Uppgifter gick utöver allmänintresset

oktober 26 2010


Exp nr 88/2010, Dala-Demokraten, 2010-10-26

I samband med bevakningen av en rättegång skrev tidningen om att ett vittne tidigare var dömd för andra brott, något som låg långt bak i tiden och inte hade något samband med den aktuella rättegången. Då detta inte ansågs motiverat av något allmänintresse klandrades tidningen.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Dala-Demokraten för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

_________________

Genom beslut den 6 maj 2010 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från T till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut har följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Dala-Demokraten publicerade den 23 mars 2009 artiklar som handlade om en stundande rättsprocess rörande skattebrott. Artiklarna publicerades även på tidningens nätsida, dalademokraten.se. Huvudrubriken löd Maratonrättegång om danserna i Lindesnäs.

Enligt åklagaren hade ett namngivet bolag arrangerat danskvällar i Lindesnäs. Bolagets ägare M var dock av uppfattningen att bolaget endast drivit krog i Lindesnäs och att logen hyrts ut till sommardanserna. M menade att det var idrottsföreningarna N och F (namnen angavs) som arrangerat danserna. Om åklagaren hade rätt var bolagets bokföring oriktig och moms och arbetsgivaravgifter hade undanhållits.

M samt personer från de två idrottsföreningarna stod åtalade för skattebrott. De åtalade var överens om att idrottsföreningarna hade stått som formella arrangörer av danserna och att logen hyrts av bolaget.

Efter att M delgivits misstanke om brott hade han kontaktat representanter från idrottsföreningarna, vilket lett till att de i efterhand skrivit intyg om hur överenskommelsen med bolaget hade sett ut. Åklagaren menade att detta utgjorde ett osant intygande som medförde risk för att stora summor skatt skulle undandras det allmänna. En ideell förening betalade som arrangör mycket mindre skatt än ett bolag.

Från idrottsföreningen N stod tre kvinnor åtalade. Dessa menade att de agerat inom det uppdrag de haft som festkommitté för idrottsföreningen. Flera ur idrottsföreningens styrelse anklagade emellertid såväl dem som M för att medvetet ha fuskat.

I en artikel med rubriken Revisorskritik mot fler brister i N stod att styrelsen för idrottsföreningen hade tagit ställning mot sina festarrangörer i samband med att misstankar riktats mot M och andra. Ordföranden i föreningen hade kallat det för rena bedrägerier. Föreningens talesman Thade i november 2008 gått till angrepp mot sina åtalade klubbkamrater, mot M och mot medias rapportering. T var vittne i det mål som rörde danserna i Lindesnäs.

T hade tidigare dömts för skatte- och bokföringsbrott

De åtalade kvinnorna från festkommittén hävdade att uppgörelsen med M var riktig och att de haft frihet att själva sluta av avtal. En av de åtalade undrade varför ingen i styrelsen hade ifrågasatt deras handlande förrän efter två år, om kvinnorna nu hade begått något fel.

Enligt en bortriven men sedermera återfunnen verksamhetsberättelse för festkommittén 2004 noterades att det inletts ett samarbete med Lindesnäs Herrgård för att få in ytterligare pengar. De åtalade kvinnornas bokföring var påhittad och falsk, hade T anfört i Dala-Demokraten i november 2008.

Föreningens revisionspromemoria gällande samma tid visade att idrottsföreningen inte alltid haft så bra ordning. Revisorn noterade att det hade betalats ut relativt stora belopp som tränararvode utan att det gjorts skatteavdrag eller redovisning till Skatteverket. Det hade inte heller gjorts avdrag för skatt vid utbetalning av domararvoden.

– Det vet jag ingenting om, sade T. Vid samma tid hade T brottats med egna, liknande problem. I maj och december 2004 försattes företag som T bedrev i konkurs. Ett år senare dömdes T för skatte- och bokföringsbrott. Han hade fått villkorlig dom kombinerat med 90 dagsböter. I domen skrev Mora tingsrätt: ”Hans handlande får i stället uppenbarligen tillskrivas hans oförmåga och bristande administrativa kunskaper”. Till tidningen anförde T: – Jag har gjort fel och det felet har jag inte nekat till vare sig för dig eller till rätten. Jag har gjort ett misstag, det står jag för och jag kan inte se att det har något samband med det här.

Anmälan

T anmälde Dala-Demokraten till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han kände sig kränkt av tidningens artikel med rubriken ”Revisorskritik mot fler brister i N”. Genom att ge offentlighet åt en flera år gammal tingsrättsdom mot honom framställdes han i dålig dager. Domen hade ingenting att göra med ämnet för rapporteringen.

Inför publiceringen hade anmälaren intervjuats med anledning av en intern revisionspromemoria angående ekonomirutiner i idrottsföreningen. Syftet med intervjun hade tydligen varit att smutskasta anmälaren och idrottsföreningen inför den stundande rättegången om misstänkta skattebrott rörande dansarrangemang på Lindesnäs Herrgård. Varken anmälaren eller någon från N:s huvudstyrelse var misstänkta för brott. Anmälaren var tvärtom kallad som åklagarvittne. Tidningens publicering var oförklarlig och oförsvarbar.

Tidningens yttrande

Dala-Demokraten svarade genom sin ansvarige utgivare.

Tidningen hade i ett stort antal artiklar skildrat domstolsprocessen kring bolaget, ägaren M och de föreningsfunktionärer som stod åtalade. Tingsrätten hade den 16 juni 2009 ogillat åtalen mot samtliga tilltalade. Det var anmärkningsvärt att styrelsen för idrottsföreningen hade tagit avstånd från vad den egna festkommittén anfört samt anklagat dessa för oegentligheter.

Ämnet för publiceringen ägde allmänintresse. Med tanke på den stundande rättegången och den kritik idrottsföreningens styrelse och anmälaren hade framfört mot dem som stod åtalade var det närmast en publicistisk plikt att redogöra för förhållandena. Anmälaren hade själv kontaktat tidningen och kritiserat andra för ekonomiska oegentligheter, därmed hade anmälaren skapat ett intresse för sina egna handlingar och fick således finna sig i att utsättas för kritisk granskning.

Anmälaren och andra representanter från N hade fått stort utrymme att framföra sina synpunkter i tidningen.

Inför publiceringen hade tidningen granskat N och konstaterat att det framförts revisorskritik mot föreningens styrelse, en styrelse som anklagade föreningens festkommitté för oegentligheter. Granskningen hade även visat att idrottsföreningens talesman T, som var kallad att vittna mot sina föreningskamrater i den kommande rättegången, själv dömts för ekonomisk brottslighet. Brotten T dömts för hade begåtts under samma tid de förseelser festkommittén stod åtalad för skulle ha skett.

Ytterligare korrespondens

Anmälaren svarade att han tagit skada av att tidningen skrivit om en dom mot honom som låg långt tillbaka i tiden. Anmälarens företagsverksamhet hade ingenting att göra med hans engagemang i idrottsföreningen.

Tidningens yttrande till PO innehöll fel. Anmälarens företag hade försatts i konkurs 2002, inte 2004. Läsarna vilseleddes att tro att de brott anmälaren dömts för begåtts samtidigt som de misstänkta oegentligheterna vid dansstället Lindesnäs, vilket inte stämde.

Vidare hade anmälaren inte tagit avstånd från föreningens festkommitté, utan uttalat att enskilda ledamöter gjort sig skyldiga till egenmäktigt förfarande. Varken idrottsföreningen eller anmälaren hade ifrågasatt uppgörelsen mellan föreningen och dansarrangören gällande städning av festområdet

Anmälaren uppdrag i idrottsföreningen hade aldrig inneburit att han hanterat pengar i egenskap av kassör eller liknande. I januari 2006 hade anmälaren som styrelseledamot fått kännedom om att föreningen ansågs vara arrangör av danserna i Lindesnäs. Styrelsen hade fått ta del av bristfällig bokföring för dansverksamheten, vilket fått anmälaren att reagera mycket starkt, särskilt mot bakgrund av de erfarenheter han fått efter utredningarna kring hans egna företag.

Kritiken som riktats mot styrelsen för idrottsföreningen bestod av en promemoria som bifogats revisionsberättelsen, i vilken styrelsen beviljats full ansvarsfrihet.

Tidningen hade inte erbjudit idrottsföreningen stort utrymme att framföra sina åsikter. Föreningen hade endast vid ett tillfälle fått kommentera sin syn på idrottsföreningens roll. Anmälaren hade efter publicering varit i kontakt med tidningens ansvarige utgivare, men fått ett nonchalant bemötande.

Tidningen medgav att de brott som anmälaren dömts för inte hade begåtts under samma tid som de gärningar hans föreningskamrater anklagades för. Vidare hade anmälarens bolag försatts i konkurs 2002, men de hade avslutats under 2004. Tidningen beklagade misstaget, men ansåg inte att en mer korrekt beskrivning av händelseförloppet hade varit till anmälarens fördel.

PO:s bedömning

Dala-Demokraten har rapporterat om en förestående rättegång där frågan i första hand var vilken juridisk person som arrangerat danser i Lindesnäs. I målet stod bland andra tre kvinnor som utgjort festkommitté i idrottsföreningen åtalade. Anmälaren, som är medlem i idrottsföreningen, var kallad som åklagarvittne.

Rättsprocessen rörande danserna i Lindesnäs äger allmänintresse.

I sammanhanget har tidningen redogjort för att anmälaren flera år tidigare gjort sig skyldig till skatte- och bokföringsbrott beträffande egna bolag samt att hans bolag försatts i konkurs.

Jag kan konstatera att de brott som anmälaren dömts för låg långt tillbaka i tiden. Brotten begicks under perioden 1999 och 2002 och de meddelades år 2005. Anmälarens bolag försattes i konkurs år 2002.

I rättegången om dansarrangemangen i Lindesnäs var anmälaren kallad som vittne, inga misstankar riktades mot honom. Vidare fanns ingen koppling mellan anmälarens företag och hans engagemang i idrottsföreningen.

I sammanhanget anser jag inte att något allmänintresse motiverade tidningens redogörelse för att anmälaren tidigare dömts för brott eller att anmälarens bolag gått i konkurs. Att anmälaren hade uttalat sig kritiskt mot de åtalade personerna eller att han var vittne i målet anser jag inte givit tillräcklig anledningatt ta upp anmälarens tidigare brottslighet.

Enligt min bedömning orsakade artikeln anmälaren en publicitetsskada som han inte ska behöva tåla. Mot denna bakgrund anser jag att Dala-Demokraten inte kan undgå pressetiskt klander.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Tidningen har hos nämnden anfört bl.a. att det fanns anledning att granska anmälarens privata affärer först när han på eget initiativ initierade en publicering där han riktade stark kritik mot de medlemmar som stod under åtal. I ett läge där han offentligt anklagade andra personer för ekonomiska oegentligheter är det av allmänintresse och relevant att redogöra för hans egna tillkortakommanden inom samma område. Tidningen anförde vidare att PO:s beslut gav uttryck för en ändrad svensk pressetik och att ärendet var av stort principiellt intresse.

Anmälaren har hos nämnden anfört i huvudsak samma omständigheter som tidigare anförts i ärendet.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Vare sig av artiklarna eller av ärendet i övrigt framgår att de brott som anmälaren dömts för skulle ha något samband med de förhållanden som skulle prövas i det brottmål som artiklarna handlade om. På grund härav och av de skäl som PO i övrigt anfört finner nämnden att tidningen bör klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.