Torsås-Posten klandras för påstående om mobbning
juni 10 2020
Torsås-Posten, exp. nr. 38/2020, dnr. 19259
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Torsås-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 21 oktober 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) [1] ett ärende avseende en anmälan mot Torsås-Posten till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Torsås-Posten publicerade en artikel den 7 mars 2019 med rubriken Återbesök hos politiken.
I artikeln stod att skribenten hade lämnat politiken för tio år sedan. Av en händelse råkade han i augusti i fjol få veta om en ruskig mobbning i kommunen. En vikarierande kvinnlig miljöinspektör trakasserades svårt på miljökontoret sedan i maj. På detta sätt kom han på återbesök hos politiken.
Vikarien ansattes nästan dagligen av sin chef, med aktivt stöd av personalchefen. Också några av kollegorna bidrog till att göra det svårt för henne. Det fanns en utomordentlig dokumentation av det som hänt.
Som kommuninvånare förväntade han sig, förstås, att politiskt ansvariga direkt skulle ingripa. Han misstog sig!
Han kontaktade genast Roland Swedenstam (S) i kommunstyrelsens personalutskott. Han gjorde inget. Sedan kontaktade han Bengt Rydahl (M), vice ordförande i bygg- och miljönämnden. Han visade först inget intresse. Sedan kontaktade Bengt Rydahl, enligt egen utsago, Henrik Nilsson Bokor (S). Därefter var Rydahls intresse som bortblåst.
Då sökte skribenten Nilsson Bokor. Som förväntat ville inte heller han ta itu med de allvarliga missförhållandena. Han uttryckte tvärtom sitt fulla förtroende för cheferna.
Under tiden fortsatte trakasserierna. Själv kunde skribenten bara via dagliga sms och telefonsamtal stötta vikarien. Uppmuntrade henne att så långt som möjligt försöka ignorera och uthärda mobbningen. Och uppmana henne att noggrant dokumentera vad hon utsattes för. Skribenten talade om för henne att hon måste få en annan fast anställning innan han kunde ta itu med kommunledningens stora svek på riktigt.
I april hade hennes anställning motiverats med att några andra inspektörer skulle vara delvis tjänstlediga för vård av minderåriga barn till och med januari 2019. I slutet av oktober tvingades hon lämna vikariatet, i förtid. Alla de barnlediga inspektörerna kom på en och samma gång underfund med att de ville börja arbeta heltid igen! Arbetsgivarens arbetsrättsliga motivering var därför arbetsbrist.
Hon sökte två tjänster som miljöinspektör och kallades till anställningsintervju i bägge fallen. Hennes kompetens var nämligen mycket hög. Alltför hög för miljökontoret i Torsås?
Hon tillsvidareanställdes i Vellinge, en av Sveriges erkänt mest välskötta kommuner. Vellinge hade ca 36 000 invånare. Personalstyrkan på miljökontoret i Vellinge var ganska precis lika stor som den var på miljökontoret i Torsås 2018. I Vellinge ingick det en sakkunnig enhetschef i den styrkan. I Torsås tillkom det en chef, som inte var sakkunnig på miljöområdet.
Elsa Jannert (L) ställde vid kommunfullmäktige den 11 februari 2019 kritiska frågor i en interpellation till Nilsson Bokor om arbetsmiljön i kommunen. Jannert talade med rätta om “dåligt ledarskap och kränkningar” i sin interpellation. Hon åsyftade bland annat missförhållanden från bildningsnämndens ansvarsområde. Exemplet med vikarien på miljökontoret var alltså ingen isolerad företeelse.
Elsa Jannert och skribenten, samt de andra som var närvarande, fick höra ett svar från Nilsson Bokor som bara kunde betecknas som okunnigt och rörigt. Vanliga anställdas välbefinnande var tyvärr ett ansvarsområde som de socialdemokratiska ordförandena fullt ut försummade. De saknade tillräcklig kunskap och erfarenhet. Någon av dem hade rentav akut brist på arbetslivserfarenhet.
Konsekvensen blev att det socialdemokratiska styret med vett och vilja, samt av nödtvång, hade lämnat fältet fritt för inresta chefer som behandlade underställd personal illa. Så kunde det förstås inte vara i kommunen. Det fanns en mängd dokument som talade om hur anställda skulle bemötas. Men vad hjälpte det om den politiska ledningen inte levde upp till sitt ansvar för de anställdas arbetsmiljö?
Alla ordförandeposter var alltså besatta med socialdemokrater. Detta eftersom KD, L och M backade upp den här ordningen.
Den orimliga överbemanningen på miljökontoret visade hur illa det S-ledda styret hushållade med skattebetalarnas pengar. Inte heller detta var ett isolerat exempel. Alla kunde se hur nyanställning efter nyanställning skedde av utredare och andra administratörer för tjänstgöring nära de högsta cheferna. Administration och byråkratisering hade vuxit snabbt under Nilsson Bokors tid som kommunalråd.
Personaltillväxten i kommunhuset skedde samtidigt som till exempel de anställda inom äldreomsorgen pressades till att hinna med allt mer och allt tyngre arbete, utan rimlig resursförstärkning. Kontors- och sammanträdeslokaler hade givits högsta prioritet, medan stora behov av förbättringar i äldreboenden skjutits på framtiden.
Bristfälliga beslutsunderlag och ett otäckt hemlighetsmakeri var vanligt. Höga kostnader och en nog så dramatisk skuldsättning var resultatet.
För att sammanfatta: I Torsås kommun var det gyllene tider för ett gäng inresta och maktsugna chefer med kommunchefen i spetsen. De gjorde i allt väsentligt som de själva ville.
Den 23 maj 2019 publicerade tidningen en artikel med rubriken Återbesök hos politiken 2.
Klokt nog hade den politiska majoriteten inte ifrågasatt uppgifterna om att kommunens samhällsbyggnadschef och personalchefen grovt och under lång tid mobbat och trakasserat. Därmed hade klokheten hos Henrik Nilsson Bokor (S), Mona Magnusson (M), Lena Gustafsson (V), Johan Petersson (L), Mats Olsson (KD) och deras partigrupper upphört. Att dra den enda rimliga slutsatsen av det uppdagade – att som politiskt förtroendevalda ta sitt självklara ansvar för personalpolitiken – visade sig vara en övermäktig uppgift för denna tjänstemannastyrda skara.
I stället valde den politiska majoriteten i kommunfullmäktige den 11 mars att slött köra vidare i gamla spår. De röstade ner minoritetens förslag om att utöka personalutskottet från tre till fem ledamöter. Därmed var det fortsatt fritt fram för S och V att blockera alla förslag till förändringar i personalutskottets sätt att fungera. Därmed kunde de diskret avstyra alla förändringar, som skulle kunna hota kommunchefens och övriga högre chefers absoluta makt över personalpolitikens praktiska sida. Och därmed deras absoluta makt över de kommunanställdas väl och ve.
Man skulle ha klart för sig att varje förändring mot ökat inflytande för de förtroendevalda över hur personalpolitiken fungerade i praktiken var ett rött skynke för de kommunala cheferna, som hellre ville fortsätta att styra och ställa med personalen efter egen lust och läggning.
Omröstningen i fullmäktige skedde efter en rad usla argument från Nilsson Bokor till förmån för majoritetens avslagsyrkande. Han visste ju redan att han efter ett inpiskningsmöte omedelbart innan fullmäktigemötet också hade liberalerna inmotade i fållan.
Johan Petersson och liberalernas invändningar mot “dåligt ledarskap och kränkningar” var som bortblåsta. Det var ändå dessa ord Elsa Jannert (L) använt i en interpellation till kommunalrådet.
Efter liberalernas sätt att rösta i personalutskottsfrågan var det mot bakgrund av interpellationen omöjligt att inte sätta stora frågetecken för äktheten i liberalernas engagemang mot missförhållandena.
Anledningen till rådande missförhållanden var inte brist på policydokument. Problemet var i stället att personalutskottet och de förtroendevalda i nämnderna helt försummade att följa upp hur personalpolitiken bedrevs i praktiken.
Till uppgiften var kopplat att snabbt och resolut korrigera vid övertramp. Och att vid behov utkräva ansvar. Som vid allvarliga förlöpningar som den mobbningshistoria som skribenten redogjort för i den förra artikeln.
Med nuvarande majoritets sätt att agera var det i princip fritt fram för chefer att bete sig regelvidrigt mot underställd personal, om de så önskade.
När miljökontorets mobbningsoffer i sin utsatta belägenhet vände sig direkt till personalutskottets ordförande, Nilsson Bokor, talade han i telefonsamtal om för henne att han minsann inte tänkte agera, och därmed riskera att utöva ministerstyre.
Vilken grandios uppvisning i djupaste okunnighet om de mest elementära skillnaderna i fråga om styrprinciperna som gällde för riksnivå respektive kommunnivå! Man tog sig för pannan.
Socialdemokraterna hade i handling visat att de struntade i att kommunala chefer bevisligen allvarligt missbrukat sin inflytandeställning och trakasserat underställd personal.
Kunde det i miljökontorsfallet haft att göra med att samhällsbyggnadschefen efter 2014 tog tjänstledigt för att bli heltidsanställd socialdemokratisk kommunpolitiker i Karlskrona? Denna utflykt avslutades redan 2017, mitt under mandatperioden. Vederbörande tvingades under stor diskretion bort från politikerposten. Socialdemokraterna i Karlskrona kunde inte längre ignorera återkommande allvarlig kritik från kommunanställda mot vederbörandes sätt att fungera i förhållande till dem.
Kanske föll Nilsson Bokor och hans partigrupp dessutom för frestelsen att ta ovidkommande hänsyn till att den mobbande samhällsbyggnadschefen till och med 2018 också var distriktsordförande för S-kvinnor i Blekinge? Denna, inom den socialdemokratiska rörelsen ganska framträdande post, hade vederbörande under de cirka sex månaderna då de grova trakasserierna mot den underställda kvinnliga vikarierande miljöinspektionen ägde rum.
Inte heller moderaterna hade reagerat mot chefernas trakasserier. Men i vår hade Mona Magnusson blivit personalpolitiskt aktiv, om än i egen sak.
Mona Magnusson hade verbalt attackerat sin närmsta chef, vattenchefen. Sedan motsatte hon sig vattenchefens uppfattning i en viktig organisationsfråga som han ansvarade för. Därefter hade hon gått vidare till kommunchefen. Kommunchefen gick på Mona Magnussons linje, på ett djupt osakligt och mot vattenchefen mycket respektlöst sätt. Naturligtvis fick den erkänt mycket kompetente vattenchefen då nog. Han sade upp sig och fick snabbt annan anställning.
När kommunchefen gick Mona Magnussons ärenden var det knappast för att tillmötesgå kommunanställda Mona Magnusson. Det var i stället gruppledaren Mona Magnusson som fick sin vilja fram. De tre moderaterna i kommunfullmäktige var nämligen omistliga för fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav.
Anmälan
Anneli Ekström, personalchef i Torsås kommun, anmälde publiceringarna tillsammans med tre övriga personer.
Tidningen hade återkommande visat prov på dåligt omdöme ifråga om att skilja mellan sak och person, mellan spekulationer och fakta. Hon och de övriga som anmälde artiklarna hade som tjänstepersoner i offentlig förvaltning pekats ut med namn och yrkestitel. De framställdes som personer som utövade sitt arbete på ett oskickligt och lagvidrigt sätt.
Tidningen hade publicerat antaganden som var klart kränkande. Uppgifterna påverkade anmälaren negativt både privat och i yrkeslivet. Anklagelserna om mobbning, kränkande särbehandling och otillbörligt maktutövande var helt utan saklig grund, och därmed utan allmänintresse.
Torsås-Posten blandade ihop personers roller som folkvalda politiker och tjänstepersoner, på ett sätt som gränsade till ett påhopp på demokratin.
Tidningen hade brustit i sin skyldighet att kontrollera sakuppgifter. Det var svårt för läsarna att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Anmälaren ställde sig frågande till om tidningen övervägt konsekvenserna av utpekandet och grunderna för publiceringen.
Tidningen hade inte gett de utpekade möjlighet att bemöta kritiken eller strävat efter att återge alla parters ståndpunkter.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom ansvarig utgivare, Irma Folkesson. Det saknades skälig grund för anmälan.
I den första artikeln framgick hur artikelförfattaren redan från augusti 2018 hade gjort stora ansträngningar för att förmå ansvariga förtroendevalda politiker att ta itu med missförhållandena. Han möttes bara av ointresse. Även kommunchefen hade informerats av artikelförfattaren vid ett personligt möte i kommunhuset. Inte heller det resulterade i något.
Till slut återstod bara för artikelförfattaren att informera kommuninvånarna, de kommunanställdas verkliga uppdragsgivare, direkt via pressen. Han tog då kontakt med tidningens utgivare. Den omfattande dokumentationen, som utgivaren då och i efterhand under våren 2019 tagit del av, bekräftade fullt ut omständligheterna och slutsatserna som redovisades i artiklarna.
Utifrån dokumentationen insåg tidningen att det var fråga om ett agerande som bara kunde betecknas som allvarlig, utdragen mobbning och kränkande särbehandling av underordnad. Mobbning var något som Torsås-Posten aldrig kunde bidra till att sopa under mattan.
Vidare ansåg tidningen att ett offentliggörande av sakförhållandena och av de centrala aktörerna i sammanhanget var av största allmänintresse. Ett ökat tryck utifrån, som inte skulle försvagas genom anonymiseringen av aktörerna, föreföll vara absolut nödvändigt för att få slut på missförhållandena.
I stället för att som kommunens högsta personalchef agera som ett konstruktivt stöd för den av samhällsbyggnadschefen mobbade och trakasserade vikarien, deltog personalchefen från första stund aktivt i ansträngningarna för att göra livet surt för vikarien.
Vikarien hade redan inför anställningen informerat arbetsgivaren om att hon, efter en period av utbrändhet på grund av hård arbetsbelastning och doktorandstudier, hade behov av visst samtalsstöd genom den lokala företagshälsan. Detta arrangemang fungerade också bra till en början. Men ganska snart förbjöd personalchefen vikarien att besöka företagshälsan. Det var i sig självt synnerligen klandervärt.
Tiden fram till att vikarien slutade, var personalchefen fullt ut aktiv med att biträda samhällsbyggnadschefen i hennes ansträngningar mot vikarien. Det framgick bland annat av ett antal minnesanteckningar och protokoll. Till exempel löd en rubrik i maj: “Medvetandegörande samtal – misskötsamhet“. I augusti var rubriken “Varsel om varning i enlighet med AB § 11” och “Varning enlighet med AB § 11“.
Efter att vikariens fackliga organisation från central nivå tydliggjort svårigheterna att skilja vikarien från tjänsten med hänsyn till personliga skäl, bytte arbetsgivaren spår. Nu var det arbetsbrist som gällde.
Vikarien hade anställts med motiveringen att några miljöinspektörer hade nedsatt tjänstgöring på grund av vård av minderåriga barn. Som genom ett under hade nu dessa medarbetare plötsligt, på en och samma gång, kommit underfund med att de ville komma tillbaka i full tjänst i förtid. I september 2018 undertecknade samhällsbyggnadschefen en skrivelse med rubriken “Uppsägning på grund av arbetsbrist“.
Förloppet med vikarien uppvisade stora likheter med ett annat fall som gällde en gymnasielärare. Personalchefens och andras agerande i det ärendet belystes på ett utmärkt sätt i ett öppet brev till politikerna i Torsås.
Tidningen redogjorde för brevet, som var undertecknat av två anställda vid gymnasieskolan. I brevet stod bland annat det riktats flera anklagelser utan saklig grund mot läraren. Det utmynnade i varsel om en skriftlig varning från Torsås kommuns personalchef. Personalchefen anklagades i brevet för “management by fear”. En utredning hade genomförts av företagshälsovården, en utredare som brevskrivarna inte menade var oberoende. Ingen reaktion på brevet hade märkts på den politiska nivån.
Offentliggörandet av anmälarnas yrkestitel var motiverat av ett stort allmänintresse.
Artikelförfattarens stegvisa upptrappning för att få till stånd rättelse, var föredömligt i en politisk demokrati. Till slut återstod bara att informera kommuninvånarna direkt. TP nådde alla hushåll i kommunen. Det var självklart för tidningen att publicera artiklarna.
Utöver ett samtal från kommunchefen efter den första artikeln hade anmälarna inte kontaktat tidningen med kritik. Inte heller hade någon kontaktat tidningen för ett genmäle.
Yttrande från anmälaren
Det tycktes föreligga ett missförstånd hos artikelförfattaren och ansvarig utgivare avseende en personalchefs roll och uppdrag. En personalchef företrädde arbetsgivaren i första hand. I arbetsrättsliga avseenden företräddes medarbetaren av sin arbetstagarorganisation (ATO).
Som arbetsgivare såg hon allvarligt på anklagelserna att chefer utsatte medarbetare för mobbning/trakasserier.
Båda de fall som artikelförfattaren hänvisade till blev arbetsrättsliga ärenden och hanterades i enlighet med det, i dialog med respektive medarbetares ATO.
I enstaka fall upplevde medarbetare att de blev trakasserade/mobbade när ansvarig chef utövade sin arbetsledningsrätt. Enligt rutin uppmanades då berörd medarbetare, av chef eller HR-specialist, att göra en anmälan i KIA (Kommunens Informationssystem för Arbetsmiljö), för att utreda omständigheterna. En eventuell utredning genomfördes av företagshälsovården eller en annan kommun, för att säkerställa opartiskhet.
Den person som enligt artikelförfattaren upplevde sig mobbad/trakasserad, avstod möjligheten att göra en anmälan i KIA. Därmed saknades underlag för en sådan utredning. Medarbetare med föräldraledighet valde att återgå tidigare i arbete. Medarbetarens anställning avslutades därför i förtid, på grund av arbetsbrist.
PO:s bedömning
PO har till uppgift att pröva klagomål från enskilda som själva pekats ut (genom namn, bild eller andra identifierande uppgifter) med kränkande eller på annat sätt skadande uppgifter om deras personliga angelägenheter. För pressetiskt klander krävs således både ett utpekande och nedsättande uppgifter.
PO:s uppdrag är att pröva om de anmälda publiceringarna har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
Det ingår inte i PO:s uppdrag att pröva vad som är sant eller falskt i en publicering. Det är dock viktigt att en tidning har haft tillräcklig grund för att lämna en uppgift.
En person som omskrivs på ett nedsättande sätt bör ges möjlighet att bemöta de uppgifter som tidningen publicerar om honom eller henne. En eventuell publicitetsskada kan lindras genom att personen får bemöta uppgifterna, antingen samtidigt i artikeln eller i en uppföljande publicering.
Om uppgifterna berör den omskrivnes yrkesutövning eller förtroendeuppdrag kan det, beroende på uppgifternas art, vara tillräckligt med en efterföljande publicering.
I de anmälda artiklarna riktas hård kritik mot politikerna i kommunen och vad skribenten menar är bristande ansvar för bland annat arbetsmiljöproblem. Skribenten tar också upp ett specifikt ärende, gällande en vikarierande miljöinspektör som han har varit i kontakt med. Anmälaren, personalchefen i kommunen, påstås ha utsatt vikaren för mobbing och trakasserier.
Anmälaren är inte utpekad med namn. Men genom uppgifterna i artikeln om att det är personalchefen i Torsås kommun, finns det en större krets som kan identifiera anmälaren.
I den första artikeln står att skribenten fått veta om en “ruskig mobbning“. En vikarierande miljöinspektör “trakasseras svårt“. Det föreligger allvarliga missförhållanden. “Vikarien ansattes nästa dagligen av sin chef med aktivt stöd av personalchefen.”.
Den andra artikeln inleds enligt följande: “Klokt nog har den politiska majoriteten inte ifrågasatt uppgifterna om att kommunens samhällsbyggnadschef och personalchefen grovt och under lång tid mobbat och trakasserat.”
I artikeln beskrivs det som en “mobbningshistoria” och refereras till som de “grova trakasserierna“.
I artikeln står bland annat: “I nuvarande majoritets sätt att agera är det i princip fritt fram för chefer att bete sig regelvidrigt mot underställd personal om de så önskar”.
“Socialdemokraterna har i handling visat att de struntar i att kommunala chefer bevisligen allvarligt missbrukat sin inflytandeställning och trakasserat underställd personal.”
PO:s uppdrag är inte att avgöra om anmälaren faktiskt har mobbat och trakasserat vikarien. Det är dock viktigt att tidningen har haft tillräckliga belägg för att publicera sådana allvarliga anklagelser, även om det framförs i åsiktsmaterial. Att skribenten har talat med vikarien, är inte tillräckligt.
Tidningen har hänvisat till omfattande dokumentation till stöd för uppgifterna. PO har inte tagit del av underlaget. Tidningen har inte heller berättat närmare vad det är för underlag den fått, eller på vilket sätt det skulle utgöra stöd för att vikarien har blivit utsatt för det artikelförfattaren uppger.
Tidningen har hänvisat till protokollsrubriker om varning och misskötsamhet samt arbetsrättsliga förhandlingar. Protokollsrubrikerna ger endast stöd för att sådana möten och förhandlingar har skett. De utgör inte tillräckligt stöd för att personalchefen ska ha utsatt vikarien för allvarlig mobbning och trakasserier. Det framgår till exempel inte om och i så fall hur dokumenten ger stöd för att vikarien utan saklig grund förbjudits att gå på samtalsstöd hos företagshälsan.
Det framgår också av anmälarens yttrande att vikarien inte har gjort någon anmälan enligt de rutiner som finns när personal upplever sig trakasserade eller särbehandlade. Det har därmed inte gjorts någon utredning av företagshälsovården eller en annan kommun, som ger stöd för tidningens påståenden.
Skälen till att någon känner sig mobbad och trakasserad varierar från person till person. Det är förstås allvarligt om en person anser sig utsatt för sådant beteende. Men eftersom begreppen saknar en exakt definition, och är nedsättande för den som utpekas som förövare, ställs det höga krav på tidningens belägg innan det kan fastslås som sant att det rör sig just om mobbning och trakasserier.
I det här fallet har tidningen inte visat att den har haft tillräckligt stöd för att oreserverat peka ut personalchefen som mobbare och en person som grovt trakasserat vikarien.
De allvarliga anklagelserna mot anmälaren är också svepande. Det framgår inte vad det är för beteende och agerande som ska ha utgjort mobbning och trakasserier. Det gör även att uppgifterna är svåra att försvara sig mot.
I artiklarna har skribenten framfört starka åsikter om kommunens agerande kring arbetsmiljön. Det finns stort utrymme för att framföra sådana åsikter i artiklarna. Det finns således inga invändningar mot att skribenten till exempel kritiserar politikernas ansvar för arbetsmiljösituationen i kommunen. Politiker får tåla hård kritik mot agerande som har samband med deras utövning av uppdraget.
Det innebär emellertid inte att uppgifterna i artiklarna får kränka enskilda personer på ett oförsvarligt sätt.
I artiklarna pekas personalchefen oreserverat ut som ansvarig för regelvidrigt beteende, bestående av nästan dagliga, grova trakasserier och mobbning, under lång tid. Kritiken är mycket allvarlig och skadande för henne.
Med hänsyn till uppgifternas allvarliga art har tidningen haft en pressetisk skyldighet att ge anmälaren möjlighet till samtida bemötande. Det har tidningen inte gjort. Tidningen har inte heller gett henne möjlighet till bemötande i en uppföljande publicering.
Sammantaget har tidningen brutit mot god publicistisk sed.
Mobbning och särbehandling är viktiga frågor. Det är av allmänintresse att belysa hur arbetsmiljöfrågor hanteras av kommunen och politikerna. Det finns ett stort utrymme att framföra åsikter i publiceringarna. Men det innebär inte att artiklarna är undantagna från pressetiska överväganden. Särskilt när publiceringarna går från att framföra åsikter, till att göra anspråk på att rapportera om nedsättande sakuppgifter om enskilda personer som sanna.
I artiklarna har tidningen publicerat oreserverade och allvarliga påståenden om anmälaren gällande grova trakasserier och mobbning. För att en tidning ska publicera sådana allvarliga uppgifter om en utpekad person krävs belägg. Men tidningen har inte visat att det funnits tillräckliga belägg för de allvarliga uppgifterna.
De allvarliga anklagelserna är dessutom svepande. Tidningen har inte heller gett anmälaren möjlighet till samtidigt bemötande.
Vid en samlad bedömning har publiceringarna orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Tidningen har till nämnden ingivit de underlag man hänvisat till i skriftväxlingen med PO. Därutöver har varken tidningen eller anmälaren yttrat sig i sak i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar PO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
[1] Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.