Exp nr 84/2004 Örnsköldsviks Allehanda
En person och hans företag namngavs och kritiserades hårt i flera publiceringar. De fick inte tillräckliga möjligheter att bemöta uppgifterna. Ett senare friande från alla misstankar om oegentligheter rapporterades inte. Örnsköldsviks Allehanda klandrades därför för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Örnsköldsviks Allehanda publicerade i januari, februari och april 2004 ett stort antal artiklar om Örnsköldsviks kommuns upphandling och köp av lås- och larmsystem.
Den 28 januari 2004 skrev tidningen på första sidan och inne i tidningen att företaget A KB utan anbudsförfarande hade fått ett stort uppdrag av kommunen. Kommunens upphandlingsenhet och revisorer var kritiska till tekniska förvaltningens sätt att sköta affären och menade att en upphandling borde ha genomförts. Tekniska kontoret å sin sida hävdade att affären rymdes inom ett befintligt ramavtal som kommunen hade med A KB.
Den 29 januari 2004 berättade tidningen att kommunen hade ramavtal med två olika låsföretag. Det ena av företagen, A KB, hade fått avsevärt fler uppdrag än konkurrenten. Ägaren till det konkurrerade företaget intervjuades. Han kände sig nonchalant och orättvist behandlad av kommunen. På frågan om han hade någon egen teori varför det andra företaget fått fler uppdrag uppgavs att han efter lång tystnad svarade: “Jag passar på den frågan.”
Den 30 januari 2004 skrev tidningen att kommunen under tre år betalat nästan 8 miljoner kronor till A KB. Kommunens upphandlingsenhet hade granskat ett 40-tal fakturor från företaget. Resultatet avslöjade att det fanns anmärkningar på nästan tre av fyra fakturor. Chefen för upphandlingsenheten kände inte förtroende för företaget. Han var förvånad över att kommunen hade slutit ett nytt avtal med det ifrågasatta företaget. Han uppgav att det hade förekommit många rykten kring A KB bl a om att företaget skulle ha överfakturerat kommunen. Vid den kontroll som upphandlingsenheten hade gjort hade det visat sig att fakturorna innehöll bristfällig information, ett orimligt stort antal arbetstimmar och oseriös prissättning. Vid besiktningar hade det vidare konstaterats att jobb som hade fakturerats aldrig hade utförts.
Samma dag intervjuades B, ägare till A KB. Han svarade att företaget inte hade gjort något fel. De anmärkningar som förekommit mot fakturor var utredda. Kommunen hade godkänt fakturorna och han hade aldrig uppfattat det på något annat sätt än att kommunen var en nöjd kund. Han skulle tillsammans med tekniska kontoret ta reda på om de behövde ytterligare underlag för det företaget debiterade. Det var inte hans eller företagets fel att kommunen valde att anlita dem i större utsträckning än konkurrenten. Han tog de jobb som erbjöds och höll inte reda på vilka uppdrag någon annan hade fått.
Den 31 januari 2004 berättade tidningen att tekniska nämndens ordförande och den tekniska chefen var skeptiska till den granskning av låsföretagets fakturor som upphandlingsenheten hade gjort. De små fel som begåtts hade rättats till och de trodde inte att kommunen hade orsakats någon ekonomisk skada. Konkurrentens svar i intervjun den 29 januari kommenterades.
Den 3 februari 2004 skrev tidningen att kommunens tekniska kontor hade gjort en intern utredning av de affärer med A KB som handlagts av enheten.
Den 5 februari 2004 löd förstasidesrubriken Faktura fel – och mer än fördubblad ÖA kan visa att kommunen betalat för mycket för dörrstängare. En faktura till kommunen på en installation av dörrstängare var felaktig. De arbeten som fakturerats hade aldrig utförts. Summan var mer än dubbelt så hög som den borde ha varit. B svarade att det eventuellt kunde ha blivit något fel när pojkarna lämnade in arbetslappar till faktureringen och att det i så fall skulle rättas till. Han kunde själv inte komma ihåg alla jobb som hade gjorts. Vidare frågade reportern om B tänkte åka ut och kontrollera vad som gjorts. Dennes svarade “Nej, du har säkert rätt”.
Den 7 februari 2004 skrev tidningen att det hos kommunen saknades slutfakturor från arbeten som A KB utfört à conto. Vidare intervjuades kommunens revisor som ansåg att kommunen agerat felaktigt vid attesteringen av fakturor.
Den 10 februari 2004 berättade tidningen om ytterligare oklarheter kring A KB:s fakturor till kommunen. Sedan en faktura för ett lås- och larmarbete lämnats in till tekniska kontoret hade den ändrats till att avse en annan skola än den där arbetet faktiskt hade utförts. Tekniska kontorets chef intervjuades. Hon uppgav att en intern utredning pågick.
Den 11 februari 2004 krävde oppositionsrådet svar på frågor rörande låsaffärerna. Han förordade en oberoende granskning och ansåg att A KB borde stängas av medan en sådan utredning genomfördes.
Den 12 februari 2004 rapporterade tidningen att kommunen beslutat att en extern utredning skulle göras av kommunens affärer med A KB och av kommunens hantering av fakturorna. Företaget skulle inte stängas av under utredningstiden.
Den 20 februari 2004 uppgav tidningen att en privatperson hade polisanmält kommunen och A KB för de omskrivna affärerna.
Den 8 april 2004 skrev tidningen om en ny låsaffär. A KB hade skickat och fått betalt för två fakturor à 300 000 kr för samma jobb för det kommunala bostadsföretagets räkning. Bostadsföretaget hade stoppat alla utbetalningar till A KB och hade också krävt tillbaka 300 000 kr. Tidningen hade sökt A KBs ägare som via en bekant uttalat att det såvitt han kunde förstå hade gjorts en dubbelfakturering. Han kunde inte kontrollera uppgifterna eftersom bolagets förre ägare som haft hand om affären var bortrest. Han skulle titta på saken direkt efter påskhelgen.
Den 21 april 2004 redovisade tidningen resultatet av den externa granskningen. Granskningen hade inte påvisat några ekonomiska oegentligheter men den visade på mycket allvarliga brister i tekniska kontorets fakturahantering. Samtliga fakturor från det aktuella låsföretaget hade kontrollerats. Bara 23 procent av de granskade fakturorna var rätt attesterade och 72 procent av fakturorna lämnade bristande information om var arbetet var utfört. Därutöver hade förvaltare på tekniska kontoret i syfte att uppnå noll-resultat medvetet bokfört kostnader på andra fastigheter än dem som arbetet hade utförts på. De tecknade ramavtalen var otydliga beträffande vilka tjänster som faktiskt ingick. Kommundirektören hade betonat att kommunen inte lidit någon ekonomisk skada. Reportern påpekade att denna uppgift var utryckt ur sitt sammanhang. Rapporten sade ingenting om ekonomisk skada på grund av annat i låsaffärerna. Vidare redovisades att det inte fanns några juridiska invändningar mot snedfördelningen av uppdragen mellan de två låsföretag som hade tecknat ramavtal med kommunen. Från en affärsmässig utgångspunkt fanns det emellertid skäl att ifrågasätta tekniska kontorets agerande. I artikeln sades vidare: “Noteras kan att rapporten innehåller utdrag ur brottsbalkens kapitel om förskingring, trolöshet mot huvudman och mutbrott.”
Anmälan
B, ägare av A KB, anmälde publiceringarna till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han själv, företaget och hans familj hade skadats av artiklarna. Han var sjukskriven sedan den 8 mars med anledning av all publicitet och företaget “blödde”. Det värsta var känslan av att inte få komma till tals. Det fanns direkta felaktigheter som han inte fått en chans att bemöta. Även när artiklarna hade handlat om kommunens brister i hanteringen var det hans företags fakturor som slagits upp. Han hade vid flera tillfällen kontaktat reportern och velat träffa honom men denne hade inte haft tid. När han intervjuades den 30 januari bad han att få se den faktura som ifrågasattes men reportern kunde inte hitta den. Tidningen hade inte inväntat uppgifter som skulle ha kunnat klarlägga de frågor som ställdes. Chefredaktören hade sagt att de hade så mycket uppgifter om företaget så det var bara att köra. Han drog fram rena ryktesuppgifter som han ville ha svar på. När den externa granskningen var klar och det stod klart att A KB inte hade gjort något fel skrev tidningen inte att företaget var friat från misstankar om brott. B bifogade rapporten den 20 april 2004 från den interna kontroll som kommunens revisor lämnat. Av rapporten framgick att installationerna var fackmässigt utförda och debiterad tid bedömdes som relevant.
Tidningens svar
Det var aldrig aktuellt att underlåta att publicera företagets och ägarens namn. Publiceringarna handlade om hanteringen av skattemedel och hade lett till att missförhållanden avslöjats. Frågorna hade i högsta grad allmänintresse. Samtliga parter hade fått möjlighet att kommentera och bemöta kritik och påståenden. B hade vissa gånger avböjt att kommentera uppgifter som framkommit. När tidningen inte direkt fått kontakt med företaget hade frågorna förmedlats via ombud. Förutom en längre intervju, innehöll artiklarna direkta citat av ägaren. Källkontrollen hade varit noggrann och all rapportering hade visat sig vara riktig. Tidningen hade fullgjort sitt uppdrag att kritiskt granska.
Anmälarens kommentar
B anförde i en kommentar att han ansåg att källkritiken varit mycket dålig. Artiklarna hade skrivits i ett rasande tempo. För att kritiskt och objektivt granska med så många parter inblandade krävdes det rimligen mer tid än så. Det var fullständigt omöjligt att svara på frågor om fakturor dag efter dag, då han inte ens fick se fakturorna.
PO:s bedömning
I beslut den 18 augusti 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Örnsköldsviks Allehandas granskning av hur Örnsköldsviks kommun köpt lås- och larmsystem har haft sin kritiska udd riktad mot kommunens upphandlings- och faktureringsrutiner. Dessa frågor har ett stort allmänintresse.
Vad PO har att ta ställning till är emellertid om tidningen behandlat B och hans företag på ett pressetiskt korrekt sätt. Prövningen omfattar utpekandet av ägare och företag, anmälarens möjligheter att gå i svaromål och skildringen av saken i dess helhet.
Som företagare får anmälaren tåla att såväl han själv som hans rörelse nämns vid namn i samband med en granskning av företagets kommersiella kontakter med Örnsköldsviks kommun.
I publiceringarna den 30 januari, 5 februari och 8 april riktas delvis mycket hård kritik mot anmälaren och hans rörelse. Kritiken är sådan att pressetiken reser krav på samtidigt bemötande. Det har skett på ett godtagbart sätt i samband med januaripubliceringen. I de två senare har tidningen inte gett anmälaren rimliga möjligheter att kontrollera vissa sakuppgifter före bemötandet. Det har tillfogat honom en oacceptabel publicitetsskada. Det fanns inte skäl att begära att han på stående fot skulle kunna kommentera de tämligen detaljerade uppgifterna. Han borde ha fått mer tid.
När den externa revisionen presenterades den 21 april fanns det två viktiga nyheter: kritiken mot kommunen och friandet av anmälaren och hans företag från alla misstankar om oegentligheter. Att inte rapportera om båda dessa förhållanden är ett nyhetsjournalistiskt tillkortakommande och dålig service till läsarna. Att inte med ett ord nämna att anmälaren gick fri i den externa granskningen har därtill utsatt honom för en omotiverad publicitetsskada. Det är anmärkningsvärt att en tidning, som ägnat så mycket utrymme åt att följa ett viktigt händelseförlopp, så bristfälligt redovisar dess upplösning.
Vidare var det obetänkt att i den sista publiceringen, när företaget friats från alla misstankar, utelämna namnet på det företag som under månader figurerat med sitt namn i negativa sammanhang i tidningen. Det har ytterligare skadat anmälaren.
Sammanfattningsvis anser jag att Örnsköldsviks Allehanda brutit mot god publicistisk sed genom att inte erbjuda anmälaren tillräckliga möjligheter att komma till tals och genom att inte tydligt redovisa att han och hans företag gått fria i den externa granskningen.
Tidningen yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har såvitt gäller publiceringen den 5 februari anfört att man frågat anmälaren om han tänkte åka ut och kontrollera vad som gjorts men denne svarade att reportern säkert hade rätt. Vad gällde publiceringen den 8 april hade reportern sökt anmälaren vid upprepade tillfällen och också nämnt vilka uppgifter han ville ha kommentarer till. På eftermiddagen ringde en bekant och förmedlade det uttalande som fanns med i artikeln. Tidningen frågar sig hur långt en tidning skall gå i sin jakt på kommentarer när den part man söker inte är intresserad av att prata. Det är också felaktigt att tidningen inte rapporterat om friandet av anmälaren från alla misstankar. I artikeln återgavs att granskningen inte påvisat några ekonomiska oegentligheter och att de felaktigheter som förekommit snarare berott på felaktigheter i administrationen än bedrägligt förfarande.
Anmälarens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
B har uppgivit att han numera sålt företaget eftersom han inte orkade fortsätta. Det svåraste var misstankarna att han fifflat med fakturor. Trots att det fanns papper på att han inte gjort något fel kom det inte med i tidningen, vilket känns väldigt konstigt.
B har vidare bemött tidningens yttrande. B hade bett att de skulle följas åt till den aktuella fastigheten och kontrollera låsarbetena men reportern svarade att det inte gick. Vad gäller publiceringen den 8 april kunde han inte medverka eftersom han var sjuk. Han hade anlitat en konsult som ringt upp reportern, presenterat sig och förklarat B:s belägenhet. Konsulten bad om respit för att sätta sig in i ärendet men det hade förvägrats honom. B har flera gånger bett att få träffa reportern och chefredaktören men de har inte haft tid. Hans företagsnamn har nämnts hela tiden i artiklarna men när granskningsresultatet blev offentligt nämndes det inte.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden har att ta ställning till dels om B givits tillräckligt utrymme för bemötande av vad som sägs i artiklarna den 5 februari och den 8 april, dels om tidningen tillräckligt tydligt redovisat revisorernas granskning såvitt gällde A KBs roll i sammanhanget.
Vad gäller Bs möjligheter till bemötande skiljer sig hans och tidningens uppgifter något åt. Nämnden ser dock ingen anledning att ifrågasätta Bs uppgifter om att han sökt tidningen vid flera tillfällen, att han varit beredd att medverka på det sätt han uppgivit inför publiceringen den 5 april och att han vid publiceringen den 8 april var sjuk och att det var svårt för konsulten att ge besked snabbt. Nämnden instämmer därför i vad PO anfört om att B borde fått mer tid på sig inför bemötandena och därmed också större möjligheter att bemöta påståendena.
Vad därefter gäller tidningens redovisning av revisorernas granskning konstaterar nämnden inledningsvis att av de sammanlagt tretton publiceringarna är den enda publicering där företagets namn inte nämns publiceringarna den 21 april – då alltså resultatet av granskningen redovisades. Det är vidare anmärkningsvärt att tidningen – inte minst mot bakgrund av de negativa uppgifter som lämnats om utfört arbete och dubbelfakturering m m i tidigare artiklar och det sätt på vilket tidningen återgav det konkurrerande företagets syn på orsakerna till att kommunen anlitade A KB i så stor omfattning – inte redovisat uppgiften i rapporten om att installationerna var fackmässigt utförda och att debiterad tid bedömdes som relevant. Likaså är det ofrånkomligt att uppgiften i artikeln om att rapporten ingenting sade om ekonomisk skada på grund av annat i låsaffärerna och “noteringen” om att det i rapporten talades om bl a mutbrott är ägnat att hos läsarna framkalla misstankar om att företaget agerat otillbörligt i sina kontakter med kommunens företrädare.
Sammantaget finner nämnden att tidningen genom de aktuella publiceringarna brutit mot god publicistisk sed. Härför skall tidningen klandras.