Exp nr 62/2005 Aftonbladet
Tidningen klandrades för att på ett tidigt stadium i en brottsutredning peka ut en man genom att redogöra för ett tidigare begånget brott.
Publiceringen
I Aftonbladet publicerades den 15 september 2004 en artikel med rubriken “Knivmördare släpptes fri – överföll man”. I artikeln skrevs om en nu 20-årig man som för fyra år sedan hade dödat en nära anhörig och dömts till sluten ungdomsvård. Den gångna helgen hade, enligt tidningen, 20-åringen tillsammans med flera andra män gått till attack mot en 30-årig man. Offret svävade nu mellan liv och död.
Artikeltexten innehöll en beskrivning av det nu misstänkta brottet. Orten där det begåtts namngavs. Enligt vittnen var misshandeln ovanligt grov. Männen hade riktat upprepade slag och sparkar mot den försvarslöse mannens huvud. Offret låg på sjukhus med svåra skallskador. Beträffande 20-åringen beskrevs även det brott han tidigare dömts för och innehållet i den påföljd han avtjänat.
Artikeln illustrerades av en bild från den ort där misshandeln hade skett, med bildtexten “SVÄVAR MELLAN LIV OCH DÖD 30-åringen var på väg hem från krogen när han attackerades av den morddömde 20-åringen”. 30-åringen utsattes för upprepade sparkar och slag mot huvudet och kämpar nu för sitt liv på sjukhus.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens pressombudsman (PO) av 20-åringen (A) genom en anhörig såsom ombud.
I anmälan anfördes att tidningen hade pekat ut en oskyldig person. Genom att händelserna kring dråpet år 2000 dragits upp hade A och hans anhöriga utsatts för onödigt lidande. Straffet för det brottet var avtjänat. A och hans anhöriga var bosatta på en mindre ort där alla visste vem som avsågs.
Åklagarens beslut om att lägga ned förundersökningen mot A avseende händelsen år 2004 bifogades. Beslutet, daterat den 7 oktober 2004, motiverades med att den misstänkte var oskyldig.
Tidningens yttrande till PO
När Aftonbladet den 15 september rapporterade om det brutala överfallet satt den 20-årige mannen anhållen misstänkt för försök till dråp. Det var enligt tidningen relevant att redovisa att han tidigare gjort sig skyldig till ett uppmärksammat våldsbrott. Tidningen menade också att man inte hade publicerat några uppgifter som identifierade den misstänkte i någon vidare krets än den som redan känt till hans bakgrund.
Den 27 november publicerade Aftonbladet en uppföljning om åtalet där det framgick att den tidigare misstänkte 20-åringen avförts från utredningen.
PO:s beslut
I beslut den 16 mars 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Publiceringen den 15 september skedde på ett mycket tidigt stadium i utredningen. Det framgick att flera män anhållits misstänkta för överfallet. Beträffande 20-åringen preciserades uppgifterna på ett sätt som medförde ett utpekande av honom inför den krets som kände till hans tidigare brott.
Till denna krets förmedlades misstankarna om ett nytt allvarligt våldsdåd samtidigt som de känsliga uppgifterna kring det gamla brottet drogs upp igen. I huvudsak framställdes fallet också som om det var klarlagt att 20-åringen utsatt 30-åringen för en allvarlig våldsattack som lett till att offret svävade mellan liv och död. 20-åringen släpptes dock kort efter publiceringen och mindre än en månad senare lades förundersökningen mot honom ned med motiveringen att han var oskyldig.
Rapporteringen innebar en klar publicitetsskada för den 20-årige pojken och motiverades inte av något tillräckligt starkt allmänintresse. Den uppföljande publiceringen medför inte någon annan bedömning. Aftonbladet bör därför klandras för brott mot god publicistisk sed.
Yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har i yttrande anfört bl.a. att det är av stort allmänintresse att berätta om de misstänkta våldsbrottslingarnas tidigare historia. Det publicerades inte någon uppgift som identifierade A för någon som inte redan visste vem han var. Rapporteringen medförde därför inte någon publicitetsskada.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Aftonbladet skall klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.