Svenska Dagbladet klandras för rapportering om Linda Staaf

Svenska Dagbladet, dnr. 23029, exp. nr. 43/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Svenska Dagbladet för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

MO:s beslut hade följande lydelse.

I en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) har kritik riktats mot artikeln

Nådde inte ”bör”-kraven – gavs ändå toppjobbet (Version 1) publicerad på Svenska Dagbladets sajt svd.se den 12 december 2022.

Artikeln arbetades efter några dagar om med nya citat, ny rubrik, en rättelse med mera. Den nya versionen av artikeln hade rubriken Polisen om NOA-tjänst: ”Staaf uppfyllde kraven” (Version 2). Uppdateringar gjordes enligt mediet den 16 och den 19 december 2023.

Artiklarna anmäldes av Linda Staaf.

Vad mediet publicerade

Överst i publiceringen fanns en bild på Linda Staaf och NN från en presskonferens. Artikeln låg under vinjetten ”Turbulensen inom polisledningen”.

Ursprungsversionen av artikeln (Version 1) löd i sin helhet:

”Linda Staaf fick jobbet som underrättelsechef på Noa i hård konkurrens – och efter att ha kommit in sent i processen. SvD kan nu ge nya detaljer om hur hon ändå fick toppjobbet.

Turbulensen inom polisledningen har riktat ljuset mot hur det egentligen gick till när Linda Staaf utsågs till underrättelsechef på Nationella operativa avdelningen (Noa) 2015.

Beslutet fattades av NN, då chef för Noa, som under en period hade en relation med Staaf. Hon har själv beskrivit relationen som ’privat men ytlig’.

På måndagen meddelade särskilda åklagarkammaren att en utredning om grovt tjänstefel inletts gällande NN:s tillsättning av Staaf som underrättelsechef. Ingen är i nuläget delgiven misstanke i utredningen, men både NN och Linda Staaf kommer att förhöras, enligt uppgifter till SvD. Senare under måndagen gick Polismyndigheten ut med att NN omplaceras och får nya arbetsuppgifter tills vidare.

SvD kan nu ge nya detaljer om hur det gick till när Staaf fick toppjobbet inom polisen. När tjänsten först utlystes våren 2014 skulle Linda Staaf endast ha nått upp till ett av fem krav som ’bör’ uppfyllas.

Hon hade inte chefs- och ledarskapsutbildning för strategisk nivå, erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor, erfarenhet av att ha arbetat med internationella uppgifter i Sverige eller utomlands, eller gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet.

Det enda ’bör’-kravet hon nådde upp till var erfarenhet från arbete inom rättsväsendet. Då ansökningstiden gick ut den 5 augusti 2014 nådde hon inte heller upp till ett av de sex kraven som ’ska’ uppfyllas, nämligen att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.

Staaf sökte inte jobbet i den första omgången, men 21 andra personer skickade in en ansökan. Flertalet var polisbefäl med lång erfarenhet, något som Expressen var först med att rapportera.

En av dem var polismästare Leif Jennekvist som tidigare lett utredningen efter mordet på utrikesminister Anna Lindh, skriver Expressen. En annan person var polisöverintendent vid Nationella operativa avdelningen, Noa, och en tredje var tillförordnad stabschef hos Rikskriminalpolisen.

Tjänsten tillsattes inte i augusti, utan utlystes på nytt den 24 november. Under de här månaderna blev Linda Staaf ekonomidirektör för region öst. Därmed nådde hon upp till det så kallade ’ska-kravet’ att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp när hon skickade in sin ansökan den 1 december 2014. Då var hon den enda nya sökande.

Av de då 22 sökande var fem personer kvinnor. Det framgår av en lista på sökande samt sex cv:n som polisen har lämnat ut till polisforskaren Stefan Holgersson och som SvD har läst.

NN var ensam rekryterare under den andra utlysningen och valde då att ge jobbet till Linda Staaf. Den 1 mars 2015 fick hon sedan tjänsten officiellt.

– Hon hade inte fattat ett enda polischefsbeslut när hon utsågs till en av Sveriges högsta polischefer, säger Stefan Holgersson, polisforskare vid Linköpings universitet, till SvD.

Stefan Holgersson har under en lång tid granskat polisens interna arbete och hösten 2021 publicerade han rapporten ’Hur efterlever polisen offentlighetsprincipen’. I rapporten kritiserar han bland annat den nationella polisledningen för vänskapskorruption.

– Det är svårt att förstå att en person som varit chef för en liten intern service- och ekonomienhet rekryteras till en av de mest centrala och högsta chefspositionerna för den operativa verksamheten inom svensk polis, säger Stefan Holgersson.

Linda Staaf själv säger sig vara utsatt för ett drev och att hennes relation med NN utvecklades först efter att hon fick jobbet som underrättelsechef.

– Det är en smutskastningskampanj mot mig som kvinna och chef inom polisen. Fakta undanhålls och förvrängs, säger hon till DN på fredagskvällen.

DN: Varför skulle någon vilja starta en kampanj mot dig?

– Det är uppenbart att många män inte klarar att en kvinna får makt och inflytande. Det som sker nu är skamligt, säger Linda Staaf. I intervjun säger hon också att hon inte har farit med osanning om sina meriter och att hon är väl kvalificerad för sin tjänst.

SvD har sökt Linda Staaf, NN och rikspolischef Anders Thornberg.”

Den uppdaterade artikeln (Version 2)

Efter några dagar uppdaterades artikeln med rättelse, nya citat och en ny rubrik, med mera. Den nya rubriken löd Polisen om NOA-tjänst: ”Staaf uppfyllde kraven” och efter ingressen publicerades följande rättelse:

”Rättelse

• Artikeln har byggts ut och korrigerats på några punkter efter publicering: I ursprungsartikeln uppgav SvD att Staaf var enda tillkommande sökande i andra omgången. Polisen uppger nu att minnesanteckningar säger att det var 17 sökande i omgång ett, vilket ger 5 sökande i andra omgången. Vidare nådde Staaf, enligt SvD:s uppgifter i ursprungsartikeln, ett av fem bör-krav – polisen säger nu att man bedömt att Staaf nådde tre av dessa.

• I övrigt har artikeln byggts ut med citat och nya uppgifter från polisens HR-avdelning.”

Artikeln (Version 2) löd i sin helhet:

”Linda Staaf hade fått jobbet som underrättelsechef på Noa i hård konkurrens – och efter att ha kommit in sent i processen. Polisen svarade nu på hur hon fått toppjobbet.

Turbulensen inom polisledningen hade riktat ljuset mot hur det gick till när Linda Staaf utsågs till underrättelsechef vid Nationella operativa avdelningen, Noa, 2015. Beslutet fattades av NN, då chef för Noa, som under en period hade en relation med Staaf. Hon har själv beskrivit relationen som ’privat men ytlig’ i DN.

I måndags inledde åklagare en utredning om grovt tjänstefel gällande NN:s tillsättning av Linda Staaf och polismyndigheten svarade med att omplacera NN.

När tjänsten som underrättelsechef vid Noa först utlystes våren 2014 fanns fem krav som ’bör’ uppfyllas:

Chefs- och ledarskapsutbildning för strategisk nivå, erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor, erfarenhet av att ha arbetat med internationella uppgifter i Sverige eller utomlands. Därtill gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet, och till sist – erfarenhet från arbete inom rättsväsendet.

Det sista ’bör’-kravet var det enda av dessa fem som Linda Staaf nådde vid den tidpunkten, rapporterade SvD tidigare i veckan.

Men det stämmer inte, enligt Tomas Rosenberg, HR-chef vid polisen, som säger att Staaf nådde upp till tre av bör-kraven.

Det andra var ’Gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet’, enligt Rosenberg.

– Innan hon blev ekonomidirektör jobbade hon på ekonomi- och bedrägeriroteln i polismyndigheten i Östergötland där hon var sakkunnig inom ekonomisk brottslighet, utöver det så var hon projektledare mot organiserad brottslighet, säger han.

Hur länge jobbade hon där?

– Från januari 2006 till september 2008.

Dessutom hade Linda Staaf, enligt sitt cv, projektledarjobbet mot organiserad brottslighet på deltid i ett och ett halvt år, vid sidan av ordinarie tjänst.

Det tredje bör–kravet som Linda Staaf enligt Tomas Rosenberg uppfyllde är: ’Erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor.

Som underrättelsechef för Noa är Linda Staaf på den tredje nivån av chefer inom svensk polis. Tidigare var hon ekonomidirektör vid polismyndigheten i Östergötland och därefter i några månader ekonomidirektör för Region Öst.

– Det är samma ledarskapsnivå.

Tomas Rosenberg säger vidare att bör-kraven inte användes vid någon rekrytering, utan endast de så kallade ska-kraven, alltså de krav som måste uppfyllas.

SvD har även rapporterat att Linda Staaf inte nådde upp till ett av ska-kraven när ansökningstiden gick ut den 5 augusti 2014. Nämligen att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.

Enligt polisens egna dokument ska den som är chef på strategisk nivå leda chefer på indirekt nivå. Det gjorde inte Linda Staaf, enligt SvD:s uppgifter.

Polisens presstjänst meddelar först att man inte kan redovisa belägg för att Staaf uppfyllde det kravet, men svarar senare att hon ledde servicechefen som i sin tur ledde tre gruppchefer.

Polisforskaren Stefan Holgersson har begärt ut alla möten för den strategiska ledningsgruppen som fanns arkiverade 2013–2014. Han fick ut 43 möten. Vid inget av dem medverkade Linda Staaf, skrev han i en rapport hösten 2021.

En faktor där var dock att Staaf var föräldraledig under delar av den perioden, enligt Rosenberg.

Linda Staaf sökte inte tjänsten som underrättelsechef på Noa i första omgången, i augusti 2014, men 17 andra personer skickade in en ansökan, enligt Tomas Rosenberg. Det finns dock inga dokument som visar hur många som sökte, enligt polisens presstjänst.

Flertalet sökande var polisbefäl med lång erfarenhet, något som Expressen var först med att rapportera om. En av dem var polismästare Leif Jennekvist som tidigare lett utredningen efter mordet på utrikesminister Anna Lindh, skriver Expressen. En annan var polisöverintendent vid Nationella operativa avdelningen, Noa.

Tjänsten tillsattes dock inte utan utlystes på nytt den 24 november.

Anledningen till att rekryteringen avbröts och sköts upp var, enligt Tomas Rosenberg, att regeringen skulle utse de två cheferna under rikspolischefen: chefen för Noa och chefen för särskilda utredningar.

När NN blev utnämnd till chef för Noa återupptogs rekryteringen.

Under de månader som rekryteringen var vilande blev Linda Staaf ekonomichef för Region Öst och satt där i en strategisk ledningsgrupp. När hon skickade in sin ansökan den 1 december 2014 uppfyllde hon alla ska-kraven.

Totalt sökte 22 personer tjänsten. Därmed tillkom fem sökande, enligt Tomas Rosenberg, och inte en sökande, Linda Staaf, som SvD först uppgav. Polisens pressavdelning uppger samtidigt att det inte finns dokument som styrker detta, endast minnesanteckningar.

’Staaf uppfyllde kraven vid grovurvalet redan våren/sommaren 2014. Staaf har angivit att hon ingick i myndighetens strategiska ledningsgrupp från januari 2009, vilket bedömningen att hon uppfyllde detta kravet vilade på’, mejlar Tomas Rosenberg.

Han syftar på att Linda Staaf uppgav både i sitt cv och i det personliga brev hon bifogade ansökan att hon ingick i den strategiska ledningsgruppen.

Vem var rekryterande chef när Linda Staaf fick jobbet?

– NN.

Tomas Rosenberg betonar att Linda Staaf även intervjuades av särskilda rekryterare innan NN deltog vid det tredje och sista urvalssteget. Men polisens pressavdelning skriver att det inte finns ”sparat vilka datum eller vem som höll i intervjuerna”.

Forskaren Stefan Holgersson har under lång tid granskat polisens interna arbete och hösten 2021 publicerade han rapporten ’Hur efterlever polisen offentlighetsprincipen’.

– Det är svårt att förstå att en person som varit chef för en liten intern service- och ekonomienhet rekryteras till en av de mest centrala och högsta chefspositionerna för den operativa verksamheten inom svensk polis, säger Stefan Holgersson.

Polisens presstjänst skriver i ett mejl till SvD att den aktuella Noa-posten inte ingår i polisens högsta ledning. Det finns cirka 70 chefer på ’samma hierarkiska nivå’, enligt presstjänsten.

Linda Staaf har själv sagt till DN att hon är utsatt för ett drev och att hennes relation med NN utvecklades först efter att hon fick jobbet som underrättelsechef.

– Det är en smutskastningskampanj mot mig som kvinna och chef inom polisen. Fakta undanhålls och förvrängs, sa hon.

DN: Varför skulle någon vilja starta en kampanj mot dig?

– Det är uppenbart att många män inte klarar att en kvinna får makt och inflytande. Det som sker nu är skamligt, säger Linda Staaf.

I intervjun säger hon också att hon varit väl kvalificerad för sin tjänst. SvD har sökt Linda Staaf.”

Anmälan

I artikeln från den 12 december framgick följande:

”När tjänsten först utlystes våren 2014 skulle Linda Staaf endast ha nått upp till ett av fem krav som bör uppfyllas.

Hon hade inte chefs- eller ledarskapsutbildning för strategisk nivå, erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor, erfarenhet av att ha arbetat med internationella uppgifter i Sverige eller utomlands, eller gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet.

Det enda bör-kravet hon nådde upp till var erfarenhet från arbete inom rättsväsendet.

Då ansökningstiden gick ut den 5 augusti 2014 nådde hon inte heller upp till ett av de sex kraven som ska uppfyllas, nämligen att ha suttit i en strategisk ledningsgrupp.”

Längre ned stod även:

”Då var hon den enda nya sökande.”

Uppgifterna uppgavs vara fakta. Så var inte fallet. Anmälaren kontaktades inte heller före publiceringen för att bemöta påståendena. När Polismyndighetens mediacenter påtalade detta för Svenska Dagbladet stoppades artikeln från att publiceras i papperstidningen följande dag.

Efter påstötningar från Polismyndighetens mediacenter publicerades en rättelse genom en ny artikel och med en intervju av HR-chefen den 17 december [enligt SvD:s uppgifter skedde uppdateringen den 16 december, MO:s anmärkning].

Den nya artikeln innehöll fortfarande faktafel, vilket påtalades ytterligare en gång. Den helt rättade artikeln publicerades först den 20 december [enligt SvD:s uppgifter skedde uppdateringen den 19 december, MO:s anmärkning], det vill säga åtta dagar efter den första publiceringen. Den rättade artikeln låg däremot endast som en rättelse långt ned i nyhetsflödet och fångades därför inte heller upp av till exempel Omni, utan Polismyndigheten fick själv kontakta olika medium för att peka på rättelsen. Den ursprungliga publiceringen med felaktiga påståenden fick däremot stor spridning och det hänvisades till denna artikel bland annat i DN:s ledarspalt följande dag. När rättelsen väl skedde var publicitetsskadan för anmälaren redan betydande.

Felaktigheterna framgick av den rättade artikeln. När det gäller den uteblivna möjligheten för anmälaren att bemöta påståendena före ursprungspublicering hade SvD:s nyhetschef påstått att anmälaren givits möjlighet till ett bemötande genom en intervjuförfrågan som skickades per mejl tidigare samma dag, men av en annan journalist, med ämnesraden ”Frågor om NN”. I det mejlet stod endast:

”Är Linda Staaf tillgänglig för intervju idag eller under kommande dagar, med anledning av den nyss inledda förundersökningen”

Detta mejl kunde inte anses vara en möjlighet att bemöta det som påstods i ursprungsartikeln.

Mediets svar

SvD svarade genom ansvarig utgivare Anna Careborg.

I december 2022 inledde särskilda åklagarkammaren en förundersökning gällande grovt tjänstefel i samband med tillsättningen av ny underrättelsechef för Noa. Detta resulterade senare i att NN den i februari 2023 delgavs misstanke om brott i samband med tillsättningen av Linda Staaf. Att personer i landets högsta polisledning misstänks för brott var av mycket stort allmänintresse.

En av de centrala frågeställningarna handlade om huruvida NN i rollen som ställföreträdande rikspolischef beaktat den process som skulle följas vid tillsättningen av underrättelsechef vid polisens Nationella operativa avdelning.

SvD hade sedan en tid tillbaka ett eget källmaterial om bakgrunden till rekryteringen. Linda Staaf söktes den 12 december, drygt åtta timmar före publicering. Polismyndighetens mediacenter meddelade att hon avböjde medverkan. Själv avfärdade Linda Staaf i sin anmälan detta som en möjlighet till bemötande, trots att det tydligt framgick att frågorna rörde den nyss inledda förundersökningen. I ett pågående nyhetsläge var det vanligt att erbjudande om bemötande inte innehöll specifika frågor, då de ofta kunde ändras i takt med att nya uppgifter kom fram.

Efter att ursprungsartikeln hade publicerats hörde Polismyndighetens mediacenter av sig, den 13 december klockan 16.51, med en lista med synpunkter. På Svenska Dagbladet var man mycket mån om att eventuella fel skulle rättas skyndsamt. Samtidigt var det viktigt att allt blev korrekt. Trots långtgående ansträngningar och kontakt med såväl egna källor som polisen gick det inte att med säkerhet fastslå sakförhållandena. Ord stod mot ord. I ett sådant läge fanns det ändå anledning att vara generös med utrymme för bemötande.

Då det inte gick att fastställa att några fakta i SvD:s publicering var felaktiga tillfördes kommentarer från polisen om två av synpunkterna på listan, där SvD:s källuppgifter och polisens uppgifter gick isär. Synpunkter som skulle ha funnits redan vid publiceringstillfället om polisen hade valt att kommentera när tillfälle gavs.

Kompletteringarna gjordes i ursprungsartikeln. Det var alltså inte, som anmälaren uppgav, fråga om ytterligare artiklar som skrevs till följd av detta.

Den första justeringen gjordes den 16 december, och den andra den 19 december.

Artikeln, med kompletteringar, hade hela tiden legat kvar på SvD:s sajt. Att den inte publicerades i papperstidningen hade ingenting att göra med polisens synpunkter, utan berodde enbart på nyhetsläget.

Anmälaren hävdade publicitetsskada på grund av publiceringar i andra medier, däribland DN och Omni. Skillnaderna i sak mellan vad SvD:s källor framfört och polisens uppgifter kan dock svårligen sägas vara avgörande för artikelns vinkel eller graden av publicitetsskada.

Att anmälaren drabbats av publicitetsskada av den samlade rapporteringen i svenska medier behövde inte ifrågasättas. Denna skada härrörde dock från ett stort antal publiceringar i flera medier och skulle vägas mot det allmänintresse som förelåg.

Anmälarens kommentar

Med anledning av Svenska Dagbladets yttrande ville anmälaren göra i huvudsak följande tillägg. Till sitt yttrande hade hon bifogat två bilagor som MO tagit del av.

Bilaga 1 var en mejlväxling den 12 december 2022 mellan SvD:s reporter och polisens nationella mediacenter med anledning av att en förundersökning inletts gällande NN. I ett mejl, med ämnesraden ”Frågor om NN” frågade SvD:s reporter: 

Är Linda Staaf tillgänglig för intervju i dag eller de kommande dagarna, med anledning av den nyss inledda förundersökningen?

Bilaga 2 var också en mejlväxling mellan SvD:s reportrar och polisens nationella mediacenter, den 13 december, alltså dagen efter ursprungspubliceringen. Där beklagade SvD:s reporter ”missförståndet” när det gällde Linda Staafs möjlighet att komma till tals i artikeln som publicerats dagen före. Polisens mediacenter framhöll att SvD:s text innehöll en mängd uppgifter som inte stämde. Linda Staaf uppfyllde väl de meriter som krävdes för tjänsten, stod det i mejlen till SvD. Det gällde dels de fyra ”ska”-krav som fanns under Erfarenheter. Hon uppfyllde vidare tre av fyra ”bör”-krav. Hur hon gjorde det utvecklades i mejlen. SvD:s reporter svarade att man avstått från att publicera artikeln i papperstidningen med anledning av det som framfördes från polisen i mejlen. Den 14 december gjordes, enligt mejlväxlingen, en överenskommelse att SvD skulle intervjua Tomas Rosenberg på polisens HR-avdelning.

Vidare skrev Linda Staaf i sitt svar på SvD:s yttrande:

Inledningsvis i yttrandet skrev SvD ”Att personer i landets högsta polisledning misstänks för brott är av mycket stort allmänintresse.” Anmälaren var varken då eller senare i den aktuella förundersökningen misstänkt för brott. Hon hade förhörts som vittne. Till skillnad från NN ingick hon inte heller och hade aldrig ingått i landets högsta polisledning. Det var därför anmärkningsvärt att Svenska Dagbladet hade publicerat rent felaktiga uppgifter om anmälarens bakgrund och meriter.

Genom Svenska Dagbladets publicering av felaktiga uppgifter hade anmälaren inte bara fått sina meriter tillintetgjorda utan också framställts på ett sätt som utsatt henne för andras missaktning i tron om att hon fått den aktuella tjänsten på felaktiga grunder. SvD hade uppenbarligen inte kontrollerat sakuppgifterna i sitt källmaterial före publicering. Uppgifterna hade dessutom i huvudsak lagts fram som faktaredovisning och inte som kommentarer.

SvD hävdade att anmälaren skulle ha beretts möjlighet att komma till tals före publicering genom att hon söktes av en annan journalist den 12 december, drygt åtta timmar före publicering (anmälaren hänvisade här till Bilaga 1). Det kunde rimligen inte anses ha varit möjligt att förstå att en intervju gällande att det inletts en förundersökning angående eventuellt tjänstefel på grund av jäv, begånget av NN, skulle handla om att på felaktiga grunder tillintetgörande av anmälarens meriter.

Enligt Publicitetsreglerna skulle personer, som kritiserades i faktaredovisande material, ges tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Det kunde inte anses att Svenska Dagbladet givit anmälaren möjlighet att bemöta de aktuella uppgifterna före publicering. I mejl till Polismyndigheten bad dessutom en av artikelns skribenter om ursäkt för andra gången för att anmälaren inte hade givits möjlighet att komma till tals ordentligt före publicering skedde (här hänvisade anmälaren till Bilaga 2). 

SvD skrev också i sitt yttrande att anledningen till att artikeln inte publicerades i papperstidningen inte hade någonting med polisens synpunkter att göra, utan berodde enbart på nyhetsläget. Det framgick dock klart och tydligt i mejl (Bilaga 2) till Polismyndigheten den 13 december kl. 19.35 att Svenska Dagbladet valde att inte publicera artikeln i papperstidningen efter det som polisen framfört.

Avslutningsvis ställde sig anmälaren oförstående till att Svenska Dagbladet hävdat att det inte med säkerhet gick att fastslå sakförhållandena. Redan den 14 december ställde sig HR-chefen till förfogande, utifrån Svenska Dagbladets önskemål, för att besvara frågor utifrån Polismyndighetens handlingar vid tillsättningen 2015. Det är därför obegripligt att det skulle ta ytterligare två respektive fem dagar innan rättelse skedde.     

Följande faktafel fanns i artikeln, vilket också framfördes av Polismyndigheten inför rättelsen:

”När tjänsten först utlystes våren 2014 skulle Linda Staaf endast ha nått upp till ett av fem krav som bör uppfyllas.

Hon hade inte chefs- och ledarskapsutbildning för strategisk nivå, erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor, erfarenhet av att ha arbetat med internationella uppgifter i Sverige eller utomlands, eller gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet. Jag hade erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor samt gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet.

Det enda bör-kravet hon nådde upp till var erfarenhet inom rättsväsendet.”

Hon uppfyllde tre av dessa krav redan när tjänsten utlystes. Utöver erfarenhet från rättsväsendet hade hon också erfarenhet av chefskap på motsvarande nivå inom offentlig sektor samt gedigen erfarenhet av brottsutredning, underrättelsetjänst eller annan polisoperativ verksamhet.

”Då ansökningstiden gick ut den 5 augusti 2014 nådde hon inte heller upp till ett av de sex kraven som ska uppfyllas, nämligen att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.”

Anmälaren hade ingått i en strategisk ledningsgrupp sedan 2009.

”Tjänsten tillsattes inte i augusti, utan utlystes på nytt den 24 november. Under de här månaderna blev Linda Staaf ekonomidirektör för Region Öst. Därmed nådde hon upp till det så kallade ska-kravet att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp när hon skickade in sin ansökan den 1 december 2014. Då var hon den enda nya sökande.”

Hon hade som ekonomidirektör för Polismyndigheten i Östergötlands län ingått i en strategisk ledningsgrupp sedan 2009. Den 1 januari 2015 blev hon interrimsplacerad som ekonomichef för polisregion Öst, vilket inte hade någon betydelse för den ifrågasatta tillsättningen som underrättelsechef vid Noa. Anmälaren var inte heller den enda tillkommande sökande efter att tjänsten utlysts på nytt. Det var fem personer som var tillkommande sökande.

Ytterligare skriftväxling

SvD inkom med ett avslutande yttrande från Anna Careborg.

Inledningsvis ville utgivaren förtydliga ett missförstånd som måste ha uppstått vid genomläsningen av SvD:s tidigare yttrande. När SvD konstaterade att allmänintresset var mycket stort när personer i landets högsta polisledning misstänktes för brott var det med hänvisning till NN – det var hans och Polismyndighetens agerande som var i fokus för själva artikeln i fråga. SvD hade aldrig påstått att Linda Staaf varit misstänkt för brott.

Anmälaren upplevde att hon inte fick tillfälle att kommentera SvD:s uppgifter om tillsättningen/förundersökningen. SvD kunde visserligen inte anses ha en skyldighet att i förväg och i detalj berätta om vilka frågor tidningen ämnade ställa i en intervju, men att det skulle handla om tillsättningsprocessen var på förhand givet då förundersökningen mot NN handlade om hur denna gått till. Att Polismyndighetens mediecenter så tydligt meddelade att Linda Staaf avböjde medverkan och inte skulle finnas tillgänglig för dagen eller kommande dagar var något som SvD bara kunde beklaga. Mediet hade verkligen önskat att få prata med henne. I den av anmälaren inskickade Bilaga 2 framgick hur SvD:s reporter efter Polismyndighetens kontakt den 13 december uttryckligen skrev att SvD gärna ville ”låta Linda Staaf komma till tals ordentligt, och även om det blir en kort kommentar idag tar vi gärna en intervju imorgon eller senare i veckan om detta. Blir det inte under eftermiddag/kväll finns det andra reportrar som kan göra det”. Även då avböjde Linda Staaf medverkan och möjligheten att på en framträdande plats ge sin syn på SvD:s uppgifter och hur rekryteringen gått till.

Gällande anmälarens beskrivning att artikeln på felaktiga grunder tillintetgjorde hennes meriter vill SvD understryka att tidningen inte på något sätt påstått att Linda Staaf hade överdrivit eller fabricerat sina meriter – artikeln undersökte hur NN/Polismyndigheten bedömde Linda Staafs meriter i förhållande till övriga tungt meriterade sökanden och till de formella kraven. Det var kärnan i såväl artikeln som i förundersökningen mot NN.

SvD hade som ett resultat av källkontrollen rättat ett par detaljuppgifter av ringa betydelse för artikelns helhetsintryck och anslag. Detta framgick tydligt vid en jämförelse mellan ursprungsversionen och slutversionen. Mediet redogjorde dessutom för vilka förändringar som gjorts i artikeln i rättelserutan i direkt anslutning till ingressen.

Polisens representant gavs generöst utrymme att anmäla avvikande uppfattning om en rad andra faktauppgifter, även utan att kunna presentera någon dokumentation som styrkte dessa. Ord stod mot ord — myndighetens tolkning mot SvD:s källors tolkning av, exempelvis, vilka ”bör-krav” och ”skall-krav” som Staaf uppfyllde.

Det var riktigt att SvD, efter att Polismyndigheten inkommit med listan på synpunkter den 13 december, förstod att tidningen skulle behöva mer tid än fram till kvällens deadline för papperstidningen för att undersöka dessa synpunkter. Om alla frågetecken hade kunnat rätats ut hade artikeln haft en naturlig plats i tidningen daterad den 14 december. Men när SvD:s kontroll efter några dagars intensivt arbete var klar – efter täta kontakter fram och tillbaka med tre personer från Polismyndigheten – hade nyhetsskeendet fortsatt och en publicering av den ursprungliga artikeln var inte längre aktuell. Den uppdaterade artikeln fanns dock hela tiden tillgänglig på SvD:s sajt.

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannen bedömer om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada vid en publicering. En sådan förutsätter att kränkande eller skadande uppgifter publicerats om henne, utan att det kunnat försvaras. Denna bedömning rör framför allt Version 1 av artikeln, men jag har i beslutet tagit hänsyn till det faktum att artikeln därefter ändrats och uppdaterats i Version 2.

Först kan konstateras att det förekommer skadliga uppgifter om anmälaren i Version 1. Även om udden i granskningen är riktad mot polisledningen och hur rekryteringsprocessen gått till, drabbas Linda Staaf indirekt av skadliga uppgifter när hennes meriter ifrågasätts på ett så framträdande sätt, i såväl anslag som i brödtext.

Frågan blir därför om dessa skadliga uppgifter kan anses vara försvarliga.

Försvarligheten ligger i om det funnits ett allmänintresse för ämnet, om anmälarens ställning varit sådan att hon måste tåla kritiken, huruvida det funnits belägg för de publicerade uppgifterna samt om anmälaren fått möjlighet att bemöta dem.

Allmänintresset och anmälarens ställning

Det finns ett stort allmänintresse av att granska svensk polis och vad som sker vid polischefsrekryteringar på hög nivå, särskilt om det finns frågetecken kring hur detta har skötts.

Som underrättelsechef på Noa har anmälaren en position där hon måste tåla att kritiseras för saker som gäller yrkesutövningen. Även om rollen, som anmälaren påpekar i skriftväxlingen, inte innebär att hon är en del av landets högsta polisledning, är positionen ändå så pass central och behäftad med stort samhällsansvar, att hon får tåla att namnges och omskrivas i sammanhang där hon utsätts för granskning – även tuff sådan.

Belägg för de publicerade uppgifterna

Medieombudsmannens uppgift är inte att slå fast vad som är sant eller falskt i en publicering. Jag tittar i stället på om mediet haft belägg (underlag) för att göra publiceringen. Ju allvarligare kritik som riktas mot en person, desto starkare belägg krävs.

Påståendena om att Linda Staaf endast nådde upp till ett av fem så kallade ”bör”-krav och att hon senare i rekryteringsprocessen saknade ett ”ska”-krav beläggs inte i artikeln. Det står att SvD kan ge ”nya detaljer om hur det gick till när Staaf fick toppjobbet inom polisen”, men det presenteras inte i artikeln någon direkt information om hur mediet känner till dessa nya detaljer. Inga hänvisningar görs exempelvis till källor, anonyma källor, dokument, vittnesmål eller annat.

Längre ner i artikeln intervjuas förvisso polisforskaren Stefan Holgersson som är kritisk mot hur tillsättningen av anmälaren gått till, men detta presenteras inte i artikeln, och uppfattas inte heller av MO, som belägg för de konkreta påståenden om anmälarens bristande meriter som görs i rubrik och högre upp i texten.

Endast en sakuppgift har källhänvisning, att 5 av de 22 som slutligen sökte tjänsten på Noa var kvinnor. Mediet hänvisar här till en lista på sökande samt sex cv:n som polisen hade lämnat ut till Stefan Holgersson, och som SvD hade läst. I skriftväxlingen i detta ärende förklarar SvD också att man haft ”eget källmaterial” för de aktuella uppgifterna.

Möjlighet till bemötande

Det är en medieetisk grundprincip att den som blir kritiserad ska få möjlighet att bemöta uppgifterna. Ju hårdare och mer omfattande kritik, desto större krav på ett samtidigt och generöst bemötande.

I detta ärende tolkar parterna den intervjuförfrågan som SvD gjorde till anmälaren på helt olika vis.

Anmälaren anser att det handlat om en allmänt hållen fråga om en intervju gällande förundersökningen mot NN. Det hade inte presenterats att hennes meriter skulle ifrågasättas och att det skulle vara en kritisk granskning av dem och därmed av henne. Hon hade därför avböjt att låta sig intervjuas.

SvD menar att mediet agerat enligt konstens alla regler och hört av sig till polisens mediacenter drygt åtta timmar före publicering. Mediet hade meddelat att det handlat om den aktuella förundersökningen och att det i ett pågående nyhetsläge var vanligt att ett erbjudande om bemötande inte innehöll specifika frågor, då dessa kunde ändras i takt med att nya uppgifter kom fram.

MO:s bedömning är att SvD i detta fall kunde ha varit tydligare med vad saken gällde när man hörde av sig till polisen. Även om jag har förståelse för att ett medium inte kan vara exakt i en förfrågan om intervju till polisens mediacenter – när det gäller en offentlig person som Linda Staaf – borde hon ändå ha fått tydligare klargjort för sig att granskningen skulle komma att gälla hennes påstått bristfälliga meriter. Hade publiceringen gällt en mer allmänt hållen rapportering om turbulensen i polisledningen vore det en sak, men nu var anmälarens meriter ifrågasatta direkt i rubrik och anslag i en artikel som publicerades på stort utrymme. Inför en sådan publicering förväntas mediet göra vissa extra ansträngningar för att verkligen försöka få till ett bemötande. Här ska också tilläggas att Stefan Holgersson riktar mycket hård kritik mot anmälaren i artikeln.

Det är dock bra att mediet ändå agerat för att få med delar av Linda Staafs synpunkter i artikeln; detta genom att man citerar henne från andra medier i slutet av den.

Särskilt om Version 2

MO kan konstatera att SvD tagit de invändningar som kommit mot Version 1 av artikeln på allvar. Mediet har dubbelkollat information, ändrat och lagt till uppgifter och, i de fall det inte gått att slå fast sakomständigheter, valt att låta den granskade sidan, i detta fall via polisens HR-chef, komma generöst till tals och ge sin version. Artikeln har uppdaterats och det har tydligt markerats, vilket är bra. Mediet har också vid upprepade tillfällen sökt anmälaren efter publiceringen av Version 1.

Sammanfattande bedömning

Att granska den svenska polisledningen är angeläget och ämnet har haft ett stort allmänintresse. Anmälaren har en sådan ställning att hon måste tåla tuff kritik. Mediet har dock brustit i frågan om belägg för de påståenden som görs om anmälarens bristande meriter i Version 1. MO ifrågasätter inte att mediet haft eget källmaterial, vilket framhålls av utgivaren i ärendets skriftväxling, men jag anser att detta källmaterial på något sätt behöver presenteras i den aktuella granskningen – givetvis med hänsyn tagen till källskyddet. En sådan presentation saknas i artikeln.

SvD har också, i viss mån, brustit när det gäller bemötandet. Linda Staaf är förvisso en offentlig person och mediet har sökt henne för en intervju, men med tanke på de specifika och kritiska uppgifterna gällande anmälaren och den stort utgjorda publiceringen, borde mediet ansträngt sig mer för att försöka få till ett bemötande i den konkreta frågan om anmälarens meriter.

Även om mediet tagit ansvar och agerat för att i Version 2 korrigera omständigheter i Version 1, är min sammantagna bedömning att SvD ska klandras för att ha orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast tidningen har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Enligt MO:s resonemang är den centrala frågan vilka belägg tidningen hade för uppgifterna om att anmälaren endast nådde upp till ett av fem så kallade ”bör”-krav och att hon senare i rekryteringsprocessen saknade ett ”ska”-krav? Som exempel på belägg nämner MO ”källor, anonyma källor, dokument, vittnesmål eller annat”.

Det är möjligt att Svenska Dagbladet tidigare i artikeln hade kunnat tydliggöra stödet för de uppgifter som presenterades, och att de kom både från öppna och anonyma källor. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det förminskar värdet av de belägg som finns? Tidningens källor står fortsatt fast vid bedömningen att anmälaren inte uppfyllde de omnämnda kraven.

Tidningen beklagar återigen att den inte kunde få direktkontakt med anmälaren och att polisens presstjänst inte velat förmedla någon sådan, varken före eller direkt efter publiceringen av artikeln då vi ännu en gång betonade vår önskan att låta anmälaren komma till tals. Precis som MO skriver tog vi de invändningar som kom på stort allvar och ägnade mycket tid och kraft åt att dubbelkolla information, ändra och lägga till uppgifter och låta polisens HR-chef komma generöst till tals och ge sin version.

MO konstaterar att det är angeläget att granska den svenska polisledningen, att ämnet har haft ett stort allmänintresse och att anmälaren får tåla att namnges i sammanhang där hon utsätts för granskning. Han har vissa invändningar vad gäller möjligheter till bemötande, men riktar framför allt in sig på frågan om belägg.

MO ifrågasätter inte Svenska Dagbladets källmaterial men saknar en tydligare hänvisning till de anonyma källorna. Med MO:s argumentation skulle det som saknas alltså kunna vara ett bihang av arten “…säger en källa som vill vara anonym”. Har detta ökat publicitetsskadan på ett så avgörande sätt att det väger tyngre än det stora allmänintresse som MO själv understryker? Vi ser fram emot MEN:s svar på denna centrala fråga.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Svenska Dagbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Göran Collste och Gertrud Åström representerande allmänheten.