Västerbottens-Kuriren, exp. nr. 119/2017, dnr. 54/2017
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Västerbottens-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 29 augusti 2017 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Västerbottens-Kuriren till Pressens Opinionsnämnd (PON).
POs beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 21 februari 2017 publicerade Västerbottens-Kuriren och VK.se en artikel med rubriken Hoppade på förälder – under träningen.
Föräldrar i X [ort angiven] var upprörda efter det tumult som utspelat sig på Fritidscentrum i X. En förälder hade blivit påhoppad av en annan mitt framför barnen.
Det hade hänt vid sjutiden på torsdagskvällen. Vid tidpunkten pågick träning i lokalerna. Flertalet nioåriga barn var på plats.
Enligt en av föräldrarna, vars man blev vittne till det som sedan inträffade, skulle det hela ha börjat med att några nioåringar reagerat på att en grupp äldre ungdomar stod utanför sporthallen och rökte.
Enligt föräldern hade en tjej i gruppen blivit väldigt stingslig när de blivit tillsagda av nioåringarna. Hon ska ha skrämt barnen genom att säga en del dumma saker. Nioåringarna hade blivit rädda och gått in i sporthallen. Då hade tjejen gått efter dem och sagt något i stil med att hon skulle döda dem.
Två föräldrar hade konfronterat henne med vad hon sagt. En pappa tog tag i hennes arm och sade åt henne att lämna lokalen. Då hade hon ringt sin egen pappa och sagt att hon blivit antastad. “Sedan brakade det lös”, sa föräldern vars man varit vittne.
Tjejens pappa kom inrusande i sporthallen. Pappan som tidigare tillrättavisat tjejen blev upptryckt mot väggen. Enligt den anonyma förälder som tidningen talat med hade mannen skrikit och svurit och inte försökt ta reda på vad som hänt.
Allt hände medan barnen såg på, bland annat sonen till pappan som attackerades. De hade blivit jätterädda, enligt den anonyma föräldern. Hennes man hade gått emellan medan en av mammorna försökte lugna barnen.
Pappan till tjejen lämnade platsen i bil medan de kvarvarande ringde polisen. Tidningen citerade den förälder vars man varit vittne till händelsen:
” – Min man hade känt hur han luktade alkohol.”
Nu var hon upprörd över kommunens hantering av situationen. Ingen hade hört av sig till barnen och när hon ringt kultur- och fritidschefen visste denna ingenting om händelsen.
Även kultur- och fritidschefen i X kommenterade det inträffade. Hon kände till att det lämnats in en orosanmälan till socialtjänsten samma kväll som det inträffade, men hon visste inte om det gjorts någon polisanmälan. Hon citerades:
” – Det är såklart fruktansvärt. Sånt här får absolut inte ske. Jag håller på att skapa mig en bild om vad som hänt. Vi har pratat med ledare som i sin tur skulle återkoppla till en av de inblandade föräldrarna.”
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Y [namn angivet], den man som utpekats för att ha uppträtt aggressivt. Han menade att artikeln innehöll en rad lögnaktiga påståenden om honom och hans dotter. Nu gick det rykten på orten att han var alkoholist och körde bil påverkad. Dottern hade kallats ADHD-hora.
För att ge sin syn på saken hade anmälaren kopierat den aktuella artikeln och därefter på punkt efter punkt lyft fram det han ansåg inte stämde. Av dokumentet framkom bland annat följande:
- Han hade inte hoppat på den andra personen. Han hade konfronterat en vuxen man som antastat hans dotter.
- Hans dotter hade inte sagt något i stil med att hon ville döda nioåringarna utan “akta er så jag inte sätter mig på er”.
- Hans dotter hade ringt och gråtit eftersom en okänd “gubbe” slitit tag i henne och hotat henne.
- Han själv hade uppträtt lugnt och sansat. Då den andre mannen inte velat lyssna på honom hade han tagit tag i dennes armar i cirka fem sekunder, sedan släppt och fortsatt att försöka få till stånd ett samtal.
- Därefter hade det kommit en korpulent äldre man och varit så aggressiv att anmälaren varit tvungen att hålla upp handflatan mot honom och be honom “backa, backa, backa”.
- En ungdomstränare hade bett dem att gå ut, eftersom några av barnen var ledsna och rädda. Något han hade respekterat.
- Anklagelsen att han luktat alkohol var allvarlig och felaktig. Han hade varit helt nykter, vilket han hade vittnen på.
Anmälaren hade varit i kontakt med VK:s utgivare, men denne hade inte ansett att tidningen gjort något fel.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Ingvar Näslund, att inget i artikeln hade påvisats vara felaktigt. Möjligen stod ord mot ord.
Tidningen ansåg att publiceringen var relevant och att innehållet hade allmänintresse. VK:s uppgifter hade bekräftats av personer på plats och en orosanmälan hade upprättats av Xs kommun.
Anmälarens kommentar
Anmälaren bifogade den mejlutväxling han haft med utgivaren. Mejl som, enligt honom, visade vad som var felaktigt i artikeln.
För övrigt var det personen som han behövt be backa, backa, backa som gjort en orosanmälan till socialkontoret i X. Dennes anmälan syftade till att ge igen för att han hade tappat fattningen/ansiktet.
PO:s bedömning
En konfrontation mellan vuxna på en offentlig plats, där barn tränar idrott, har ett allmänintresse. En orsak till det är att den här typen av händelser kan kräva en omprövning från de ansvarigas sida av till exempel säkerhet och vuxennärvaro i den aktuella anläggningen. Det finns således inget att invända mot att tidningen tagit upp saken.
Av betydelse är naturligtvis att tidningen kan ge en rättvisande beskrivning av vad som inträffat. Här kan jag konstatera att ramberättelsen i de båda versionerna är identisk:
- En konflikt mellan nioåringar som kritiserar äldre ungdomar för att de röker utanför idrottshallen.
- Att en flicka följer efter de mindre barnen in i hallen och talar med dem.
- En vuxen person ber flickan lämna hallen och tar tag i henne när hon inte vill gå.
- Pappan, anmälaren, kommer efter att dottern ringt.
- Ett samtal förs mellan anmälaren och andra vuxna i hallen.
- Anmälaren lämnar i bil.
Vad som skiljer är påståendena om vem som agerat aggressivt.
Det är inte PO:s sak att utreda vad som är sant eller falskt, utan bedöma om det som publicerats orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada eller inte. I denna bedömning ingår emellertid att, utifrån vad som redovisats av parterna i ärendet, bedöma om tidningen haft fog för sina uppgifter.
När det gäller beskrivningen av det som inträffat får tidningen anses ha viss fog för sin version. Den vilar visserligen på andrahandsuppgifter (hustrun till en man som såg det som hände). Men i hallen fanns samtidigt en rad andra personer, även barn. Av vad som framgår i ärendet är det ingen av dem som protesterat mot tidningens beskrivning. Endast anmälaren, som utmålas som den aggressiva parten, har protesterat.
Det förtjänar även att noteras att en och samma situation kan uppfattas helt olika av olika personer, utan att någon av dem ljuger.
Även om anmälaren framställs i ofördelaktig dager i beskrivningen av konfrontationen finner jag inte tillräcklig grund i denna del för kritik av tidningen.
Påståendet att anmälaren luktat alkohol och kört därifrån i bil är emellertid en anklagelse, som allvarligt skadar hans anseende. Även om den anonyma källan lämnat en sådan uppgift till tidningen, är det tidningens ansvar att handskas försiktigt med påståendet. I ärendet framläggs inte heller några belägg för att det skulle vara en korrekt uppgift.
För pressetiskt klander krävs emellertid inte bara en nedsättande uppgift om anmälaren. Denne måste också vara utpekad för en viss krets. I det här fallet är anmälaren inte namngiven, men den detaljrika beskrivningen av vad som hänt, var det hände och de många vittnen som bevittnat hela eller delar av händelsekedjan, gör att en omfattande grupp i X förstår vem det handlar om.
Anmälaren är således utpekad. Detta utpekande, tillsammans med påståendet att han luktat alkohol och kört bil, har medfört en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. För den bör Västerbottens-Kuriren klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Varken anmälaren eller tidningen har yttrat sig till nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i POs bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.