Exp nr 19/2009 Göteborgs-Posten
En handikappad kvinna rapporterades leva i snusk och oreda. Uppgifterna var mycket integritetskänsliga och hennes identitet utlämnades. PON uttalade att ett medgivande till publicering inte innebär att tidningen är befriad från sitt pressetiska ansvar vad gäller bedömningen av om en publicering kan vålla en person skada. Tidningen klandrades.
Anmälan
Under rubriken Dottern levde i misär publicerade Göteborgs-Posten den 21 februari 2008 en artikel på lokalsidorna om en gruppbostad. I en underrubrik sades: Mamman anmäler X (namnet angivet) gruppbostad till länsstyrelsen.
I ingressen sades: “A (förnamnet angivet) levde med myror och travar av smutsdisk i lägenheten. Hennes tänder borstades senast i oktober. Hennes mamma har nu anmält X:s gruppbostad i Mölnlycke till länsstyrelsen”.
I artikeln berättades om en psykiskt funktionshindrad trettioårig kvinna vars förnamn angavs. Det var kvinnans mor, som angavs med för- och efternamn som intervjuades. Trettioåringen hade bott ett år i den ovan nämnda gruppbostaden tills hennes mor tisdagen den 19 februari hade bestämt att dottern tillsvidare skulle flytta hem till henne. Då hade den unga kvinnan, enligt tidningen, talat om för sin mor att hon inte hade ätit någon middag den dagen. Nu skulle man försöka hitta ett nytt boende i en annan kommun.
Läget på X hade blivit ohållbart uppgav mamman för tidningen. Personalen skötte inte sina uppgifter, såg inte till att den hjälpbehövande kvinnan utförde sina nödvändiga vardagssysslor. Överallt i lägenheten låg prylar och kläder. Muggar och tallrikar stod staplade med intorkade matrester. Under sex veckor hade myror krupit omkring på golvet. Det luktade som i en svinstia.
Trettioåringen var på grund av att hon inte kunde kontrollera sin muskelstyrka beroende av eltandborste för att borsta tänderna. Sedan denna hade gått sönder i oktober hade hon inte borstat sina tänder, skrev tidningen. Inte heller fotvården hade fungerat. Kvinnan hade ofta blödande sprickor på hälarna.
Tidningen hade bett chefen för Handikappomsorgen i Härryda kommun kommentera de uppseendeväckande uppgifterna men denna hade inte kännedom om detta enskilda fall. Rent generellt sade hon att individuella handlingsplaner görs upp och att personalen ska stimulera dem som bor i gruppboendet.
Den anmälda artikeln var illustrerad med en bild av röran i trettioåringens rum. Bilden var tagen av kvinnans mor.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A:s förvaltare. Hon ansåg att A blivit identifierad och att samtycke inte inhämtats av förvaltaren som var hennes legala ställföreträdare. A hade blivit kränkt av att bilder publicerades från hennes hem och att det påstods att hon levde i misär. Artikeln hade publicerats på grund av uppgifter från modern och ingen kontroll hade gjorts av om uppgifterna var korrekta.
Tidningens yttrande
Göteborgs-Posten framhöll att handikappomsorgen i Härryda kommun hade uppmärksammats i medierna på olika sätt och att den anmälda artikeln fick ses som ett led i denna granskning. Tidningen hade fått uppgifterna om förhållandena på X av anmälarens mor som också ställde bilden till förfogande. Tidningen hade ingen anledning att misstro moderns uppgifter eller att misstänka att hon hade manipulerat bilden.
Tidningens reporter hade talat med chefen för handikappomsorgen i Härryda kommun. Denna ville dock inte uttala sig om de närmare omständigheterna kring det fall tidningen beskrev.
Om formella tillstånd skulle krävas av förvaltaren skulle det vara omöjligt att granska förmyndares verksamhet i kommunen.
Slutligen framhöll tidningen att A själv, enligt besked från modern, inte hade sagt sig vara kränkt av den anmälda artikeln.
PO:s bedömning
PO ansåg att tidningen borde klandras och hänsköt i beslut den 26 september 2008 ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Det finns ingenting att invända mot att Göteborgs-Posten granskade X:s gruppboende sedan tidningen fått indikationer på att allt inte stod rätt till på hemmet. Kommunens sätt att sköta omsorgen om handikappade har ett uppenbart allmänintresse.
När man skriver om handikappade i tidningen är det emellertid viktigt att man ger akt på att dessa människor som alla andra har rätt till sin personliga integritet. Därför ska man vara försiktig med uppgifter som blottar integritetskänsliga moment av den omskrivnas handikapp, särskilt om man samtidigt med namngivning gör vederbörande lätt att identifiera.
Göteborgs-Postens uppgifter om det snusk och den oreda den trettioåriga kvinnan levde i blottade på ett ganska osminkat sätt hjälplösheten i hennes funktionshinder. Även om tidningens syfte var att påtala brister hos X:s grupp-boende och den hade fått materialet inklusive bilden av kvinnans mor, var tidningen inte befriad från sitt pressetiska ansvar att bedöma om publiceringen kunde vålla den omskrivna personen skada. När tidningen utöver den närgångna detaljbeskrivningen av den handikappade kvinnans belägenhet utlämnade hennes identitet genom att uppge hennes förnamn och moderns fullständiga namn, borde den ha reflekterat över att artikelns utformning blev integritetskränkande.
Genom chefen för kommunens handikappomsorg fick tidningen klart för sig att trettioåringen hade en förvaltare. Även om tidningen inte hade någon skyldighet att be förvaltaren om lov att publicera en artikel om dennas huvudman, borde den ha insett att en faktakontroll med förvaltaren skulle ha gjorts då moderns påståenden var så pass uppseendeväckande att de behövde kommenteras. Också här har tidningen brustit i ansvarig hållning.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anför att en förvaltare inte har rätt att styra huvudmannens sociala liv hur som helst. Att en person ställts under förvaltare innebär inte att föräldrarna därmed bedömts vara olämpliga eller att de inte skulle kunna ta ett socialt ansvar för sina barn.
Tidningen hade bara angivit A:s förnamn. Att moderns namn skrevs ut innebar ingen automatisk allmän identifiering eftersom dottern mycket väl kunnat ha ett annat efternamn.
Tidningen ser ingen anledning till att den skulle kontaktat förvaltaren. I ärendet finns två parter, den berörda familjen och kommunen. Dessa har fått yttra sig. Förvaltaren hade kunnat få ett genmäle om hon önskat det.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Som PO anfört innebär ett medgivande till publicering inte att tidningen är befriad från sitt pressetiska ansvar vad gäller bedömningen av om en publicering kan vålla en person skada. Uppgifterna var till sin karaktär mycket integritetskänsliga. Genomatt moderns hela namn och A:s förnamn angavs gick det att identifiera henne. Namnpubliceringen var inte nödvändig i sammanhanget. Tidningen bör därför klandras för att den brutit mot god publicistisk sed.