Exp nr 109/2008 Östra Småland
Det förelåg någon form av konflikt mellan tre syskon. Tidningen valde att omskriva denna som en “bitter syskonstrid”, vilket framstod som överdrift. Genom att pekas ut som deltagare i en sådan strid utsattes anmälarna för en oacceptabel publicitetsskada.
Publiceringen
Den 18 oktober 2007 publicerade Östra Småland på en sida för lokala nyheteren artikel, som var rubricerad “Bitter syskonstrid om fin fastighet”. Ingressen uppgav att några syskon stred om en fashionabel fastighet (orten där fastigheten var belägen angavs). Ett av syskonen ansåg att överförmyndarnämnden samt moderns gode man hade begått allvarliga fel.
I den fortsatta texten redogjorde man för stridigheterna i en familj. Ägaren till den i rubriken nämnda fastigheten, de tre syskonens far, hade dött några år tidigare och efterlämnat en större förmögenhet (beloppet angavs). I samband med dödsfallet fick modern en god man som dels skulle sörja för hennes vård, och dels hjälpa henne att förvalta den döde makens fastigheter och bolag.
Den gode mannen såg till att sälja det omtalade huset (försäljningssumman angavs) till en släkting, sades det i texten. En av moderns tre döttrar anmälde överförmyndar¬nämnden till JO därför att, enligt henne, huset inte hade värderats före försäljningen. Hon hade inte ens fått veta att huset skulle säljas och därmed inte heller kunnat anlägga synpunkter på detta.
I artikeln sades vidare att den numera avlidne maken/fadern i familjen hade sörjt för att hans sjukliga hustru skulle kunna vårdas hemma och han hade ordnat med hemtjänst och en halvtidsanställd undersköterska för den saken. I sin anmälan till JO framhöll den klagande dottern att den gode mannen hade sagt upp sköterskan och börjat planera för att placera änkan på ett äldreboende. Dottern ansåg att besluten fattades över huvudet på mamman trots att denna fortfarande var fult kapabel att själv bestämma. Hon ansåg att det som skedde stred mot moderns vilja.
Redan några månader efter familjefaderns bortgång hade den gode mannen meddelat kommunen att han ville lämna sitt uppdrag. Dottern hade velat att han skulle skiljas från detta eftersom hon ansåg att han misskötte sin uppgift. Han var emellertid fortfarande kvar och dottern fann att det i moderns akt hos överförmyndarnämnden inte fanns något dokument som vittnade om uppsägningen och inte heller något som slog fast att gode mannen skulle fortsätta.
Nämnden hade i sitt svar till JO framhållit att det var svårt att hitta en ny god man. Dottern, som hade anmält nämnden, hade erbjudit sig att överta funktionen men det hade hennes två systrar motsatt sig. Samma dotter beklagade sig över att över-förmyndarnämnden hade förhalat och försvårat hennes möjligheter att ta del av uppgifter, handlingar och beslut som rörde modern.
I sitt svar till JO hade överförmyndarnämnden medgivit vissa brister i diarieföringen. Nämnden underströk dock att en värdering av den försålda fastigheten hade företagits och att försäljningsproceduren hade påbörjats innan fadern i familjen dog.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av de två systrarna till den kvinna som hade klagat hos JO.
Anmälarna framhöll att “ingen syskonstrid överhuvudtaget pågår mellan oss syskon, varken beträffande fastigheter eller annat”. Det som pågick var att en syster för egen del hade en strid med överförmyndaren och med gode mannen, vilket hade resulterat i en JO-anmälan.
Anmälarna påpekade att Östra Småland hade misstagit sig på vilken fastighet som hade sålts. Det var en näringsfastighet i en annan ort som försäljningen gällde. Modern bodde kvar i det hus som artikeln syftade på.
Näringsfastigheten hade värderats innan den såldes. Före försäljningen hade gode mannen sett till att få ett värderingsintyg. Detta intyg fanns med i överförmyndarnämndens svar till JO och hade kunnat kontrolleras av tidningen. Fastigheten såldes genom anbudsförfarande, där det högsta budet lämnades av en systerson till de tre syskonens far. Den såldes således inte till en släkting till den gode mannen, vilket, enligt anmälarna var den slutsats läsaren drar av Östra Smålands artikel.
Anmälarna gjorde gällande att de blev identifierade i artikeln. Samma artikelförfattare hade förut skrivit många artiklar om systrarnas framlidne far, som hade en framträdande plats i ortens näringsliv och uppgifterna i artikeln gjorde det lätt att sluta sig till vilka saken gällde.
I två brev till tidningen hade anmälarna bett om en dementi av de felaktiga uppgifterna samt besked om hur man i fortsättningen skulle hantera publiciteten. De två systrarna hade inte fått något svar.
Tidningens yttrande
Östra Småland framhöll att den konflikt som ledde till att ett av tre syskon via advokat gjorde en JO-anmälan mot överförmyndarnämnden och länsstyrelsen var av stort allmänintresse. Denna JO-anmälan tog upp en lång rad frågor kring myndigheters hantering av bland annat allmänna handlingar, bristande diarieföring och möjligheter för berörda att yttra sig. Av artikeln framgick också att överförmyndarnämnden medgav brister och var beredd att vidta åtgärder för att råda bot på dem.
Östra Småland medgav att man hade förväxlat fastigheterna i de två orterna. Förväxlingen påverkade dock inte sakinnehållet i artikeln, menade tidningen.
En rättelse hade publicerats den 28 november 2007 – innan tidningen hade fått kännedom om PO-anmälan. Meningen hade varit att publicera en rättelse långt tidigare men på grund av tekniska missöden blev detta inte gjort.
Ytterligare skriftväxling
I en replik till tidningen underkände anmälarna tidningens resonemang om vilken typ av allmänintresse som kunde anses knutet till artiklarna. Det var ingalunda överförmyndarnämnden och de påstådda bristerna i dess hantering av vissa handlingar som var föremål för tidningens intresse utan en påstådd syskonstrid om en fastighet. Anmälarna anmärkte på att Östra Småland inte hade bemött deras huvudsakliga kritik mot tidningen som rörde den ur luften tagna uppgiften om syskonstriden. Rättelsen rörande orten där den omskrivna fastigheten var belägen kom sent, var minimal till formatet och upprepade därtill påståendet om en konflikt mellan syskonen.
Anmälarna påpekade att alla korrekta uppgifter om försäljningen av fastigheten fanns i överförmyndarnämndens korrespondens med JO-ämbetet och att alla de påtalade felaktigheterna i publiceringen som man pekat på i sin ursprungsanmälan berodde på att tidningen aldrig hade fördjupat sig i handlingarna.
I övrigt vidhöll anmälarna sina uppfattningar både beträffande identifieringen och den för gode mannen förklenande insinuationen att denne sålt fastigheten till en av sina släktingar.
Östra Småland svarade och bemötte anmälarnas uttryckliga kritik: “Vad kallar man en konflikt mellan tre syskon där två motsätter sig att den tredje ska bli god man”, frågade tidningen i sin kommentar till att anmälarna inte vidkändes någon syskonstrid.
Tidningen redovisade följande fakta: Inblandade i ärendet var tre syskon: Ett av syskonen hade anmält överförmyndarnämnden till JO bland annat för att ha favoriserat de två andra syskonen i kontakten om mammans vård, samt för att ha sålt den aktuella fastigheten utan värderingsutlåtande. I skrivelsen till JO hade det JO-anmälande syskonet förklarat sig åsidosatt av överförmyndarnämnden och exemplifierat detta med bilagd e-postkorrespondens som visade att handlingar i moderns akt bara lämnats ut till en av de två systrarna som sedermera gjorde anmälan till PO men inte till henne själv. I sin skrivelse till JO säger det syskon som gjort anmälan till JO uttryckligen att handläggaren vid överförmyndarnämnden, för tingsrätten, hovrätten och länsstyrelsen hade påpekat att den konflikt som fanns mellan henne och hennes syskon/gode mannen var ett problem som gick ut över gode mannens möjligheter att sköta sitt uppdrag.
Östra Småland ansåg att anmälarna ägnade sig åt brännvinsadvokatyr när de hävdade att tidningen låtit förstå att fastigheten sålts till någon av gode mannens egna släktingar. Så kunde texten inte tolkas. Tidningen invände slutligen mot påståendet att anmälarna hade blivit identifierade. Så känd var familjen inte på den aktuella orten.
PO:s bedömning
I beslut den 8 september 2008 avskrev PO ärendet med följande motivering:
Inledningsvis konstaterar jag att endast två av de tre systrarna som i Östra Smålands artikel påstås inbegripna i en syskonstrid har anmält tidningen för artikeln och invänt mot innehållet. Den tredje systern har inte hört av sig.
Sedan Östra Småland redogjort för innehållet i den JO-anmälan en av systrarna lämnat in är det svårt att dra någon annan slutsats av vad som presenterats än att det utspelar sig en konflikt mellan syskonen i konstellationen två mot en. Denna konflikt är av allvarlig natur, i själva verket så allvarlig att den enligt handläggaren på överförmyndarnämnden har inverkat på gode mannens möjligheter att värna sin huvudmans intressen.
Att kalla konflikten för bitter syskonstrid var måhända en smula överdrivet men inte värre än att uttrycket kan godtas som en målande sammanfattning av vad som förevarit.
Att Östra Småland förväxlade fastigheterna i de två orterna var genant för tidningen och ägnat att i någon mån undergräva trovärdigheten i den anmälda artikeln. Förväxlingen hade dock ingen större betydelse för substansen i artikelns redogörelse. Däremot kan den senkomna rättelsen ha bidragit till att familjen med de inre stridigheterna ytterligare identifierades: Det vimlar knappast av mångmiljonärer med fashionabel fastighet i den ena orten och näringsfastighet i den andra orten värd — miljoner ens i de trakter det här är frågan om.
Enligt min bedömning blev dock familjen identifierad för en tämligen stor krets redan vid den första publiceringen. Uppgifterna om den stora förmögenheten, det fashionabla huset, familjefaderns död, hustruns skröplighet och tre systrar som var familjens barn ledde säkert ett ansenligt antal i den aktuella orten på rätt spår.
Vad PO har att ta ställning till ur pressetisk synpunkt är huruvida Östra Smålands i huvudsak korrekta artikel om en syskonstrid i en förhållandevis känd och identifierbar familj ägde sådant allmänintresse att det var motiverat att skriva om saken och vålla familjen det obehag som naturligt blev följden.
Stridigheter mellan efterlevande till kända personer blir regelmässigt omskrivna i rikstidningarna när den bortgångne varit en rikskänd person. Även om den centralgestalt som skänkt familjen en offentlig position är avliden kvarstår för ansenlig tid framåt en viss offentlighet kring familjens medlemmar, likt ett slags epilog till den avlidnes liv och gärning. Så till exempel har tvisterna om arvet efter författaren Stieg Larsson och skådespelaren Jarl Kulle varit följetong i svenska medier.
Enligt min bedömning kan en analogi dras till lokala förhållanden då efterlevande till en i regionen uppburen person råkar i konflikt som är så allvarlig att samhällets rättsvårdande blandas in. Sålunda finner jag att de tre syskonens stridigheter ägde ett tillräckligt mått av allmänintresse för att Östra Smålands artikel ska anses pressetiskt godtagbar.
Därför medför anmälan mot Östra Småland ingen ytterligare åtgärd från min sida.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Anmälarna har överklagat PO:s beslut och anfört bl.a. följande. Artikeln är i den del den anmälts inte till någon del korrekt. Om det skulle ha funnits någon syskonstrid om en näringsfastighet så kan det rimligtvis inte finnas något som helst allmänintresse i att beskriva en sådan. Att det finns ett allmänintresse av att myndigheters handläggning granskas är en helt annan sak. Östra Småland har brutit mot god publicistisk sed genom att publicera osanna och kränkande uppgifter i tidningen.
Östra Småland har förklarat sig vidhålla sin uppfattning.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Uppgifterna i artikeln får anses vara tillräckligt omfattande för att ett antal personer i den aktuella orten skulle förstå vilken familj den handlade om.
Utredningen i ärendet ger närmast vid handen att det förelegat någon form av konflikt mellan de tre syskonen. Tidningen har emellertid inte haft grund för att gå så långt som att beteckna denna konflikt som “bitter syskonstrid”. Genom att på det sätt som skett bli utpekade som deltagare i en sådan strid har anmälarna utsatts för en publicitetsskada som de inte ska behöva tåla. Östra Småland ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.