brott.

Vad Sundsvalls Tidning publicerade

Den 12 maj 2020 publicerade ST på sin hemsida, ST.nu, en artikel med rubriken Stor uppslutning vid akuta söket i [naturområdet] efter försvunne unge mannen: ”Över förväntan”. Underrubriken var Ung man anmäld försvunnen i [orten].

I ingressen stod att en man i x-årsåldern var försvunnen sedan början av före­gående vecka och att polisen hade upprättat en anmälan om människorov. Hundratals personer hade sökt igenom [naturområdet] med anledning av för­svinnandet.

Insatsledaren för Missing People berättade om den insats som gjorts och den sök­ning som skulle komma att ske. Det hade vid den sökning som varit kommit om­kring 300 personer och det var över förväntan.

Artikeln avslutades med en uppgift om att Missing People skulle gå ut med in­formation om kommande sök på sin Facebook-sida. Den som fanns med i skall­gångsregistret skulle få ett sms.

En liknande artikel publicerades i ST:s tryckta utgåva den 14 maj 2020.

Den 14 maj 2020 publicerades på ST.nu Letandet fortsätter efter försvunnen – fortfarande misstanke om kidnappning: ”Tagit vissa saker i beslag”.

I ingressen stod att en man i x-årsåldern varit försvunnen i tio dagar och miss­tänkt kidnappad i [orten]. Både polisen och Missing People arbetade för att lösa vad som hänt och försöka hitta mannen.

” – Vi har tagit vissa saker i beslag och det har inte skett några transaktioner på hans bankkonto sedan försvinnandet”, sade polisen.

Polisen hade hållit 25 förhör i arbetet med det misstänkta människorovet och arbetet fortsatte. Ingen person var i nuläget misstänkt för brott. Polisen hade tagit vissa saker i beslag som skulle analyseras. Polisen sade att sakerna hade koppling till händelserna, men att det återstod att se om detta var relevant för utredningen.

Vid 19-tiden, samma dag som publiceringen skedde, skulle Missing People ha en sökinsats i [naturområdet] där frivilliga kunde hjälpa till att leta. Vidare skulle programmet Efterlyst ta upp fallet på kvällen.

Sista observationen av mannen hade gjorts i [naturområdet] av en anhörig till honom. Sökområdet kunde komma att utvidgas om mannen inte återfanns.

I artikeln stod vidare:

”Det är känt att mannen har haft problem med droger och han har blivit dömd för narkotikabrott tidigare men det finns omständigheter kring försvinnandet som gör att polisen har upprättat en anmälan om människorov, alltså en misstanke om att mannen ska ha blivit kidnappad.”

En liknande artikel publicerades i tryck den 15 maj 2020, med rubriken Inga spår efter den försvunne. I artikeln fanns inte någon uppgift om att programmet Efterlyst tagit upp fallet.

Vidare publicerades den 20 och den 25 maj 2020 debattartiklar på ST.nu. Kritik framfördes mot att ST inte hade publicerat namn och bild på den försvunne mannen.

Kritik framfördes också mot att tidningen hade skrivit om drogmissbruk och tidi­gare brottslighet. Ansvarig utgivare, Karin Näslund, svarade i båda fallen på kritiken direkt.

Anmälan

NN berättade i sin anmälan om försvinnandet av sonen och hur och när olika medier hade rapporterat om det. Han redovisade därvid rapporteringen från Missing People, Aftonbladet, Efterlyst och Sundsvalls Tidning. Hans kritik rikta­de sig mot rapporteringen i ST.

ST hade inte gått ut med namn och bild på A. Men genom att namn och bild, i nära sammanhang, hade publicerats i andra medier och kanaler, blev hans identi­tet ändå känd. ST hade dessutom länkat till hemsidan för Missing People.

ST:s läsare hade således lätt kunnat förstå att rapporteringen avsåg A.

Informationen om att han haft drogproblem och var tidigare dömd var irrelevant, kränkande och skadande för A. Uppgifterna var inte av betydelse för rapporte­ringen om försvinnandet utan tillfogade honom en oförsvarlig publici­tetsskada. Det polisen hade rapporterat om försvinnandet motiverade inte upp­gifterna; det hade inte påtalats att de olika sakerna haft ett sammanhang på sådant sätt att det motiverade publicering.

Tidningen hade dessutom skrivit att A var dömd för narkotikabrott. Det korrekta förhållandet var att han var dömd för ringa narkotikabrott.

Tidningens svar

Sundsvalls Tidning svarade genom ansvarig utgivare, Karin Näslund.

A:s ouppklarade försvinnande i [orten] hade engagerat många människor, väckt starka känslor och var av stort allmänintresse. Många hade deltagit i sökan­det efter honom och var intresserade av att följa utvecklingen. Orsakerna till hans förvinnande var ännu okänt.

Att han försvunnit i ett av [ortens] populäraste friluftsområden skapade natur­ligtvis en oro hos de boende i orten. Det var viktigt att sätta in A:s försvinn­ande i ett sammanhang. Tidningen hade ett ansvar för att ge allmänheten en så bred bild som möjligt, även med knapphändiga uppgifter. I att sätta in saken i ett samman­hang ingick att berätta om A:s drogmissbruk och tidigare brottslig­het, eftersom det hjälpte till att teckna en bild av vilken situation den försvunne kunde befinna sig i.

Även ringa narkotikabrott var narkotikabrott. Brottsligheten avsåg flera tillfällen. Tidningen hade bedömt att det i sammanhanget var motiverat att berätta även om den tidigare brottsligheten. Tidningen redogjorde i yttrandet närmare för denna tidigare brottslighet.

Tidningen hade berättat om saken varsamt och återhållsamt.

Tidningen hade intervjuat A:s pappa, men denne var inte intresserad av publice­ring då tidningen inte skulle publicera namn och bild på A.

ST hade inte publicerat namn eller bild på A. Han var helt anonymiserad och en publicitetsskada kunde därför inte ha uppkommit på grund av tidningens publice­ringar.

Att tidningen länkat till Missing Peoples Facebook-sida borde inte påverka be­dömningen. I samband med länkningen skrev tidningen att Missing People skulle gå ut med information om kommande sök på sin Facebook-sida, samt att den som fanns med i skallgångsregistret skulle få ett sms.

Länken hade gått till hemsidan för Missing People och inte direkt till deras inlägg med A:s identitet.

Missing People hade gjort en stor insats i detta fall och det fanns ett allmänintres­se att berätta om det. De människor som var intresserade hittade lika gärna infor­mationen genom att googla själva som att klicka på ST:s länk. Tidningen menade således att en allmän länk till Missing People inte gjorde att ST avslöjade A:s identitet.

Det hade enligt tidningen inte lett till någon oförsvarlig publicitetsskada för A att tidningen omskrev honom på detta anonymiserade sätt.

Anmälarens kommentar

Det var självklart att A blivit utpekad av ST genom den rapportering som före­kommit i andra kanaler än ST sammantaget med rapporteringen i ST. Denna andra rapportering hade dock inte innehållit någon information om drogmissbruk eller tidigare domar. Det fanns inte saker som talade för att försvinnandet berod­de på detta. Något allmänintresse för dessa känsliga uppgifter fanns alltså inte. A hade kunnat gå vilse i skogen, drabbats av en olycka eller blivit kidnap­pad. Det fanns inget spår som var starkare än något annat.

Anmälaren återkom till att tidningen hade länkat till Missing Peoples hemsida, för [landskap angivet]. Det fanns bara en person försvunnen i [landskapet] vid denna tidpunkt. Det borde tidningen ta ansvar för.

Anmälaren återkom också till att ringa narkotikabrott var ett mindre allvarligt brott och att tidningen skrivit narkotikabrott.

Anmälaren kommenterade också sina kontakter med tidningen. Han hade inte kommenterat sonens drogmissbruk. Däremot var det korrekt att han inte var in­tresserad av publicering då ST inte ville gå ut med namn och bild. Hela syftet med att anmälaren hade velat medverka var att uppmärksamma ortsborna på försvinnandet.

De nedsättande uppgifterna om A, som bara var x år, hade skadat honom och för­ändrat allmänhetens syn på honom vilket bland annat framgick av negati­va kommentarer om honom på sociala medier. Uppgifterna hade lämnats ut till all­mänheten helt i onödan.

Ytterligare skrivelser från parterna

Båda parter inkom med ytterligare skrivelser i ärendet.

Medieombudsmannens bedömning

Uppgifterna om A:s försvinnande har ett stort allmänintresse.

En tidnings ansvarige utgivare bestämmer fullt ut vad som ska publiceras i tid­ningen, och har också det juridiska och etiska ansvaret för det. MO kan inte ha synpunkter på tidningens val att till exempel inte gå ut med namn och bild på A. Det är tidningens beslut.

Vad MO bedömer är om personer som utpekas, på ett eller annat sätt, tillfogas oförsvarliga publicitetsskador genom kränkande eller på annat sätt skadande upp­gifter om dem och deras personliga angelägenheter. Uppgifter som därmed blir kända för en krets som inte redan tidigare kan förväntas ha kännedom om förhål­landena. Vid bedömningen vägs allmänintresset av uppgifterna mot den enskil­des rätt till integritet.

MO har inte tagit del av den länk till Missing Peoples hemsida som fanns i an­slutning till nätartikeln den 12 maj. Parterna är dock eniga om att en sådan länk fanns, och tidningen berättar även om rapporteringen på Missing Peoples hem­sida i artikeltexten. Tidningen berättade även i den senare rapporteringen om Missing Peoples eftersök.

Varje medium ansvarar dock som regel för sina egna publiceringar. De bedöm­ningar som har gjorts i det medieetiska systemet har därför utgått från att länk­ningar i sig inte medför ett utpekande. Detta även om den som tar del av länken kan söka sig fram till vem personen är. Utpekandet i det material som länkats till får alltså stå för det medium som faktiskt har gjort det.

Däremot måste tidningen ta hänsyn till i vilken krets den omskrivne kunde varit känd när den skriver. Vilka som förstår att publiceringarna handlar om A. Vad tidningen måste överväga är om den förmedlar tidigare okända känsliga eller kränkande uppgifter till denna krets.

De känsliga och skadande uppgifter som ST förmedlade var att A hade haft ett drogmissbruk och gjort sig skyldig till tidigare narkotikabrottslighet. När tid­ningen skrev om detta den 14 maj och 15 maj, hade A:s försvinnande redan tagits upp av Missing People. Försvinnandet hade lett till omfattande sökinsatser i om­rådet och naturligt nog väckt uppmärksamhet bland många människor. Även andra rikstäckande medier hade rapporterat om A:s försvinnande. En bred all­mänhet kände alltså till att en ung man försvunnit i trakten.

ST publicerade förvisso inte namn och bild på A. Uppgifterna om honom gällde att han var en ung man i x-årsåldern och var och när han hade försvunnit. Samt att omfattande sökinsatser gjorts i området.

Med hänsyn till den stora uppmärksamhet saken väckt måste dock ST:s uppgifter ändå ha varit tillräckliga för att en stor krets av personer skulle förstå att det var A saken handlade om. Personer som inte känt till hans bakgrund gavs därmed kunskap om skadande uppgifter för honom.

Det har i de uppgifter som framkommit om A:s försvinnande inte varit några bärande skäl till att de känsliga uppgifterna om honom lämnats. Hans bakgrund har, efter de uppgifter som lämnats av till exempel polisen, inte haft någon av­görande betydelse.

Tvärtom utpekades han med de negativa uppgifterna utan något starkt allmän­intresse. Därmed uppkom en oförsvarlig publicitetsskada för honom.

Sundsvalls Tidning bör därför klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden och bland annat anfört följan­de.

Tidningen

Det är inte rimligt att en utgivare ska ta ansvar för och känna till namnpubliceringar som gjorts på andra plattformar. Att en bred allmänhet känner till att en ung man är försvunnen är inte samma sak som att den försvunna personen pekas ut. Publiceringen har inte orsakat den försvunne mannen en publicitetsskada eftersom det inte går att identifiera honom genom tidningens publiceringar.

Anmälaren

Tidningen inte har tagit hänsyn till sonens integritet. De har alldeles i onödan hängt ut honom som missbrukare för en bred allmänhet.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att A har orsa­kats en oför­svarlig publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.