Svensk Jakt klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed

Mediernas etiknämnd går emot MO:s beslut och klandrar tidningen för hanteringen av en insändare.

Exp.nr. 51/2021 dnr. 21069

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Svensk Jakt för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 15 juli 2021 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Svensk Jakt.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Svensk Jakt publicerade den 26 januari 2021 en insändare som rubricerats Har vissa organisationer redan rödlistats på tidningens webbplats.

Vad tidningen publicerade

Två socialdemokratiska riksdagsledamöter hade i ett debattinlägg påstått att Miljöpartiet vinklat regeringsbeslutet angående Jägareförbundets allmänna uppdrag, eftersom Miljöpartiet ställt sig på djurens sida i enlighet med EU-rätten. Insändarskribenten frågade sig hur det kunde vara ett problem för Socialdemokraterna?

De två socialdemokratiska riksdagsledamöterna menade i debattinlägget på svenskjakt.se att de stöttade jägarna. Detta debattinlägg behövde redas ut, enligt insändarskribenten.

Debattörernas argument hade varit att jakten varit en naturlig del av vår diet sedan urminnes tider, samt att populationerna utan jakten skulle orsaka kostnader – argument som inte höll år 2021, ansåg insändarskribenten. Debattörernas argumentation kring “ekonomi” haltade också, menade han.

Insändarskribenten ansåg av flera skäl att det inte gick ihop att debattörerna ställt sig på jägarnas sida, samtidigt som de var socialdemokrater.

Debattörerna hade, enligt insändarskribenten, delat in olika organisationer i kategorier, där vissa stämplades som emot jakt. Uppdelningen haltade, menade han. Och var ville de i så fall placera honom eller den organisation han stöttade. Och var hade de placerat sig själva? Kanske hade de redan beslutat vilka organisationer de rödlistat?

Insändarskribenten framhöll att debattörerna skrivit “vid den kommande upphandlingen kommer en nationell heltäckande organisation som Jägareförbundet att ligga mycket bra till för att få dessa uppdrag”. Han ifrågasatte hur objektiv upphandlingen kunde bli med denna förutbestämda inställning från ett regeringsparti.

Han framförde avslutningsvis att de som ville ha en ohämmad jakt gjorde bäst i att ansluta sig till SD, M eller KD, och de som ville ha en jakt baserad på forskning och etiska beslut till V och MP – frågan var hur S kom in i bilden.

Insändaren var undertecknad enligt följande:

Daniel Ekblom
Naturskyddsföreningen Gävleborg
(MP) Hudiksvall

Anmälan

Publiceringen anmäldes av Daniel Ekblom. Han menade att han privat skickat in en replik på en debattartikel i Svensk Jakt. Han hade inte undertecknat med någon organisationstillhörighet.

Chefredaktören hade själv valt att publicera insändaren, men då ändrat hans undertecknande och lagt till två organisationer; Naturskyddsföreningen Gävleborg samt Miljöpartiet Hudiksvall.

Ingen av dessa organisationer stod bakom artikeln. Han hade tydliggjort detta för chefredaktören och tydligt förklarat att repliken var inskickad som en privat replik enbart. Trots det har tidningen inte korrigerat sitt eget tillägg.

Han debatterade ibland för olika organisationer. När han gjorde det så stod det tydligt angivet. När han inte gjorde det, utan skickade in något privat, så framgick det också tydligt. Detta skulle och fick inte felaktigt ändras av någon annan.

I det fall en chefredaktör ansåg att det var väldigt intressant eller högst relevant att läsarna fick reda på att han ibland företrädde olika organisationer, så förmodade han att redaktören upplysningsvis kunde delge sina läsare den informationen. En chefredaktör kunde däremot inte ändra en insändare så att det framstod som att två organisationer stod bakom den när så inte var fallet, ansåg han.

Det var extra allvarligt att redaktören på eget bevåg angivit inte bara en, utan två olika organisationer. Därtill var den ena organisationen en opolitisk förening som inte hade eller skulle ha några kopplingar till ett politiskt parti. Den av chefredaktören förändrade och felaktigt angivna avsändaren hade allvarligt skadat såväl hans personliga anseende som de angivna organisationerna.

Han menade att tidningen hade brustit i god publicistisk sed genom att:

1. förvränga en artikel så att den inte levde upp till korrekt nyhetsförmedling,
2. inte ha tagit hänsyn till de sakuppgifter som delgivits honom,
3. inte ha förhållit sig sakligt i sin presentation och publicering,
4. inte ha korrigerat en sakuppgift trots upprepade uppmaningar.

Till sin anmälan bifogade han repliken och en mailkorrespondens med chefredaktören.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom Martin Källberg, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Han redogjorde för bakgrunden till debatten på insändarsidan:

Regeringen hade i januari i år offentliggjort beslutet att avveckla Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag (på senare år även benämnt jakt- och viltvårdsuppdraget). Konstruktionen hade, sedan den instiftades 1938, gått ut på att delar av de medel som via det statliga jaktkortet betalades in till Viltvårdsfonden årligen betalades ut till Svenska Jägareförbundet, för att organisationen skulle leda arbetet med jakt- och viltvårdsfrågor i Sverige. Regeringens beslut innebar att medel från Viltvårdsfonden i framtiden dels skulle utbetalas till Svenska Jägareförbundet i form av ett organisationsbidrag, dels skulle delar av det nuvarande allmänna uppdraget (jakt- och viltvårdsuppdraget) i fortsättningen bli föremål för upphandling (genom Naturvårdsverkets försorg).

Med anledning av denna förändring hade Svensk Jakt sedan i ett flertal artiklar granskat bakgrunden till regeringsbeslutet och försökt klarlägga hur den framtida konstruktionen skulle fungera. Han hänvisade till ett antal artiklar.

Mot bakgrund av frågans politiska dimensioner hade, i nyhetsrapporteringens kölvatten, även ett antal debattinlägg i ämnet publicerats. De hade kommit från, bland annat, företrädare för Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna respektive Moderaterna.

Redaktionen hade även fått en replik på debattartikeln “Vi socialdemokrater står på jägarnas sida” från anmälaren. Anmälaren hade tidigare debatterat jaktfrågor i tidningen Svensk Jakt, i egenskap av representant för Naturskyddsföreningen Gävleborg.

Utöver sitt engagemang i styrelsen för Naturskyddsföreningen Gävleborg var anmälaren även partipolitiskt aktiv i Miljöpartiet Hudiksvall och hade representerat Miljöpartiet i debatt i jakt- och rovdjursfrågor. Det framgick bland annat av två exempel på publiceringar i Svenska Dagbladet, som den ansvarige utgivaren hänvisade till.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan menade den ansvarig utgivaren att det var klarlagt att anmälaren var medlem i, och i offentlig debatt vid flera tillfällen företrätt, både Naturskyddsföreningen Gävleborg och Miljöpartiet Hudiksvall i frågor som rört jakt och rovdjur.

Den debatt som anmälaren tagit aktiv del i genom sin insändare hade tydliga partipolitiska förtecken. Därför menade den ansvarige utgivaren att det var nödvändigt att vara tydlig gentemot läsarna och redovisa skribentens partitillhörighet.

Det var heller inte någon nymodighet i debattsammanhang, det var tvärtom snarast standard ansåg den ansvarig utgivaren.

Frågan som debatterades – vilka organisationer som i framtiden kunde bli aktuella för att få bidrag från Viltvårdsfonden – hade dock inte enbart tydliga partipolitiska förtecken, utan också stark bäring på de organisationer som verkade i det berörda ämnesområdet: djur och natur, viltvård och jakt. Naturskyddsföreningen var ett exempel på en sådan organisation.

Den förändring som regeringen beslutade om i januari öppnade för att fler organisationer, som exempelvis Naturskyddsföreningen, kunde söka bidrag från Viltvårdsfonden. När en företrädare för en sådan organisation gav sig in i debatten var det därför högst rimligt att redovisa skribentens organisationstillhörighet för läsarna, ansåg den ansvarige utgivaren.

Anmälarens kommentar

Anmälan handlade inte om att hans organisatoriska hemvist hade tydliggjorts. Anmälan riktade sig i stället mot att tidningen, på eget bevåg, hade angivit att insändaren var undertecknad av honom såsom företrädare för två olika organisationer. Han ansåg att tidningen på så sätt, felaktigt, gjort gällande att såväl Naturskyddsföreningen som Miljöpartiet stått bakom insändaren.

Om tidningen bara velat klargöra hans organisatoriska hemvist hade den kunnat följa de tydliga påtalandena i hans mejl, genom att ange hans tillhörighet såsom “medlem i”. Han hade för övrigt aldrig skrivit för Miljöpartiet i Svensk Jakt. Artikeln var skriven och undertecknad av honom privat, med hans privata åsikter.

Han ansåg att det var allvarligt att organisationerna kopplades ihop på detta sätt, inte minst då den ena var partipolitiskt obunden.

Han framförde att det vore intressant att få veta hur Medieombudsmannen såg på möjligheterna för en privatperson, som förvisso var medlem i en organisation, men inte var dess officiella talesperson eller ordförande, att kunna skriva privata artiklar utan att få medlemskapet angivet? Om man skrivit enstaka artiklar för olika organisationer, innebar det då att andra tidningar hade rätt att alltid sammankoppla privata artiklar med alla dessa tillhörigheter, frågade han sig. När försvann rätten till helt privata åsikter?

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannens uppdrag är att pröva om den som anmäler en publicering har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.

Inledningsvis kan jag konstatera att det är utgivaren för en tidning som bär ansvaret för allt innehåll. Han eller hon kan alltså välja att publicera en insändare, avstå från att publicera den, eller att göra vissa förändringar av den – men inte så stora att den kommer att betyda något annat än vad insändarskribenten avsett.

Du har invänt mot en närliggande fråga: tillägget av organisationstillhörigheter vid ditt namn.

Det finns situationer då ett sådant till tillägg skulle kunna bli negativt för en insändarskribent och på så sätt orsaka skribenten en oförsvarlig publicitetsskada. Det gäller då främst situationer där insändarskribenten överhuvudtaget inte har något med den aktuella organisationen att göra. Det skulle också kunna uppstå situationer där ett sådant tillägg orsakar den berörda organisationen en publicitetsskada, vilket då kan anmälas av organisationen.

Så har inte varit fallet här – du tillstår själv att du är medlem i de respektive organisationerna.

Medieombudsmannen kan endast ta ställning till om du har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. En sådan skada kännetecknas av ett kränkande eller i övrigt alltför stort intrång i en enskilds privatliv. Publiceringen av organisationstillhörigheterna kan inte sägas ha orsakat dig någon sådan skada.

Ärendet medför därför inga ytterligare åtgärder från min sida. Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Daniel Ekblom har överklagat MO:s beslut och framfört sammanfattningsvis följande.

Redaktionen lade på eget bevåg till ett undertecknande av 1) Naturskyddsföreningen Gävleborg 2) MP Hudiksvall, utan att organisationerna stått bakom hans debattinlägg. En allmän regel är att inga medlemmar/styrelsemedlemmar i någon organisation kan utge sig för att vara dess representant utan att detta är förankrat i organisationen. En av organisationerna är ett politiskt parti och den andra är en opolitisk intresseorganisation. Det framstår alltså som att dessa organisationer gemensamt stod bakom hans debattinlägg, trots att de inte har något samröre. Det är allvarligt för honom personligen som skribent. Han har fått redogöra för båda organisationerna hur det kommer sig att han skrivit en debattartikel och felaktigt angivit att dessa organisationer stod bakom hans debattinlägg. Det har orsakat såväl honom som organisationerna en allvarlig publicitetsskada.

Tidningen har inte yttrat sig i sak i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

En medieetisk utgångspunkt är att massmedia ska sträva efter att ge korrekta sakuppgifter. Det innebär bland annat att massmedia ska kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger.

En debattör väljer själv om personen skriver ett inlägg endast i eget namn eller även för vissa organisationer. En tidning kan alltså inte bestämma om en person skriver ett inlägg även för vissa organisationer. En annan sak är att tidningen kan välja att lägga till vissa sakuppgifter om debattören i anslutning till inlägget eller välja att inte alls publicera inlägget.

Genom att Svensk Jakt la till de två organisationerna under Daniel Ekbloms namn, utan att kontrollera dessa sakuppgifter med honom, iakttog tidningen inte den nyssnämnda medieetiska principen.

Vidare är det en grundläggande medieetisk princip att massmedia ska vara generös med bemötanden, bl.a. genom att publicera en rättelse av en felaktig sakuppgift.

Svensk Jakt följde inte heller denna medieetiska princip när tidningen, trots att Daniel Ekblom bad om det flera gånger, vägrade att publicera en rättelse.

Publiceringen och den uteblivna rättelsen innebar att det framstod som att Daniel Ekblom valt att skriva inlägget för de två olika organisationerna – varav ett politiskt parti och en politiskt oberoende – trots att han varit tydlig med att så inte var fallet. Av materialet i ärendet framgår att den politiskt oberoende organisationen reagerade starkt mot att stå som undertecknare av ett inlägg tillsammans med ett politiskt parti och att Daniel Ekblom fick förklara sig gentemot båda organisationerna. Nämndens slutsats är därför att Daniel Ekblom genom publiceringen och den uteblivna rättelsen drabbades av en oförsvarlig publicitetsskada.

Det innebär att tidningen Svensk Jakt ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.