Det måste anses vara var och ens rätt att i en debattartikel framföra kritik, även hård sådan, mot en stat och dess representation via ambassader. Någon generell replikrätt när det gäller stater föreligger inte. En stat har andra medel att bemöta kritik, till exempel via egna plattformar.
Svenska Dagbladet, dnr. 22526, exp. nr. 25/2023
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Svenska Dagbladet.
Genom beslut den 12 januari 2023 skrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) av ett ärende avseende en anmälan mot Svenska Dagbladet.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Ni har via ombud anmält debattartikeln ”Stäng Irans ambassad i Stockholm” publicerad på svd.se den 22 oktober 2022.
Vad mediet publicerade
Debattartikeln i Svenska Dagbladet var undertecknad av Ardavan Khoshnood, docent och lektor vid Lunds universitet. Under ingressen fanns följande redaktionell formulering:
”Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.”
Artikeln löd i sin helhet:
”De iranska ambassaderna runt om i världen bedriver allvarlig brottslighet i form av spionage och terrorism. Därför bör Sverige stänga Irans ambassad, skriver Ardavan Khoshnood.
Samtidigt som Iran är inne i den femte veckan av landsomfattande demonstrationer mot den islamiska republiken, har EU infört nya sanktioner mot regimen i landet. Detta är ett välkommet beslut. EU:s agerande mot den islamiska regimen får dock inte stanna där. Även om EU måste fortsätta att vidta åtgärder mot den islamiska regimen är det av stor vikt att enskilda EU-länder som Sverige också vidtar egna åtgärder för att ytterligare sätta press på Teheran. Det är därför högst hoppgivande att statsminister Ulf Kristersson nämner det iranska folkets kamp för frihet i sin regeringsdeklaration.
När 22-åriga Jina Mahsa Amini greps i Teheran under september månad för att inte ha burit sin slöja på ”korrekt” sätt, förklarade hon för sedlighetspolisen, i hopp om att släppas fri, att hon enbart var på besök i Teheran som en gäst och att hon var ensam där. Mahsa kunde inte ha mer fel. Hon kanske var en gäst i Teheran, men hon var inte ensam. Hela Iran har stått upp för henne och i fronten finns de iranska kvinnorna.
Världsledare har ställt sig bakom det iranska folket. Ord är dock endast ord, och dess betydelse är endast symbolisk om de inte kombineras med handlingar. Just därför är EU:s nya sanktioner mot regimen i Iran så viktiga. Förutom att sanktionerna har en faktisk effekt på och skadar regimen, så inger de hopp för de miljoner iranska kvinnor och män som kämpar för sin frihet. Men EU kan och måste göra mer, liksom enskilda EU-länder som till exempel Sverige.
Det bor över 100 000 personer med iransk bakgrund i Sverige. Många av dem är politiskt aktiva och bekämpar regimen i Iran, något som de har betalat ett högt pris för. Politiskt aktiva exiliranier lever under ständigt hot och övervakas av regimens agenter. Säkerhetspolisen har under de senaste åren i sina årsrapporter konstaterat att Iran utgör ett allvarligt underrättelsehot mot Sverige. Regimen i Iran bedriver ett omfattande flyktingspionage i Sverige. Det händer även med jämna mellanrum att Säkerhetspolisen lyckas avslöja sådana olagliga operationer. Senast under 2019 upptäcktes en spion som greps, åtalades och dömdes för att ha spionerat åt regimen i Iran.
Det är ett välkänt faktum att det är den islamiska regimens ambassad i respektive land som organiserar och stödjer den olagliga underrättelse- och terroristverksamhet som regimen bedriver. Ett tydligt exempel på detta är från förra året när den iranske diplomaten i Österrike, Asadollah Assadi, dömdes i Belgien till 20 års fängelse för terroristbrott. Det skulle senare visa sig att han egentligen var det iranska underrättelseministeriets huvudagent i Europa och ansvarig för ministeriets aktiviteter på kontinenten. Återigen uppenbarades symbiosen mellan islamiska regimens underrättelseorganisationer och islamiska regimens ambassader. I samband med att Assadi greps hittades en bok i hans bil med en lista på flera europeiska länder där han genom åren träffat diverse personer som är agenter åt regimen samt illegalister, som är vilande agenter. Bland annat hade Assadi vid flera tillfällen varit i Sverige och haft möten med dessa personer.
Nu när landsomfattande protester i Iran skakar den islamiska regimen, är det inte enbart i Iran som säkerhetsstyrkorna går hårt åt medborgarna. Regimens tentakler når också Europa, inte minst Sverige. Regimens ambassader i EU-länderna kommer att aktivera sina illegalister för att försöka pressa exiliranier till tystnad eller till spionage för regimen mot oppositionella. Detta kanske genom direkt våld, men också genom att skapa konflikter inom oppositionen och deras demonstrationer mot regimen.
Iranska diplomater och ambassader i Europa har haft en direkt inblandning i mord av exiliranier. Under 1990-talet finns många exempel på hur islamiska republiken via sina diplomater direkt planerat och utfört mord på oppositionella. Exempel på liknande terrormord finns även från ett par år tillbaka, nämligen 2018. Under juni 2018 utvisades två iranska diplomater från Nederländerna efter att landets underrättelsetjänst meddelade den nederländska regeringen att den islamiska republiken och dess ambassad i Nederländerna var ansvariga för mordet på två exiliranier. Morden begicks av nederländska kriminella gäng på beställning av den iranska ambassaden, vilket också visar att den islamiska regimen har en bekymrande närhet till organiserad brottslighet.
Det är således fastslagen att de iranska ambassaderna runt om i världen, däribland i Sverige, bedriver allvarlig brottslighet i form av spionage och terrorism. Det har hänt vid flera tillfällen att Sverige utvisat diplomater vid den islamiska republikens ambassad i Stockholm. Den nya regeringen och inte minst utrikesminister Tobias Billström måste således agera mot den islamiska republikens ambassad i Sverige. Här har den nya regeringen och utrikesministern två val, beroende på Sveriges behov. Antingen kallar Sverige hem sin egen ambassadör och sin personal från Teheran och således också stänger islamiska regimens ambassad i Sverige helt, eller så kan regeringen välja att skala ner personalen vid islamiska regimens ambassad i Lidingö.
Att stänga ambassaden är ett krav som iranska oppositionella drivit länge. Att stänga ambassaden eller minska islamiska regimens ambassadpersonal till det minimalt möjliga, är ett mycket viktigt steg för att dels stödja det iranska folket, dels upprätthålla säkerheten i Sverige. Genom en sådan handling skulle det bli mycket enklare för de rättsvårdande myndigheterna att övervaka den iranska regimens aktiviteter i Sverige. Dessutom begränsas den iranska regimens resurser i Sverige kraftigt och störningar skapas för deras illegala verksamhet.
Statsminister Ulf Kristerssons stöd till det iranska folket är hoppgivande men om det inte följs upp av direkta åtgärder, är det enbart tomma ord. Sverige och den svenska regeringen kan välja att stå på rätt sida av historien. Stöd det iranska folket.”
Anmälan
Anmälaren riktade via ombudet skarp kritik mot debattartikeln och uppgifterna i densamma. Argument framfördes om att uppgifterna var falska, kränkande och att artikeln stred mot Tryckfrihetsförordningen, Publicitetsreglerna, de Yrkesetiska reglerna samt att anmälaren hade utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Vidare anförde anmälaren att flera iranier i Sverige känt sig kränkta och träffade av smutskastningen i artikeln, och att de vänt sig till Irans ambassad i Stockholm för åtgärder.
Ingen individ, stat eller nation skulle behöva tåla så allvarliga påståenden om kriminella handlingar som spionage och terrorism, vilket artikelskribenten, helt grundlöst, framförde med lögnaktiga ”belägg”.
Anmälaren ansåg att artikeln måste klandras.
Medieombudsmannens bedömning
Som huvuduppgift prövar MO om enskilda personer som pekats ut i en publicering drabbats av en oförsvarlig skada. MO kan också pröva anmälningar från företag och organisationer (juridiska personer), men då endast deras eventuella rätt till genmäle eller rättelse, det vill säga uppföljande publicering.
I det aktuella fallet handlar det om en artikel där en enskild forskare riktar skarp kritik och anklagelser mot staten Iran och hur landets ambassader agerar, däribland ambassaden i Stockholm.
Det måste anses vara var och ens rätt att i en debattartikel framföra kritik, även hård sådan, mot en stat och dess representation via ambassader. MO avgör inte om artikelförfattarens påståenden är korrekta eller inte.
Den som är kritisk mot innehållet i en sådan debattartikel kan vända sig till tidningen med önskan om att få bemöta kritiken. Det är då upp till tidningens ansvariga utgivare att avgöra om ett bemötande ska publiceras eller inte. Någon generell replikrätt när det gäller stater föreligger inte. En stat har andra medel att bemöta kritik, till exempel via egna plattformar.
MO utreder inte yrkesetiska frågor – sådana kan prövas av Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd (YEN).
Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut. Anmälaren har vidhållit vad anmälaren framfört till MO och sammanfattningsvis anfört att MO:s beslut är i direkt motsats till publicitetsreglerna och de etiska riktlinjer som ska användas och som ska ge den enskilde skydd mot publicitetsskador.
Tidningen har framfört att den inte har något mer att tillägga.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Svenska Dagbladet
I beslutet har deltagit Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Carina Löfkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Göran Collste och Laura Hartman, representerande allmänheten.