Sveriges Radio Sameradion klandras för ett inslag där uppgifter från en polis vinklades så att hon felaktigt framstod som förnekare av hatbrott mot samer.
Sveriges Radio, exp. nr. 88/2022, dnr. 21513
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Sveriges Radio för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 17 mars 2022 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sveriges Radio.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Lena Nilsson har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Sveriges Radio Sameradion (SR) för ett inslag med rubriken Polisens uttalande om renskjutningar skapar reaktioner som publicerades den 16 september 2021 och sändes samma dag. Även motsvarande artikel på sverigesradio.se anmäldes.
Inslaget fanns i en kortare och en längre version.
Vad SR publicerade
Referat av den korta versionen
Den första september hade en artikel publicerats i Polistidningen om Lena Nilsson, en polis som arbetat i Idre i 22 år. I artikeln hade hon citerats när hon sa: ”Det tjuvskjuts en del ren, men det är inga hatbrott. Det är för att ätas.”
” – Det jag menar med det är att i de anmälningar vi har och har haft har man alltså till synes tagit hand om djuren så därför har de inte rubricerats som hatbrott” sa Lena Nilsson om uttalandet.
Många hade reagerat.
” – Jag tycker att det är lite dålig stil. Om man är så säker att man kan gå ut och göra sådana uttalanden och så har man inte lyckats under alla de år som hon varit polis att få dit någon eller sätta fast någon då är det precis som att man tycker att det är okej. Och att det inte är så farligt. Man kan tolka in mycket i det där.” sa Marcus Rensberg, ordförande i Ruvhten Sijte, om uttalandet.
” – Jag tycker inte att jag har uttalat mig på något felaktigt sätt. Vidare vill jag påtala att jag absolut inte har något syfte att svartmåla samer, tvärtom. Jag behandlar alla människor lika.” sa Lena Nilsson.
Sedan Lena Nilsson började som polis i Idre år 2000 hade det meddelats tre domar för tjuvskjutningar av renar. Marcus Rensberg fick frågan om han trodde att den låga uppklarningsprocenten på tjuvskjutna renar hängde ihop med vissa polisers attityd till den typen av brott.
” – Ja helt klart. Någonting är det ju, att det ska vara så väldans svårt att få till en fällande dom.”
Referat av den längre versionen
I den längre versionen fortsatte inslaget enligt följande.
I juni i år hade en renskötare hittat en skjuten ren som låg död i skogen bredvid en väg cirka tre mil utanför Idre. Idre Sameby hade polisanmält och tillsammans med Ruvhten Sijte utlovat en belöning på 100 000 kr till den som kunde ge tips som ledde till en fällande dom.
” – I det här fallet var renen skjuten och lämnad. Om den hade dött omedelbart eller om den legat där vet de inte. Hur kan polisen då gå ut och säga att det inte är något hatbrott utan för att äta. Ska jag äta något vill jag i alla fall ha med det hem, det ska inte ligga i skogen. Det var lite konstigt.” sa Marcus Rensberg.
På frågan om det inte passade som ett hatbrott att skjuta en ren och lämna den i skogen svarade Lena Nilsson:
” – Ja men sådana brott har inte vi. Vi har ett öppet ärende nu där man hittade en ren i somras men det är en pågående förundersökning med tips som ska kollas upp innan ytterligare beslut kan tas i ärendet.”
För att få stopp på tjuvskyttet skulle Lena Nilsson fortsätta ha en nära kontakt med samebyarna och åka ut och utreda alla fall som anmäldes.
” – Vi kan inte vara överallt heller. Det är ju som en nål i en höstack. Har vi tur så finns vi där precis när det händer men ja, det vet ju du också vilka områden det är som renar rör sig på. Det är ju jättesvårt, hade jag en lösning på det så skulle jag med glädje ta den med dig nu men jag vet inte.”
Anmälan
Inslaget anmäldes av Lena Nilsson, som i huvudsak anförde följande.
Inslaget handlade om ett uttalande som hon gjort i Polistidningen i samband med ett reportage om hennes jobb som områdespolis i Idre och norra Dalarna. Reportaget gjordes för att visa upp hur det var att arbeta som glesbygdspolis i Sverige.
Uttalandet var inget direkt citat utan en kort sammanfattning av det som hon berättat för reportern om att det inom deras polisområde hade tjuvskjutits en del renar under de år som hon varit verksam, men att det inte fanns några domar gällande hatbrott mot samer.
Hon hade fått otroligt mycket fin och positiv respons på reportaget från närstående såväl som okända personer, andra poliser och politiker, däribland socialförsäkringsministern. Detta hade dock ändrats en knapp vecka senare när en person från Idre Sameby la upp ett inlägg på Facebook där hon kritiserade reportaget för att det ”springer förbi samebyn med en kort förklaring att hatbrott inte existerar”.
Inlägget fångades upp av Sameradion och en reporter hörde av sig och ville göra en intervju. Hon tackade först nej och sa att hon ville prata med den lokala samebyn och tog sedan kontakt med samebyns ordförande Peter Andersson. De pratade och var överens om att allt var okej mellan samebyn och polisen.
Reportern hörde då av sig igen och hon bestämde sig för att tacka ja till en intervju. Hon såg det som en chans att få förtydliga att hon absolut inte menade att hatbrott mot samer inte existerade eller att det var ”okej att skjuta en ren så länge du äter upp den”. Inslaget gjorde dock bara situationen värre.
I inslaget sades att polisen, sedan hon började som polis i Idre, endast hade lyckats få till tre domar för tjuvskjutning av renar. Därefter intervjuades ordföranden i Ruvhten Sijte, Marcus Rensberg och fick frågan om han trodde att den låga uppklarningsprocenten på tjuvskjutna renar hängde ihop med vissa polisers attityd till den typen av brott. Marcus Rensberg svarade att det helt klart var så.
Inte en enda gång under reportaget berättade reportern vad den ”låga uppklarningsprocenten” faktiskt var, varken för området eller i Sverige. Detta var något som reportern behövde veta för att kunna konstatera att uppklarningsprocenten var låg i Idre och detta särskilt som statistiken användes för att kritisera hennes arbete. Reportern hade dessutom valt att intervjua en person som inte ens tillhörde Idre Sameby.
I inslaget nämndes aldrig vad som krävdes för att ett brott skulle kunna klassificeras som hatbrott. Reportern hade valt att helt klippa bort delen av intervjun när hon förklarade det. Det togs inte heller upp att polisens enorma resursbrist kunde vara en bidragande faktor till att få anmälningar klarades upp. Reportern hade i stället valt att vinkla inslaget till att hon, som enskild polisman, förnekade att hatbrott mot samer existerade.
När närstående till henne hörde av sig till Sameradion för att fråga vad uppklarningsprocenten låg på fick de svaret att Sameradion inte hade den informationen. Radion hade utgått från att hon under intervjun sagt att det kunde ha inkommit någon eller ett par anmälningar per år sedan hon började som polis i Idre för 22 år sedan, men att hon absolut inte visste antalet med säkerhet. Alla anmälningar gjordes inte direkt till polisen i Idre och därför var det svårt att veta hur många som inkommit. Före intervjun var hon väldigt noga med att klargöra att hon inte hade någon statistik.
Radion hade dock utifrån vad hon sagt i intervjun beräknat uppklarningsprocenten till 6,8 procent. Den hänvisade också till sin egen hemsida för statistik men även till granskningar gjorda av Kalla Fakta. Det senare gäller dock endast norra Sverige och polisen i Region Nord, vilket Idre inte tillhörde. Kanalchefen som svarade på mejlet skrev att granskningen gällde renstölder i Sverige, något som var totalt missvisande och felaktigt.
”Sameradion har inte siffror på hur många anmälningar som finns om renskjutningar eller renstölder i Sverige och hur många som lett till fällande dom. Om man gör en sökning på Sameradions webb så blir det oerhört många träffar som visar att renstölder eller renskjutningar sällan leder till att någon döms för brott. TV4 programmet Kalla Fakta har också genom åren genomfört flera granskningar om polisens arbete kring anmälningar om renstölder. Den senaste gjorde man 2021 och i den rapporterar Kalla Fakta om att mellan åren 2017 – 2020 gjordes 38 anmälningar om renstölder i Sverige och inte en enda anmälning ledde till fällande dom. I enbart tre av fallen genomfördes brottsplatsundersökning”.
(urklipp ur kanalchefens svar)
Hennes dotter hade kontaktat polisen angående uppklarningsprocenten och fått svar inom en vecka. Under de 22 år som anmälaren arbetat som polis i Idre så hade det inkommit åtta anmälningar gällande renstölder i området. Det hade genomförts brottsplatsundersökning på samtliga och fanns 3 fällande domar. Det gav en uppklarningsprocent på 37,5 procent. Uppklarningsprocenten lät kanske inte hög och som polis ville hon självklart lösa så många brott som möjligt. Men jämfört med att uppklaringsprocenten år 2020 för misshandel av barn mellan 0–6 år låg på 5 procent och för stöld- och tillgreppsbrott på 5,8 procent samt det faktum att endast 4–5 procent av alla anmälda våldtäkter i Sverige ledde till någon typ av påföljd för gärningsmannen (allt enligt BRÅ), så var det en ovanligt hög uppklarningsprocent.
Som polis var hon van att bli kritiserad. Hot och hat var tyvärr vardagsmat inom hennes yrke. Den hatstorm som inslaget resulterat i var dock på en helt annan nivå. Hon hade fått läsa saker om sig själv som hon hoppades att ingen någonsin skulle behöva utstå. Hon hade inte bara blivit kritiserad för sitt ”uttalande” utan fått ta emot direkta hot och läsa att hon var både rasist och en skam för poliskåren. Den bild som Sameradion målat upp av henne var så långt från sanningen som det gick och det kändes fruktansvärt att vänner, familj och kollegor hade läst och hört detta om henne. Och allt hade baserats på ett inslag där reportern valt att klippa bort väldigt mycket av det hon sagt och använt sig av felaktig statistik.
Hon var väl medveten om att hatbrott mot samer var ett stort problem på flera platser i landet och hade inte menat att förminska problemet på något sätt. Det var fruktansvärt att sådana brott begicks. Reportaget i Polistidningen handlade dock bara om hennes liv som polis i Idre och ”uttalandet” handlade även det endast om hur det såg ut i just Idre. Där fanns i dagsläget inga domar gällande hatbrott mot samer. Det var ingenting som hon själv bara tyckte eller tänkte, det var ren fakta.
Det var inte hon som enskild polisman som avgjorde om ett brott kunde rubriceras som hatbrott eller inte. Det var en hel rättskedja med både polis, förundersökningsledare, åklagare och eventuellt även domstol som gjorde den bedömningen. För att ett brott skulle kunna klassificeras som hatbrott så behövde man kunna identifiera ett hatmotiv. Det måste alltså gå att bevisa att brottet begåtts för att kränka någon, exempelvis för att de tillhörde en viss folkgrupp. Det krävdes att man kunde bevisa att den eller de skyldiga skjutit renarna för att de tyckte illa om/hatade samer. Det hade inte gått att bevisa i något av fallen i Idre. De flesta av renarna hade skjutits för att man ville åt köttet. Detta var såklart också ett brott (stöld eller skadegörelse) och inget hon ansåg vara okej.
Genom en enkel sökning på Google kunde man hitta två artiklar där tidigare och nuvarande ordförandena för Idre Nya Sameby pratade om att renarna som tjuvskjutits i området hade skjutits för köttet. Inte heller detta nämndes i inslaget. Hon fick i stället stå som en offentlig slagpåse och ta emot fruktansvärda kommentarer för att hon sa detsamma.
Inslaget hade lagts upp på Sameradions sociala kanaler samma dag som det sänts. Kommentarerna hade haglat in väldigt snabbt och det var otroligt jobbigt att läsa allt som skrevs. Trots påtryckningar hade det tagit fem dagar innan kommentarsfunktionen på Instagram stängdes av. Under dessa dagar lät SR vem som helst utan moderering kommentera och sprida den tvivelaktiga och egenkomponerade statistiken.
Hon hade mått otroligt dåligt efter händelsen och känt att Sameradion förstört en stor del av förtroendet för henne som polis. Hon hade hoppats att Sameradion skulle höra av sig till henne men så hade inte skett. Även om hon var polis och van att ta kritik så var hon också en människa som förtjänade att bli rättvist behandlad.
I anmälan hänvisades till bakomliggande artikeln i Polistidningen samt två artiklar om tjuvskjutning av renar. Till anmälan bifogades också en artikel från Mora tidning, i vilken Lena Nilsson intervjuades om kritiken mot henne, och även skärmavbilder från Polisnytts Instagramkonto.
SR:s svar
SR svarade genom Cilla Benkö, verkställande direktör.
Allmänt
Inlägg på Polisnytts Instagramkonto eller i kommentarsfält på sociala medier ingick inte i Medieombudsmannens prövning och dessa inlägg kommenterades därför inte.
Utgångspunkten i rapporteringen
Sameradion följde, granskade och rapporterade löpande om ämnen som var aktuella och skapade debatt inom det samiska samhället. Kopplingen mellan stöld och tjuvskjutning av renar och hatbrott var en fråga som diskuterades flitigt inom den samiska befolkningen. Till exempel hade Sametinget vid flera tillfällen riktat kritik mot Polismyndigheten för att dessa brott inte utreddes tillräckligt.
Vidare hade organisationer och partier inom det samiska samhället menat att det var hat mot samer som låg bakom den aktuella typen av brott, och att brotten därför skulle rubriceras som hatbrott.
Publiceringen handlade som ovan nämnts om ett uttalande som anmälaren gjort i en intervju i Polistidningen drygt två veckor tidigare. I tidningen stod: ”Det tjuvskjuts en del ren, men det är inga hatbrott. Det är för att ätas”. Uttalandet hade skapat reaktioner inom det samiska samhället. Det bekräftade anmälaren också i sin anmälan genom att påpeka att ordföranden i Idre Sameby reagerat starkt på hennes uttalande.
I Sveriges Radios publicering kommenterade en renägare tillika ordförande i en sameby hur han såg på uttalandet. Anmälaren intervjuades också och fick utrymme att utveckla sitt uttalande och försvara sig mot den kritik som fördes fram. Det var relevant för Sameradion att rapportera om ett uttalande i media där en polis till synes slog fast att tjuvskjutning av ren inte utgjorde hatbrott.
Anmälaren ansåg att hon inte hade blivit korrekt återgiven i Polistidningen. Det var dock inget som Sveriges Radio kunde ta ansvar för. Att Polistidningen kunde ha sammanfattat henne på ett felaktigt sätt, var något hon hade möjlighet att framföra i intervjun med Sameradion. Hon hade dock inte nämnt för reportern att hon skulle vara felciterad utan i stället utvecklat sitt resonemang.
Angående uppklarningsprocenten
Utgångspunkten i inslaget var inte att i detalj skildra hur många av de anmälda brotten som klarats upp i ett specifikt område eller vad som utgjorde hatbrott. Fokus låg på den specifika polisens uttalande. Det är inte korrekt att reportern påstod att en låg uppklarningsprocent berodde på vissa polisers attityd till den aktuella typen av brott. För Sameradions lyssnare, som var väl insatta i den aktuella frågan, framgick det av sammanhanget att renskötarens kritik riktade sig mot uttalandet i sig och inte mot situationen i Idre specifikt. Det kunde också nämnas att anmälaren, i delar av intervjun som inte publicerats, höll med om att fallen var svårutredda och att uppklarningsprocenten var låg.
Anmälaren har anfört att uppklarningsprocenten i Idre var relativt hög. Det var inte just Idre som frågan om uppklarningsprocenten gällde. Den ställdes, vilket framgick, till en renskötare från ett annat område. Frågan anknöt till den övergripande debatten om att misstänkta brott ibland inte anmäldes, utreddes eller ledde till fällande dom. Om detta hade Sameradion och andra medier frekvent rapporterat. Exempelvis redovisades i TV4-programmet Kalla fakta att det mellan åren 2017 och 2020 gjordes 38 anmälningar om dödade renar i norra Sverige och att ingen av dessa anmälningar ledde till fällande dom, samt att brottsplatsundersökning endast genomfördes i tre av fallen.
Det borde noteras att uppklarningsprocentsatserna för andra brott som anmälaren tog upp i anmälan verkade avse hela Sverige, medan anmälaren redovisade
uppklarningsprocenten för renstölder enbart avsåg Idre.
Programbolaget hade visat grund för att ställa frågan om uppklarningsprocenten.
Anmälaren påpekade även att det inte fanns några fällande domar avseende hatbrott mot samer i den intervjuade polisens ort. Det påstods ingenting annat i inslaget.
Anmälarens position
Anmälaren hade intervjuats i egenskap av polis och myndighetsperson. Det fanns ett stort allmänintresse för hur företrädare för polisen såg på en viss typ av brottslighet. Polisen var en viktig del av rättsväsendet och skulle vara objektiva i sin yrkesutövning och utreda brott förutsättningslöst. Att då till synes slå fast vad motiven till viss typ av brottslighet kunde vara eller inte vara på förhand var problematiskt vilket även reaktionerna visade.
I sammanhanget kunde nämnas att polisens uttalande i artikeln mötts av kritik även utanför det samiska samhället. En tidigare överåklagare hade i ett inslag i Sameradion sagt att det för en polis i tjänst ”är bättre att man är alldeles objektiv och inte ger uttryck för någon uppfattning alls utan man utreder varje form av anmälan om brott helt förutsättningslöst”. Vidare sa överåklagaren att uttalandet ”ger ju en bild av att polisen tycker att man kan sätta likhetstecken mellan att om renen är försvunnen då är det inget annat än en misstänkt stöld därför att då måste köttet vara omhändertaget och föremål för förtäring”.
Anmälarens position motiverade således att henne uttalande lyftes på det sätt som skedde. Det var dessutom ett uttalande hon själv valt att göra offentligt i annan media. Anmälaren hade fått möjlighet att i samma publicering förklara och försvara sitt uttalande. Även om det som anmälaren uppgav om att hon utsatts för i sociala medier naturligtvis var beklagligt, hade inte publiceringen orsakat henne en oförsvarlig publicitetsskada.
I yttrandet hänvisades till dokument och skrivelser om tjuvskjutning av renar och hatbrott från bland annat Sametinget, Amnesty Sápmi och Samelandspartiet.
Anmälarens kommentar (i urval)
Det stämde inte att hon i sin anmälan bekräftat att ordföranden i Idre Nya Sameby reagerat starkt på uttalandet.
Hon som enskild polis bestämde inte vilka kriterier som skulle vara uppfyllda för att ett brott skulle rubriceras som hatbrott. Hon var skyldig att i sitt arbete tillämpa den gällande lagstiftningen.
SR hade anfört att hon fått utrymme att utveckla sitt uttalande och försvara sig mot den kritik som förts fram. Detta stämde inte. En majoritet av det hon sa under intervjun hade klippts bort.
Det stämde inte vad SR anfört om att hon slagit fast att tjuvskjutning av ren inte utgjorde hatbrott. Reportaget i Polistidningen handlade om hennes arbete som glesbygdspolis i Idre. Hon hade i reportaget berättat att de renar som tjuvskjutits i området hade skjutits för att man ville åt köttet, något som även framgick av de två artiklar hon bifogade sin anmälan. Där framgick även att den nuvarande ordföranden för Idre Nya Sameby sagt att han var medveten om att det var svårutredda brott.
Tvärtemot vad SR hävdat påstod reportern i inslaget att den låga uppklarningsprocenten berodde på vissa polisers attityd till de aktuella brotten. Det var även missvisande vad SR anfört om att samtliga av sameradions lyssnare var väl insatta i frågan. Inslaget hade bland annat uppmärksammats i sociala medier varför det hade nått ut till många fler.
Hon slog inte, som SR påstått, fast i inslaget vad motiven till brottsligheten var. Detta var direkt felaktigt. Hennes uttalande baserades enbart på hennes egna erfarenheter av arbetet som polis i Idre och den fakta och statistik som fanns för området.
Vissa personer, däribland en samisk politiker, hade tolkat artikeln på ”rätt” sätt. Dessa personer hade inte intervjuats av Sameradion.
SR hade på ett felaktigt sätt vinklat inslaget så att det framstod som att hon förnekade att hatbrott mot samer existerade. Hon blev därigenom ansiktet utåt för Polismyndigheten i debatten och fick stå till svars för hur samer i andra delar av landet upplevde polisen.
Medieombudsmannens bedömning
MO prövar om anmälaren genom publiceringen har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra om så är fallet vägs allmänintresset av publiceringen, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot intrånget i den enskildes privatliv.
Anmälaren medverkade i egenskap av polis i ett reportage i Polistidningen. Efter reportaget uppkom kritik mot henne för ett citat angående tjuvskjutning av renar. Det finns ett stort allmänintresse av att rapportera om misstänkta brott riktade mot renskötande samer och polisens arbete med dessa frågor. MO har därför inget att invända mot att SR valt att rapportera om kritiken och i sammanhanget namnge anmälaren.
Anmälan avsåg bland annat att inslaget vinklats på ett sätt som fick det att framstå som att hon förnekade att hatbrott mot samer existerade. Beträffande detta konstaterar MO att anmälaren i inslaget givits utrymme att svara på kritiken. Även om det inte är av avgörande betydelse konstaterar MO också att hon haft möjlighet till bemötande även i andra forum. Ett exempel på detta är den artikel om följderna av Polistidningens reportage som publicerades i Mora tidning.
Anmälaren har även riktat kritik mot den del av inslaget som rörde andelen uppklarade tjuvskjutningar. I denna del konstaterar MO att det saknades belägg för att uppklarningsprocenten var låg (här kan noteras att Granskningsnämnden kommit till samma slutsats i sitt beslut av den 28 februari 2022 i ärende nr 21/04826). SR har invänt att uppgiften om andelen uppklarade fall gällde hela Sverige och inte det polisområde som anmälaren arbetade i. Utifrån inslagets utformning anser MO dock att det låg nära till hands att uppfatta påståendet som riktat mot anmälarens område. Som en av ett fåtal poliser i det aktuella området var påståendet om en låg uppklarningsprocent en uppgift som skadade anmälaren.
Vidare antyddes i inslaget att uppgiften om en låg uppklarningsprocent, som senare visat sig vara felaktig, berodde på ”vissa polisers attityd till den typen av brott”. Eftersom inslaget handlade om anmälaren och hennes kritiserade uttalande, och då hon var den enda polis som namngavs, anser MO att detta kunde uppfattas som att det var just anmälarens attityd som var orsaken till att få brott klarades upp.
Anmälaren fick inte möjlighet att kommentera uppgiften om uppklaringsprocenten eller att hennes attityd möjligen skulle ha bidragit till denna uppklarningsprocent.
Sammanfattningsvis: Allmänintresset är stort, anmälaren är områdespolis och hon har själv valt att framträda i medier. Trots det gör de felaktiga uppgifterna om den låga uppklarningsprocenten, i kombination med påståenden om att ”vissa polisers attityd” har med denna låga uppklarning att göra, att det kan tolkas som att anmälaren missköter sitt jobb och att hon gör det på grund av vissa värderingar. Det är en allvarlig anklagelse som utsätter henne för en oförsvarlig publicitetsskada, särskilt då hon inte får möjlighet att bemöta just de uppgifterna.
Ärendet hänskjuts därför till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Sveriges Radio och anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Sveriges Radio har fört fram sammanfattningsvis följande.
Det kan inte uppfattas som att artikeln och Sameradions publicering endast handlar om anmälarens område. Sameradions publicering tar sikte på den övergripande principiella frågan om att polis avfärdar hatbrott som eventuellt motiv till tjuvskjutning av ren och det generella påståendet om en låg uppklarningsprocent för dessa brott. Det finns ingen grund för MO:s påstående att inslaget ger intryck av att anmälaren missköter sitt jobb. Frågan om ”vissa polisers attityd till den typen av brott” har en tydlig kontext. Frågan om renskjutningar och hatbrott är något som Sameradion rapporterat mycket om genom åren. Den rapportering som nu är anmäld måste ses i ljuset av den stora förkunskapen hos Sameradions publik och den tidigare rapporteringen.
Anmälaren har fört fram sammanfattningsvis följande.
Hon har aldrig avfärdat hatbrott som eventuellt motiv till tjuvskjutningar av ren. Hon har endast pratat om de anmälningar hon haft i det område där hon arbetat som polis. För att ett brott ska kunna klassificeras som hatbrott måste det gå att bevisa att brottet begåtts med motiv att t.ex. kränka någon för att de tillhör viss folkgrupp. För de åtta anmälningar de haft i det område där hon arbetar har det inte gått att bevisa att motivet varit att kränka någon för att de tillhör en viss folkgrupp. Det är dessutom inte hon som enskild polisman som gör den bedömningen. För dessa åtta anmälningarna genomfördes brottsplatsundersökningar i samtliga fall. I tre av fallen väcktes åtal, vilket resulterat i tre fällande domar.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Sveriges Radio för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit, Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Laura Hartman, Marika Markovits och Göran Collste, representerande allmänheten.