Utpekad för påstådda trakasserier

februari 28 2006


Exp nr 34/2006 Piteå-Tidningen



Utpekad person fick inte komma till tals i en publicering om påstådda trakasserier.



Publiceringarna

En artikel publicerades i Piteå-Tidningen den 30 april 2005 med rubriken ”Fortsatt terror efter misshandelsdomen”. Artikeln handlade om att piteåkvinnan ”Sonja” blivit trakasserad av sin f.d. sambo efter att han dömts för grov kvinnofridskränkning. I ingressen på första sidan stod att sambon hade anmält Sonja för alla möjliga brott och att samtliga anmälningar hade avskrivits av åklagare. I artikeln stod att Sonja hade anklagats för allt från häleri, förtal, och stöld, till förskingring, olaga hot, misshandel och olaga intrång. Enligt myndighetspersoner med insyn i utredningen var det en form av trakasserier, regisserade av den f.d. sambon.

Den senaste anmälningen hade gällt ett besöksförbud. Exsambon hade i en polisanmälan krävt att Sonja skulle beläggas med ett besöksförbud till en viss i artikeln angiven idrottsanläggning. Mannen, som hade varit där i egenskap av funktionär, hade känt sig hotad av att Sonja varit åskådare där förra sommaren. Åklagaren hade lagt ned anmälan men mannen hade begärt överprövning. Frågan hade avhandlats i tingsrätten.

I artikeln fanns också ett utdrag ur den skrivelse som ordföranden i angiven idrottsklubb och i en mansjour på angiven ort, hade skickat till en anstaltsledning angående händelsen.

En insändare publicerades i tidningen den 23 juli 2005. Den handlade om Brottsofferjourens agerande vid två domstolsförhandlingar. Bl.a. stod det att Brottsofferjouren hade suttit på den tilltalades sida. Insändaren var undertecknad ”Undrande Pitebo”.

Anmälan

I en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman (PO), som inkom den 27 juli 2005, framförde A. klagomål mot artikeln som även publicerats på internet samma dag. Vidare framförda A. klagomål mot att tidningen inte hade infört en insändare och att tidningen anonymiserat en insändare, som publicerats den 23 juli 2005.

Av anmälan framgick att A. var den omskrivne f.d. sambon. A. kände sig kränkt över artikeln om besöksförbudet. Tidningen hade gett intrycket att A. terroriserat Sonja. Tidningen hade inte kontrollerat vem som gjort anmälningarna utan pekat ut A. som regissör. Artikeln hade också antytt att idrottsföreningen varit involverad i anmälan angående besöksförbudet.

I A.:s anmälan påpekades också att tidningen inte hade publicerat en insändare inskickad av honom den 4 maj 2005. När tidningen senare publicerat en annan insändare var den undertecknad ”Undrande Pitebo” istället för med A.:s namn. A. hade krävt att hans namn skulle tillkännages om insändaren skulle publiceras.

PO:s bedömning

I beslut den 17 augusti avskrev PO ärendet, vände sig till A. och anförde följande:

Ämnet våld mot kvinnor och andra kvinnofridskränkningar har ett obestridligt allmänintresse.

Varken Du eller Din f.d. sambo namngavs i artikeln. ”Sonja” var ett fingerat namn. De uppgifter om Dig som förmedlades genom texten var knapphändiga. Något utpekande utanför den krets personer som redan hade kännedom om förhållandena, torde inte ha skett. Vidare framstår publiceringen i huvudsak som korrekt. Besöksförbudet gällde emellertid inte bara idrottsanläggningen, utan även mer generellt. Publiceringen kan dock inte anses ha skadat Dig på ett oförsvarligt sätt.

En tidning bestämmer själv vilka insändare som skall publiceras. Detta hänger samman med att tidningens ansvarige utgivare ensam bär ansvaret för det som publiceras. I särskilda fall följer det dock av pressetiken att en tidning bör publicera en insändare. Vidare får en tidning göra förändringar i en insändare, så länge inte insändarens anda och tendens går förlorad.

Insändaren från den 4 maj var inte av den arten att den medförde en skyldighet för tidningen att publicera. Vidare förvanskades inte innehållet i insändaren den 23 juli av anonymiseringen.

Mot bakgrund av det begränsade utpekandet och att en uppföljande publicering i form av en insändare skett, kan jag vid en samlad bedömning inte finna att det föreligger skäl att rikta pressetiskt klander mot Piteå-Tidningen.

Ärendet avslutas därmed.

Överklagandet hos Pressens Opinionsnämnd

A. överklagade PO:s beslut och anförde bl.a. Piteå var inte större än att alla kände till vilka personer som åsyftades och när idrottsföreningens namn också angavs så slöts cirkeln. De flesta visste att A. varit med om att starta den och fortfarande var med. Trots att Sonja erkänt i brev till tingsrätten svalde tidningen hennes historia fullt ut. A. borde ha fått rättelser införda i tidningen.

Tidningens yttrande

Tidningen svarade och anförde bl.a. följande. Tidningen hade i en rad artiklar uppmärksammat ärendet där A. slutligen dömdes till fängelse för grov kvinnofridskränkning. Under våren 2005 fick tidningen signaler om att A. och hans bror i en rad polisanmälningar riktat anklagelser mot kvinnan som kallades Sonja. Detta bekräftades av polis och åklagare och med dokument. Sonja berättade för tidningens reporter om sakförhållandena. Texten tidningen publicerade var korrekt i alla väsentliga delar. Det skedde en anonymisering och tidningen valde att inte låta A. komma med något tillrättaläggande. Att insändaren anonymiserades kunde inte vara en kränkning av A.

Ytterligare skriftväxling

A. svarade. Han anförde bl.a. att tidningen erkände att A inte var den ende som anmält Sonja. Anmälningarna hade för övrigt gjorts hösten 2002 och 2003.

Pressens Opinionsnämnds beslut

I fråga om tidningens ställningstagande till insändarna delar nämnden PO:s bedömning.

Vad gäller artikeln konstaterar nämnden att A. inte gavs tillfälle att komma till tals i artikeln för att där kommentera det som anfördes mot honom. Vidare kan noteras att publiceringen inte var fullt korrekt i fråga om vilka som hade gjort anmälningar mot Sonja. Det framgick inte heller att, som A. nu anfört, anmälningarna inte hade gjorts nu utan låg flera år tillbaka i tiden. Tidningen nämner namnen på en idrottsförening och en idrottsplats på orten och att A. var funktionär där. Dessa uppgifter underlättade för andra att identifiera A. Tidningen skulle ha gett A. möjlighet att ge sin version av saken innan artikeln publicerades. Tidningen skulle inte ha underlättat identifieringen av A. på sätt som skedde. Den publicitetsskada som publiceringen innebar för A. hade begränsats om så skett. Nämnden finner på dessa skäl att tidningen åsidosatt god publicistisk sed.