Sveriges Television, exp.nr. 28/2021, dnr. 20284
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Sveriges Television.
Genom beslut den 1 mars 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sveriges Television.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN [namn angivet] i anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot SVT Lokala Nyheter Jönköpings rapportering om mobbning på en högstadieskola i [ort angiven]. Följande inslag anmäldes.
- Kränkningar och misshandel på skola, sänt på tv den 17 juni 2020.
(Inslag 1) - Skolinspektionen riktar kritik, sänt på tv den 18 augusti 2020.
(Inslag 2)
Vad Sveriges Television sände
Inslag 1
Inslaget påannonserades i nyhetssändningens början. Nyhetspresentatören berättade att elever på en högstadieskola i [ort angiven] hade utsatts för misshandel och grova sexuella kränkningar av jämnåriga elever under minst ett års tid. Det hade föräldrarna till två olika elever på skolan sagt. Föräldrarna var nu mycket kritiska till hur skolan hade hanterat situationen.
Presentatören återkom senare till nyheten och sa att händelserna hade anmälts till flera olika myndigheter. Det hade SVT Nyheters granskning visat.
Inslaget fortsatte utanför studiomiljön.
En förälder berättade om sin sons situation. Hennes röst var manipulerad och hennes ansikte var dolt. Hon presenterades i en textruta som “Mamma till en pojke”. Hon sa att det hade varit en förälders värsta mardröm. Att skicka sitt barn till skolan i tron att barnen var trygga där.
En annan förälder berättade. Även hans röst var manipulerad och hans ansikte var dolt. Han presenterades i en textruta som “Pappa till en annan pojke” och sa:
” – Knäande och slag mot könsorgan, misshandel i duschen, slag med bälten, grova sexuella kränkningar.“
Mamman fortsatte:
” – Brottat ner honom, tagit strypgrepp på honom. Alltså, som han berättar, varje vecka fått knytnävsslag mot sitt kön. De har hållit fast honom medan de själva har pillat sig i anus och sen tryckt in fingrarna i hans mun. Det är så mycket och så grovt.”
Reportern berättade att ett fall hade upptäckts i januari. En pojke hade då berättat för sina föräldrar vad som hade pågått under nästan ett års tid. Förövarna hade erkänt att kränkningar ägt rum. Skolan hade beslutat att både polisanmäla och flytta förövarna till en annan skola.
Skolinspektionen hade gjort en riktad tillsyn. Den hade kommit fram till att skolan trots händelserna uppfyllde kraven om att arbeta för att motverka kränkande behandling.
Men bara några månader senare berättade ytterligare en pojke om liknande trakasserier. Det var obegripligt för hans föräldrar att skolan låtit det hända igen. Den intervjuade mamman sa att det var fruktansvärt att man inte hade tagit detta på allvar.
Den intervjuade pappan sa att hans son hade varnat för att det skulle hända igen. Sjuorna tog efter niorna, hade hans son sagt. Det verkade vara grundmurat sedan en lång tid tillbaka och hade tydligen varit allmänt känt. Ändå hade ingen försökt ta tag i situationen.
A [namn angivet], presenterad i en textruta som “rektorn högstadieskolorna i [kommun angiven]” kommenterade uppgifterna. Han sa att det inte alls var hans uppfattning. Hans personal hade inte heller bevittnat något sådant.
Reportern frågade om inte de vuxna borde ha sett något. Händelserna hade ju inträffat i öppen miljö, på skolgården och i korridorerna, och även i duschen efter gymnastiken. Rektorn svarade med att konstatera att inga vuxna hade sett något. På fråga om det möjligen varit så att man hade sett något, men inte agerat, svarade han också nej. Hans uppfattning var att hans personal skulle ha agerat om de fått reda på någonting.
Reportern berättade om Skolinspektionens tillsynsrapport. Den hade kommit i januari, då trakasserierna mot den yngre pojken fortfarande pågick. Av rapporten framgick att flera elever och skolpersonal vittnat om att det förekom kränkningar mellan elever. Text med citat från elever och lärare visades i bild. Elever hade sagt:
“Ja, det gör det. De blir utsatta. De har gett sig in i något som de inte har förstått vad det är och sen har det gått utför.”
“De klänger på varandra.”
“Ibland reagerar inte lärarna. Eleverna håller på så mycket hela tiden, så lärarna orkar inte.“
“Alla har sett det annars är man blind.“
Och en lärare hade sagt:
“Man är ‘på varandra’, är fysisk mot varandra. De har kallat det för en lek.“
Den intervjuade pappan sa att hans son hade trott att detta var normalt och något man fick utstå som kille. Pappan trodde inte att det var möjligt att det var något som skett pojkar emellan, lite i hemlighet, eftersom det hade ägt rum i korridorer och uppehållsrum, i allas åsyn.
Enligt rektorn krävdes det att eleverna vågade berätta när något hade skett, även om han inte ville lägga något ansvar på barnen. Vuxenvärlden behövde ha kanaler för att fånga upp signalerna när något inte stod rätt till.
På fråga om det verkligen var tillräckligt många lärare ute på till exempel raster svarade rektorn att de fick titta på det och kanske öka vuxennärvaron. Han tillade att de aldrig skulle kunna garantera att något liknande aldrig skulle ske igen, oavsett hur många vuxna och hur mycket handlingsplaner de hade. Det var ändå individer och människor det gällde.
När reportern sa att detta var ju väldigt grova saker som skett under minst ett års tid sa rektorn: ja, och det är fruktansvärt.
Den intervjuade mamman sa att det absolut inte kunde vara fråga om pojkstreck som gått överstyr:
“Det här är grova brott. Det här är misshandel, det är sexuellt övergrepp mot barn, det är olaga hot. Det är absolut inget pojkstreck.”
Reportern berättade att det nu pågick fyra olika ärenden hos Barn- och elevombudet, som var en del av Skolinspektionen. Ärendena handlade om kränkande behandling mellan elever och skolans tillsynsansvar. Händelserna var även anmälda till polisen och Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Den intervjuade mamman sa att bara för att man såg någonting dagligen betydde inte det att det var normalt. Vuxna var tvungna att ta krafttag och sätta ner foten.
Inslaget avslutades med att nyhetspresentatören i studion sa att skolan i ett av fallen hade fått in motanmälningar gällande kränkningar. De handlade bland annat om osant intygande och misshandel.
Inslag 2
En nyhetspresentatör berättade att Skolinspektionen hade riktat kritik mot hur kommunen hanterat vissa av händelserna gällande trakasserier och misshandel på en skola. Skolinspektionen ansåg att [ort angiven] hade brustit på tre punkter och inte följt skollagens krav på att motverka kränkande behandling. De händelser som innefattat sexuella trakasserier hade överlämnats till DO.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av NN [namn angivet]. Hans son var anklagad för att ha utfört det som beskrevs i reportaget.
Sonen var inte namngiven, men de levde i ett litet samhälle med ca 2 500 personer där en sådan nyhet sällan kunde passera anonymt. Sonen var underårig och hade hängts ut totalt.
Med tanke på att det fanns en skola på orten och två klasser där två elever blivit avstängda och fått byta klass, var de inte särskilt anonyma. Sonen kände sig enormt utpekad.
Endast en familj hade fått komma till tals. Trots att sonen var anklagad hade de inte ens fått frågan om de ville bemöta eller kommentera saken. Ingen hade kollat sanningshalten i påståendena. Rektorn hade inte heller pratat med sonen.
De var utpekade och anklagade för saker som inte var bevisade. I ett rättssamhälle skulle alla få komma till tals innan någon döms och fälls.
Sveriges Televisions svar
Sveriges Television svarade genom mediedirektören Jan Helin.
Inslaget sändes inom ramen för nyhetsprogrammet Lokala Nyheter Jönköping. Samma inslag publicerades också på Lokala Nyheter Jönköpings sida på svt.se, där det också fanns en kortare artikel med rubriken “Larmar om sexuella trakasserier och misshandel mellan elever på högstadieskola”. En uppföljande artikel med rubriken “Skolinspektionen kritisk mot hantering av anmälda kränkningar på högstadieskola” publicerades senare.
Redaktionen fick under våren signaler från flera håll om det fanns en destruktiv kultur på en högstadieskola i [ort angiven]. Det beskrevs som en situation där bråk och “pojkstreck” gått överstyr och blivit mer eller mindre normaliserat på skolan. Enligt uppgifterna uppmärksammade skolledningen inte problemen, och den agerade inte för att lösa dem.
Flera av händelserna beskrevs som grova. Redaktionen ville undersöka och belysa uppgifterna, eftersom mobbning och trakasserier i skolmiljö är ett allvarligt samhällsproblem. Fokus för granskningen var skolledningens agerande. Det handlade inte om att fokusera på enskilda individer, vilket skulle vara särskilt känsligt eftersom det handlade om unga personer.
Redan tidigare under läsåret hade skolan agerat genom att flytta några elever, men nya anmälningar hade ändå kommit in. Skolinspektionen hade efter en första riktad tillsyn i januari kommit fram till att kränkningar hade skett, men konstaterade samtidigt att skolan uppfyllde kraven på att motverka kränkande behandling.
Men flera föräldrar var fortfarande kritiska mot kommunens agerande, vilket den första publiceringen fokuserade på. Två föräldrar intervjuades i inslaget, som sändes i tv samt publicerades i anslutning till en artikel på svt.se. Deras röster var förvrängda och deras ansikten syntes inte. De var föräldrar till olika elever.
Syftet med föräldrarnas berättelser var att exemplifiera hur situationen på skolan sett ut. I anslutning till inslaget framkom också att det hade kommit in motanmälningar om bland annat förtal och misshandel i ett av fallen.
I den andra sändningen framfördes att Skolinspektionen nu hade riktat viss kritik mot kommunen för brister i hanteringen av fallen.
Skolan har agerat på olika sätt efter anmälningarna och efter SVT:s rapportering.
Redan från början hade redaktionen en redaktör som följde med reportern för att förutsättningslöst lyssna på föräldrar till elever som uppgavs vara drabbade. De fick information om polisanmälningar och tog del av anmälningar till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet, samt DO.
Publiceringen krävde etiska överväganden. Redaktionen ville inte peka ut några barn – vare sig de kränkta eller de som anklagades för att vara förövare. Redaktionen ville inte heller inte gå in på den konflikt som uppstått mellan föräldrar, eller på vilka åtgärder som skolan planerat i de enskilda fallen.
Fokus i granskningen var skolans agerande för att förhindra kränkningar och trakasserier. Därför har inte framgått namn, åldrar, vilka klasser barnen gått i, eller hur många som varit inblandade. Det har inte heller framgått vilken av kommunens högstadieskolor det handlade om. Den intervjuade rektorn delade sin tjänst mellan skolorna och presenterades som “rektor för [ort angiven] högstadier”. Interiörbilderna var arkivbilder och inte tagna i någon av kommunens skolor.
Den uppgift som fanns i den första publiceringen, om att förövare erkänt kränkningar och sedan blivit flyttade till en annan skola, syftade på tidigare händelser. Den hörde inte ihop med det senare fall som berörde anmälarens son. I inslaget framgick det på ett tydligt sätt när reportern sa följande:
“Ett fall uppdagades i januari när en pojke till slut berättade för sina föräldrar vad som pågått under nästan ett års tid. Förövarna erkände att kränkningar ägt rum och skolan beslöt att både polisanmäla och flytta dem till en annan skola. Skolinspektionen gjorde en riktad tillsyn men konstaterade trots händelserna att skolan uppfyller kraven om att arbeta för att motverka kränkande behandling. Men bara några månader senare berättar ytterligare en pojke om liknande trakasserier. Och för hans föräldrar är det obegripligt att skolan låtit det ske igen.“
Mamman till en pojke:
“Det är fruktansvärt. Det finns inte ord för att man inte har tagit detta på allvar.”
Mamman var förälder till ett barn som berättat om kränkningar som ska ha kommit från anmälarens son. Detta framgick dock inte i publiceringarna.
Det fanns inget allmänintresse av att peka ut enskilda individer. Redaktionen ville skildra ett systemfel, en mobbningskultur, och valde därför att inte aktivt närma sig föräldrar till de elever som utpekats av andra för att ha utfört trakasserierna.
I samband med den första publiceringen kontaktades redaktionen av vad den tror var en anhörig till en av de elever som pekats ut för att deltagit i kränkningarna. Personen påpekade att det gjorts motanmälningar, en uppgift som redaktionen lade till i publiceringen. Redaktionen försökte få ytterligare kontakt för att kunna ställa frågor, men fick bara ett meddelade om att man inte hade fler kommentarer.
Anmälaren mejlade redaktionen dagen före den uppföljande publiceringen. Han hade inte tyckt om hur föräldrarna i den första publiceringen hade uttryckt sig. Han ansåg att skolan inte hade lyssnat tillräckligt på hans barn. Liksom de andra föräldrarna var han mycket kritisk mot hur skolan hanterat situationen.
Efter den uppföljande publiceringen hörde anmälaren av sig igen. Han var då upprörd över hur SVT hade beskrivit några av de påstådda kränkningarna. Eftersom texten möjligen kunde missförstås kompletterades den något. Efter uppdateringen framgick tydligt att Skolinspektionen inte kunnat ta ställning till just dessa anmälningar, eftersom skolans utredning var för dålig. Redaktionen lade också till att Skolinspektionen ansåg att de påstådda händelserna borde ha utretts bättre, samt att de som ansetts vara mobbare borde ha fått ge sin syn på saken, vilket de inte fått.
Att det förekommit kränkningar var något som både skolan och Skolinspektionen slagit fast. Det viktiga i publiceringarna var att peka på ett det allvarliga problemet med den destruktiva mobbningskulturen. En kultur som givetvis inte bara drabbat dem som sade sig ha blivit utsatta, utan också dem som sades ha trakasserat andra elever.
SVT beklagade att anmälaren tagit illa vid sig, men ansåg att enskilda elever inte blivit utpekade för fler än de som redan kände till förhållandena.
Mot bakgrund av det stora allmänintresse av att belysa frågor om hur skolor hanterar trakasserier och mobbning, samt då redaktionen lagt sig vinn om att inte peka ut enskilda elever, ansåg SVT att publiceringarna inte skett i strid med god publicistisk sed.
Medieombudsmannens bedömning
Anmälaren har på sin underårige sons vägnar anmält publiceringarna. Medieombudsmannen prövar därför om de anmälda inslagen har orsakat anmälarens son en oförsvarlig publicitetsskada. En sådan skada förutsätter dels ett utpekande, dels att nedsättande eller negativa uppgifter publicerats om sonen, utan att det kan anses vara försvarligt.
När en skola brister i det förebyggande arbetet mot mobbning, finns det ett allmänintresse av att berätta om det. MO har därför inget att invända mot rapporteringen om problemen med att stävja mobbningen på skolan. Publiceringarna har dock inte enbart innehållit uppgifter om detta.
I syfte att exemplifiera ämnet, innehöll inslagen också uppgifter om två enskilda fall av mobbning på skolan. Sådana uppgifter är av integritetskänslig natur och har ett lågt allmänintresse.
SVT har varken publicerat namn eller bild på anmälarens son. Det har dock framgått av det första inslaget vilken kommun det rört sig om, att de inblandade barnen gått på högstadiet, samt att vissa elever fått byta skola. Med ledning av dessa uppgifter har en viss krets kunnat förstå vilka barn som anklagats för mobbningen. Detsamma gäller uppgifterna i det andra inslaget, trots att uppgiften om att vissa elever fått byta skola inte fanns med där.
Även om personerna i denna krets haft kännedom om händelserna sedan tidigare, kan detaljerna i de enskilda fallen, samt uppgifterna om trakasseriernas allvarlighet, ha varit nyheter för dem.
Det har inte varit tydligt att anmälarens son skulle ha varit involverad i endast ett av mobbningsfallen. SVT:s strävan att lämna så få uppgifter som möjligt om händelserna har dock, säkerligen utan avsikt, lett till att sonen kunnat kopplas ihop med båda fallen. Inslagen innehåller uppgifter som är klart negativa för honom.
SVT har behövt visa återhållsamhet vid rapporteringen för att inte kränka de inblandade barnens integritet. Trots det har mobbningen beskrivits med konkreta exempel i den första publiceringen. Beskrivningarna har varit alltför detaljerade:
“Brottat ner honom, tagit strypgrepp på honom. Alltså, som han berättar, varje vecka fått knytnävsslag mot sitt kön. De har hållit fast honom medan de själva har pillat sig i anus och sen tryckt in fingrarna i hans mun.“
Därtill har händelserna kallats för misshandel och grova sexuella kränkningar i det första inslaget. I det andra inslaget har de beskrivits som misshandel samt “händelser som innefattat sexuella trakasserier”. Sammanfattningsvis har SVT, genom de ingående beskrivningarna av mobbningen, brustit i att vidta den extra försiktighet som är påkallad vid publicering av uppgifter om barn.
Skadan som inslagen orsakat anmälarens son vägs inte upp av att uppgiften om motanmälningarna tagits in i den första publiceringen. Den hade inte heller kunnat uppvägas av att anmälaren, eller någon annan som kunnat tala för sonen, hade fått tillfälle till samtidigt bemötande.
Allmänintresset av att rapportera om exempel på mobbningen på skolan, har inte motiverat den publicitetsskada som anmälarens son drabbats av. Den är därmed inte försvarlig. För det bör SVT klandras.
Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl mediet som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Mediet har i nämnden framfört bland annat följande.
MO:s beslut baserar sig till vissa väsentliga delar på vad som för SVT framstår som missförstånd i kommunikationen mellan SVT och MO. Detta har bland annat medfört att MO vill klandra ett inslag från den 18 augusti som SVT inte har yttrat sig över hos MO. Se mer om detta nedan.
MO anser att anmälarens son har blivit utpekad för en viss krets på grund av att det i det första inslaget framgick vilken kommun det rört sig om, att de inblandade barnen gick på högstadiet, samt att vissa elever fått byta skola. Redan i SVT:s yttrande till MO framgick att uppgiften i inslaget den 17 juni om att elever hade fått byta skola gällde tidigare händelser och inte de som skett senare under våren.
Detaljeringsgraden i de exempel som fanns med kan diskuteras, men redaktionen ansåg att den hade en relevans utifrån ett allmänt intresse av att beskriva vilka allvarliga problem som mötte eleverna på en högstadieskola och som en kommunal skola hade att hantera. Enligt vad redaktionen kunnat inhämta var också detaljuppgifterna väl kända på den aktuella skolan redan innan SVT publicerade dem.
Inslaget den 18 augusti
Mot bakgrund av att SVT aldrig fick tillfälle att yttra sig till MO över inslaget den 18 augusti vill SVT inför etiknämnden framhålla att det i nyhetstelegrammet inte framgick vilken skola det rörde sig om. Det nämndes inte heller att elever skulle ha bytt skola. De detaljer som gavs i inslaget den 18 augusti var därför bara att det gällde trakasserier och misshandel på en högstadieskola i [kommun angiven] och att uppgifter om sexuella trakasserier hade lämnats till DO. SVT har svårt att se att redaktionen i ett uppföljande tv-inslag som sändes två månader senare ska hållas ansvarig för vilka eventuella identifierande detaljer som framgick i det tidigare tv-sända inslaget.
Anmälaren
Anmälaren har bland annat anfört att det faktum när rektorn nämns vid namn så pekas skolan ut omgående och med tanke på samhällets storlek sprids det fort vidare.
Det går inte vara anonym i ett litet samhälle med ca [X antal] invånare. Ingen har frågat anmälaren de fick aldrig säga sin mening i reportaget utan allt är vinklat utifrån att NN [namn angivet] är en grovt kriminell sexbrottsling. De är rent förtal och SVT sprider det.
Mediernas Etiknämnds beslut
Som MO har konstaterat har beskrivningarna i de konkreta exempel som har lämnats i rapporteringen varit förhållandevis detaljerade. Det kan ifrågasättas om rapporteringen i det avseendet har varit förenlig med det krav på återhållsamhet som gäller i fråga om förhållanden som är integritetskänsliga för inblandade barn. Samtidigt ska det beaktas att allmänintresset av att rapportera om mobbningen i sig har varit stort och att det måste anses ha varit försvarligt att i denna rapportering inkludera även vissa konkreta exempel på vad som påstods ha hänt. Med hänsyn härtill och då de uppgifter som har lämnats i inslagen inte kan anses ha innefattat något tydligt utpekande av anmälarens son finner nämnden vid en samlad bedömning inte att Sveriges Television genom publiceringen har tillfogat anmälarens son en oförsvarlig publicitetsskada. Det finns därmed inte skäl till pressetiskt klander av Sveriges Television.
_______________________________
Andreas Ekström, Göran Ellung, Robert Hårdh och Marika Markovits var av skiljaktig mening och ansluter sig till MO:s bedömning.