Exp nr 36/2014, Avesta Tidning, 2014-05-06
Avesta Tidning klandras för en artikel om en tvist om brudpenning. Den före detta frun, som förlorade tvisten, och hennes barn blev utpekade genom att mannens namn och bild publicerades. Artikeln innehöll uppgifter av integritetskränkande karaktär för anmälaren och hennes familj.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Opinionsnämnden klandrar Avesta Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Allmänhetens Pressombudsman (PO) har genom beslut den 12 februari 2014 hänskjutit ett ärende avseende en anmälan mot Avesta Tidning till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut har följande lydelse.
Den 30 december 2011 publicerade Avesta Tidning på sin hemsida, avestatidning.com, en artikel med rubriken Skilsmässa kan kosta 150 guldmynt.
Den 7 oktober 2013 publicerades artikeln X (ett namn angavs) vann mål om brudpenning i tidningen. Artikeln illustrerades av en bild på mannen. Ovanför bilden stod Han riskerade att få betala 1,5 miljoner kronor.
I artikelingressen stod att Falu tingsrätt för första gången hade avgjort ett civilmål om brudpenning. Det slutade med att X slapp betala ett par hundra tusen till sin före detta fru.
Det kändes lättande, sade han. Vid ett muslimskt giftermål, i exempelvis Iran, kunde paret avtala om brudpenning (mahr). Det var en summa som maken skulle betala om det blev skilsmässa.
I Sverige hade domstolar dömt män att betala brudpenning eller mahr om det hade funnits tydliga avtal där kvinnan kunnat visa att mannen hade gått med på detta.
I två år hade X och hans före detta fru stridit om brudpenningen som hon hävdade att det avtalats om.
Exfrun hävdade att de kom överens om brudpenning när de gifte sig i Iran 1990. 150 guldmynt skulle han betala vid en skilsmässa. I dagens penningvärde motsvarade det 1,5 miljoner eller 330
000 kronor, beroende på vilken storlek på mynt de kommit överens om.
Parterna var oense om mycket vad gällde brudpenningen. Exfrun hävdade att de var tillsammans i två veckors tid i samband med bröllopet och att de då kom överens om en brudpenning på motsvarande 1,5 miljoner kronor och att det fanns en kopia på överenskommelsen. Han hävdade att han inte kunde ha varit i Iran på grund av att han hade flytt från värnplikten och inte kunde åka tillbaka på grund av detta. Falu tingsrätt skrev i sin dom att ett vittne styrkte att han var i Sverige vid tidpunkten och att det inte heller fanns någon originalhandling som bekräftade att det fanns ett avtal.
Falu tingsrätt fann det “avsevärt mer sannolikt att han befann sig i Sverige vid tidpunkten för vigseln” än att han var närvarande vid vigseln. Det gjorde att domstolen ansåg att det inte hade kunnat bevisas att paret ingått avtal om brudpenning. Han skulle därför inte betala någon brudpenning och den före detta frun skulle betala delar av hans rättegångskostnader.
X sade att han kunde förstå att brudpenning fanns i länder utan sociala trygghetssystem, men så var det inte i Sverige.
Tidningen hade talat med den före detta frun. Hon ville inte kommentera domen och hade inte bestämt om hon skulle överklaga den.
I en anslutande faktaruta stod om tanken bakom mahr, att kvinnan skulle få ekonomisk trygghet om mannen skilde sig från henne. Kvinnan tog å andra sidan med sig hemgift, bohag och värdesaker, som kunde vara lika stor som den avtalade brudpenningen. I faktarutan redogjordes också för tidigare mål som hade avgjorts av domstolar i Sverige.
En liknande publicering skedde samma dag på tidningens hemsida.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till PO av mannens före detta fru. Hon menade att tidningen hade skrivit om privata förhållanden och att det också förekommit felaktigheter i tidningen.
Uppgifterna i tidningen var känsliga för henne och hennes barn, 13 och 20 år gamla. Man hade kunnat skriva om saken utan att identifiera mannen. Hennes yngsta dotter gick i skolan och mådde dåligt av att hennes pappa hade berättat sådana här saker och att det visades stora bilder på honom i tidningen.
Hon kände sig mycket kränkt och hennes barn också. Hon ansåg att tidningen spred dåligt rykte om dem. Hon visste att rättegången var offentlig, men det betydde inte att man behövde spegla allt i tidningen.
Tidningens yttrande
Avesta Tidnings yttrande avsåg artikeln från den 7 oktober. Detta eftersom anmälan mot artikeln från 2011 kommit in för sent för att som regel kunna prövas.
Tidningen anförde, genom sin ansvariga utgivare, att anmälaren inte hade preciserat vilka felaktigheter publiceringen skulle innehålla och tillbakavisade att det förelåg några faktafel.
Artikeln handlade om ett för svenska förhållanden ovanligt rättsfall om en mycket speciell företeelse som brudpeng. Det fanns ett allmänintresse av att berätta om detta.
Tidningen hade namngivit mannen, som ju valt att framträda, men inte hans före detta fru som dessutom hade ett annat efternamn. Eftersom fallet var så speciellt hade det, även om tidningen valt att anonymisera alla inblandade, inte gått att undvika att det skulle gå att förstå vilka det handlade om i en liten ort som Avesta.
Artikeln innehöll inga kränkande eller nedsättande omdömen om anmälaren utan artikeln beskrev rättsprocessen objektivt.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att tidningen kunde ha utelämnat namn och bild. Även om inte hon hade mannens efternamn, hade barnen det och det fanns bara tre personer med det efternamnet i Avesta. Så det fanns gott om personer som kunde identifiera dem.
När tidningen hade kontaktat henne för en kommentar inför artikeln, hade hennes äldsta dotter blivit väldigt upprörd och bett redaktionen att strunta i att ta med namn och bild på mannen.
Anmälaren ville inte kommentera saken i tidningen, det rörde sig om privata familjeproblem som ingen annan hade med att göra.
Ytterligare skrivelse från tidningen
Tidningen betonade igen att det inte hade tjänat så mycket till att anonymisera i en liten ort som Avesta. Tidningen hade försökt att hålla sig till mahr och inte gå in på några personliga detaljer. Det stämde att dottern hade besökt tidningen och man hade lyssnat på henne, men inte gett några löften om att inte publicera. Det enda hon framhävde var att de skämdes över pappan, inte att det fanns någon hotfull situation eller trakasserier.
PO:s bedömning
För att PO ska kunna pröva en publicering krävs att anmälan inkommer inom tre månader från publiceringen, om det inte finns särskilda skäl. I detta fall har anmälan mot publiceringen från 2011 kommit in för sent, och särskilda skäl att ändå pröva saken föreligger inte.
Prövningen avser således publiceringen den 7 oktober.
Frågor om sedvänjor som brudpenning har från en generell utgångspunkt ett allmänintresse. Något sådant intresse som motiverar att de inblandade parterna i en sådan privat ekonomisk tvist identifieras föreligger dock sällan. Att domen är offentlig ger inte stöd för en sådan identifiering i tidningen.
I detta fall har mannen valt att framträda öppet. Tidningens ansvariga utgivare har dock ett eget ansvar när det gäller att ta ställning till om detta kan leda till oförsvarliga publicitetsskador för andra berörda.
Genom att mannen har framträtt öppet, har publiceringen lett till ett utpekande även av den före detta hustrun och barnen.
Jag kan förstå att publiceringen har upplevts som integritetskränkande för exhustrun och hennes familj. Artikeln ger en inblick i två privatpersoners privatekonomi och de motsättningar som där föreligger dem emellan. Det framgår också att den före detta hustrun är den förlorande parten i målet och att domstolen alltså inte har fäst tilltro till de uppgifter som hon lämnat i rätten.
Omständigheterna i ärendet visar att tvisten är en del av deras privatliv.
Anmälarens familj har efter vad som framgår också vänt sig till tidningen och bett om att mannen ska anonymiseras.
Sammanfattningsvis: Företeelsen brudpenning har ett allmänintresse. Min bedömning är dock att det inte har förelegat något tillräckligt starkt allmänintresse som har motiverat att mannen skulle framträda öppet och därigenom tillfoga anmälaren den kränkning som hon upplevt. Hon har därför tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada.
Avesta Tidning bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig hos nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Opinionsnämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.