Exp.nr. 52/2021 dnr.21059
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Sydsvenskan för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 24 augusti 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydsvenskan.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN [Namn angivet] har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot artiklar som Sydsvenskan har publicerat i den tryckta utgåvan av tidningen och på sin webbplats, sydsvenskan.se. Artiklarna som anmälts har följande rubriker:
Socialdirektören om personalflykten: “Medarbetarna har också ett ansvar”, publicerad den 8 november 2020.
(Publicering 1)
Överförmyndarens chef tagen ur tjänst, publicerad den 10 november 2020.
(Publicering 2)
Intern rapport bekräftar statistikfusket: “Nu lägger man sig helt platt”, publicerad den 20 november 2020.
(Publicering 3)
*****
NN har även riktat kritik mot artiklar publicerade av Sydsvenskan med följande rubriker: Gode män har fått nog av kaoset – lämnar sina uppdrag, publicerad den 12 oktober 2020 (publicering 4) samt Oberoende utredare ska granska överförmyndaren (publicering 5) och Rakel Chukri: Cheferna bär sina floskler som den sista droppen i vatten (publicering 6) båda publicerade den 13 oktober 2020.
För att MO ska kunna pröva en publicering krävs att anmälan kommer in inom tre månader från publiceringen, om det inte finns särskilda skäl. Särskilda skäl i detta sammanhang innebär att anmälaren rent fysiskt varit oförmögen att anmäla tidigare, till exempel på grund av mycket allvarlig sjukdom eller häktning med restriktioner.
I detta fall har NN s anmälan mot publicering 4-6 kommit in för sent, och särskilda skäl att ändå pröva anmälan i denna del föreligger inte. Klagomålet avseende dessa publiceringar kan därför inte medföra någon åtgärd från MO:s sida.
VAD TIDNINGEN PUBLICERADE
Publicering 1
Ingressen
Över 80 procent av personalstyrkan på överförmyndaren hade sagt upp sig i protest mot ledningen. Men socialdirektör A [namn angivet] informerade inte politikerna: “Jag rapporterade inte på den detaljnivån”.
Artikeltexten
Personalflykten på överförmyndaren var nu en fråga för [kommun angiven] tyngsta politiker.
Fungerade inte myndigheten var risken stor att de 3 800 [kommun angiven] som var beroende av gode män drabbades. Kommunstyrelsen ville därför veta vad som pågick och hade gett Statskontoret i uppdrag att följa den externa utredningen av arbetsmiljön – för att se om kraftfullare åtgärder krävdes.
Även de direkt ansvariga nämnderna – arbetsmarknads- och socialförvaltningsnämnden och överförmyndarnämnden – hade krävt regelbunden information om arbetsmiljön på myndigheten. I båda nämnderna hade politikerna reagerat starkt på Sydsvenskans reportage och anklagat förvaltningsledningen för att ha mörkat personalflyktens omfattning.
Det var socialdirektör A:s ansvar att hålla ledamöterna informerade. Hon berättade att hon inte rapporterade på den detaljnivån till nämnden.
A styrde över hela arbetsmarknads- och socialförvaltningen, där överförmyndaren ingick. Hon berättade att det var en stor förvaltning: 2 500 medarbetare, 180 chefer. Det innebar att de ärenden som kom till nämnden var av mycket mer övergripande karaktär.
A sa att överförmyndarens chef, NN, hade fått ett tydligt uppdrag när hon tillträtt 2018. Hon skulle effektivisera rekryteringen av gode män, förbättra rutinerna och säkerställa att medarbetarna hade en bra arbetsmiljö.
Sedan dess hade 80 procent av personalstyrkan sagt upp sig. Gode män hade lämnat sina uppdrag i protest mot kaoset. Utsatta [kommun angiven] kunde få vänta i över ett år på att få en god man. A var nöjd med förändringsarbetet och sa:
” – Jag tänker att ibland är det så att när man går in med insatser kanske några tänker att de inte vill vara med och jobba tillsammans på det här sättet.”
På fråga om inget ansvar föll för på ledningen svarade hon:
” – Det är klart att ledningen är en del av arbetsmiljön. Men medarbetare har också ett ansvar, att man gör det man ska på jobbet. Det är jätteviktigt att alla hjälps åt.”
Hon kunde inte svara på varför de tolv som lämnat det senaste året valt att säga upp sig.
En gemensam nämnare för flera som hade slutat var att man inte längre hade förtroende för ledningen, A kommenterade:
” – Det är en del av historien på den här enheten, att det har varit missnöje med ledningen vid väldigt många tillfällen. Det är därför vi också gått in och jobbat både individuellt men också med hela gruppen.”
A tillfrågades om vad hon tog för ansvar för att det hade blivit så här. Hon svarade:
” – Vi har sagt att vi ska tillsätta en extern utredning för att fortsätta arbeta med de här frågorna för att se om det är något vi har missat i vår förvaltning.”
” – Jag säger inte att vi inte har bekymmer i den här enheten. Jag säger att vi jobbat intensivt med enheten och kommer fortsätta göra det framöver.”
Sydsvenskans granskning hade visat att nitton medarbetare sagt upp sig sedan 2018 – de flesta på grund av missnöje med ledningen och arbetsmiljön. I den senaste medarbetarundersökningen löd ett påstående: “Min arbetsplats är fri från trakasserier och kränkande särbehandling”. 52 procent hade satt kryss framför “stämmer inte alls” eller “stämmer i liten grad”.
Flera handläggare hade valt att öppet berätta om missförhållandena. En av dem var B [namn angivet] som också varit skyddsombud på överförmyndaren. Hon tyckte det var skönt att se att politikerna hade tagit tag i situationen, att de äntligen fick gehör. Det var bara synd att det var så många som behövt sluta och att de fått vända sig till media för att det skulle hända. Hon var besviken över att socialdirektören lade en stor del av ansvaret på medarbetarna.
Faktaruta
Överförmyndaren tillhörde arbetsmarknads- och socialförvaltningen.
Ansvaret för ärenden som rörde rekrytering och tillsättning av gode män och förvaltare låg hos överförmyndarnämnden. Ansvaret för arbetsmiljön hade däremot politikerna i arbetsmarknads- och socialnämnden.
Ansvaret för arbetsmiljön var delegerat till socialdirektör A, som delegerat vidare till avdelningschef C [namn angivet], som delegerat vidare till enhetschef NN, som i sin tur har delegerat arbetsmiljöansvaret till sektionscheferna D [namn angivet] och E [namn angivet].
Publicering 2
Ingressen
Överförmyndarens chef, NN, hade tagits ur tjänst på tisdagen. Beslutet hade fattats av avdelningschefen C och gällde initialt i två veckor.
Artikeltexten
Politikerna i de båda ansvariga nämndernas presidier, fackförbund och medarbetare hade informerats om beslutet på tisdagen.
Beskedet hade kommit efter att Sydsvenskan avslöjat stora arbetsmiljöproblem på överförmyndaren i [kommun angiven] och att 80 procent av personalstyrkan sagt upp sig de senaste två åren.
Enhetschefen hade också redovisat felaktig statistik till politikerna i nämnden.
Avdelningschefen C hänvisade till arbetsmiljöskäl när det gällde att NN tagits ur tjänst, och sa att hon och NN fattat beslutet tillsammans.
C sa:
” – Det är beroende på arbetsmiljön. Hon behöver vara hemma och ta det lugnt. Hon ska inte jobba.”
På fråga varför beslutet fattades just i dag svarade C:
” – Det har en koppling till det som var i artikeln och uttalandet, och att hon under lång period haft det tufft.”
Flera politiker bekräftade att beslutet fattats hastigt på tisdagen, samma dag som Sydsvenskan kunnat avslöja nya uppgifter.
Publicering 3
Ingressen
En intern genomlysning bekräftade Sydsvenskans avslöjande om att statistiken varit falsk. Nu växte kritiken mot cheferna som gått i god för siffrorna.
” – Nu lägger man sig helt platt och säger att det varit felaktig”, sa F [namn angivet] (L), vice ordförande i överförmyndarnämnden.
Artikeltexten
När cheferna på överförmyndaren kallats till nämnden för att förklara varför politikerna under minst två år matats med falsk statistik, hade förvirringen bara blivit större.
” – Om 84 procent är svaret. Vad är då frågan?“, hade till exempel G [namn angivet] (V) undrat under mötet.
” – Jag vet inte vad de räknat ut, och det vet inte de heller. Den siffran säger inte något. Den har ingen koppling till någon verklighet”, hade ledamoten H [namn angivet] (C) sagt.
Frågan hade återremitterats och cheferna hade fått i uppdrag att redovisa hur man räknat och varför. De styrande partierna, L och S, hade hittills försvarat ledningen. Nu lät det annorlunda.
Ordförande I [namn angivet] (S) sa:
” – Förtroendet är naggat i kanten.”
” – Det är en besvikelse att vi fått veta detta i en mediegranskning.”
Efter att ha läst rapporten gjorde även vice ordförande, F (L) en helomvändning. Hon sa:
” – Vi i nämnden har blivit presenterade information som inte varit sanningsenlig. Och det påverkar förtroendet för ansvariga tjänstepersoner. Vi som politiker får ju stå till svars inför revision och kommunfullmäktige.”
Ledningen, både på överförmyndaren och arbetsmarknads- och socialförvaltningen, hade påstått att man räknat på samma sätt sedan 2014. Men det var en förklaring som myndighetens dåvarande nyckelpersoner inte kände igen.
Den friserade statistiken hade gett sken av att verksamheten fungerat mycket väl och att handläggningstiderna kortats väsentligt. Men i verkligheten hade många utsatta [kommun angiven] bor fått vänta betydligt längre än så – i upp till två år.
F igen:
” – Detta har varit ett väldigt viktigt mål för oss. För vi politiker vill ta ett stort ansvar för de som aldrig hörs, och det är de som behöver en ställföreträdare.”
Och på frågan vad de tänkte göra åt saken, svarade hon:
” – Förtroendet är skadat, särskilt för de personer som skrivit under de här handlingarna.”
” – Jag förväntar mig att HR i samråd med förvaltningsdirektören slår sina kloka huvuden ihop och hittar en bra lösning.”
Först blev cheferna påkomna med falska siffror, sedan visade sig även förklaringen till varför det blivit så vara falsk. F ställdes fråga hur hon såg på det:
” – Det är mycket allvarligt. Det är det som påverkar det fortsatta förtroendet. Nu har man lagt korten på bordet och säger att det har varit felaktiga siffror, och att er utredning stämmer.”
Nämndens tålamod tröt, och det var inte bara förtroendet för enhetschefen NN som skadats utan även förtroendet för avdelningschefen på arbetsmarknads- och socialförvaltningen.
” – C har suttit med i nämnden och presidiet och hört samma information som vi. Och vi har inte hört något annat än att de uppgifterna skulle stämma. Och nu lägger man sig helt platt och säger att det varit felaktigt och nu ska man göra om och göra rätt.”
F ville inte kommentera om hon hade förtroende för förvaltningsdirektör A.
Faktaruta
Personalflykten: Nitton anställda hade sagt upp sig från överförmyndaren de senaste två åren, nästan alla på grund av missnöje med ledningen och den dåliga arbetsmiljön.
Statistiken: Politikerna hade fått veta att överförmyndaren gjort stora framsteg och klarat målet. Men statistiken hade varit falsk. Cheferna hade påstått att de klarat handläggningstiden för nya ansökningar i 75 procent av fallen 2019. Men Sydsvenskans kontrollräkning hade visat att den verkliga siffran var 29 procent. 2020 hade 84 procent rapporterats, men egentligen varit 58 procent, enligt det för överförmyndaren mest fördelaktiga sättet att räkna.
ANMÄLAN
Anmälaren var mellanchef i [kommun angiven] och hade i artiklarna felaktigt hållits personligt ansvarig för saker som hon inte ensamt haft ansvar för. Hon var kritisk till att hon upprepade gånger namngivits i artiklarna.
I artiklarna angavs bland annat att hon var myndighetens högsta chef, vilket inte stämde. Hon var chef för en enhet med 25 medarbetare och hade två chefer över sig. Det hade felaktigt angetts att hon varit chef över personer som uttalat sig i artiklarna, trots att hon inte varit det.
Det kunde exempelvis förstås att hon var orsaken till att en medarbetare efter 45 års tjänst inte fått avskedsfika eller att hon utsatt personen för kränkande särbehandling.
Det kunde även uppfattas som att hon var ansvarig för de arbetsmiljöproblem som funnits i flera år. Hon hade dock bara varit chef på enheten i två år och var inte ansvarig för allt som beskrevs i artiklarna.
I flera artiklar hade det angetts att hon inte ställt upp på en intervju, vilket hon hade gjort. Det var felaktigt att hon hade tagits ur tjänst.
Hon hade på grund av artikelserien, som tydligt varit riktad mot henne som person, blivit sjukskriven på heltid i över två månader.
TIDNINGENS SVAR
Sydsvenskan svarade genom Jonas Kanje, chefredaktör och ansvarig utgivare.
Enheten för överförmyndarärenden i [kommun angiven] arbetade genom delegation från överförmyndarnämnden, och var en kommunal tillsynsmyndighet som hade tillsynsansvar över drygt 900 gode män och förvaltare med runt 3 800 huvudmän.
Anmälaren var sedan våren 2019 enhetschef på enheten för överförmyndarärenden. Under henne arbetade två sektionschefer. Anmälaren var således verksamhetens högsta operativa chef och ansvarig för verksamheten. Sydsvenskan hade vid ett flertal tillfällen förklarat i tidningen hur organisationen sett ut. Sydsvenskan hade också flera gånger intervjuat personer som var organisatoriskt överställda anmälaren, såväl på tjänstemanna- som politikersidan.
Som myndighetsutövare hade anmälaren i detta fall, tillsammans med sina chefer, ett stort ansvar och stor makt över både personal, gode män och huvudmän. Det var av yttersta vikt att tidningen granskade offentligt finansierad verksamhet som skulle hjälpa personer som tillhörde samhällets svagaste. Sammantaget hade anmälaren både ansvar och kunskaper om verksamheten som gjorde att det har varit av högsta vikt att hon hade fått besvara frågor om vad som hänt på enheten.
Sydsvenskan noterade i sammanhanget också att anmälarens chefer flera gånger hänvisat tidningen till anmälaren för detaljfrågor som de inte kunnat svara på.
Det var inte korrekt att tidningen felaktigt angivit att anmälaren var chef för personer hon inte var chef för. Anmälarens underställda chefer hade också kritiserats i publiceringarna, men de hade inte namngivits. Namngivning av anmälaren och hennes chefer föreföll självklar. Allmänintresset övervägde utan tvekan den publicitetsskada som anmälaren drabbades av.
Det framgick tydligt i granskningen när anmälaren fick tjänsten som enhetschef. Värt att notera var att anmälaren anställdes som handläggare på överförmyndaren 2009. Sedan dess hade hon varit både biträdande chef och tillförordnad chef innan hon tillträtt sin nuvarande tjänst.
Inför det första reportaget (en artikel som inte anmälts; MO:s anmärkning) hade tidningen haft många frågor och i god tid bett om en intervju. Förfrågan hade skickats cirka en månad före publicering och tidningen hade fått en intervjutid per telefon cirka en vecka senare, under förutsättning att avdelningschef C fick delta. Intervjun hade inletts med att de båda förklarat att anmälaren hade tid i 20 minuter. Därefter hade anmälaren lämnat intervjun och alla övriga frågor hade hänvisats till avdelningschefen och [kommun angiven] kommunikatörer.
För att anmälaren ändå skulle få chans att bemöta alla sakuppgifter hade tidningen mejlat över frågor och slutsatser. Tidningen publicerade några av de skriftliga svar som den fick. Flera svar hade krävt följdfrågor som inte var möjliga att ställa eftersom någon mer intervjutid aldrig hade getts; inte då och inte heller senare när tidningen i samband med uppföljningar gjort nya försök.
Mejlsvaren som Sydsvenskan fick hade alltid varit nekande, exempelvis:
“Hej! Jag hänvisar till min chef C.” (5 november)
“Om ni vill ha ytterligare intervju, så hänvisar jag till min chef C, som jag ber er att kontakta, då jag tyvärr inte har mer tid att ge. Det går även bra om ni skickar in de ytterligare frågor ni har angående statistiken för ansökningsärenden, så ska vi på enheten försöka svara på dem.” (6 oktober)
Från tidningens sida hade det varit avgörande att ge anmälaren och hennes chefer alla tänkbara möjligheter att bemöta den kritik som riktats mot dem. Tidningens bestämda uppfattning var att anmälaren beretts alla rimliga möjligheter att bemöta kritiken i artiklarna och att tidningen återgett de svar den fått på ett relevant sätt. I detta ingick att för läsarkretsen berätta om omständigheterna kring uteblivna svar och intervjuer. Det var en del i granskningen och ett transparent sätt att visa hur överförmyndaren hanterade de frågor tidningen ställde till dess företrädare.
Anmälaren var chef för överförmyndarens verksamhet. Med tanke på den makt och det ansvar som det innebar fick hon vara beredd på att granskas i medier.
I en intervju med Sydsvenskan den 10 november sa avdelningschefen C att hon hade fattat beslutet att anmälaren inte skulle vara på arbetsplatsen – anmälaren hade alltså tagits ur tjänst. Till personalen hade C sagt att hon inte hade tänkt att fatta beslutet den dagen, men att hon sett det som nödvändigt. Beslutet hade fattats samma dag som Sydsvenskan publicerat en artikel där tidningen kunde visa att anmälaren ljugit om manipulerad statistik. Det fanns en ljudfil om detta i slutet av en artikel med rubriken Chefen skyller falsk statistik på politikerna: “Hitte-på-mål“, publicerad den 11 november 2020 (en artikel som inte anmälts; MO:s anmärkning).
J [namn angivet] (M), andre vice ordförande i överförmyndarnämnden kommenterade beslutet med orden:
” – C anser att hon behöver den här time-outen.”
Uttrycket “tas ur tjänst” var en beskrivning av det som hade inträffat. Det finns ingen juridisk definition av begreppet, men tidningen menade att det var relevant och en självklar uppgift att publicera i uppföljningen av granskningen.
Vad gällde anmälarens ansvar för den påstått förfalskade statistiken anförde tidningen följande. Hela granskningen som Sydsvenskan gjort byggde på uppgifter om att statistiken var felaktig och friserad för att få verkligheten att se bättre ut än vad den var. Följande framgick tydligt i granskningen:
- Statistiken som anmälaren redovisat för den politiska nämnden var felaktig. Detta bekräftades av både Sydsvenskans uträkning och senare även i en intern rapport från överförmyndaren.
- Siffrorna hade omedelbart ifrågasatts av anställda när de presenterats internt. Detta framgick i tidningens granskning. Anmälaren hade alltså känt till att personalen som jobbat i verksamheten ansett att siffrorna varit felaktiga. Trots det hade ingen åtgärd vidtagits.
- I en del av granskningen (en artikel som inte anmälts; MO:s anmärkning) framgick att det saknades grund för den uträkning som överförmyndaren gjort och att anmälarens uppfattning var att målen måste förändras för att överförmyndaren skulle kunna följa dem.
Sammantaget framstod det alltså som solklart att överförmyndaren, via den operativa chefen som var anmälaren, rapporterat felaktig statistik. Det framgick även att anmälaren redan i ett tidigt skede uppmärksammats på detta av personalen. Anmälaren och hennes chefer hade senare ställts inför Sydsvenskans uträkning men fortfarande framhärdat. Till slut bekräftade anmälaren bilden i en ljudfil som tidningen publicerat i en artikel med rubriken Chefen skyller falsk statistik på politikerna: “Hitte-på-mål”, publicerad den 11 november 2020 (en artikel som inte anmälts; MO:s anmärkning).
ANMÄLARENS KOMMENTAR
Namngivningen av henne, de felaktiga uppgifterna och de många antydningarna om att hon skulle ha haft ansvar för saker som hon inte haft ansvar för gjorde artiklarna personligt kränkande för henne. Eftersom artiklarna var publicerade på nätet, skulle de alltid komma att vara sökbara på hennes namn. Uppgifterna tillsammans med hennes namn skulle finnas kvar för framtiden vilket gjorde situationen än mer kränkande och skadlig.
Hon var inte biträdande enhetschef. Hon hade ett särskilt uppdrag med utökad delegation, men varken arbetsmiljöansvar eller medarbetaransvar. Under hösten 2016 hade hon varit till tillfälligt tillförordnad chef under tiden som ny chef skulle tillsättas. I april 2017 hade hon gått på tjänstledighet för en tjänst på en helt annan enhet. Därefter hade hon varit föräldraledig.
Arbetsmiljön på enheten hade varit dålig under lång tid. Redan 2012 framkom det i en utredning att medarbetarna inte hade förtroende för ledningen vilket ledde till organisatoriska förändringar i verksamheten. Det fanns arbetsmiljöproblem på enheten redan då hon tillträdde sin tjänst i september 2018. I hennes chefsroll har hon haft som fokus att försöka förändra detta.
Det stämde inte att hon över huvud taget inte ställt upp på en intervju. Hon har låtit sig intervjuas och har återkommit till Sydsvenskan med svar på detaljfrågor. Tidningens begäran om uppgifter och allmänna handlingar hade under hösten 2020 upptagit en stor del av hennes arbetstid. Hela enheten hade påverkats av granskningen och hennes fokus hade behövt vara att skapa arbetsro för medarbetarna som redan var hårt belastade. Hennes närmaste chef, C, hade därför avlastat hennes i vissa kontakter med Sydsvenskan. Hon hade inte fått bemöta all kritik i artiklarna, och i de fall hon hade fått det hade hennes bild inte återgetts.
Granskningen hade medfört att hon fick en oacceptabel arbetsmiljö. Hon och hennes chef kom därför överens om att hon, för sin hälsas skull, skulle ta en paus. Hennes chef informerade tidningen om att det var en överenskommelse dem emellan, men i artikeln antyddes något annat och artikelrubriken stämde inte med uppgifterna som deras information till tidningen.
Sydsvenskans påstående om att hon ljugit och friserat statistiken var djupt kränkande. Påståendet om att hon inte hade reagerat när statistiken hade ifrågasatts var inte sant. När medarbetare under hösten 2019 lyfte att de var osäkra på statistiken hade hon beslutat att en sektion skulle se över hur statistik skulle tas fram. Sektionen ansåg att statistiken skulle föras som tidigare, men hade vissa förslag till justeringar av nämndens målsättning. Nämnden godtog sektionens förslag.
När Sydsvenskan ifrågasatte statistiken under hösten 2020 bad hon sektionen att återigen se över hur statistik borde tas fram. Sektionen hade förklarat att det inte gick att ta fram statiskt på ett korrekt sätt i förhållande till hur nämndens målsättning var formulerad. Enheten hade nu utrett hur handläggningstiden för ansökningsärenden kunde mätas för att ge en korrekt bild. Nämnden hade efter det justerat sin målsättning.
Det fanns verkligen ingen anledning för henne att ljuga om statistiken eftersom förlängda handläggningstider gav ett mycket viktigt signalvärde till politiker och överordnade chefer i fråga om verksamhetens behov av bland annat resurser. Ett korrekt underlag hade hjälp henne som chef att driva frågorna.
Till yttrandet bifogades ett underlag gällande personalomsättning och en artikel publicerad av Sydsvenskan den 11 oktober 2020.[1]
YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING
Tidningen tillade sammanfattningsvis följande.
Anmälarens skrivelse gav inte tidningen anledning att korrigera något av det som publicerats. Varken anmälaren eller någon annan hade krävt rättelse eller förtydligande av artiklarna under eller efter granskningen.
Vad gällde hur många anställda som sagt upp sig hade tidningen räknat antalet som sagt upp sig på egen begäran under den aktuella tiden. [kommun angivens] statistik hade tidigare bara omfattat personer som faktiskt slutat, inte de som sagt upp sig men vars anställningstid ännu inte löpt ut.
Sydsvenskan hade i artiklarna berättat på vilket sätt den statistik som myndigheten redovisat för nämnden var falsk. Tidningen hade också visat att flera medarbetare protesterade mot siffrorna 2019 och då förklarat att de varit felaktiga. Ändå skickades siffrorna vidare till nämnden. Sydsvenskan hade därför skrivit att “cheferna på överförmyndaren vilselett nämnden med falsk statistik”.
Sydsvenskans avslöjanden hade också bekräftats både i kommunens egen utredning och i länsstyrelsens senaste granskning av överförmyndaren i [kommun angiven].
Anmälaren tillade sammanfattningsvis följande.
Under aktuell person hade totalt 14 personer sagt upp sig, varav 11 var handläggare. Det var alltså inte fråga om 19 handläggare, som Sydsvenskan påstod.
Det stämde inte att Sydsvenskans uppgifter bekräftats av förvaltningens eller länsstyrelsens granskning. Sydsvenskan påstod en rad uppgifter om den framtagna statistiken, som förvaltningens granskning visade var inkorrekt. De avslöjanden som Sydsvenskan påstod sig ha gjort hade inte bekräftats av förvaltningens granskning. Länsstyrelsen hade inte baserat sin granskning på Sydsvenskans uppgifter och hade inte heller haft några anmärkningar på Sydsvenskans granskningar.
Kommunikationschefen på arbetsmarknads- och socialförvaltningen hade under hösten 2020 varit i kontakt med chefredaktören för att begära förtydliganden och rättelser, dock utan framgång.
MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING
MO prövar om anmälaren genom artiklarna har orsakats en oförsvarlig publicitets-skada. För att avgöra om så är fallet väger MO allmänintresset av artiklarna, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot intrånget i den enskildes privatliv. MO bedömer i sammanhanget om artiklarna innehållit negativa uppgifter om anmälaren, och om tidningen i så fall haft belägg för att publicera uppgifterna.
Det finns ett allmänintresse av att rapportera om missförhållanden inom kommunal förvaltning. Anmälarens ställning inom förvaltningen har varit så pass hög att hon måste tåla att namnges i relevanta sammanhang – exempelvis vid en granskning av områden som legat under hennes ansvar.
I de anmälda artiklarna finns en rad uppgifter som är negativa för anmälaren. MO:s uppgift är inte att avgöra vad som är sant eller falskt, utan om tidningen haft tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna.
Det framgår att 80 procent av personalstyrkan sagt upp sig efter att anmälaren tillträtt som chef och att det främsta skälet till uppsägningarna varit missnöje med ledningen och arbetsmiljön, att gode män lämnat sina uppdrag i protest mot kaoset samt att det förekommit trakasserier och kränkande särbehandling inom organisationen (publicering 1). I artikeln anges dock socialdirektörens syn på anmälarens arbetsinsats; hon är nöjd med förändringsarbetet som anmälaren gjort. I den avslutande faktarutan framgår även tydligt att anmälaren har chefer både över och under sig i organisationen. Dessa uppgifter nyanserar till viss del kritiken mot anmälaren i dessa avseenden.
Tidningen har tagit del av uppgifter om antal uppsägningar, medarbetarundersökningar samt talat med anställda och tidigare anställda. Tidningen har alltså haft tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna om arbetsmiljön och uppsägningarna.
Anmälaren anklagas även för att ha redovisat felaktig statistik (publicering 2 och 3). Anmälaren har under skriftväxlingen inför detta beslut tillbakavisat kritiken och sammanfattningsvis menat att bedömningsparametrarna har omöjliggjort att kunna lämna rättvisande statistik.
Enligt MO:s bedömning har tidningen haft tillräckligt underlag för att publicera uppgifter om att den redovisade statistiken inte varit fullt ut rättvisande. Det har vidare framgått att anmälaren haft ansvar och insyn i den statistik som enheten rapporterat.
Det framgår även att anmälaren, såsom tidningen beskrivit det, “tagits ur tjänst” (publicering 2). Rubriken och den inledande texten i artikeln indikerar att anmälaren ofrivilligt tagits ur tjänst efter tidningens avslöjanden. Uttalandet från anmälarens chef: att anmälaren inte skulle jobba under de nästföljande veckorna på grund av arbets-miljöskäl, och att det beslutet fattats gemensamt av henne och anmälaren, nyanserar bilden. Tidningen hade tillräckliga belägg för att publicera uppgiften.
Vad gäller bemötandefrågan gör MO följande överväganden.
Det har i skriftväxlingen inför detta beslut kommit fram att tidningen intervjuat anmälaren inför publiceringen av en tidigare artikel som inte anmälts. Tidningen har även gjort gällande att den, utan framgång, försökt få till stånd ytterligare intervjuer med anmälaren samt att hon fått bemöta alla sakuppgifter per mejl. Tidningen har redovisat vissa mejlsvar från anmälaren. Anmälaren menar dock att hon inte fått komma till tals och bemöta uppgifter i den utsträckning som hon borde fått.
En kritiserad person ska få möjlighet att bemöta kritik som riktas mot honom eller henne. MO konstaterar att anmälarens syn på kritiken inte framgår någonstans i de tre publiceringar som nu är föremål för MO:s prövning. Inte heller framgår i artiklarna att tidningen sökt anmälaren inför publiceringen av dessa tre artiklar.
Kritiken mot anmälaren har i detta fall varit så pass allvarlig att anmälaren haft rätt att i varje enskild publicering förmedla sin syn på saken. Det saknar i sammanhanget betydelse att tidningen inför tidigare publiceringar sökt anmälaren som då valt eller avböjt att kommentera. MO noterar att tidningen redovisat ett mejlsvar från anmälaren som är daterat den 5 november. Trots att tidningen under skriftväxlingen särskilt har ombetts att yttra sig i bemötandefrågan, kan det konstateras att det av tidningens svar är ovisst om mejlsvaret från den 5 november avser anmälarens bemötande av uppgifterna i publicering 1. Även om MO alltså inte utesluter att tidningen faktiskt har sökt anmälaren inför just denna publicering, har likväl anmälarens svar inte framgått i artikeln. Av skriftväxlingen i ärendet och av de tre publiceringar som nu prövas framgår således inte att Sydsvenskan sökt anmälaren vid varje enskild publicering.
Sammanfattningsvis: Artiklarna har haft ett allmänintresse. Anmälaren har i de anmälda publiceringarna blivit utpekad i ett negativt sammanhang. De negativa uppgifterna om anmälaren förekommer i en kontext som handlar om hennes yrkesutövning. Anmälarens ställning som mellanchef inom kommunen är sådan att hon måste tåla att namnges när granskningen, som i detta fall, gäller områden som hon haft visst ansvar för. Tidningen har haft tillräckligt underlag för att publicera uppgifterna.
Av de anmälda publiceringarna framgår dock inte att Sydsvenskan har sökt anmälaren och berett henne tillfälle till kommentar. Även om tidningen sökt henne inför tidigare publiceringar, har tidningen ett ansvar för att söka henne också inför nya publiceringar som innehåller allvarlig kritik, och redovisa hennes eventuella kommentarer. Tidningen har enligt MO:s bedömning inte på ett godtagbart sätt hanterat anmälarens rätt att få bemöta kritiken. Tidningen bör därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Endast mediet har yttrat sig i nämnden och har sammanfattningsvis framfört följande.
Tidningen:
Granskningen Överförmyndaren i [kommun angiven] har varit omfattande, det är därför orimligt att i alla artiklar intervjua alla som kan tänkas haft ett ansvar för den kritik som framförs eller upprepats bara för att ge sammanhang.
När det gäller publiceringen den 8 november intervjuades socialdirektören och det var tidningens uppfattning hon som högsta chef kunde ta hand om samtliga frågor. Ett uttalande från NN:s sida kan inte anses obligatoriskt utan skulle snarare förvirra läsaren och förvärra publicitetsskadan för NN i onödan. Skulle man följa en sådan logik borde samtliga av NN:s chefer (samt även underställda i chefsposition) intervjuats eftersom de också kan anses få kritik i texten. Situationen är i stort sett densamma avseende publiceringen den 20 november. Tidningen var då också medveten om att NN var sjukskriven och var ytterst restriktiv med att kontakta henne.
När det gäller att NN tagits ur tjänst fanns det ett stort allmänintresse att berätta om det. Tidningens tydliga minnesbild är att man hade sökt NN via telefon utan resultat, men det framgick dock inte i texten, vilket det borde gjort. Sammantaget har rätt personer fått bemöta kritik, i den mån kritik framförts, i aktuella artiklar. NN har fått gott om utrymme och möjligheter att bemöta all den kritik som riktats mot henne.
Sammanfattningsvis anser tidningen att rätt personer fått bemöta kritik, i den mån kritik framförts, i aktuella artiklar.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Sydsvenskan för att ha brutit mot god publicistisk sed.
[1] Anmälarens synpunkter på artikeln från den 11 oktober 2020 har utelämnats eftersom den artikeln inte är föremål för MO:s prövning.